tisdag 22 juli 2014

Margareta på giljotinen

Jag känner Morrisseys Viva Hate idag. Den där när man känner sig ful trött ensam tjock missfall misslyckad when will you DIE gammal meningslös tjock ful tired 

tired 
tired.
Fast ändå kvinna.

Och vill skriva poppiga men hemska sånger med lite dance i.


Summer. 
Folk vill ha samma sak varje år. De vill titta på varandras kroppar och jämföra.

Partners.

De vill lyssna på Sommar och önska att de fick göra ett sommarprogram och vilken musik skulle man spela då?

Jag har borstat sönder mitt tandkött.

Återfall.

Livmodern drar sig tillbaka.

Man är ensam på sommaren.

Mozkänslan fortsätter... 

Sådana som dem får mig att känna mig så trött gammal förbrukad gammal ful gammal old hag too old löv at första ögonkastet osäker jag minns dina clothes och din smell ugly plufsig trött tordes inte göra något old gammal hag fruktfluga men jag kommer igen reser mig som värsta fågel Phoenix i paljetter och sådant där fejkpälsfluff och ba rocks on glömmer Morrissey och alla gnälliga gubbar med gitarr och kommer ihåg sådant som är viktigt. 


Och alla vill att det ska vara lite folk där de är, nästan ingen. Så att de kan få vara alone med nature. Naturen som de ändå bara vill köpa på typ Rusta billigt.

Dream den 21 juli 2014

En stor flodvåg har dragit med sig en stor del av jordens befolkning.  Den var ca en meter hög. Petra Marklund hade tagit över Aktuellt, som allsmäktig programledare. Jag slog på nyheterna för att få info men hon pratade inte om det. Hon pratade om adelsmäns kukar och med någon tjej från Kurdistan som skulle visa upp sin hemby, de var kompisar så det blev mest en massa tjejsnack. Kläder och smink. Och Pekka Heino visade åttiotalsåterblickar på sig själv i burrigt hår. Som blinkade i rött. Fast han var ledsen och rädd. Kom förbi och ville göra ett specialprogram. Jag bodde granne med både Petra och Pekka.

Jag bodde i någon korridor full med actors och en supersträng teaterlärare som visste allt om livet. Hon förhörde mig om förloppet och om blankvers. Vi mätte våra rum, om nästa våg skulle nå dem. Så mötte jag Petra och frågade om varför hon var så dålig på nyheterna fast samtidigt tyckte jag att det var bra det hon gjorde - blaj av allvar. Det visade sig att jordens undergång var ett skämt.

Kanske mitt undermedvetna inte orkar omfatta tanken på hela jordens undergång?
Tips:


Sitta i rullstol under ett lakan och sjunga Come give me love av Ted Gärdestad?
Köra bil barfota till Karungi.
Cykla en mil till Flakasand och så hem igen. Dricka vodka med Loranga.

22 juli. Svinvarmt ute.

Man måste ha en strategi.

Man måste gilla life.



Inatt var Pekka Heino med i min dröm igen. Han var lite sur för att jag hade drömt att han visade åttiotalsåterblickar med sig själv i burrigt barr.

Pigsty. Kajaso.
Little miss Norrland. Näver was queen of the prom eller whats her face.
Sprang runt och jagade alla med händerna insmorda i bajs.
Inga balloons. Inga pattar. Inga ugglor. No owls in the dark. 
I lövs Hela England bakar. So much. Det är som motsatsen till ångest, det är varmt och mjukt och english man-tant med stora fåriga hands.
Touching the deg, knåding it...
Min kropp känns all boarded up. Mina känslor är all over the place.
Min body känns som någon annans som died.
Min body är over the ocean. 
Otäckt var ordet, sa Bull.

Känns fortfarande som att alla väntar på det stora brejket.


Jugs!

Sommar.

Jag är nostalgisk varenda dag ba: åh glass och bad.
Sludders when I talk.  
/Guldfisk
Foto: Eyal Shachar

lördag 5 juli 2014

Miss Carriage

Hejkomohjälpmig.blogspot.kom
Ena benet ut och handen för munnen.
5 juli
Måste försöka närma mig blobben lite igen som min alldeles egna zon av skräp. 
Det enda jag tänker på i dessa dagar:
Familjeliv!
Hatar
Hatar 
Hatar
Familjeliv!

