Sprudlande apati

Jo en sak till:

En pryl jag gjorde till föreställningen Das Boot men som inte kom med.


Jaja jag vet att folk hatar videos på bloggar och jag vet att ni inte tänker se den här heller men gört, den är lite rolig.
/
Svinet

Baz Lurman

Postar lite gammalt:

Alla talar om Gris.

Jaha vad säger de da?
Oink.
(ba dum disch)
De pratar om alla snubbar på nätet som sitter och äcklar sig.
Jag kan inte sova.
Drömde om en sälunge som blev klubbad av en perdofil i en enorm luftburen bår som kraschade in i ett träd precis utanför mitt fönster.
Jag skulle begrava sälungen fast då vaknade den upp igen.
Och kroppsvätskor.
Kramade hunden när jag vaknade.
Krister Linder var med. Åh Krister Linder! 


Ge mig en stor LOG och låt mig slå med den. På en scen. 
Allt.


Sörjer en smula att jag just nu inte har lika mycket ork att göra saker som jag brukar, men snart kommer det lugna sig och så va, då gör jag nytt.
Det går rätt bra dock, vi fick en fin recension i DN nyligen, peppeti.
Jag rekommenderar även den andra produktionen på teatern, ni kommer snart höra talas om den, kanske lite för mycket på ett dåligt sätt. 
UPPDATERING: läs om den här.
Kom då ihåg att se föreställningen innan ni börjar tycka prylar, alltid en bra grej va.


Allt goth/
Svinet

KNIF 2008

Här är ett video mishmash från min föreställning KNIF som jag gjorde 2008 med god hjälp av Cathrine Björndalen, Anja-Lisa Rudka och Jonas Gazell.

I dessa bilder är de bla Jesus som lallar runt och ger av sitt "bröd",  en kamikazeanka, en jävel som slår saker med en golfklubba och sniffar skräp med en megasedel, en student som gnager på ett paket nudlar, vinkelslip av en kassler, suger ut en festis som en metafor för kärlek osv, om man vill läsa hela manuset så finns det i den här boken.
Videon är från ett rep:

KNIF from stina Kajaso on Vimeo.

Shit man hänger ju inte med i någon form av handling! Det är någon tjej som irrar runt och pratar om utsatthet och världsförbättring bland en massa smådjur.
Jo fast alltså den hängde samman rätt bra, bara svårt att få med det på video va.
Jag tycker inte att teater funkar så bra på video alls men försöker pröva mig fram lite, vill ju att  ni ska få se hur det såg ut.
Knif handlade som vanligt om det mesta, kanske mest den analkande undergången, armageddon i form av djurens hämnd. Ett återkommande tema.

Ajöken.

Björne

Ta mig till church och gör mig till kung.

Låt Oboyen sjunka!

Ta mig till dusch.

Den dunkar huvudet i handfatet.

Alla snubbar tror att han är God.

Alla talar om Björn.

Del tre.

Det är söndag och så (eller det var det). 

Spankulerar runt i en ödslig småstad med alldeles för mycket kläder och skränigt läppstift på mig, noterar ett säkert vårtecken: fyllegubbar på bänk i sol. Ringer en kompis, fikar med en annan kompis, vill bara ringa alla jag känner och prata hela dagen. Går hem, lyssnar på radio och vill ringa en kompis. Ont i halsen.

Det här är Lars Noréns dagbok.

Köper en lobster, den rymmer. Dränker en and. Noterar en rovfågel som gnager på en duva (fast det är sant på riktigt iofs).

Ser att vi typ bara ska spela för högstadiebarn de närmaste veckorna.

Ringer en kompis.

Att vara clownen liksom.

På radion kommer en dokumentär om en tjej som är kortväxt, hon pratar om det och svårigheten med att va annorledes.

Det där med att vara det. Shit asså.

Eller att uppleva sig så, det ständiga freaket.

