torsdag 16 juli 2015

Livsteken

Jomen.


Det är roligare nu. Men inte top notch. Jag använder blobben för att meddela att jag inte öppnat mailen på ett par veckor. Och har bara telefonen igång ibland. Det får ta lite tid och sånt. Svar på mail o sånt kommer tids nog. 

So long så länge

Reaktioner:

fredag 3 juli 2015

Skriver från mobilen en sen kväll i juli 2015 som värsta Thåström

Herregud.

Herregud.
Herregud.

Jag skriver av mig nu. Platt tråkig och opoetish text (asså inte som tjåström). Rejäl triggervarning till dig som funtar på att skaffa barn. Det är olika för alles.

Jag vet att min graviditet varit jobbig. Men normal.
Och jag har gnällt. Kanske främst för att jag tycker att gnället kan vara lite relevant i motsats till allt rosenrött men också av ett rent egoistiskt behov. Det betyder inte att man mår bättre eller sämre än någon annan.
Det är normalt jobbigt att under en graviditet ha mycket ont, att ha många saker med kroppen som går dåligt eftersom den bygger och snickrar på ett freakin liv! Och dåligt med sömn pga. värk och spänd förväntan inför att det där livet ska ploppa ut och du ska få möta din nya kärlek och kroppen ska komma tillbaks och ni ska dansa hand i hand runt en midsommarstång hela familjen och allt det där.
Det som man (endel) så innerligt längtar efter. Och väntat på genom en hel graviditet. De flesta.

Vad som sedan kom efter... Nu en vecka efter förlossningen... 
Worms kan inte förklara men jag ska göra ett ärligt försök:
Ännu mindre sömn, panikattacker och en bubbla av depp och overklighet. Får inte i mig mat. Tar sovmedicin för att få sova. Kan inte sluta skaka, kan inte sluta skaka liksom. Ingen mat vill stanna i kroppen. Skjut mig på en vagn!
Terapeuten gör undantag från sin semester för att ställa upp. Och jag har fått en medicin som ska vända eländet men som gör allt värre innan den kickar in.
Och tro mig - det måste den göra snart. Det är en sådan ångest som i sina värsta skov gör att du gärna skulle slänga dig från Västerbron bara för att få slippa. 
Jag skulle aldrig ta piller om det inte vore sjuk nöd och i detta fall är det sick sick need. Tänker på dem som anser det fuskigt att medicinera... De har inte mått såhär. Det är faktiskt ett skämt, att gå runt (ligga platt) och må som jag gör just nu är bisarrt helt sjukt bortom allt jävligt en kan tänka sig. Det känns dödligt och otäckt. En kall klibbig vidrig köttklump som jag tvingas tugga i mig minut för minut medan den där hemska och läbbiga Monica Törnell låten ekar i skallen... Den där med vemodet som rultar in. När jag vill ha typ Povel! Och jag känner med alla som mår eller har mått på detta vis. Till dig som gråter och skakar när bebis skriker. Inte hela tiden men... Kan inte ens se på mat, kan därför inte amma. Mer ångest.
Pappan och familj får hjälpa till. Sjuk skuld.
Asså the skuld man! The skuld! 
Fast jag vet bättre. Jag kommer tillbaka. Fast det känns inte så nu, det känns som forever. Att försöka se det hela med humor är omöjligt men jag tar le challenge. Alltså jag blir nästan smått religiös i mina tysta skrik på lindring och aid.

Och det är inte konstigt.
Att snitta på fyra timmars sömn och högst sex i flera månaders tid bäddar inte för en skön tid efter att din kropp varit med om det typ jobbigaste den kan va med om. Och då menar jag inte förlossningen endast utan den där hormonomställningen som infinner sig tre dagar efter födsel, den där grunkan som kallas för "baby blues".Bebis blues... Bebis blus... Låter som något typ Dove, Änglamark, Mama, hudcream, bindor med blå vätska-ish aktish och inte alls som det värsta hell du kan tänka dig.

Jag jag ba måste. Få.ur.det. Punkt se.