11 juni
Jag gillar inte att vara ensam.
Jag är gravid. Mol alena. Känner alla konstiga saker i kroppen och det känns som när man var liten och lekte som alla andra fast så hände något och man blev plötsligt påmind om att man var tjej. Man är bara tjej. Så känns det att bli preggers. Alla länkar till mitt gamla liv är gone och plötsligt är jag en såndär kvinna. Och man har bara Familjeliv att vända sig till, det är usch. Fast man är glad också, och full av hope. Man ser gungställning framför sig, och jag ska lära dig allt knäppt jag kan. Och hemgjorda lerfigurer som ser ut som skit.

3 juli
Barnet är blod i toaletten or kanske not, ingen vet och jag måste ligga heeelt stilla. Bitter. Svär över min kropp och det där med att vara en såndär jävla kvinnojävel, aj cänt accept it, näver.
Andra har semester.
Andra gör succé.
Bäver.
Farsan ringer inte. Han fattar inte.
Dreams: Man drömmer om det stora brejket. Men det kommer aldrih. Skiträdd för smärtan som alla säger ska komma.
Hade tänkt tjacka en såndär barnvagn i brun manchester...
En kvinna helt täckt av bark... Twin Peaks drömmar... Feber och hej och hå.

Stänger av life helt. Gör precis ingenting. Ligger. helt. platt. Blir uttråkad. Får perspektiv. Tappar dem. Blir skitsur. Life är avstängt på paus. Tvångstankar punkt se. Går runt med något som antingen är dött eller lever i magen stuck in limboland. Slemblobbar i toan som jag inte hinner få fatt i, man ska tydligen fiska upp dem och ge till doktorn? Fiska slem ur toan. Men vad ska pappan göra? Kan han please fiska upp mitt blodiga slem ur toaletten. Tarmarna är helt wacked också, det är som att de inte får plats i kroppen. Jag är inte en riktig såndär fittkvinna, inget vill leva i min vampyrkropp.

Men man håller hoppet uppe...
Idag kom det renar till gården. De joggade förbi.
Jerry Williams.
Fri.
Free.
En mås cirklar ovanför. Asså jag lövs djur så mycket. Och det finns en rot du kan äta som tar bort all din fear. Den har stjärnor på sig och växer under mossa i den norra delen av skogen.
Fördel boll.
Turn me back! Jag vill bli ond vampyr igen.
Bite me.

1 juli
Jag avundas ingen. Jag avundas Krunegård.

2 juli
Strömavbrott.
Värk, blod med slem. Färskt blod.  Googlar som fan. Alla på familjeliv ba: jag är helt dum i huvudet och vet inget om kroppen.
Vampyrkropp.
Kollar Roger Rabbit innan sängen.
Catalina. DÄR är det bergis fantastiskt!
Typ: Är det någon som fattar vad den där ankan säger?
Jag önskar att jag var med i Dirty Dancing. Swayze var så snygg! Och så arg hela tiden.

3 juli 
Jag är i limbo. 
Müslibar. Naglar, nötter och socker i en slags Tysk kombination. Sommar. Varma minnen rinner som barn utmed mina lår medan Ledin gnölar på radion.
Ser svinmycket fotboll. Testosteron som springer runt och slår varandra och ligger och skriker. Helt utan respekt för varandras kroppar. De vet inget om kroppen, att man ska bära runt döda barn i den 
t ex.
Sjuktransport mellan Kalix och Luleå.
Miss Carriage. Alla coola names jag kommit på till den där trashungen... Vilken waste.
Köper Tomadochi life.
Blodigt bäveröverdrag.

För första gången i mitt liv är jag gammal och kvinna. Usch. 
Intet mer om det nu.
Näver bäver more.

/Svinet

torsdag 26 juni 2014

Summer of emo

Åh sommar!
-->
You fill up my senses. Som ett blodstopp i armeeen.

tisdag 24 juni 2014

Oprah

Oprah:


Du måste komma till någon slags insikt.
Du måste tycka om dig själv!

Lindsay:
(gråter)

Oprah:
Du måste ta dig på pattarna.
Visa pattarna!
Böj dig framåt.

Lindsay:
(grinar)
 
Lindsay:
(tar sig på pattarna)
(cries)

Det finns så många olika ord för gråt:
Gråt.
Gråt.
Böl.
Lök.
Tears.
Man måste komma till någon slags insekt.
Man måste tycka om sig själv.
He Man Must.
Kändisbarn.

