lördag 25 februari 2012

Divans död

Hafsade ihop ett snabbt kollage efter kvällens delfinal:

Sörjer att Divans tid är förbi. Nu är det någon annans tid, det känns otryggt och läbbo.
/
Car ola

Te deum

Kulturskymning.
Sug på den.

Den kommer krypande - ladies and gentlemen. Den kommer den kommer den kommer den kommer. Den är nästan här.
Som Björns små sädsoldiers.

Lägger sig som ett svart täcke över nejden.
Estrella?

-Ska du säga som diggar Melodifestivalen!
-Japp, det ska jag.

Jag är en crazy person.
Lägger mig över nejden som ett svart täcke.
Som en chipspåse.
Watch me do it!

Och Hollywood ba: Thatcher var en feminist.
Och Hollywood ba.
Och alla killar varandra med killer argument om alltings jävlighet.

Och drop crotch shorts?

Hade en fin kollageidé till denna text, typ en chipspåse i magen och hej och hå, men vi får se va det lider.

Tänkte skryta lite nu/göra reklam nu också = sådant vi alla hatar, men ja skitsamma åk till Linköping och kolla in vår föreställning Kaspar Hauser! Den har fått fina recensioner: (http://www.svd.se/kultur/scen/kaspar-hauser-utan-pekpinnar_6880793.svd) och (http://www.corren.se/kultur/teater/artikel.aspx?articleId=5935606) men det finaste är kidsens kommentarer, och alla andras också... Åk och glana.

Hej/
Svinet

tisdag 21 februari 2012

Work related grievance

My eyes have been soiled.

Akademikerbarn!
Slappa brallor, sång av jazz och näver ekonomiska bekymmer.
(poetisk brittisk musik)
De sär skriver ald rig.
Drömde om Marabou Orient nånting or other… En stor gyllene chokladkaka med smak av bränd curry och blandade Vicks halstabletter.
Vaknade med Vicks kräks i halsen.
Och.
Slö blick.
Du glor djupt in i någons ögon och väser: I am for external use only.  
A tale of whoa!
Whoop whoop! (det är ljudet av någon som skriker typ).
On the pain on deaf.
Can I nipple pierce you?
Va sa du?
Can I pierce you in the nipple?

Minns ni Bo A Orm?
Medan jag försmäktar här på denna öde ö:
 allt man kan bli galen på.  
Du ser ut som typ Rebecca och Fiona som tryckts genom en mangel. Top notch. 
Not. 
Blå timmen nu jag tar dig till evigheten via en mangel. 
Du ser ut som att någon kört dig genom en mangel.
Mangel.

Ät bajs! 
En miljard flugor kan inte ha fel.
Suggerering.

Go team!
I think dead ones to pick up where he left off.
Och så en massmördare med en stor knif.
Alla autister i uppror. 
In a gadda da vida baby?


Lets enjoy lite animal testing medan du suger på min ögonboll och allt är sådär cheerful och non-ågren.
Ingen skäms för ingen har orken.
Fatta vilken vacker värld!
Och så suddar vi ut Stockholm på köpet va - Ah the beauty!
Jag ligger under en ko och blöder.

-Vaere, haru mens eller?
-Ja precis det är riktigt, det stämmer.  

Utbrister:
-Gainomax Der Liebe!
(stirrar tomt framför sig)
En salivbubbla.
Två salivbubbla.
(skrålar)
-Åh ängens alla hm hm av många hm hm slag de stogo hm hm hm hm hm hm hm.
Åh hm hm hm hm hm hm hm…
Hm hm hm hm hm hmmm hmmm.
Åh hm hm hm uti sanden?

Du ba önska att ditt liv voro en tragedi.
Saved by Eurovision!
Idag fick jag kaffepolletter av två män på tåget ty de tyckte jag såg fattig ut.
Jag ser fattig ut.
Vi tyckte mer om dig när du var olycklig och hatade dig själv.  
Moz, Håkan, Markus mfl.
Allt ont gör man mot sig själv fast det stämmer inte alltid. Ibland snubblar man också på psykopater som suger ut ens energi och livsglädje.
Också.
Läste att Aase Berg har svårt för teater… Jo men visst. Alla har det svårt med det mesta, kanske poesi också ibland? Alltså verklighetens folk. 
Teatern i Svea har ett stort jävla problem.
Säg efter mig: nepotism.
Och eftersom just idag är en skitdag så är allt jag gjort fult och helvetiskt också. Till råga på.
Många teatermänniskor har aldrig dåliga dagar, allt är jävla topp jämt. 
Det är ett helvete.
Det är:
Post traumatiskt sketchsyndrom.
Äsch!
Häll senap och ketchup på alltihopa.
/
Mamma

söndag 19 februari 2012

Lek sand

Jag blir sämre och sämre dag för dag: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838&entry=6310845

Och en snar paus från hela skiten nalkas, men tills dess håll till goudo.
/
Svinet

lördag 18 februari 2012

Utbränd

Gnegg!

Vargtimmesångest – den sämsta ångest.
(fast jag skymtar ändå lite fågelsång i allt det här).

