fredag 29 juli 2011

Space docking

Det mjuka samtalet:
Det är rätt mycket blod alltså, är det okej om jag fotar?
Du...
Jag tror att Kate Bush har en ond crush på mig.
Vem?
Kate Bush! Tror du att Kate Bush har en crush på mig (luktar jag finesse)?
Vars får du det ifrån?
Hemifrån.
Vem är Kate Bush?
Vem?
Är det sådan där passion lidenskap eller är ni vänner bara?
Kate Buske?
Vad är det?
Det är när man har ont hela tiden som en okontrollerad blödning i snoken.
Eller så är det en vän, det är rätt vanligt (läs tråkiga prylar). Det brukar typ gå ut på att man ber den andra slå en med en brödkavel när man porkar så att man känner något, bara något lite vadsomhelst.
Man pratar om Kina äger Usa och konst.
Eller så tänker man på den man lider av medan polaren sätter på, det kan ju också funka.
Med Kate B.


Sänk mig som slagsmålsskeppet Potemkin, ba plums. Som sadosex.
Man kommer inte undan här in zombietown. Running up that hill osv.
Hot lunch va.
Fast idag var pelletsstaden ovanligt öde, något med elen i hela området, åska som brakade som bomber, inte en enda människa syntes till, eller de få man såg packade snabbt in i sina bilar och körde iväg: wrooom.
Så vi bestämde oss för att gå in i det övergivna Folkets hus och vara irrationella. 
Typ duscha, virra runt, splitta på oss, leta efter Jason. Men inte ens han verkar orka hänga i Malmberget.

I fylledimma med yxa, maraccas och gitarr eller invirad i plast fastknuten i en stol.
Jag är Laura Palmer nu va.
(unz unz)
Vem?
Är det obekvämt?
(unz unz unz)
Ja det är skitbra.
(bordet knirkar oroväckande)
Du blöder.

Hörde jag någon hosta Jane Austen eller var allt bara en ond mardröm?
Working at the hogwash.
Landet av saga. Och brun sås?
Vår samtid:
Poesi som börjar med jag i varannan mening.
Interglactic born of fabric.

Fraktal lob.
Se hur jag faller ned i ravinen (malmburger), drar svärdet, dräper le Balrog, och sen ligger där 1 km under jord och åldras.
Ligger där och blänger medan alla goes about med sin skit där ovanför.
Och när jag finner det lämpligt återkommer jag upp till ytan igen (jag jag jag). I will re emerge/appear som oslagbar vit trollpacka med stav. Ingen jävel ska sänka mig. 
Som Kill Bill minst.
Alla goda dagdrömmar blir verklighet och man får precis det man vill ha and man likes it. Kill Bill minst asså.

Det ringer i örat.
Hallå?
Löv:
Man tänder och släcker hoppet ba på av på av på av som någon som maniskt fipplar med en lampknapp ba på av på av ända tills någon inte orkar längre.
Och det blir mörkt.

Blir det aldrig bra?
Jo, på teve.
Har Kate Bush gjort en låt som heter Diarrhea?
Nej, tror inte det.
Hur mycket näring innehåller ett paket nudlar?
Jag har varit död i sex år.
Tror du på jultomten?
Hur mycket sex innehåller ett paket gnagmorötter, vahetere sådana där dvärgmorötter utan näring?
”Ni har en fantastisk porrindustri”.
”Ni borde åka på turné till Albanien”.

Det mjuka ljudet.
Som att prata med en smoothie ungefär. En slushie i örat.
”Jag har varit full sedan åttiotalet”.
Som en stavmixer i örat.
Är det skönt?
Snigel i örat.
Tja, det är som att bli knullad av en stavmixer ungefär.
Tourettes.
Schönt.
Men då var det ju det där med lidenskap och motsats.
"Hellre en blender i analen än en massa skit i skogen?"

Fint när någon trots all skit man hoppar runt i med smink och tights och skråla till Carola och spela yxa osv. När den ändå vill sova tätt ihopslingrad med huvudet inborrat i ditt hår och så. När man vaknar med någons klappiga händer på sin mage.
Bra med lite verklighet ibland.
/Anal cunt

Roy och Roger

Folk tänker ibland att de ska glädja andra med sin blotta närvaro. Särskilt konstnärer tänker så tänker jag. Typ hej kolla här lilla håla här kommer jag med min fina konst var glad och tacksam.
Men det är ingen som bryr sig.
Däremot kan man ju snubbla på vadsomhelst närsom och tycka om eller bli uttråkad. Som med människor ungefär. Om man är öppen då alltså.