Det var en sommar, jag var på kollo. Jag hade konstig musiksmak, lyssnade på Lisa Nilsson och Simple Minds. Skrek som en gris, ville home. Det var mest kickers där, jag hamnade i kickersrummet, hade stinky feet, en kickers gömde sig i min säng. Konst och skådisstudenterna som jobbade där döpte mig till Nico. Efter hon som died. Andra fick heta typ Osten och Kexet. Jag hade så mycket mens att det gick genom kläder och möbler. Jag sänkte en trissjolle. Tillslut satte de mig på en buss därifrån, jag lyssnade på Lisa Nilsson på freestyle, mamma mötte upp mig och vi åt glass i några slags lerkrus.
Som jag älskar min mother! Muminmamman. Hon är alltid snällast. 
Uff.
Det kommer en våg av hormoner nu. Mamma är bäst!

Jag vill ha en uppstoppad kråka i mitt fula hus.
Inga ballons. Ballonger ger cancer. Bloggballonger. Rakad pung. Bloggballong. 
Får hybris.
Ger ut en bok.
Ger ut en bok till.
Går på fest med Tommie X.
Mitt liv är en lyckad crossover mellan seriemord, FUL och tattig rövtatuering.

Känd replik ur nästan varenda film:
Im pregnant.
Were gonna have a baby.
Killen ser förskräckt ut. Och drar. Hittar någon ny. Hon ba:
Im preggers.
Osv.
I all evighet.
Preggers.
Missfall.
Preggers.
Missfall.
Och en jävla massa tårta.
 
"Det hettade till på solariet."

Oprah:
Du har vant dig vid att vara en prestationsapparat, någon som ba gör utan att tänka wellness, tänka mind ful ness, you are not well.
 
Jag vill botanisera inuti Shakira.
Rosa glitter runt ögonen?
Inte vegan.
Hold on.
Ligger och lyssnar på Smashing Pumpkins som när jag var tonnis.
Drömmar om världsherravälde super stardom big love no problems.
Midsommarafton
Tänker mycket på death.

18 juni
Mona
Seilitz

Jag måste sluta läsa:
Niotillfem
Underbaraclara

Bäveröverdrag
  /Lindsay
 

fredag 13 juni 2014

Rape

-->

Rape. Ibland är det rätt. Ibland är det fel?
Lev med det?

Vägen mellan badet och bussen är en lång toalett.
Jag är grym på deepthroat och killar gör slut me sina tjejer p.g.a mig!
Jag är Birk Borkason. Porks you right off.
Bakar, dricker öl, bloggar, inreder, leker med ballonger, ger ut romaner, äter, eats, kakor, cats, köper grejer, prosecco, klär mig som ett barn.

Jag läser de andras uppsatser och börjar fundera på det här med gener, jag måste ha bondegener sedan långt tillbaka, jag måste vara lite dum, lite outbildad. Jag känner lärarens hate redan innan opponering. Hur jag jämförs, värderas och är sämst. 
Jag är sämst.
De andra får jobb och vänner och skriver bra uppsats. Jag har börjat på Komvux. 
Fast i hemlighet önskar de att de var mig.

Jag ska bygga ett spökhus. Pökhus. Allt jag vill är att bara åka till Liserberg, bara åka dit. Och ett spökhus med Astrid Lindgrens förlorade värld där Villa Villerknulla står helt tom och öde med hästkorv i kylskåpet.
Jag har flarn av popcorn stuck i halsen. Jag borde skrivit en uppsats om min inställning till konstutbildningar.
Körsbärsdalen helt svartbränd och dead, det sista hoppet ba (dras undan som en matta). Bo-Gunnar Olsson missar skägget, eller va heter han nu? Karlsson begår osedligheter med den där lilla ungen. Eller jag vet inte. Riddar Kato blows you right off med en datoranimerad kanonkula on fire.
Nu är det sommar.
Grill och rapedags.
Det börjar som en svag viskning.
Sedan ett muller.
Jag tjatar om din uppmärksamhet.
Sedan blåser jag dig rätt off med en datoranimerad kanonkula.
Drar ned byxorna i klassrummet och säger fula ord.

Och:
Jag måste se Roger Rabbit!
Den är så jävla bra den filmen.
Jag måste se den nu!
Roger Rabitt hörrni!
Så jävla fin.
Så jävla rolig han kaninen och hon med pattarna och vesslorna hörrni!
Vesslorna som är sådär som gangsters och går runt och...

söndag 8 juni 2014

Upp sats

Jag heter Hanna Montana.
Och jag vill bli stjärna.