Och egentligen är allting sketabra, det är det vidrigaste. Jag fattar nog inte hur bra jag har det. Ingen gör det förrän skiten verkligen slår i fläkten. Allt annat som tynger är ba lite existensiella angsttankar, mild oro, depp och saker du kan tackla. 
Bebis är fantastisk! Röd och arg och underbar. Min kille och mina vänner och min mamma. Är fantastiska. Det är sommar och fåglarna hojtar i spenaten liksom. Wowzer.
Men inget av det helps ju när den där värsta ångesten slår in. Då är du helt ensam mot en armé av Uruk Hai och ditt enda vapen är kbt:ig djupandning. Alltså ingen klubba, kniv eller handgun, no sir - djupandning. De sliter dig i stycken och festar på dina inälvor medan du djupandas.
Skrock dot com.
Sucks att vara kvinna. 
In detta now:
Du försöker peta i dig ett mariekex som fastnar i halsen och som du sedan måste rännskita ut (skrock). Spelar mobilspel så att fingrarna blöder som en crazy nyförlöst person med baby blues. Skakar. Ringer en akutjour som ska va extra snäll mot nyförlösta mammor och de ber dig andas i en papperspåse. Obs inte plast då! 

Du eller jag ligger i detta nu i ett svalt skönt rum, det finns verkligen ingen direkt fara på taket. Barn och hund blir väl omhändertagna, de klarar sig utan mig ett par dagar till. Det finns alltid hjälp att få. Det kommer tillbaka, aptiten och allt sådant. Jag kommer kunna amma sedan. Eller skitsamma egentligen, eftersom hälsa är viktigare.

Jag tycker att min berättelse here in detta nu är relevant. Jag hade ingen aning liksom. Men det kan väl hända vemsom, händer säkert hela tiden. Man snackar inte så mycket om det. Folk förtränger väl. Ingen vill väl minnas hur man låg och skakade medan den fantastiska ungen man bara ville pussa och älska låg i rummet bredvid och du pallade inte med. Du var helt på andra sidan från det roliga och fina som man borde känna.

Shit pommerlainen!
Big praise och all min kärlek till alla mammor över hela världa. Tänker på alla dem på BB som stapplade fram helt rödgråtna. Och deras partners med sömnbrist. Skön kontrast till de där hurraropen på Fb o Insta över den nyanlände nyfödingen. Asså man vill fira men också gråta. Och när bra saker happens släpps en massa demoner lös. Löss? Lösa?

Min terapeut (ja bra grej) säger att man inte kan hjälpa hur man mår. Och däri ligger väl ett stort kruks med psykisk ohälsa. Man känner sig skyldig always. Typ jag kan väl skärpa mig och inte va en sådan tönt. Fäjsa skiten osv.
Fast då vet man inte vad man snackar om. Vissa saker går inte att ba "ta sig an" alls. Eller jo på ett vis men vissa tillstånd är som brutet ben eller förgiftning. Det funkar liksom inte att ba hoppa upp o hoppa eller tänka glada tankar. Ibland vinner hormoner och annat krafs i hjärnan.

Några råd:
Se till att sova under graviditeten. Om du inte gör det, käka antidepp i tid för att förebygga den där dippen som kommer efter. Du vet "baby blus"... 

Se till att inte vara själv!

Be om help. Asså gör det. Inte nödigt ifrån psykiatrin då... Ba hjälp. 
Allt ett barn behöver är mat och din kropp. Om du bara kan tillhandahålla kropp ett par timmar om dagen så räcker det. Bättre är att du blir frisk så att du kan ta hand om barnet senare. Vila.
Du behöver vila.

Gråt och släpp loss. Gå promenader, även om du har vätskebrist, rännskita och ont. Det behövs röras på sig. 
messa med en kompis, spela mobilspel... Det finns inga måsten, det finns ba överlev. 

Men. Och det här kommer jag troligtvis också förtränga men jag drar mig fan för att utsätta mig för en sådan här upplevelse igen. På riktigt. Jag unnar barnet syskon men då får syskonet växa i pappan på någon sci-fi Arnold pryl eller så. Jag kanske inte är kvinna nog för sådant här? Woman nog för att ba svälja skit och uthärda. 
So goes the bläjmträjn på mig själv igen.
Repetera.
Basfiol och flöjt.
Farsan fick en förlossningspsykos, jag fattar nu hur ensam, rädd och förjävlig han måste känt sig. Morsan fick en blodförgiftning och fick ta hand om mig ensam. Inga vänner som ställde upp och ingen familj. Nu offrar hon sin tid och soliga dagar o sovnätter för att hjälpa mig som dessutom har en toppenpartner som är guld.
Ord kan inte ens beskriva.
Så kommer skuldeländet igen. Jag förstår att folk tar sig av daga av sådana här känslor, tankar och måenden.
Såklart.
Men det är fan så dumt! Eftersom det kommer annat. Kul kommer. Det kommer haha unt hihi. Så småningom. Och ork
Big ups där Kajaken! 