Det är ingen som bryr sig, bra grej att tänka på ibland. Som naturen, den finns inte.
Och den skiter i dig i vilket fall.

måndag 25 juli 2011

Greece


The lost empire.
The lost vampire?
Den utan karta och kompass.
Och folk dricker sig modig och sätter sig närmre (vampires).
Tysta pensionärer sitter och lyssnar på jazz och buskis.
En näve med chips och ett meningslöst samtal om konst och politik. Hah.
Så äro livet.
Justin Bibel.
Justin Beaver.
Jag heter Zlatko.
Det här är min bild av kärlek.

I swear.
By the moon and the stars and the?
Blob be there.
(tar sig för hjärtat)
Greece.

Om att utföra en ondskefull plan.
Gör inte det.
(på franska)
Han ska bli lika bortglömd som Anvil fast utan lyckligt slut. Inget skivkontrakt, ingen teve, ingen satans biografi. Han ska vara den som inte ens passerade första provet på Scenskolan. Den som de automatiska dörrarna inte noterar. Den som hundar råkar pissa på i tron att han är en del av streetan.
Snälla tidningar, radio och teve, fokusera på alla andra istället, prata med dem. Gör porträtt av dem. Ingen jävla Assange/Jesus/Hitler pryl nu, please.
Den ingen ringer…
Ring hans mamma istället. 

Ett skepp kommer lastat med heavy shit.
Min bil.
Körde på en ren idag. Det gör ont överallt, vet inte vad jag ska göra av mig och mitt samvete. Det rinner vatten ur ögonen, sådär som det gör på människor när man är ledsen.
Djuren gråter inte på det sättet, men min hund svettas på magen.
FAAAAN!
Han som rullade den där stenen… Sisyfloskelos?
Och svärdet i stenen.
Fast någon hällde cement i hålet så det är kört.

Den grekiska kören står i bakgrunden, ett hundratal som skriker och pekar som i The Bodysnatchers (inte Bodyguard).
Skriker tyst som Kevin Costner.
Och gospel.
Intense heat.
Ful himmel.
Trasiga vimplar som vimplar runt. Ett moln som täcker himlen sådär som rymdskepp gör på film, med en ond aning om Domedag.
Som Greece.
Som på ön.

Man drake.
Utanför ligger döden men inuti är det frälsning och fred? Eller vice versa.
Halleluj.
/ Svinet

söndag 24 juli 2011

Mount Doom

Hej höst i bröst. 
Alla mamas och papas som ligger och stirrar i väggen nu. 
Hans mama också!
Och parallella univers från helvetet, det upphöjda jaget jag är Gud jag är Tempelriddare och allt vi redan vet. Det finns ju ett klart därför på alla varför.
In Norway.

Fick alla till att sitta med ögonbindlar till middagen, samtalet flöt på lite bättre och det blev lite stilla sådär håll käften på ett skönt vis, någon mumlade något som någon missförstod om att Frodo gett upp livet i the grey havens och kastat in handduken av tristess.
Hysteriska fniss.
Treva efter maten med kladdiga fingrar…
Stakkers gutt.
Och LKAB spränger på va, le shöw måste trampa på med de där små pelletsplupparna de behöver till vapen o grejs. 
Brak Boom.
Så plötsligt blir alla Flugornas leka snurra flaska herre och jag flyr till min lilla lodge och ligger där med Moa Martinsson och grubblar paranoia och tycker alla är dumma på kollo tills dörren smäller upp och en liten hobbit från The Shire studsar ned i min säng, borrar in trynet i min nacke och undrar om allt det där grubblet kanske är lite onödigt och säger jo vi saknade dig ju på ferren - borr borr, sedan några kladdiga hobotimmar och jag vaknar en medvetslös sömn senare i en numera trasig säng med klibb i håret i en stuga av numera bråte. 
Och man kan behöva sådant ibland, folk som attackerar.
Gjorde ett litet framförande också, tror kanske det gick bra. 