Mitt nästa projekt ska heta Freddy vs Jason.
Det ska handla om Freddy vs Jason.

Jag försöker skriva en uppsats, något jag aldrig gjort förut. Det går dåligt. Faktiskt så att jag börjar hata hela mänskligheten, eller inte alla men: 1. Män som har alldeles för mycket makt. 2. Män. 3. Det där med att inte kunna behärska något som andra övat på i flera år på men som man plötsligt bara ska kunna sådär hip happ… Det kan få en att känna sig så riktigt jävla värdelös, sådär sämre än alla andra. ATT INTE HA VERKTYG. Och när en lärare i det ögonblicket gång på gång ber en att se på sina klasskompisars uppsatser så att man kan se hur det ska gå till är inte… Det är inte bra. 
Samtal som känns som att dra sig med en grep i fejset. 
De har haft mer tid är en dålig ursäkt.
Kompis frågar: Men skriver du sådär som i din blogg (undertext: skriver du som en jävla kratta?) 
(eller grep?)
Någon annan säger: Men det är väl bara att krafsa ned en frågeställning och några citat så är du färdig.
Lärare säger: Men jag fattar ingenting, du måste ju skriva så att vi förstår. 
Någon säger: De kommer hata det men du kanske blir godkänd.
Mamma säger: Grubbla inte mer på det där idag nu, lova. Kram.

Jag kan också avsky väl dolda härskartekniker och kränkningar som är så subtila att ingen annan skulle märka dem. Fast då är man en överkänslig kvinna. Man är kvinna. Man har dåligt självförtroende. 
No. Att vara passiv är grejen. Och duktig på shit. Och inte visa feelings, feelings är bad.

Och nej jag skriver inte som på bloggen, men jag kan inte det där uppsatsspråket, för jag har aldrig övat på det. 

Och när jag ändå är igång och gnäller så avskyr jag:
Folk som mår lite bättre när man är svag, som liksom reser sig då och sträcker sig lite extra, blir extra duktiga, lyckliga och bekymmerslösa.
Och jag syftar inte på dig nu, jag gnäller bara helt random.
Folk som man skriver vänliga mail till men som väljer att ignorera dem.
Jag syftar på dig nu.
Att jag glömmer att svara på vänliga mail.
Att jag köpte ett par solglasögon som jag tyckte var skitfina men så såg jag bara ut som en fitta i dem.
Hah.
Och (nu jävlar är hon sur) I hate när folk som har det bra i sin lya i New York och dricker prosecco varenda dag skriver självhjälpsböcker. Om hur man ska hitta sin väg. Framåt.  Jag är trött på att överklassen och deras barn ska visa mig hur man blir en lyckad människa. Genom att tänka positivt, dricka en jävla massa sprit och vad? Vad? Blogga. Göra en klädkollektion. Flytta ut på landet. Bli duktig på att producera, arbeta och prestera. Men vad ska jag med det till? Det enda som är viktigt är att vara snäll. Men hur ska man palla vara det när alla är så jävla prestationsinriktade och armbågiga? I ask thou. 
 
Jag är inte nice. Jag kollar på Bapelsin är det nya svarta. Hunden vill att jag ska klia hennes myggbett på vänster innanlår. Hon insisterar.

Jag borde prestera något nu. Inte skriva det här… Borde göra en klädkollektion med bears och sedan dränka mig i prosecco och ballonger och tidskrifter som infantiliserar kvinnor och… 
Det kommer kännas bättre i morgon. 

/Hanna M

onsdag 4 juni 2014

yeah yeah yeah

-->

Flickan döden sparven kråkan kniven mannen filten skogen snubblet krocken döden döden döden björnen draken guldet prinsen dvärgen penis kuk.

Jag vet inte mycket men jag do vet this: människor som förväntar sig att du ska vara spännande exiting och överraska dem för jämnan med att inte vara normal is not goda vänner. Du får bara prestationsångest, det blir inte bra. Du känner dig tråkig i samtalen och är hela tiden rädd för att eländet ska tröttna. Det var lektion 1 i dålig vänskap. Det kommer fler.

Passive agressive lovers burping in the night.
Patte smith... Bra rollerderby namn.

Så många år av ensamhet.
So many years.
We be whoring out.
Man är kvinna.
Man är Yoko.
Det är förvirrande att leva:
Du sliter isär manlig vänskap bara genom din existens. Du är en dominerande matriark bara genom att vara tydlig. Du har en kropp som kan bli gravid och det ger folk angst.

