torsdag 2 juni 2011

Der undergång


Melancholia.

Som en bra film fast ganska dålig. Inspelad på Tjolöholms slott.
(skratt)
Kung Lars slår på stortrumman Bhourarhum. Och hej och hå, antiklimax och megalomani och här ska skåpet stå BA DAM liksom.
Brukade inte han vara konstruktiv? Nu ba: fuck this köp ett självmordspiller och ta golfbilen söderut.
Bumsi boom boom.
Och systrarna. Always them bloody sisters. Den rena och den andra, den som vill ha undergången så starkt att hon drar den till sig och alla runtomkring får kröka sig runt.
Och vad gjorde Skarsgård där? Jo just ja Trier vill ha en ung publik. En hopplös löver på ett hopplöst sätt. Man kunde vart utan, han fick inte knulla, man fick ångest och tänkte på hur folk ba behandlar varandra som mimare.
Och tung musik som berättar för oss att vi ska må dåligt Nu och Nu och tycka synd om våra rika små liv som vi ska känna förtjänar att räddas mer än andra mindre människors liv och nu har Lars tänkt för mycket.
Han har tänkt så mycket att han inte fattar längre.
Och jag satt och drömde om en laserpekare i handen som jag hade kunnat kluddra på skärmen med.
Kvinnan bredvid mig hade långa naglar och scratchade omedvetet sina döda hudpartiklar från armen och huvudet: sckrhhh sckrhhh krschhh och jag andades in hennes döda hud och Triers undergång och symbolik till tusan och tavlor med bilder som man ska förstå och Ofelia (igen) och och…
Ge mig LASERPEEEKAAAAREEEE!
Och en slutscen med billiga tricks om andras dödsångest, som vi såklart känner. Men mest Charlottes (Patti Smith Pj Harvey), eftersom Kirsten Dunst bara utstrålar kyla och avstängdhet. Och hon vann pris?
Charlotte är ju den man vill se på.
Öppningsbilden var vacker, med fåglar som regnade.
Och den väcker tankar gör den filmjäveln, men inte så många som jag hoppades på. Verkar som att slutbilden gör att folk glömmer att resten av filmen är ganska… tråkig.
Jo faktiskt.

Satt med kompis efteråt och pratade om det där citatet av Mark Fisher: “Det är lättare att föreställa sig världens undergång än kapitalismens slut”
Jomen.

Tyckte jättemycket om Antichrist alltså, och Riget är något av det bästa jag vet. Hade stora förväntningar tror jag, och ibland ser man om Triers filmer och tycker om dem. Vi får la se.
Man ska nog se den iaf.
Eller inte.

Man kan kolla Patti istället:
http://svtplay.se/v/2436081/patti_smith_-_dream_of_life
Särskilt för hennes dikt till Rimbaud i slutet av filmen!
/Den hängde

Reaktioner:

4 kommentarer:

  1. Åh!
    Jag älskar dig tillbaka.

    SvaraRadera
  2. Guuu'va skönt...var helt säker på att Melancholia skulle vara en av de tre bästa filmerna jag sett (typ). Vilket alltid är en sucker till förväntning då man aldrig kan vinna. OCH IBLAND VILL MAN TAMEJFAN VINNA! Åtminstone lite grann.

    Får säkert inte tummen ur på ett halvår eller så, men sammanfattningsvis: skönt att dra ner förväntningarna lite.

    SvaraRadera
  3. Mjo jag vet, man hade ju förväntningar. Tror filmen är bättre inuti huvudet faktiskt, se den inte va, eller jo, fast sen.

    Krampo

    SvaraRadera