Jag och kompis Daniel jazzade loss en stund på temat ”Att ta sig av daga” i ett försök att ta livet av mitt material som jag är så trött på och i publiken stod en sammanbiten och alldeles stilla präst med en trave affischer om extra Gudstjänst för Norge i hampan, tror kanske han behövde en stund med trummor och idiot. En annan man med grymt tajta brallor lämnade en lapp där det stod ”det finns en Portugisisk fisksoppa som är så god att när man smakat den så vill man fortsätta  leva, tyvärr minns jag inte vad soppan heter”. Så köpte han tio paltar som jag och en kille från Albanien ägnat tre timmar åt att vansinneskoka dagen innan.
Oh the magic soup! Var är den? Vad heter den? Kan man göra den? Åh du magiska soppa kom hither and thiter. Så man har dig till sämre tider.
För det blir sämsta tiderna ibland.
Sedan gick vi uppför en backhopparbacke av ruttet trä och körde bilen utan bromsar med Britney och Carola till livrädd hobbits förfäran.
Vidare framåt vidare hej o hå.
/Clarice Starling

tisdag 19 juli 2011

LKAB

Hah jag visste att jag skulle hamna där tillslut, med broken immunförsvar och kvaddad bil, ingen chans att fly.
And they call it a mine. A MIME!
Gruvan.

Väckte dem jag sover med tidigt.
På konstkollot. Hejsan morsan hejsan stabben.
Jag är dålig på att sova ut på morgnarna och drömmer nog ganska våldsamt.
Inatt drömde jag liksom i etapper, block. Och det var krig runt blocken och så hade jag dessutom publicerat nakenbilder av mig själv som barn.
Alla blev tysta då.
Noterade till min förvåning att jag hade snopp, som barn, i drömmen.

Så tog vi bussen ned i gruvan.
Hej 1000 meter ned - under havet. Det går inte att tänka på den nivån, man bara pratar valspråket: Bliwawawawdowap.
Och jag tänker: shit för att vara Malm, stackars Malm. Först vara inlåst i bergmassa i tusentals år, sedan sprängas bort, plockas upp av klabbiga maskiner, köras runt runt i lastbil, dumpas ned i en kvarn, malas till pellets, dumpas några nivåer ännu lägre till band och hissar, skiljas ut med magneter, malas till sand, värmas i 1300 grader, transporteras med tåg och båt till ett järnverk för att bli...? (hajja den Inkvisitionen som kunde kläckt det).
Glad att jag inte är malm.

Så jag körde till en favvisplats i Gällivare, för att peppa upp. Där skrek alla i örat på mig non-stop. Halla halla! Du är konstnär va?
-Jo. 
Fniss.
Jag är också konstnär - med knivar. Förlåt att vi svamlar här.
Jag: Nä I löv svammel, svammel känns hemma, svamla på.
Han som svamla hade jobbat i gruvan tills han blev galen, nu sitter han mest och svamlar bara, och gör konst med knivar. Och jag tänker att jag i framtiden nog också måste välja att bli galen och leka med knivar och svamla loss annars dör jag.
Hans kompis hette Herman Göring och hade just återuppstått från en övergiven grav i Polen.
Han ville att jag skulle hälsa alla att det finns en affär i Kiruna där bara de döda får handla. Jag sa att jag bara är halvdöd så jag får inte shoppa där.
Är allt bra? Nej sa jag. Fast Herman pratade inte direkt till mig. Mår Stina bra?
Herman pratade på om Jesus och trä.
-Hälsa Stina att Jesus var timmerman!
Jag hör dig, svarade jag, klart som dagen. Han var trägubbe, om han fanns, det fanns väl flera Jesus på den tiden, som de sedan skruvade ihop till en karl?
Jesus pino historia.
(Göring skriker) -Han var bättre på att frälsa än att svamla på med träbitar.
Pino Jesus.
Och jag berättade om nån hopplös trivselkväll som brukar vara här som vi ev. ska uppträda på och de i kör: jo vi går dit för att få tidjäveln att gå, man gör va skit som helst då.
Och jag inser att jag måste byta yrke.
På väg därifrån gick bromsarna sönder på bilen.