Men det är inget man dör av?
Och det kommer aldrig bli bättre, jag accepterar det, Gud. Jag lever goth med känslan av att aldrig passa in. Kommer alltid vara lite för rädd och lite för fel men det är ganska okej. Man måste gilla sig. Man måste killa them haters.
Floskel hej. 

Och kolla hur pälsen lyfter fram det gröna i mina ögon:

En björnkram.

Jag vill bo som Guldlock med ett gäng gay bears. Ta mig dit nu! 
Inte sen.

Jag skrev lite om den där armhålehårprylen i min andra blogg, fast egentligen vill man bara skjuta them haters, jag hatar sådana där diskussioner.
(uppdatering - blir svinrörd över motreaktionen på facebook, älskar fan folk lite)

Penis.

Önska att det aldrig ska ta slut.

Penis.

Har kanske ett behov för att bli lite mer anonym. Typ sitta med en svart anteckningsbok i nåt hörn av världen och ha sjysst strandsex med delfin.

Oh yeah yeah.

Och behålla integriteten.

March on.

Med boxningshandskarna in gravy. 

La det swinge.

Det är fan aldrig lätt.

Ringer mamsen och babblar frenetiskt, ber om ursäkt för mitt menlösa babbel, hon säger att jag får ringa och vara hur meningslös som helst.

Så käkar vi brunch och pratar om självmord.

När man träffar folk man gillar vill man vårda dem som en liten nånting fint i tassen, fast man har asklumpiga tassar.

De stenar barn som klär sig i svart i Irak.

Det här går bara nerför och utför.

/

Björne

Delfin uppsats?

Mina läsare?

Men livet är vackert, Loreen vann, allt är som det ska vara.
/
Svinet

Skampåle

Nothing but hard feeling.

Sire.

Låter som att jag sover när jag andas.

Sveriges Mastercock 2012 - jag ser tecken överallt Master.

Drömde att jag stod i en skampåle på ett torg i Linköping och blev assrejpad av Per skådiskock som hade en dolme som en häst.

Och ballar stora som två dangling meloner. 

Sedan kom jag till min barndoms ö i Sthlm där Carl-Jan Granqvist hade öppnat en delikattessbutik med typ glaserade vaktelägg, den var full med folk, han rejpade mig också, med en lika stor slang. 

Sedan blev det någon slags dubbelmacka av alltihopa.

Beyonce stod utanför och dansade och var skitsur. Nåt med kvinnor. Sög på en citron typ.

Ett gäng tanter med korgtofflor vann den Ryska finalen.

Hej det var en dröm.

Suger på en citron typ.

Min kykskåp ba: MOOOOWAAARRRGRRRRGRGRGRR!

ZHUL!

La rage.

Vafan.

La rage.

Vafan håler ni på me?

The rage.

Grrrr.

La rage.
Ingen läser bloggar längre?
Usch vad tråkigt.

/

Styvmodern

Håkan H

Idag känner jag en slags: barn – usch!

Och att endorfiner kills hjärnceller.

...Och att det kryper i kroppen. Jag dör. Längtar till norr, fan! Hellre inavel än nepotism farsan. Det är här alla monster under sängen bor moster.

Scheize the metafor och ett fast grepp runt pattarna.

Du ser dyr ut, eller stop tut nej! Du ser ut som att du sett för mycket nycirkus i håret.

Disch:

Jag säger det med kärlek asså, tuff kärlek.

Alla vill ha löv men alla är så jävla ego. 

Äter vitaminbjörnar och Berocca performance, som en slav.

Typiskt en sådan man bli kär i och som lämnar en high and drajj.

(med en skitsnygg, medveten fast inte för spejsad videoprojektion i bakgrunden)

Drömmen om en gitarr,

Och basfiol, och flöjt.

Kittla lilla mormor.

Hang over.

Ta dig i brasan kultursverige! Jag ska bli superstjärna i rymden istället. Bye bye.

(krockar med en komet)

(sugs in i ett svart hål)

(borta 4-ever)

Tystnad.

Mrs Bossy Pants.

