Eurovision.Song.Contest

Skriver här den här veckan, I am writing about Eurovision here this week: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggare.aspx?blogg=5771838#

James Franco

The svindler takes it all.

Hjärta.

Hjärna.

Nudlar.

Badkar.

Jag känner igen hon som sitter bredvid mig asså inte du, bekant?

Nä…

Now I am a belieber.

-Du är kär i dig skälv.

Med bollhår.

Jag måste sluta larva mig.

-Du ser ut som en fisk.

Det är slagsmål på toppen av Mount Everest.

Ingen metafor alltså, en grej jag såg i tidningen.

Folk måste sluta larva sig.

Gyllene tider.

Sitter du och skriver dikter? 

Grizzly Wo Man Belieber.

En föreställning baserad på filmen Grizzly man av Werner Herzog.

Om människa vs natur. Den där naiva tron på att djuren är våra vänner, att vi kan städa upp och ordna allting. Att vi kan organisera ett kaos. Att kändisar bryr sig. Att Justin Bieber är snäll. Att James Franco hade lyckats som konstnär om han var ful.

Jag tycker att Beyonce har sålt ut sig.

Hon måste skärpa sig.

Och jag har en återkommande dröm om en koja. En stupid koja i ett träd. Många träd. Skog.

Krig.
Jag måste skära mig.

Och jag gömmer mig i kojan.

Nedanför är det män i grupp, de skriker, det blir tyst.

Så kommer Timotej, de har släppt en ny skiva, de spelar den för mig i kojan – live. I genomskinliga lucianattlinnen.

Så har vi gruppsex.

Känd replik:

De vill få oss att tro att han tog livet av sig.

/
J F

Den Svenska Motorsågsmassakern

De kör rave på Beverly Hills.

Revenge.

Is what im talking about.

Hämnd.

Justin Bieber:

Om jag bara ler jättemycket så tycker folk om mig.

Jag:

Om man bara blundar så går man rätt in i väggen.

Det är som kärlek.

Känt svenskt ordstäv.

Yeah.

Justin:

Vad har det blivit av mig.

Kan man fråga sig.

Jag:

If I had a hammer.

If only liksom.

Then.

Yeah you know… Osv.

Hjältar finns på båda sidor.

Ondskan finns överallt.

Dags att koppla av.

Och tappa tänderna.

Sälj grej med tjej.

”Vi hedrar henne genom att äta henne.”

Crazy kids.

Man känner sig så äcklig med munsår.

Som en levande bakterie ba: I bring plague.

Svett och skam.

Kannibalklubben.

Arbetsknarkande bekräftelsejunkie.

Jag vill skriva om det där med fulhet.

Ibland känns det som att man tillhör en annan slags ras av människa. Som folk tycker lite synd om.

Haha.

Och man hälsar på vackra människor och man tänker… Att man aldrig kommer ta på någon av dem, eftersom man är en annan slags människa.

Och de trycker ens hand, ler vänligt, man blir svag. I knäna.

Det är som att hälsa på en annan planet för en stund.

Eller fast vad är kärlek?

Bebis, gör mig inte illa.

Och en illa tilltygad dansföreställning.

Bekräftelse. Trygghet. Tillit. Värme. Att få vara sig själv? (torrt skratt)

Kramar.

Buffalo Bill slänger klyschor om kroppen.

-Fyi, jag ska ta livet av mig.

  

Livet:

Den här slagsmålsscenen is taking fucking forever!

Den här biljakten is taking too long man.

Först så.

Det är.

Dagens plan:

Älta

Läsa text

Läsa allt som finns

Simma

Repa

Sova

För tre veckor sedan:

Det är lite Armageddon i luften. Känner det. I huvud, axlar, knä o tå.

Vi är en generation av delfiner.

Man upplever sensationen av att man håller på att skita ned sig av skräck lite nu och då.

Jag:

En spågumma har sagt att du är ful.

Förtrollad.

Flute plays mournful tune.

Man förstår inte rätt så många människor.