De spränger här varje natt mellan tolv och ett, låter ungefär som ett hundratal stompar riverdance på övervåningen. Om tjugo år finns inte staden mer, igenkorkade hus överallt. Allt rasar ned i hölet.
Alla ska vi trilla ned i gruvhålet.
Unobtanium.
Men jag är lapp (pappers) och jag har mina renar.
Jo man får (vredens druvor) passa sig så att inte elakheter gör en hård. Die hard.
Makes you mean man. Mad.
Så man behåller tonåringen i bröstet, den som tycker saker är viktiga. Kan mata den med Imperiet och Britney, jag har båda i bilen.

Par och turister:
Älskling, skjuter du den där lerduvan är du snäll.
Will you shoot that clay dove for me please, honey.
Vi har toalett och andra faciliteter.
Toilet and other shit.
Clay shit.
Vredens druvor.
Grape of wrath.
Om du inte skärper dig kommer vredens druva och mosar sig på ditt ben. Gör ett vin av ofrihet som smakar som Diamant och du ska spy likt en tonåring över hela benet och knäet och ned i ett coverband i hölet.
Ni vet låten min bror och jag fast mina byxor och jag. Vi har ägts av en jävla massa människor. Någon har säkert skrattat tills den kissande ned sig i mina brallor.
I gruvan som är livet som på artonhundratalet.
På det känslomässiga planet är jag livegen.
Vad gäller stolthet är jag fattighjon, minst.
Trolltrummans kaos i mitt blod.
Bergets hämd.
Ett clowny shout.
Drömde att jag hade ett benbrott.
Nu har jag ont i halsen.
Fi fa fo fum.
Olika sätt att dö på. 

Med lakan över huvudet och två runda hål till ögon:
Hempty rooooom.
Hempty heart.
Haj must be strooong.
Haj must mooove ooon.

Jag är nog beroende av underhållning/
Toruk Makto

söndag 17 juli 2011

Frank B

Ibland kan juli kännas som november i hjärtat. 
Typ det är sol och allt känns bajs.
Då kan man hitta på roliga saker att göra för att få tiden att gå, lite sådär sommarpyssel:
 
Imorgon tänkte jag visa min favvissport Flogging.

Min mage är en trumma.
Bumsi bum.
Det är lördagkväll - supernajs, endast pensionärer, barn och du är hemma. Du är en korsning mellan barn och pensionär. 
Ja du ja.
Det är festival bredvid, man hör den nästan. Boom tjikka bom. Hunden står i gräset och ler med en mus i käften, den piper - exakt som en pipleksak. Du skriar: Men Gu va äcklig du är! 
Hundskrället spottar ut musen och ser lite spysjuk ut. Sedan slänger vi oss i älven och pluddrar bortåt. Så kommer Hagrid på en kvast av moped och ba: Du är the chosen one, vi har låtit dig lida ett slag så att du är lite härdad inför le great battle. Så du kan squasha folk utan dåligt samvete. Kom med komsi kom, här är din nya kompis en Ukrainsk drake som är bankrånare på fritiden, skanka loss nu. Ta med dig Toto.
(biatch)

Folk slipper höra av sig, så känns det. 
Det måste vara så.
Tänk er en blandning av Herreys och Bob Dylan.
Går det?
Jag är Finest.se
Med ena foten i helvetet och den andra i en våt fittmyr.
/Constantstina

lördag 16 juli 2011

Ornament

Hej.

Jag är Jean M Auel?
Putrid.
In a can.

Teater.
Gör bara saker som känns viktiga, skit i ornamentering. Folk ska ornamentera så många onödiga saker.
Onaniment.
Tyck inte så mycket om vad andra gör. Gör själv.
Smyg runt runt en upblåsbar barnpool med en gagboll i käften.
CRIME OF PASSION.
Bunta ihop alla som gjort dig illa till en (gag)boll och sparka på den.
Gör inte obegripligt. 
Skit i vad andra läser in. Folk läser alltid in sig själva ändå. Och om de tror att de dig känner läser de in dig också, som en dokusåpa. 
Och det är triviellt, inte trivsel.
Vissa skär huvudet av folk i direktsändning.
Tänk på det.
Andra blir kära och dumpar folk en gång i månaden, som sin grej. Medan andra åker med bollar till Gaza. Några läser böcker och funderar på hur saker och ting kan bli sådär som i bästa boken. 
Medan andra skriker och bränner. De gör det va. Jag skriver pompöst nu, det är Harry Potters fel.
Skaka av.
Skak skak.