Skyddar hela munnen från them tandtroll (snubblar).

Jag skulle så gärna vilja bidra med någonting, göra någon jävla nytta. Typ crazy Spice.

(och en socialrealistisk tecknad diskbänksseriestrip om alltings jävlighet typ me me me som inte gör nytta fast på ett igenkännbart skojsigt sätt)

(suger på ett peacemärke)

En strut.

Levande björn.

Jag försöker verkligen ha tråkigt.

Pratar genom tänderna.

Ba:

-projectile vometing the whole nine years.

Folk behöver skakas liv i lite. Skaka lite liv i. Man vill slita Amelie från Montmartre soundtracket ur deras giriga små fingrar.

This sucks out loud.

The early years.

Jag har varit i alla städer.

Jag har addat dig så hårt.

Refräng:

Jag har varit i alla städer.

Jag har addat dig så hårt.

Jag står och väntar på dig utanför Konsum iklädd byxa, tröja, jacka…

Jag lever på bidrag.

Dina bidrag.

Bidra!

Du kan lura mig så lätt.

Du är inge kul.

Drömde att jag levde i Once upon a time post förbannelsen.

På vissa platser får man en känsla av att folk snackar om en så fort man gått ut genom dörren, typ den där jäveln ska inte komma här och komma.

Och andra inte.

I wanna be a youngblood! Skull! (greppar skrevet).

Tiden går.

Och ingen blir glad för din skull. 

Ni vet de som hälsar med blicken på någon annan som är viktigare redan vid handslaget.

Det är så konstigt här. 
Refräng:

Det är så konstigt här. 

Det är så konstigt här. 

Det är så konstigt här. 

(kör)

Det är så konstigt här. 

(grekisk kör)

Det är så jäla konstigt här. 

Men godis är gott/

Svinet

Divans död

Hafsade ihop ett snabbt kollage efter kvällens delfinal:

Sörjer att Divans tid är förbi. Nu är det någon annans tid, det känns otryggt och läbbo.

/

Car ola

Te deum

Kulturskymning.
Sug på den.

Den kommer krypande - ladies and gentlemen. Den kommer den kommer den kommer den kommer. Den är nästan här.

Som Björns små sädsoldiers.

Lägger sig som ett svart täcke över nejden.

Estrella?

-Ska du säga som diggar Melodifestivalen!

-Japp, det ska jag.

Jag är en crazy person.

Lägger mig över nejden som ett svart täcke.

Som en chipspåse.

Watch me do it!

Och Hollywood ba: Thatcher var en feminist.

Och Hollywood ba.

Och alla killar varandra med killer argument om alltings jävlighet.

Och drop crotch shorts?

Hade en fin kollageidé till denna text, typ en chipspåse i magen och hej och hå, men vi får se va det lider.

Tänkte skryta lite nu/göra reklam nu också = sådant vi alla hatar, men ja skitsamma åk till Linköping och kolla in vår föreställning Kaspar Hauser! Den har fått fina recensioner: (http://www.svd.se/kultur/scen/kaspar-hauser-utan-pekpinnar_6880793.svd) och (http://www.corren.se/kultur/teater/artikel.aspx?articleId=5935606) men det finaste är kidsens kommentarer, och alla andras också... Åk och glana.

Hej/

Svinet

Work related grievance

My eyes have been soiled.

Akademikerbarn!

Slappa brallor, sång av jazz och näver ekonomiska bekymmer.

(poetisk brittisk musik)

De sär skriver ald rig.

Drömde om Marabou Orient nånting or other… En stor gyllene chokladkaka med smak av bränd curry och blandade Vicks halstabletter.

Vaknade med Vicks kräks i halsen.

Och.

Slö blick.

Du glor djupt in i någons ögon och väser: I am for external use only.  

A tale of whoa!

Whoop whoop! (det är ljudet av någon som skriker typ).

On the pain on deaf.

Can I nipple pierce you?
Va sa du?

Can I pierce you in the nipple?