Jag ska repa mig. Och njuta av resten av sommaren med bebis och kärleken och baderi och hoppsan sa. Göra konst och vara knäpp allt vad jag pallar. Bo i hippiebyn i vårt fina hus som någon tyskjävel (som hyr det) just hängt upp ett hakkors och en Tors hammare i. Men det är en annan historia.

Nu ska jag inte försöka googla mig till info om hur länge det ska ta innan den här tabletten kickar in eller hur farligt det är att ta smärtstillande på fastande mage osv. Jag behöver inte veta ett skit. Orkar inte lyssna på nyheterna ens faktiskt. Blir helt slut av att åka buss, se människor, tänka en enda tanke förutom de hoppfulla och skrattiga. 

Shit pommes för allt man ska igenom.  Men det roliga med livet gör det fett värt det. Glöm ej.
Skriv lappar och glöm ej.
Du kan och sov nu. Som Nino säger. Ta ett par alvedon först ba. Och en sömntablett. 




Reaktioner:

tisdag 23 juni 2015

Gundabadül

Jag tänkte hinna med ett sista inlägg innan baby pluppar ut. Eller egentligen vill jag försöka göra som Monkinodraw och köra ett inlägg i veckan. Ja det får bli så. Jag har liksom varit helt bortkollrad men man cums alltid tillbaka?

Jag är:
En fet jävla burgare.

Pilatesboll on legs.
Den svage (pingisboll med fyra tandpetare i).

Jag vahetere triggvarnar för att texten genomsyras av lite gnöl, det är ba lite avlastning.

Modeord:

Backa

Baka
Triggervarning
Rimligt
Backa
Skrocka
Krocka bilen

Har inte sovit så värst, typ alls. In months. Därav ingen hjärna eller koncentration. Går som en zombie med zombies. Must eat brains. Mit kniv och gaffel och ätpinnar. Must tillåta mig att fota o skriva ändå, för att liksom komma igång igen. Lever med mobilen i knät med dreggel i mungipan. Google this och google that osv. Man blir dum av för lite sömn, skriver dåligt, ligger and glides under isen som Asshog? The Defiler och får liksom inte fram något. Blip blop... Blir bipbapolär eller är det hur det nu va ba upp ner upp ner upp ner ner upp ner vänster höger fyrkant pil hoppa hoppa oink. Man är sin sjukdom. Man är preggers.

Triggervarning (palla):
Regression (backa)
Ton år
Du väger ett ton.
Repetera in ett spontant svar på alla frågor rörande din kropp och framtid.
Svar:  Nej fan hellur. Det kommer gå bra. It will. Ingen fara på taket. Hatar alla kvinnor?

Och Jesus har aldrig ont i magen. Sådär som mensvärk.
Jesus hade aldrig ont. Jesus åt keso. Tallriksmodellen.

Undrar om det blir typ såhär:
Jag minns allt som en dimma som ett svart tökken som en svart smoke.
En rök liksom.
Allt var bara svart.
Så kom barnet.
Jag minns det som ett före och after.
Sing it Magistern.
Den där kisslukten kommer alltid sitta kvar.


Genom eld med Carola.
Världens bästa låt.

T r i g g e r v a r n i n g: skriver som män skriver om kvinnor: (citat ur kommande självbiografi inspirerad av E Brunner, Knasgård and others)

"Hans hull kändes löst. Jag kräktes. Så åkte jag till Mallis, i jakt på en hårig svenne med fast hull. Inte sådär fladdrigt. Lite mer toppigt. Hans dick var nopprig och luktade ost... Sedan köpte jag en påse räkor, de luktade som mitt ex. Han var också sådär flapprig i hullet, man vill ju titta på ett hull o liksom bli kåt. 

Så få levererar.
Väser: Jag vill spruta i alla dina hål och dra dig i håret och shit like that.