Kysste en flicka igår.
Hon hade orangea flätor sådär rakt ut ifrån sidorna av huvudet.
Skitig kudde.
Häst med legionärssjukan.
Hybris.
Importerad monoton apa. Veva positiv? (wawavewa)
Stark som satan.
Hon bar mig på en arm uppför trapporna i sitt jävla enorma hus.
Jag stod och klämde på mitt magfett.
Hon sa hon skulle vara lojal.
Apan också.

Åh skräck.
Åh teater.
Åh andra människor!

Och ornamenterad konst utan mening. Dekorationer utan slut som vi bara sväljer och spyr upp igen. Så snurrar hjul av tappat innehåll ba runt runt runt.
Och folk gets lost (wie getz) sig i längtan efter betydelse och värde i andra 
ba runt runt runt.
Hjulen på bussen osv.
 /Jamie Lee Curtis i Blue steel

fredag 15 juli 2011

Åh Snape!

Ligga och drunkna i en uppblåsbar barnpool (blubb). 
Känna sig utbytbar som värsta tjejen.
Till skräckfilmsljud.

Var förvirrad be very confused.
Du är träskmonstret i din egen lilla pool av plastic.
Din värsta skräck.
Eller:
(blunda och läs)
Låt oss drunkna i en uppblåsbar barnpool och se tiden försvinna.
Gå väck tid.
Så kan andra få längta efter dumledag bäst de vill. Det är bara de som inte upplevt smärtan som söker den, visst.
De som vill hugga sig i hjärtat så att de känner nåt, det räcker inte med ord, det krävs sharp knives. 
Vi andra vill gärna ha det ganska i fred, dricka kaffe och peta tårna istället. Mota bort döden och depp med en liten pinne.

Men tack för sista filmen Harry, shit vad fin den va. Jag tycker den var perfekt, nästan ända till slutet. Det var som finalen på Buffy, sådär som man vill att det ska sluta, fast alltså innan det där allra sista, de kunde ha skippat det. Finalen på Angel är också fin förresten men den lämnar en mer uppriven och sårig...
Spoiler varning.
Harry Potta is no more eller vuxen i ett fettigt äktenskap, undrar vad han jobbar med?
Man satt framför Harry och tänkte: åh nej jobbigt läge shit nej jobbigt läge men shit jobbigt läge.
Så vart det lite för mycket. Så vart det slut.
Men åh Snape!
Snape och hans tears med alla minnen. 
Och de där soldaterna av lera och sten. 
Så mycket fint! 
Den Ukrainska drakens breakout från banken.
Bästa filmen på länge.
Och jag är inte alls Voldemort, jag är Snape (i cykelbyxor) och jag körde just förbi en överkörd rävunge, den såg ut som min hund. Det kändes tungt på alla möjliga ställen. 
Min hund är min fred på jorden, sådär som löv är i sådana där filmer. Det som den onda inte har eller ens kan förstå, det där som gör kärlekslösa varelser fulla av längtan efter att ha sönder.


Åh Snape!
Nej, jag har inte läst de sista böckerna.
Och det är svårt att köra bil på natten här när solen är i ögonhöjd och man bara kan gissa vars vägen är. Insekter splattras mot rutan och jag längtar efter mörker, fast inte i bröstet utan i ögat, bara lite.

I bröstet är det ont mest.
I perish eller I am perished (kan man skriva så?)
På ödslig ö.
Känns så. Som en jävel.
En jävel i cykelbyxor. 
Får lust att utbrista saker som: Oh for heavens sake. Good heavens. För bövelen. Gloomy windows. 
I am perished. 
Washed upp på stranden.  
Jag är inte Voldemort nej.
Jag är Snapes tårar.
Nej, jag är Långbyxan (Longbottom).
Eller River Phoenix i På drift mot Idaho med gammalt snorpapper. 
James Dean i Öster om Eden. 
I pariserhjulet runt runt. Jag är Error.
Den som du byter bort fort som ögat.