Minns ni Bo A Orm?

Medan jag försmäktar här på denna öde ö:
 allt man kan bli galen på.  

Du ser ut som typ Rebecca och Fiona som tryckts genom en mangel. Top notch. 
Not. 

Blå timmen nu jag tar dig till evigheten via en mangel. 

Du ser ut som att någon kört dig genom en mangel.

Mangel.

Ät bajs! 
En miljard flugor kan inte ha fel.

Suggerering.

Go team!

I think dead ones to pick up where he left off.

Och så en massmördare med en stor knif.

Alla autister i uppror. 
In a gadda da vida baby?

Lets enjoy lite animal testing medan du suger på min ögonboll och allt är sådär cheerful och non-ågren.

Ingen skäms för ingen har orken.

Fatta vilken vacker värld!

Och så suddar vi ut Stockholm på köpet va - Ah the beauty!

Jag ligger under en ko och blöder.

-Vaere, haru mens eller?

-Ja precis det är riktigt, det stämmer.  

Utbrister:

-Gainomax Der Liebe!

(stirrar tomt framför sig)

En salivbubbla.

Två salivbubbla.

(skrålar)

-Åh ängens alla hm hm av många hm hm slag de stogo hm hm hm hm hm hm hm.

Åh hm hm hm hm hm hm hm…

Hm hm hm hm hm hmmm hmmm.

Åh hm hm hm uti sanden?

Du ba önska att ditt liv voro en tragedi.

Saved by Eurovision!

Idag fick jag kaffepolletter av två män på tåget ty de tyckte jag såg fattig ut.

Jag ser fattig ut.

Vi tyckte mer om dig när du var olycklig och hatade dig själv.  

Moz, Håkan, Markus mfl.

Allt ont gör man mot sig själv fast det stämmer inte alltid. Ibland snubblar man också på psykopater som suger ut ens energi och livsglädje.

Också.

Läste att Aase Berg har svårt för teater… Jo men visst. Alla har det svårt med det mesta, kanske poesi också ibland? Alltså verklighetens folk. 

Teatern i Svea har ett stort jävla problem.

Säg efter mig: nepotism.

Och eftersom just idag är en skitdag så är allt jag gjort fult och helvetiskt också. Till råga på.

Många teatermänniskor har aldrig dåliga dagar, allt är jävla topp jämt. 

Det är ett helvete.

Det är:

Post traumatiskt sketchsyndrom.

Äsch!

Häll senap och ketchup på alltihopa.

/

Mamma

Lek sand

Jag blir sämre och sämre dag för dag: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838&entry=6310845

Och en snar paus från hela skiten nalkas, men tills dess håll till goudo.
/
Svinet

Utbränd

Gnegg!

Vargtimmesångest – den sämsta ångest.

(fast jag skymtar ändå lite fågelsång i allt det här).

Väcktes vid sex-tiden av ett penis enlargement spam.

Dirty euro animation.

De fem stadierna av sorg: Förnekelse, Vrede, Köpslående, Depression och Acceptans.

Och lite sång, lite dans, lite naket, lite trams.

Lemmings.

Ja då är det varsågoda.

Penis.

Man gör bort sig inför hela svenska folket.

(Love will save the day [X4])

Du förtjänar samma upplevelser som alla andra. Du behöver också få sitta vid ett trumset och se skitsur ut som en rocktönt med kajal going baklänges eller Kirk Douglas i form av krigstönt som skriker pennalistiska fraser going backwords.

Trummis – integritet:

The realism of diskbänk.

Take a walk mit mir on the gnällbälte:

Lite bombadiboombadiboom och någon står böjd i en slags ”man på scenen som snart ska sjunga in backlight” fosterställning och jag vet inte vem det är, plötslich mumlar han Beväpna dig med vingar och så byter jag kanal.

Fast jag gillar den ändå.

Folkbildning Masta.

Men det som muntrar upp är ändå Ranelid på Melodifestivalen.

Han har fattat hela grejen.

Han har ingen integritet, det har inte jag heller. 
Undrar ibland lite över dem som har det, de får nog mindre späk?

(kliar mig i skägget)

De sitter nog ganska ofta med kajal och gitarr och skriver sångtexter om alltings meningslöshet.

Fast jag tycker det är minst lika fånigt som Sean Banan för det mesta.
Så var det sagt.

The diskbänk av realism:

Det är rak överdriven information om livets jävlighet berättad av olika kvinnor i huckle som inte är abstrakta former eller det minsta konstiga, det är rakt och platt. Typ Sanna Bråding (shit vad jag grät).

Och nyheterna…

Så att huvudet dunkar näsblod.

Sedan andas jag för lite så att huden blir rödflamsig på kinden och sömnbristen ger megabags, vilket ett barn noterade i veckan när jag stod på scenen. Yrket där man kan stå helt naken på en scen tio på morgonen och få höra av småfolket man inte känner hur man ser ut, är, borde vara osv.

-Jag ser att du gråter.

Sa en åttaåring.

(Love will save the day [X4])

Efter föreställningen kom en lika liten fram och ville knyta om mig min morgonrock. Jag hann tänka att jag ville byta jobb och sedan aldrig sluta inom loppet av en timme.

Men jag hatar att barn endast noterar det som avviker, i en värld där inget får avvika, ty det har de vuxna bestämt.

Men jag har inte bestämt det?

Det finns sidor av sig själv att hata.

Önskar mig en regnstav – varken mer eller mindre.

Men fan.

(Love will save the day [X4])

Love is gonna save the day.

You've gotta believe it man.

Saker jag fått höra den senaste tiden:

Man ser att du har dåligt självförtroende.

Det är ju mest porr det du gör, alltså jag är en ärlig människa va.

Man ser att du har dåligt självförtroende.

Man ser att du har dåligt självförtroende.

Man ser att du har dåligt självförtroende.
Porr.
Självförtroende.
Porr.
Dr Alban.
Självförtroende.

(Love will save the day [X4])

Jag tänker att folk inte alltid menar väl, de menar lägg dig ned and stay där rätt ofta också.

Men. Man hör ju ändå fågelkvitter någonstans i allt det här.

Fågel med sång i hals nalkas.
Krax/
Svinet


p.s. nu kan man kommentera igen, fick lite för mycket spam i hölet men han kanske gett sig nu, hej. d.s.

Kötlaborg

En skrattfest utan dess like.
Lemmings...

Skrev om gårdagens delfinal på ett slarvigt vis här: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838&entry=6301250

Jean Banan

En sammanfattning av gårdagens Melodifestival här: http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=5771838

 Och sedan hittade jag mina gamla kritor:

Eller nåt.

/ Banana

101

Haha bajs, haha (dör).

Gubbe:

-Där dog någon.

Pfoosh.

Ett äpple.

Slickar loss en skitstor bit korvbröd från överläppen.

Har jag något där?

Alla dör.

Släpper sig.

Det är väl inegnting att skämmas gför. Du har ingenting att skämmas för. D r inegntng att skämmas för. Du har ingetnitng-

Vaknade och tänkte den här meningen:

Alla har lite död i sig, var så säker.

Innan dess drömde jag att en arbetskamrat blev bästis med en gammal fiende och att de råkade ut för en bilkrasch och hej jag vaknade av kraschen och dåligt samvete.

Idag börjar Melodifestivalen.

Låg och somnade in till 101, och ja även om den är lite stel och alla verkar småhata varandra så är numrena fina (och ljuset). 
Och hon med krullhåret som man vill kunna dansa som. 
Och när de ler som här i videon::

Dvärg – vad är det?
Jag ska.

Eat yourself right back on track.

Idag börjar Melodifestivalen - mitt hjärtas fröjd och glädje, om jag inte är här och skriver så är det för att jag är där och skriver, men tiden känns lite svår att få att räcka till.

