Noll koll

Känner för att göra en Wolsey och bikta mig:

Min omgivning skrattade åt mig idag när jag skulle gå ut, hade klätt mig åt helvete, typ inga brallor. Jag är bara dum.
Jag har ingen kontroll. Senare på dagen gick jag rätt in i en glasvägg på en fancy butik, de fnissade tyst och antecknade i sina inre twitter, jag satte mig i provhytten och grät.
Igår lyckades jag fastna med hörlurarna i en sur gubbes säkerhetsbälte, tappa ett paraply i huvudet på densammes dotter, ramla i en rulltrappa, stå fel, gå fel, dreggla, prata fel.
Stave fel…
Folk tittar konstigt på mig när jag beställer kaffe på caféer, jag vet varför. Det var samma med min farsa, folk blev ängsliga och maktiga jämnt ty han hade en nervöööös aura. Asså folk luktar sig till att man inte har koll, ej heller balans. Jag både ramlar och rodnar omvartannat.
Rovdjur ba: sniff sniff.
Bit bit.
Tuggelli tugg.
Jag är den folk skriver skämt om.
Jag kan inte räkna, hamnar fel med skatten, snackar skit i fel kretsar, vågar inte ringa myndigheter, slösar, spottar, ljuger.
Jag är inte speciellt kvinnlig, kan inte ta hintar, vet inte hur man är en bra kompis, vet inte hur man är kär på ett smart sätt.
Jävla värld.
Man måste öva sig på att leka stolt, vacker och lyckad hela jävla tiden, det är jobbigt. Mamma, ser jag bra ut?

Folk fnissar.
Har just spelat en föreställning där jag dregglar ketchup, snorar, hostar, gapar och hasar runt i tights och clowndräkt…
Man undrar stilla: can anybody love this?

Gnöl.
Det här är våren då alla fick barn. Tiden går, folk gör vuxna saker eller alkar ner sig.
Jag planerar en turné till Kambodja, Thailand, Vietnam, Mexico city, Finska karelen och en obefolkad del av Ryssland, possibly Balkan, och Luleå och Mordjärv.
Kanske det finns en plats där MAN kan känna SIG hemma?

Nu är det Pollys nya. SKIT SKITBRA!
Det blir nog bättre, imorrn typ.
Fan.

Foto: Thor Brødreskift