Såhär har jag lärt mig:
Den som vill ha ont gör ont, 
och jag älskar kloka banala sagosanningar och sagobokslogik! 
Det där med att man säger det folk måste höra även om det inte är sant, så att de gör rätt, nästan dör till och med. För att de hade en del inuti sig som behövde offras.
Ett horkrux?
Broiler alert.
Eller så att man räddar sig själv, även om det kostar blod och lunga.
Och så gillar jag det där med att du kan bära vadsomhelst för påsen är större på insidan.
Jag kan bära skitmycket inuti, organ och feelings och popkulturreferenser som skulle kunna fylla ett helt tvåmannatält. Dvd-boxar med Buffy och Harry Potter.
Går det?

Jag önskar jag hade ett stort storasyskon nu som kunde splattra bort alla insekter från min inre vindruta. Di sma undar jordi.
Metafor.
Svinet har lite ont. 
Jag går på allt. 
Men tack för sista Harry.
/El diabollo

onsdag 13 juli 2011

Video

Finns en ny flik under OM MIG med filmer jag gjort på bloggen under årens lopp.
New page with some of the videos I made for the blogg.
To the right.

Die trolleshow

Vaere han sjunger han den där Bäckenbotten? Im a loser baby so why dont you kill me.
Tur att man inte har tråkigt.

Post Harry

Hej.

Jag är Lord Voldemort i cykelbyxor.
Jag är ett dåligt slut.
Din tomma känsla i magen vid julbordet.
Mwehe.
Jag petar i sår. Det är min grej.
Hostar slime.

Dricker bisolvon.
Hot damn.
 Jag är handikapp OS. 
Se mig springa rakt in i väggen tills jag tuppar av men se mig resa mig igen.

Badar i 25 g vatten med blödande bröstkorg.

Och idag gick jag förbi en stor svart orm som låg helt stilla (och solade sig?) Den kan ha varit av plast. Har nog bara sett orm av plast förut. Testade ett par ord av mitt bästa parrcel tongue:
-Wasa hasch espirit.
Den lyfte på huvudet lite.
Jag pratar rätt bra med djuren, de nickar och så. Med humans är det en helt annan femma, jag fattar mindre och mindre.

Men glappet va. Det gyllene glappet. Kan du se det gyllene glappet i den här bilden?
Jag lekte lite med video nu kväll, är ganska sjuk med hosta och tänkte att en fin god klassisk drunkning i handfatet säkert hjälper lite.
Musiken är från en kassett som Zerfallt/
http://prowlingputrid.tumblr.com/
http://www.grydcomplex.org/main.html
har skickat. Den förtjänar att jag jobbar lite hårdare med bilden men ikväll kunde jag inte prestera så mycket mer än skendränkning som sagt, allt i somrig meningslöshet.
Dagens självporträtt från Le Hog.

söndag 10 juli 2011

Hamunaptra

Jag är lite besatt av Egyptologi, kan man skriva så?
Begrav mig levande i guld och ökensand och väck mig när folk har skärpt sig lite.
Jimmie Åkesson är en f i t t a.
Får man skriva så? 


Kära sommarsverige.

Du måste lära dig se skillnad på dröm och verklighet.?
(drar en dimmig guldmask från fejset och swingar ett trollspö)
Mmm det är hårt att leva med spruckna drömmar. Men man måste ju. Det kommer nya. Och nya.
Det finns alltid överraskningar och bra folk därute.
(fiol och trummor och klassisk gitarr i slow motion)
Det finns kärlek där man minst anar.

Fast så skrev ju han också iof.
Sången som tar er genom dagen på cykel: Beyoncé – Countdown
Man kan. 
Dance the gallows jig.

Eller ba dansa. Jag skakar loss till vadsom närsom.
Sången som svingar tag i benet lite också: Popundret – I Say No
Edward i Jedward.
And the glory of invisibility.

Hej Anubis.

(gör en flykick och liksom fastnar i luften)

Jag är kartan.

Var glad att du slipper.

Allt ont gör du mot dig själv.

Man gör det mesta mot sig själv.
Man slår sig tills det gör och inte på skämt, asså riktigt ont.
Med flat hand i fejset.
Det är kärlek.