Pumping throat med en köttbit…

Facial abuse

Forced teen anal busty gammal köttpåle Ernst.

Fula tjejer.

Är överallt.

De.tar.över.the.wörld.
Tw: olust.
"

Gläder mig till Ernst bygger hus på teve.
Ernst.
Ernst.
Unz.
Ernst.


Tw: pepp.
Det är läskigt att vänta på barn. Ja. Man kissar på sig när man nyser. Och det är lätt att hamna i svårmoud. För att mycket gör ont och du sover inte så mycket och för att folk ger dig råd om grejs. Och slutar ringa eller så. Och du har inga pengar kanske och worries om sådant. Lätt också, att känna att man är helt ute ur gejmet. Som att teater och konst är the big shit. The only big shit. När djuren som rymmer från zoo är the shit! Så mycket coolare liksom. Djur är coolare. Mat är coolare. Att va preggers o vanka runt som en gammal tant och utan pengar är way coolare. Och det finns större saker än jobb. Typ julmust t ex. Och du blir egolainen av att vara trött o ha ont...
Men. Så.

Stopp with the svårmoud! Det går över. Ja det är läskigt men det går över. Låt tankarna fara förbi som moln.
Yes.

Kolla på moln. Drick en kopp varmt. Andas. 

Kramas.
Böla.
Gnäll. Kramas. 
Dra o kolla på One Direction i Göteborg.
Livet kan inte alltid vara same same. 

Fånga degen!
Du kan bli en rolig förlälder. Kass men rolig. 
Lek att du är lite "holy". Och Demi Måre. I tidningen Mummy från hell. Var lite random och ingen, smyg (vanka) runt som osynlig kvinna.
Planera en cumback.
Plantera en bomb i din mage som explodes och tar över världen.

Humör: kloakråtta.
Gör inget vettigt och kolla porr.
Äsch. 
Jag skärper mig i morrn.
Jag är:
En kondom fylld med kokain.
Allt jag vill är Vogue.
Och tunga.
Och långt ner i halsen.
Som kontrast till allt tjäbbel.

Gnäggs.
Jag har alltid haft gåvan.

Freelance palm reader.
Jag ser.
Du äter för mycket. Chips.

Man är bara ett litet tomtebloss, tänk på det.

Tw: back to Ernst:
Jag vill spruta i alla dina hål och dra dig i håret shit like that... Snart blir jag förälder.
Jag är för fet för ett fuck.

Det är något oerhört fånigt över att bli förälder. Dels känner man sig fånig och dels tycker folk att man är det. Man ser dum ut, man klagar och måste tänka på OCH köpa fula saker. Bli huslig. Bli duktig. Tror folk. Jag tror vi har för lite att göra.
Tänker i termer av: Parkour och sminkbloggar.

En alien rör sig runt i min mage, ibland undrar jag om den vill mig väl? Fast ett primitivt väsen vill väl varken eller. Jag tror att den ogillar att jag ofta sitter ihopkrupen och skriver, det blir trångt.

Trång tjej.

Det ska bli oerhört kul att bli päron. Tro inget annat. Men inget jag skriver här är liksom som det är heller, kommer bli mer påmind om det nu när andra päron läser ens skit.



Nu ska jag fotografera och filma hela eländet, som en olycka eller ett event. Återkommer. Tack för Jalle som medverkat på bilderna. 

/Svinet

Reaktioner:

fredag 3 april 2015

We are all the vimmlers

-->Jag hörde just en katt som skrek som Loreens senaste. Åh Loreeeeen!
Med de tejpade pattarna.
Omg!


Ok.
Under the ice man bitch dog osv. 
Del 1:

Tänk om någon kunde skriva en bok/man kunde lära sig in school om hur tufft det är (att leva) att vara gravid. 
Om jag kunde skulle jag förklara... Skriva den där book. 
Fast det börjar kanske vända, börjar känna någon slags björnfitta där inuti som vill ut och skrika.

Dessutom har jag tagit en massa jobb som inte är så ball men som ger en viss inkomst så jag kan ta hand om det där lilla djuret och sådant. Det tar all min tid. Folk är inte kloka. Tjatar på en långfredag, erbjuder biocheckar, man är så poppis när man sysslar med vård.
Hatad men poppis om ni förstår.