Scen1.
Rekvisita:
Spåkula.
Cigg.
-Jag är Mona Månstråle. Jag är häxa. Jag är pollen.
Gå ned i mörkret.
Det är som en skorpa, på mina ögonlock.

Dagens dikt.
Arbetarbarn. 
Barn till psykiskt sjuka arbetarbarn.
Växer upp i fel område barn.
Ständigt the underdog barn.
Räkna likes på Instagram barn.
Får aldrig lika många. Barn.
Slänger sig framför tuben barn.
Vi som inte sett våra päron sippa på ett glas of wine till kulturnyheterna utan slafsa på en bib till tonerna av nuthing.
Barn.

Needy pig.
Vi styr våra djurs sexliv.
Mit an iron fist.

Fatta att det i detta nu finns någon som på allvar leker vampyr, som trycker två fejktänder in i någons stackars hals och ba kör.

Gris leder till motgång.
Girls in the front. Tänk slapstick nu.
Tänk foglossning.
Tänk separatism. Sug på det ordet.
Tyck synd om dig själv.
Tyck synd om någon annan.
Få hybris.
Spring.
Släpp allt.

Jag heter James Franco, jag är konstnär, poet och filmstjärma, nej jag heter Calle Schulman och jag gör soloföreställningar om livets mening, nej jag heter Justin Bieber och det är jag som är mammon. Jag sjunger såhär ba: Aaaaaaaa yeah baby yeah, love it when you bend over and take my fist like a champ.
Boom boom kackerlacke lacka boom.

Barn som headbangar till Fontän barn. Man undrar om grannen har mördat sin fru. Barn.
Askungen.
Bam!
Undergången är också värd att fira.
Skaka någon medvetslös.
Engaging feromone mist.
Inatt jag drömde:
En pinne som blev en vampyr, kunde bara skjutas i huvudet. Återuppstod varje dag. Nazister överallt, ständig skräck och förvirring.

Shit alltså. Fan.
Bakar en sockerkaka.
Fan.
Bakar en sockerkaka till.
Jag kan inte hjälpa det men jag är så avis mannen.
Eller fast sörjer du att du alltid kommer att få spela samma roller? Eller att du inte har några bröst? I would like to show you my collection of art.
(fontän exploderar)

(exotisk musik)

Äter upp hela sockerkakan.

(väser)

Jag är inte dålig, jag är bara tecknad såhär.

Undrar om Tom Cruise löptränar mycket?  Din nyckfulla passion triggar mig?
Omg.
Jag vill ha en såndär dataskärm som man bara drar upp i luften som de har i alla filmer. På den skulle jag ha blueprints och porn.

Dagens text i kategorin: jag skriver hur fan jag vill, orkar inte strukturera.

Tjo pip!
Svinet

tisdag 20 maj 2014

Breaking down pt 2

Ser jag klok ut?
Kolla min mat jag bloggar på bloggen.
Det ser sjukt äckligt ut.
Det är hår i den.
And nuts.
Det blir alltid värre framåt natten?
Du och jag och döden döden.

Konstigt att normen är:
Jag hade en importfru här ett tag men hon dog... 

Livet kan ta slutt.

Det handlar om selfies. Allt handlar om selfies.
Self mutilation.
In the face.
Så att inte snubbarna gör "grejer".

I röven.

We were en gång i tiden great spirit warriors!
Shapeshifters?
Our warriors sharp teeth tore stuff apart. But only fire and children smell could kill it.
The cold ones.
She saved the tribe.
Cold ones. Our magic awakens when their near. 
Something terrible is coming.
K Stew.
Vuxna män i corpse paint.

Min teater är typ:
Hej jag har varit försvunnen i tre månader och ingen letar efter mig.
Snabba klipp.
Något hemskt kommer hända.
Chop chop.
Du tror att jag inte har en själ, I havent.
Chop chop.
Vi är tillsammans för alltid. För alltid! Det är ALLTID roligt.

Jag lyssnar på Patrick Wolfs låt House.
Han är lycklig där.
En man med granatbälte smyger tydligen runt här.
Kanske är det PMS, jag har varit arg hela dagen, det gör ont i kroppen. Jag är en dålig konstnär. Vill klara av att göra det där stora, värdiga, fina men står och stampar i ett mjukdjursträsk ensam i en black box och det är dammigt.
Dampigt.
Jag hoppas att det blir bättre än vad det är nu.

Min teater:
Björnen ba: Schh det låter som att det är en människa här.