Jag ska tillverka världens längsta svärd.
Och hålla det utifrån höften.
Och gå rakt fram ba ett två ett två och aldrig stanna.


Det går över asså?
/James Bond

fredag 8 juli 2011

Ett svart höl

(Hytter med näven)

Shit för en vecka! 
Tack livet.
Gracias.
Livet: -de nada.
Jo vahetere. 
Jag dödade en crush i onsdags.
Stoppade in ett par virknålar i näsan och guggade runt en stund. Hostade ut den genom vindrutan till tonerna av Aj kiip däncin on maj ouwn och nu ligger min aborterade förälskelse och blöder någonstans på vägen mellan Överkalix och Morjärv.
Och folk kör förbi i sina husbilar och ba: Whats that älskling! Och barn står och pokar i den.
Den rosslar: bli aldrig som mig kids, bli som Håkan Hellström istället.
Tur att den inte hann sprida sig.
Den vara bara där i huvudet som glada tankar.
Tur att man har sån tur.


Essensen av kommunikation i en liten flaska.

Sommarhits 2011:
Ekonomen. Vi gör ditt skitliv enklare.

Eller:
Who run the world.

Boys.

Vem springer efter dem.

Idioter.

Och Bobo med whatsherface still havent found what im looking for. 
Näver will, och tror säkert Oscar Wilde ser mig nu och fnissar lite, värmer mina onda skuldror med en varm tass och säger något klokt om min dumhet, nåt som bara han och jag förstår (och ni också, fast inte du då, men alla andra).

Eller blunda o tänk på nåt roligt.

(fiol)
(flöjt)
(basfiol)
(vuvuzela)
Livet har kalla och svettiga händer. 
Jag glider livet.

Hm.
Näpp.
Jag är för snygg. Så måste va det va. 
Livet ba: nä Stina du är för snygg det här går inte, du är för snygg ba.


(ny scen)
Alla barnen.
(på scen)
Snygga barn.
Alla barnen gillade att fiska utom Stina, de var hon som som var lina.
(alla kastar Stina i sjön)
Alla barnen flöt utom Sten (Stina).
Ba punkt.
Alla barnen sågade med motorsåg utom kristoffer (Stina), det var han som var offer.
Alla barnen lekte doktor förutom Vera (Stina), det var henne de obducera.
Våg av självömkan.
Alla barnen fick lätta biverkningar utom Aurora (Stina), hon fick svåra.
Haha.
Alla barnen lekte kannibaler utom Arne (Stina), för han blev chili con carne.
Alla barnen Bono.
Alla barnen jagar styckmördaren utom Assar (Stina), han ligger i flera kassar.
Alla barnen kammade håret utom Max (Stina), han tog en sax.
Alla barnen levde utom Astrid (Stina) hon dog i en massstrid.
(ba dum dish)


/Svinet

onsdag 6 juli 2011

Barnteater

Är det där riktigt blod?
Jo.
Gjorde det ont?
Nä.
Får jag peta i det?
Visst.
(protagonist)
Känns det bra?
(alligator)
Tja.
Vem gjorde det?
Ingen.
Gjorde du det själv?
Jo.
Varför gjorde du så för?
Vet ej.
Var det inte läskigt?
Nej.
Shit, jag får in hela handen!
Ja.
Är det där ditt hjärta?
Jo.
Det bultar i min hand.
Jaha.
Känner du inte?
Nä.
Är det där din ryggrad?
Ja.
Den är som en knotig trädgren.
Mm.
Undrar vad som händer om jag rycker i den?
(ryck)
Aj som fan.

(lång tystnad)

Hej jag är mat.
Jaha.
Du är krokodil va?
Mjo.
Rull rull. Jag ligger på havets botten som sushi nu.
Heh.

Ehm,  tänkte på... Jo att eh... Har du Asperger?
Kan du va.
Har du?
Kan du va.
Men du ju så bra på så många saker, räkna och så.
Kan du va.
Jo fast det är ju det jag menar.

Hej.

tisdag 5 juli 2011

Ted Gärdestad

Tänker lite på Ted när jag ser den här bilden. Hans den dära: Whouwhoa vilken härlig dag...

Men det är bara sommar en gång om året.
Tack Gud.