Det är Richard Gere på teve…

Jag hade stora planer om projekt. Har. Det kommer. Mest porr och våld. Typ:
Måste väga upp den där känslan av att vara en värdelös nolla utan cred.
Men det skiter vi i nu.
Nu är now.
Nu är det 3 april?
Och nu sitter du här och läser.
Och jag say:

Slappna av. I hela kroppen samtidigt. (hjärna, brain, penis, svans, tänderna - släpp tänderna)
Andas.
Slappna av i hela kroppen i detta now.
Andas.
Porr.
Slappna av!
P o r r mrr mrrr mrr…Wr o  o     m.
Slap
nu
äv

Hear hear. 
(håller upp en fiktiv sådan där svartvit snurra)
Jag är din pojkvän nu.
Den enfaldige gotharen.
Mummel.
Jag har mina morötter i arbetarklassen, tror jag?

Jag bor i en mens värld.
Jag tittar på  mens   du    har     ont. 
(mens)
Guys har aldrig ont.
Det är som ett ständigt jävla könskrig... Köns war kvinnohate?
Vem är mest fri. Mest fri att ba dra närsom. Mest fri att inte behöva bry sig free. Mest free att säga men du jag kan inte nu för jag har skit att göra free.
 
Asså det är kul också, det fattar ni, mest kul nästan?
 Men det är ju helt ointressant.
    Och någon gång får she kanske upprättelse?
Typ när killen/killarna/kill fastnar i en rävsax i skogen och ropar förgäves men ingen kan höra dig skrika. Så kommer vargen. Barnet.
Mörker, ensamhet och lite kyla.

Tänker på att det finns sådana som opererar sig så att man blir ful så att man slipper bli våldtagen.
Vissa ger aldrig upp?

Tänk på att alltid va snäll mot sig själv och kvinnor.

Kvinnohistoria del 1:
1, 2 tree
1 2 tree tree
I iiiiiiiiiiiii
Wanna liiiiive on the chandelier.
Fly like a penis.
Out of tje world. 
Tänker på den rena kvinnan.
Kvinnan som inte är sjuk i huvet.
Som fattar smink.
Inte som Glenn Close, som är helt jävla asjobbig och hänger efter cant give it up.
Creepy som ringer hela tiden.
Creepy wont give it up.
Den där ensamheten som gör att Glen fastnar i en daydream om en annan människa som blir real och never gives it up.
I live you. 
Typ.
Koka kanin.
Som hon i Orange is the new...

Hundar är better.
De är mer:
Jag blir irriterad. Så bits jag.
Men jag är ingen hund.
Min kille försöker avleda mig ibland, som man gör med hundar och handikappade barn. Typ: kolla där - godis! Men jag går inte på det?

O hela byn står i lågor, borta vid Konsum.
Eller consume som en engelsk kompis sa. Han bakade in mig i gladpack en gång, så hade vi sex.
Tänker på dead vänskap.
Den där man inte ens minns när det var kul sist, när man inte gör nya minnen, man ba hänger på.
En av tre drabbas tydligen av amningsdepression. Tre av fyra Rosamunda Viktoalia Rullgardina Krusmynta blir sneda i hatten av för mycket alkohol.
Jag läser lite om kvinnor, graviditet och sex. Folk tycker ditten o datten. Sex kan va kul. Sex kan va sjukt tråkigt.

Och killar ba: wi billt this sitty ån rock änd råll.
Nej!
Animals byggde (gnagde) det här landet.
This country was gnawed by children.
Och djur och bebisar.
De sitter på café och gnäller.

Jag ligger i sängen hos mamma och äter jordgubbsmackor och gråter för jag är i mitt nuvarande tillstånd en baddare på sentimental självömkan. På yogan för gravida sa dom att stress inte är bra. Jag tror att mycken stress genererar en personlighet som lätt kan diagnostiseras med olika diagnoser men jag tror inte på dem. Jag tror på att man försöker så gott man kan och så misslyckas man och så reser man sig igen och man försöker fan ta det lugnt men det är svinsvårt.
Livet liksom.
Det är så lätt att droppa sig self.
Ba: plums!
Into det svarta beiga havet of att glömma bort sådant som är viktigt som:
Andas.
Lucia. Att skrida som.
Och punken.
Inte den gubbiga selfie kolla på mig jag kan namndroppa band och skräna punken. Utan den där girls och endel killar on legs shakin baby vi ba kör punk en. Den där "jag peppar dig" och inte "du är dålig och jag är better så försök inte ens spela gitarr din jävla fitta".
Jag måste jobba på en mer poppig attityd.
Som en pastellrosa dream med små pattar unt hallojs.
Pipa som råttorna på julafton.
Rodnar.
I häftig t-shirt.
På Instagram.
Om man är ledsen kan man posta en selfie.
Så gillar folk en.