De är konstiga.

Mournful tune continues.

Och ett enormt begravningståg.

Justin Bieber:

Lugnast vinner.

Sitt still i båten.

Plantera dina rötter.

Eller som Hannibal Lecter säger:

Lejonet är inte i rummet. Du vet när det är det.

Evolutionär uppkomst av uteslutning av onödiga människor. Mat.

Jag:
Ögon är jobbiga.

Man måste titta in i dem och prata då och då, men man blir ju bara kär eller rädd hela tiden då, man orkar inte.

Misogyn.

Vår kannibal älskar kvinnor. Han vill konsumera dem.

En sadist.

Very hard to catch.

Vad tänker han när han äter?

Du blir vad du äter.

Du blir en... kvinna.

Polisen kan inte rädda någon.

Det är en så hemsk metafor det där. Polisen kan inte rädda någon.

Och alla som dör har liksom en mamma och pappa.

Why liksom?

Justin:

Skrika in i en handduk.

En Monarkfjäril kan flappra 400 mil. Den navigerar utan karta.

För att hitta sin löver.

Navigerar efter solen.

Lejonet är inte i rummet.

Var lite cool nu.

Folk har så äcklig parfym.

Plan för dagen:

Inte kompromissa sin konst va! Not, no, nej.

Svika konsten.

Såhär startar Beverly Hills 90210:

Någon ligger på golvet. Klockan tjuter.

(replik)

Ny stad, nytt jobb, inga vänner. 

Jag ska jaga en mördare som syr kläder av kvinnohudar och få hjälp att leta av en kannibal.

Jag känner mig pepp.

Och så lite rockmusik och så är vi igång.

I ett random mörkt rum.

(läs teater)

Med hjärtat i halsen.

Folk ba:

Vi ska ta hand om er.

Sätt dig ned.

Kill kill kill.

Och så kommer det en uggla.

Från mig till bloggaren:

Jag får en känsla av att du lagar massor av mat, fotar den i snyggt ljus, postar den på Instagram och sedan slänger den i soporna.

Och så dagens outfit. Man ser benknotor radade på varandra med någon slags ryggrad som håller ihop hela spektaklet.

Och så kommer det en uggla.

Och jag undrar varför jag ska läsa om kända människors liv, att de just var på bio, varför ska jag läsa det?

Livet för den snygge:

Du är dryg.

Du är populär.

Så går det rätt mycket tid.

Du blir gammal och tärd, så knackar döden på, vill spela schack, men du vet inte ens vad schack är så du torskar redan innan du ens har börjat.

Och så kommer det en björn och tuggar på dig.

Vid vägkanten.

Bilar kör förbi.

Wrooom.

Ingen bryr sig.

Blod, ben och death.

Silence.

 /Justin Beaver

Repar och äter glass medan det gnager en svag angst i magen va

Suddiga Bilder

En gång hade jag en pappa.


En gång hade jag en gulddräkt också.

And aj was the king of the world
Jomen.

Nu består jag till stor del av mens och bajsvatten.

/
Mammon

Spelar DAS BOOT igen

Spelar Das Boot i Stockholm 13 april klockan 19 och 14 april klockan 17.
På Turteatern i Kärrtorp.

Som en baws...

Biljetter kan man köpa här: http://kulturbiljetter.se/evenemang/gästspel-på-turteatern-das-boot-1501

Kom gärna dit, det hade glatt mitt hjärta. Föreställningen gjorde jag på senhösten 2011 efter månader av isolering. Den är ganska mörk men rolig.

Hjärta/
Svinet

Som en makar? kan jag svepa bort dig

Te deum.

Det är en hissnande tanke att alla i hela Sverige i detta nu lyssnar på Håkan Hellströms senaste och får en klump i halsen och undrar vart deras inre tonåring tog vägen.

Och tänker:

Nä nu fan, nu åker vi, nu ba gör vi det där och det där och ba drar.

Fast sedan inte gör det.

En hissnande tanke.