Skulle vilja vara en altruistisk megafitta som världen kunde gå och gömma sig i.

Och Ted blev galen och hoppade framför ett tåg.
Tycker Come give me love är bättre förresten.

/En sentimental jävel

måndag 4 juli 2011

Intrigant

En liten pow pow.

Med gänget?
Lotta på Liseberg och så du och så jag och vahetere... 
Kära sommarsverige.
Ni minns scenen från den där filmen när De Niro smashar sönder en karl med ett basebollträ?
Upplever just idag att livet är som basebollträdet. 
Och jag är en karl.
Du med. Och jag med.

Igår satt en kvinna mittemot mig och sa att hon inte ville leva längre.
Så grät vi lite.
Jag bjöd på bullar, hon gav mig rosa strumpor.
De skar visst halsen av hennes snubbe.
Så blir hon deporterad hela tiden.
En gång kom ett gäng poliser och drog in henne i ett rum…
I hennes kök fungerar inte spisen, här alltså. Och de skulle komma och fixa den för någon vecka sedan… Fast de hälsade att vattnet gick bra att dricka så länge.
MEEEN FAAAAAN SVERIGEEEE! 
Här ligger folk med dödliga minnen och vill dö i små kalla skabblägenheter och så skickas de med tåg hit och dit till nya skabblägenheter.
För att dö lite.
Deras barn strösslas ut lite här och där, liksom deras små hjärtan och deras lilla glädje.
HÄÄÄR!
Överallt.
Jag tog med hennes dotter på köpcentrum, vi sprayade ned oss med överklassparfym och spillde nagellack på fina golvet.
Hennes pojkväns kompis hade sagt att hon såg ut som en hora, då slog hennes pojkvän ut ett par tänder på honom.
Ba punkt.

Den här bloggen är idag en såndär dagboksblogg.

Japp...
Och tack för blogginlägget, det värmde. Som en kall fisk i hjärtat en grå novemberdag när man går barfota i Akalla och letar efter pengar till nudlar medan en kille slår in tänderna på en, ungefär.

Det var väl allt.
 /Shalali shalala
Strauss Khan

lördag 2 juli 2011

Du och jag och döden


Ditt bröst är ett litet kalejdoskop.

En toarulle fylld med färgglada glasbitar som vid *shake snurr shake* bildar ett psykedeliskt mönster.
Du går runt och skakar och skallrar i din toarulle och visar pattarna för vemsomhelst som ser snäll ut.
Livet.
Ibland vill man leva lite genom andra.
Leva för varandra?
Kärleken.
Mitt hjärtas stomipåse!
Som att paddla runt i ett öppet sår till tonerna av Whitesnake.

Min son.  
Kommer kärlek spankulerandes förbi, ta den och spring!
Kidnappa den i en liten påse under en valk i ditt späck.
Lägg den i en ask av stinky snäckor och begrav den/he she it i ditt bröst. 
Amen.

(blden är suddig för att min kamera är dålig, förlåt)

Min son.
Ta allt och ba spring.
Wrooom.
Öva på att ge utan förväntan om att få ett shite tillbaka. 
Generellt:
Ta allt och spring.

Horpåse.

(trum trum)
Men bli kär i mig da!
Hoola Bandoola.
Fast jag är inte den du vill ha.
Johny Bode.
Är den du vill ha.
Abba med the svindler takes it all. Vill du ha.
Sweat ala la la la long.
Du vill.
Tänker på Alexander Mcqueen och hans mamma.
På kors, dödskallar och Hello Kitty och annat trams som folk håller på med.

(tick tick)
Men bli kär någongång da för helvete.
Jag har hostat bort min ena lunga.
Tror kanske den där tanten på teve snodde den.
Ligger och kollar på Antichrist i sängen.
Vill vara i fred.
Tror kanske Lady Gaga snodde den.
Du kommer bli min bleka död, döden. Har det på känn.
/Svinto

Skogjävel

Hej.
Här står jag och bidrar inte med ett krax till samhällsnyttan. Inte en femma ens. 


Oh tannenbaum!

Och man är sig själv i skogen? 
/Svinet

Aanal

Så blir ditt kärleksliv i juli:

Jag är springare på vit häst och du vill helst vara i fred.
/Astrologen