Inte bitter. No sir.
Inte kille.
Den förutsägbara gotharen.
Som:
Gärna slickar padda.
Hatar mellon.
Hatar barnen.
Gillar tv-serier av övernaturlig karaktär.
Slickar på en svamp två svamp isloerar sig blir weird.
Tycker att kvinnor är okej fast hatar dem innerst inside.
Innerst inside borde de brännas som häxor.
För de har så ont jämt.
Och så ska dom snacka hela tiden.

Det är du och jag (Harry Potter) Snape.
We must get the faeries out of the hat!
(svart rök)
Son of saddy
Son of sädy
Son of sado
Asshole the defiler

Idag har jag ångest.
Jag slukar svärd i all enkelhet.
Jag är en bryten man.

29 mars
Saker jag ofta undrar:
Är allt du gör en kontaktannons?
Vår nutid är en kletig masspsykos av ohälsosam ekonomisk karaktär.
(babbel)
Folk har det inte bra. 
BAM!
(babylon)

Det luktar gammalt kön nu.
Du luktar gammalt kön, generellt.
Är det sol ute?
Jag är sentimental och tänker dansband.
Såhär:
Träffade Dig Stig (på rim).
Jag ska älska dig för evigt.
Om du vill ha mig så är jag din.
Lets åka till Mallis.
Varför ska man älska den man aldrig osv.

Har Loreen i huvudet. Hon är från Åkersberga. Hon kan leva på sin konst.
Jag stirrar på en syrgasapparat for money. Utanför är det förortsdimma. Jag fick två biocheckar för att ta det här nattpasset.

Killar tar gärna bilder på sig i sina band, gärna sura som fan.
Och skateboard backe ner.
Tjejer tar bilder på sig själva i snygga vinklar samt håriga armhålor.

Det är hårt att vara kvinna. Och ful. 
Det är en lågoddsare. 
Man pallar inte. 
Man:
"I stabbed you in your body."
Känns som att hela världen hatar mig.

BAM!

En gigantisk svamp. 
BAM!
Jag är motorsågskonstnär, jag har aldrig skadat mig.
Saker man inte säger till folk:
Din konst är skit.
BAM?
Man berättar inte om hemska minnen av söndertrasade kön till gravida. Det är jobbigt nog att leva.

Jag har inte sovit. Jag ser Batman på väggen, genom mina gula (tänder) tapeter.
Jag tror jag har brist på klorofyll, är så rosa.
BAM!
Har säkert en massa annat shit också.
Typ en parasit som man måste mata med närhet och tröst.
All thö tajm.
Läppglans som ser ut som utsmetad sperma med pandurofärg i.
Livet på Oz.
Jag waits på det.

Voj hur ska det gå med allt?
Jo allt kommer gå fint.
Och snart är det Eurovision. Och hjärtat klapprar på. Jag tvivlar på att jag kommer bli en bra förälder.

En dag Jesus kommer tillbaka. 
Hen kan få snickra en säng åt mig. Som kan flyga eller nåt annat kul. En snygg.
(bild på det)

Jag har lust att lägga ut saker på sociala medier (oinkstagram) men har inget som folk kan gilla.
Piss o skit.
Bajs o kiss.
Kärlek o hat.
Carl Bildt.
Är ful nu.

Det anala stadiet.
BAM!
"De vart kära in Lets dance så gick det sedan så fick de barn så gjorde de slut så söp de ned sig så sket de ned sig."

Jag hatar för övrigt när folk tycker att man är en jävla fitta.
Man kan bli det när man jobbar natt är gravid och har ont.
Man vill att folk ska tycka om en.
Men ibland måste man.
Och sedan get over it.
Och vila.

We are all the läjmers.

/GG Ahlin.

Reaktioner: