Kanin och Abel

Det är dyrt att se såhär bra ut.
(punkt)

Drömde om människan på åttiotalet.

Åttiotalsmänniskan var mer oförstörd, renare? Hade fula byxor utan att veta bättre.

En orange klänning i tunt bomullstyg som liksom var avklippt ovanför bysten och hängde upp med snören fast pösarmar där också någonstans i någon tråd.

Och om jag hade vågat hade jag velat stå där och bröla varje dag.

Inte som nu, näver nästan.

Det handlar om mod, det allra mesta. Alltså man måste vara modig varje dag egentligen, shit vad jobbigt.

(modigt)

Dick, jag vill ha dig nu.

Dick!

Uppfattat.

Man hoppar frivilligt ner i en påse med spik och använda sprutor.

Det är min bild av kärlek.

Allez in konsensus.

Eller alltså rädsla.

Så känns kulturarbete ibland.

Man är kopplad till grenarna.

Naturjävel.

Men Gösta, eller nej - och så Gösta. In kommer Gösta. 

(ett spöke med körkort)

Jag råkade måla glitter på mina ögonbryn. Det gäller att hålla sig kvar i verkligheten och inte fladdra iväg.

Igår skällde en man utan tänder ut mig för att hunden stod framför honom när jag läste menyn på en alkad lunchkrog i Boden. 

Hans unge hade inga ögon, gick som Zombie svagt gurglande för att kleba på hunden. Sedan kom en alkad tant och sa PHOWOSH mot mig.

KANIN OCH Abel.

Lev och låt dö midsommar 2011.

Tolkar tecknen. 

Folk ligger och skriker ganska mycket in i sina sängkläder just nu va? Kramar sin bag in box som tygnalle.

Små förtäckta avskedsbrev i form av bild och text med svårtolkad dödslängtan. Som en alldeles egen aktiv dödshjälp.

En kille med klackskor spankulerar förbi.

Och vi tittar på och tänker: oj jag borde kanske försöka få tag på den här människan, gå hem till den och koka saft eller så.

Hunden kollar mygga.

Lite vind.

Mygga blåser bort.

Själv sprang jag upprepade gånger in i en strören igår tills jag hade prickat mig till en blodfontän.

Bump bump powooosh (visar med händerna).

Strören – en ren som strösslat iväg från sitt gang och är rätt obrydd, står och gnager på kvist vid vägkant och ser exakt ut som vägkant också så det är ganska lätt att köra förbi (eller på) strören utan att märka att den va där.

Detta gav mig mersmak för smärta jag inte är van vid, så då gick jag ned till älven och stenade mig själv ett par gånger med kalla blöta och av tid och gubbiga tassar slipade stenar.

Farfar hade båt där, och en massa stockar som de skyfflade runt. Man skulle hoppa fram på stockarna såhär (visar genom att hoppa fram såhär) och ibland kunde det slå spinn i pinnarna och man hamnade under!

(mimar skitsnabba ben på snabba stockar och sedan Carrie arm)

Jag låg där och såg tiden passera och kände mig som Gud.

Omätbar och snygg.

Tills Lasse kom och frågade hur det var i huset, själv hade han sålt sitt till ett gäng Stockholmare.

Nu ska jag snorkla.

Midsommar 2011 ja.

Vi drar bort oss från broräckena, visst? Vi fiskar upp varann från Mälarens bottenslam och så va?

Och om du klär ut sig till Östtysk kulstöterska så ska jag lova att inte ge dig sparken.

Och om du känner att din lilla motor har hostat sönder (mimar hostar sönder) så ska jag ta min lilla vev och stoppa in den i käften på dig och snurra snurra, snurra för glatta livet tills motorn hostar igång igen.

För så kan man ju inte ha det!

Livet är en mimshow i revy.

Svinet