Väcktes vid sex-tiden av ett penis enlargement spam.
Dirty euro animation.
De fem stadierna av sorg: Förnekelse, Vrede, Köpslående, Depression och Acceptans.
Och lite sång, lite dans, lite naket, lite trams.
Lemmings.
Ja då är det varsågoda.
Penis.
Man gör bort sig inför hela svenska folket.
(Love will save the day [X4])
Du förtjänar samma upplevelser som alla andra. Du behöver också få sitta vid ett trumset och se skitsur ut som en rocktönt med kajal going baklänges eller Kirk Douglas i form av krigstönt som skriker pennalistiska fraser going backwords.
Trummis – integritet:
The realism of diskbänk.
Take a walk mit mir on the gnällbälte:
Lite bombadiboombadiboom och någon står böjd i en slags ”man på scenen som snart ska sjunga in backlight” fosterställning och jag vet inte vem det är, plötslich mumlar han Beväpna dig med vingar och så byter jag kanal.
Fast jag gillar den ändå.
Folkbildning Masta.
Men det som muntrar upp är ändå Ranelid på Melodifestivalen.
Han har fattat hela grejen.
Han har ingen integritet, det har inte jag heller. 
Undrar ibland lite över dem som har det, de får nog mindre späk?
(kliar mig i skägget)
De sitter nog ganska ofta med kajal och gitarr och skriver sångtexter om alltings meningslöshet.
Fast jag tycker det är minst lika fånigt som Sean Banan för det mesta.
Så var det sagt.

The diskbänk av realism:
Det är rak överdriven information om livets jävlighet berättad av olika kvinnor i huckle som inte är abstrakta former eller det minsta konstiga, det är rakt och platt. Typ Sanna Bråding (shit vad jag grät).
Och nyheterna…
Så att huvudet dunkar näsblod.
Sedan andas jag för lite så att huden blir rödflamsig på kinden och sömnbristen ger megabags, vilket ett barn noterade i veckan när jag stod på scenen. Yrket där man kan stå helt naken på en scen tio på morgonen och få höra av småfolket man inte känner hur man ser ut, är, borde vara osv.
-Jag ser att du gråter.
Sa en åttaåring.
(Love will save the day [X4])
Efter föreställningen kom en lika liten fram och ville knyta om mig min morgonrock. Jag hann tänka att jag ville byta jobb och sedan aldrig sluta inom loppet av en timme.
Men jag hatar att barn endast noterar det som avviker, i en värld där inget får avvika, ty det har de vuxna bestämt.
Men jag har inte bestämt det?

Det finns sidor av sig själv att hata.
Önskar mig en regnstav – varken mer eller mindre.
Men fan.
(Love will save the day [X4])

Love is gonna save the day.
You've gotta believe it man.

Saker jag fått höra den senaste tiden:
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Det är ju mest porr det du gör, alltså jag är en ärlig människa va.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Porr.
Självförtroende.
Porr.
Dr Alban.
Självförtroende.
(Love will save the day [X4])
Jag tänker att folk inte alltid menar väl, de menar lägg dig ned and stay där rätt ofta också.

Men. Man hör ju ändå fågelkvitter någonstans i allt det här.
Fågel med sång i hals nalkas.
Krax/
Svinet


p.s. nu kan man kommentera igen, fick lite för mycket spam i hölet men han kanske gett sig nu, hej. d.s.

söndag 12 februari 2012

Kötlaborg

En skrattfest utan dess like.
Lemmings...

Skrev om gårdagens delfinal på ett slarvigt vis här: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838&entry=6301250

söndag 5 februari 2012

Jean Banan

En sammanfattning av gårdagens Melodifestival här: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838
 Och sedan hittade jag mina gamla kritor:
Eller nåt.
/ Banana

lördag 4 februari 2012

101

Haha bajs, haha (dör).
Gubbe:
-Där dog någon.
Pfoosh.
Ett äpple.
Slickar loss en skitstor bit korvbröd från överläppen.
Har jag något där?
Alla dör.
Släpper sig.
Det är väl inegnting att skämmas gför. Du har ingenting att skämmas för. D r inegntng att skämmas för. Du har ingetnitng-

Vaknade och tänkte den här meningen:
Alla har lite död i sig, var så säker.
Innan dess drömde jag att en arbetskamrat blev bästis med en gammal fiende och att de råkade ut för en bilkrasch och hej jag vaknade av kraschen och dåligt samvete.
Idag börjar Melodifestivalen.
Låg och somnade in till 101, och ja även om den är lite stel och alla verkar småhata varandra så är numrena fina (och ljuset). 
Och hon med krullhåret som man vill kunna dansa som. 
Och när de ler som här i videon::

Dvärg – vad är det?

Jag ska.
Eat yourself right back on track.
Idag börjar Melodifestivalen - mitt hjärtas fröjd och glädje, om jag inte är här och skriver så är det för att jag är där och skriver, men tiden känns lite svår att få att räcka till.
Och om en vecka har vi premiär på vår barnföreställning om Kaspar Hauser: http://www.ungscen.se/
Foto: Markus Gårder

Över och ut/ Svinet