Gör listor i mobilen:

Kräftost.

Avokado.

Victory is only seconds away.

Tänk mod.

Tänk att du är Lady Gaga?

Ta inget för givet.

Basilikapuckar.

Ajvar.

Keso.

Kräft…

Folksam.

Omg we killed Kenny!

Conny?

Pms?

Såg Tosca på teve igår.

Hon sjunger:

Jag har levt för konsten.

Levt för kärleken.

Och aldrig skadat ett levande väsen.

Och sedan typ: så varför ska du krossa mig God? Och sedan går allt verkligen käpprätt åt helvete.

I min Tosca äter alla Toscakaka och det blir ett lyckligt slut. Ty det där med drama på liv och death gör bara kärleken sådär drömmig och luftslottig. Tänk om vi bara fick det och det… och typ slapp verkligheten.

Verkligheten är fan najs.

Eurovision.

Mat.

Kaffe.

What else behövs?

En reflektion:

Jag vill också gå i kloster.

Två reflektion:

Det är sällan någon ringer mig. Jag tror faktiskt att folk inte tycker om mig. Att de ba: nej fan jag orkar inte ringa den där jobbiga människan, hon är så gapig och babblig och hård.

Och så får man en sådan självbild.

Och sedan går allt år helvete.

Och Lady Gaga säger till  gubben Gaultier (ja jag såg dokumentären, tycker fortfarande att hon är ett kommersiellt jippo men tänker att det vill jag nog också egentligen vara så jag börjar tona ned ogillandet en smula, fast samtidigt måste man lära sig något av sugar man också, att det är bra att vara i fred) att hon jobbar som en crazy person för att undvika att: ”creativity checks out to never come back.”

Och att:

Be brave.

Var modig.

Mycket tystnad.

Tristess.

Försöker lyssna på Lana Del Rey men blir bara trött.

Peta i ett lik med en pinne.

(slafs)

Lyssnade på ”biffen” mellan Azealia Banks och Angel Haze samt läste kommentarerna runt det, med folk som ville uppfostra typ ”sluta dissa och väx upp” samt deras egna kommentarer som gick typ ”jag vill inte bråka”, ”tjejer ställs mot varandra” och klassikern ”vi borde jobba tillsammans”.

Men gör det da!

Såg Alexander Bard stycka en plastdocka.

Performance.

Såg Tyra på nittiotalisterna och tänkte att så var jag, vart tog jag vägen? (H Hellström)

Såg ett program om Lill-Babs.

Hörde Tavi Gevinson prata om styrka.

Luktade på en parfym som hade en touch av sperma i sig. Vem ska göra en parfym med touch av cunt i sig?

Jo det ska jag göra.

Lill babs.

Jag ser folk på teve om folk som blev lurade i skogen och fick inga pengar.

Lill babs.

Jag är kär.

Och så kom jag hem till en lapp från polisen, en kvinna har blivit ”ofredad” av två män här utanför och de undrar ifall någon har sett något.

När ska det ta slut will it ever end?

En diss:

Det här blir inte: Du slår mig, jag slår dig, du slår mig, jag slår dig. Det här blir: jag slår dig. Jag slår dig.

Fan vad jag slår dig

En riktig skarprättare.

Du säljer ditt fejs.

Så jävla alldeles för överprivilegierad.

Yo garments be garbage.

Och mer diss (tänk rap) (not):

Fan ta. 

Föck allt som dödar ens hoppiga hoppglädje. I benen. Fuck them påsar av hate som kör ned ens humör i botten day after dag. Fuck den som tog bort min lust att måla bilder, in your face vad jag ska måla. Fuck den som kallade mig ugly på prom night för tio år sedan.

En pubertal spya rakt nedifrån halsen in your face.

Fuck olämpliga inre demoner som orsakar skev verklighetsuppfattning.

Föck.

Heja fölk (och djur) som värmer och peppar. Det är allt vi behöver varandra till va.

Asså allt annat umgänge är helt onödigt.

/Demon Regissören