Och om en vecka har vi premiär på vår barnföreställning om Kaspar Hauser: http://www.ungscen.se/

Foto: Markus Gårder

Över och ut/ Svinet 

Tuben

Det börjar med Armageddon och slutar med gasmask.

1. Greppar ett handgun men är run out of ammo. Går loss.

2. Om man kör på någon med tuben får man två biobiljetter och en timmes terapi.

(startar tåget)

DET HÄR JÄVLA YRKET!

Man tänker väl att det finns de som paddlar på i samma kajak.

No mold can bring me down!

3. Jag är skit och du är champagne eller nej hallå stop tut vänta förresten.
Inget jävla mögel. Osv.

Det börjar med bråk och slutar med slaktmask.
Man är ledsen i typ fem minuter.

4. Nu är det min tur.

(dramatisk musik)

Ser jag gul ut?

Det där med att hålla dina vänner nära men fiender asnära har jag aldrig fattat.

Keep off!

Är ensam hemma samma som att sitta i ett rum utan människor?

Får man upprättelse.

Tar de sig i skrevet?

Tog ett äpple.

Sedan kom du.

Nu får det väl räcka.

Men hur ofta händer det?

Farbror Melker.

Ja du ser lite gul ut.

Alla ba: allt är bra.

Det är bra.
Splatt.

Det är skitbra.

Shit vad bra det är.
Splatt.

Michael Bindefeldt bra.
Teflonbra.

Jag har berättat det här förut?
Splatt.
Splatt.
Splatt.
Går som Batman uppför en vägg fast parallellt.
Yeah!

Kanske bara den stora förvånade gapande munnen över osäkra pubertala psykopatiska människors ondska.

Jävla svin.

Bli aldrig ett sådant jävla svin.

Använd din kropp och hjärna till bättre grejer. Bli inte en svikare som ljuger och förnedrar och hugger folk i ryggen. En jävla snubbe liksom.
Kan aldrig vara roligt att ha människor i ens liv som hatar en.

Greppar mina tjugofyra biobiljetter.

Höh. 

Oink.

Blödig dag

Finns säkert bättre saker att göra en onsdag? Kväll.

Eller - kiss my boots förresten.

Folk utan feeling är asläskiga.

Med rökeffekter.


(en nidbild)

Och Bonnie Tyler rosslar: Loving you is a dirty job but somebodys gotta do it.


Nu har en till tagit livet av sig.


En författare.

Och alla skriver fint och sorgset så som man gör.

Jo. 

Det sorgligaste är ju att folk runtomkring en mår sådär rätt så ofta men man orkar sällan fatta eller ta tag i det förrän det är försent, då bryr man sig som fan.

Det är den där mol alena hemska ensamheten som inte går att sätta ord på.

Och det är djupt mänskligt, att inte hajja alltså.

Hörrni.

Det går alltså inte riktigt att leva men man gör det ändå, hänger fast i de goda sakerna  så goth det går, och det är värt det.

Sedan så kommer folk alltid och mer ju äldre man blir chocka en genom att svika och backstabba. Folk kommer att vara bättre och starkare och mer tursamma, snyggare, rikare och till synes mer framgångsrika - always.

I ens lilla huvud då.

Har man tur så finns det även motsatser till backstabbers i ens liv och de ska man isåfall vårda som blommor, vattna och vara svinrädd om. Har man inte sådan tur (och jag vet hur det känns) så måste man försöka öppna upp sig för de snälla, ty de finns faktiskt. 

Mer skit kommer alltså alltid ändå va.

Man får nej nej och åter nej på många plågsamma sätt, i alla fall om man söker och försöker – vilket man ska klappa sig själv för ifall man gör.

Man noterar fler och fler orättvisor som är så orättvisa, här och långtbortistan. Det mesta gör ont som spik i kista och tass.
 

Och massor av fina människor tar livet av sig, och jag begriper varför absolut.

Vissa pallar inte, det är oftast inte ens ett val, man bara kraschar sin bil i bergsväggen, det är som AIDS eller ALS.