Alla människor är utrotade för länge sedan och nu lever vi i paradiset.

En björn som rockar rockring.

Först av allt:
JAG SÖKER JOBB.
JAG KAN DET MESTA.
HAR DU JOBB?
JAG KAN FOTA DIN BEGRAVNING/ BRÖLLOP.
JAG KAN DISKA DIN DISK.
Alltså jag kan så sjukt många saker som är onödiga.

Varmvattenberedare: 6000 spänn.
Måste tjacka.

Ska inte tjöta mer om Grizzly man nu, tror kanske det värsta är över av utarbetad, rädd och ångest. Har återfått lite perspektiv, det finns en värld därute full av andra människor osv.
Tjo pip

måndag 12 maj 2014

Throwback till fan allt















A poem:
Missförstå mig rätt men jag känner för att lägga mig ned och skrika/kasta in handduken/gå green som häxan Ding Dong och bara throw vengeance och skit och godis eller göra figurer i keramik tills någon drops a hus on mig.
Rulla in mina randiga strumpor.
Den här föreställningen är av någon anledning det läskigaste jag gjort. 
Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.
Livet:
Det onda rullar alltid in i svarta bilar.
Med fult hår.
Med evil plans.
Eller i bloggar utan problems. Eller i kulturkretsar...
Man ska besegra dem med konstig underhållning. Och maybe någon dag kommer jag också stå där i helskägg med darrande läppar och få en massa kärlek. 
Men tills dess känns det sjukt ensamt. Den som tror att en frivilligt ensam vill göra allt, den fattar inte. 
Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.

Svenskar har nog generellt svaga nerves?
Jag drömde inatt att Michael hade blivit tillfångatagen av talibaner och skulle bli decapitated.
Han pep med svag röst:
Din talang är märkvärdig och flawless.
Din alltså.
Min är bara märklig.
Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.
 
Övrigt:
Jag tror inte på att känslan av utanförskap räddas av en förening.
Fast mest vill jag rädda min yrkesglädje, eller iaf den där lilla kreativa jäveln i bröstet som just nu känner sig helt mobbad och svintrött och som helst innerst inne vill fota, skrika, måla men bara kollar åt andra håll där "folk är så mycket bättre och framgångsrika på riktigt".
De har kollegor and friends.
Jag håller på att bli grön som häxan. Vilket är passande för vi är ganska lika på snoken.

I pray this misär soon to be över.
Några dagar till av sömnbrist, inte behålla maten, fem bokade per föreställning, en tyst sal, tankar på att snubbla, bli rädd, misslyckas och sedan hem och ligga foster.
Och vissa dagar är det skitkul att spela, det har gått bra kanske två av fyra, det är inte skit. Men hur ska nästa gå? Och nästa? Och hur ska jag få i mig mat och sömn?
Gräm och distanslöst kvid.
Bara några kvar sedan vila. 
Sedan kommer jag helt säkert sakna det, glömma hur rädd jag var och hoppa upp på hästen/renen/björnen igen. Några har tom blivit lite underhållna tror jag, och det är ju målet. Att folk ska börja tänka på grejer, inte bli uttråkade. Men så tänker jag på de som peppat innan och som blivit tysta efter, känns som de flesta? Som att föreställningen har varit så kass att folk inte ens vågat säga hej efteråt.
Eller är folk uttråkade?
Varför slösar jag hjärnceller på saker jag inte kan styra över?
Eller såhär Stina: de bryr sig inte, de har annat att tänka på, det är bara du som nojjar öven en skit i rymden. Det är rymdskräp, ET ring någon annan, sluta tjata och få lite perspektiv.
Vi bryr oss inte.


Och tack Conchita (och Europe) för årets pepp! Jag tycker fortfarande att den här låten från 2012 är better:
 
Och jo, om ni inte fattat grejen med den där totala glädjen för Wurstens skull (bortsett från det att han är en kick-ass sångare och har utstrålning så att man dör samt sjunger om löv mellan people) så är det bara att läsa kommentarerna den här människan får under sina videos på Youtube, det är hate och hat och späk. Tårarna i lördags var förvånade och tacksamma på riktish, inte bara för andra runtom i f ex Ryssland utan för sin egen ryggrads skull va tänker jag.
Och (huga) hade jurygrupperna fått bestämma hade han inte vunnit alls, det var folket som röstade fram Conchita. Det är som i sagorna ibland ibland ibland, good vinner.

Kärlek och stön/
Slaktsvin