Man balanserar där själv hela tiden känns det som – som den lilla vas av glas man är, oerhört beroende av the mänsklig värme och omtanke och det lilla flipprande hoppet.

Men jag finner det ändå oerhört provocerande, jag blir så satans jävla arg. Sluta dö. Sluta vilja dö folk!


Fan.


Kan inte folk bara gå hem till varandra ist. Och baka trolldeg eller nåt.

Folk.

Det blir så ensamt, kallt och grått utan er.

Fan.

Sluta jämföra dit liv med andras och hej o hå. 


Känn värmen från ETT litet bildäck som bumpar in i ditt smalben. 

Bump. 

Bli lite olyckligt kär i vemsom. Slösa tid på teveserier. Dagdröm. Spy. Men försvinn inte. Du behövs. Någon ligger och dagdrömmer om dig i detta nu. Och vem bryr sig ifall någon inte gör det. Lek med en bil och dig själv och en My little pony. Skriv en bok om Finsk porr. Dansa, snubbla, ät dålig kost, gör vad som faller dig in.

Och framförallt: vänd ryggen åt alla som inte gör dig happy eller vill dig väl. Spring för livet alltså.

Om du inte vill dig själv väl så fixa det. 

Och innan du ger dig själv rollen som den dystre kanske du ska kolla vad det är för ev. svajkers o backstabbers du har i din närhet. 


Kom ihåg: spring!

Jag predikar på här.


Det finns jättemycket tröst att försöka ge bort hur taffligt unt patetiskt det än blir.

Ingen är en ö. 

Ö är ingen. Du är alltså inte en grön sak (hehe grönsak) som flyter helt oberoende av andra. Näver.


Det finns en hel värld därute som du påverkar på en jävla massa olika sätt. Många du inte har mött ännu som kommer skaka igång dig åt olika håll. Massor av rolig mat, fåniga serier, bra låtar och ful natur som väntar på att du ska hoppa in i dem?

Såhär: det kommer alltid finnas negg och läjmers samt en fruktansvärd analkande ensamhet.

Inte mycken vänlighet i främmande fejses som Bruce säger.

Skräcken för den potentiella analkande ensligheten och sjukdomar och fattigdom.

Men skit i den.

Det är de små sakerna som räknas och som blir stora i längden. 

Länge leve kaffe och bulle för djävulen!

Eller det bitterljuva i att vara förälskad eller bara allmänt förvirrad och handfallen, för det är alla andra djuren i flocken också.

Och om du finner skriva/måla/plinka/fota/hojta som något du behöver göra för att ha det bra så ska du göra det, inte kompromissa ner dig eller köra den där Nä inte ska väl jag för att alla andra är bättre osv.

Finns asmånga som gör saker av helt fel anledning och som syns och hörs alldeles för mycket, det handlar inte alltid om att de är bra. Det handlar om att folk valt dem av någon anledning, det har inget med dig att göra. Bara gör. Kör. Go for it.

Blödigt va.

Bara gör.

Då känner man iaf att man lever och motsatsen skulle vara död och hur jävla kul är det egentligen.

Ja usch.

Folk ska alltid tycka så mycket när någon tar livet av sig, mest borde man nog bara hålla käften och känna efter hur ont det gör, dricka en skvätt djävulsvatten och bara böla loss... Tänka på stackarn som inte pallade mer.

Ska göra det nu.

Och vicka på tårna en stund och lyssna på Bruce Springsteen hits och schlagers och vicka lite mer på tårna och sedan pilla mig i naveln, kolla Simpsons och hoppas på att Sideshow Bob dyker upp samt drömma om att åka till NewYork ty jag har aldrig varit där och även om alla andra varit där och det är hopplöst fånigt att vilja åka till den där jävla staden ska jag fan göra det snart och ingens babbel ska stoppa mig, typ. 

Och mota den där hemska känslan av död, svek och kyla i grind.

Gokväll.