Bonjour noir

Jag tycker att hon är en belastning.
Punkt.
Min ledighet har jag ägnat åt popkultur, det rinner ur ögonen - slime. Slösurfat bland bloggar tills jag blev snurrig. Var är den snälla människan Jesus?
Man kan råka trycka på chattknappen på fejjan och hamna hos fel person, någon man inte vill prata med.
Och lordi så fel det ble.
Plötsligt hör inte folk av sig längre.
Man kan också råka trycka på champagneknappen och ba raggla runt som ett offer och tro att man är Gud.
Läste lite i den dära ”black ascot nåt luktar JT Leroy” bloggen och blev likrädd. Herregud, folk fejk borderlinar sig om sina självmordsförsök och polares kokainflöde och alla ba: wouu applådos, yeah arty.
Fast lite fint också, en ny fiktiv uttråkad överklass börjar brösta upp sig, kvinnor som är lika dekadenta som Liberace.
Kudos.
Vi ba…
Slappsurfar oss fram tills vi slutar göra själva.
Stirrar på fotomodeller, de pratar om mat. De sladdrar ut bilder som de snott av fattiga konstnärer och det är jävligt många män med modellface. De har modellkindben unt svarta pösiga kläder, nån slags hatt. En arty tauering med enhörning.
Makarons.
Cigaretter.
Acne.
Jag fylls av nåt slags hat.
Det är bourgeois värre än Tjechov.
Idol tristess.
Någon som faktiskt gillar verkligheten unt sig själv?

Men dagens tema är romantiken.
Bonde söker tönt. Fjant.
De flesta människor är svin, med eller utan agenda. Jag köper det, det är dyrt. För de allra allra flesta är verkligheten något ont som vackra drömmar strax utrotar, för andra gäller det bara att ta sig igenom dagen, antingen med tre krukor vatten på huvudet eller med ett huvud fullt av bong i ett badkar med lock.
Jag drömmer också om love, fast inte som Romeo.

Dagen idagen: En kvinna med avskaft läppstift sitter och stirrar på mig på petite france.
Bonjour tristesse.
Adieu.
No hasch hush
No adrenaline
No rush rush
Går runt på gamla stan med min surrogatbebbe Nancy och gnolar på ”if I only had a brain”, Ser historie-Christopher O`Regan och blir lite varm, skriver i obekväm ställning, ser folk från bloggar jag känner igen, dem. Ser tv4 kändisar med uggs, ser mig i spegeln i en provhytt och tänker: this is not what I bought. Ser killen jag blev kär i för ett tag sen, eller det kan inte varit han. Jag tror han dog, han hör ju inte av sig, då är han död alltså. Kollan Göran med draken och tänker på gamla år när jag drivit runt runt i gamla stan och suttit i kyrkan med ett virrigt anteckningsblock, eller jag gör ju det fortfarande.
Kramar om mitt teppe – snuttefilten med päls.
Helveteshäxan Törnblom rabblade på om det i teve häromdagen, till synes utan stopp som en robot, om självupptagna människor. Då är man alltså osäker, om man är självcentrerad. Människor med dåligt självförtroende är inte bra mannen, säger Mia.
Tack för trösten TANT.

Fula folk.
-Hur har du råd med det där?
Hur fick du den där lägenheten? Varför går du där själv? Bor du där ensam? Ska du göra det? När ska du göra det da?
Varför då?
Vaffö dåda?
Vaffö ska du få de?
Får du pengar för det där kladdet du håller på mee???
Det är inte nyfikenhet, det är undertext: kan inte du bara böja dig ner lite och göra som oss andra. The others
Vi spöken.
Ghost.
Patrick Swaztika.

-Eh, ja ibland.
Får du pengar för att sitta och räkna minuterna från nio till fem och sen gå hem och kolla teve?

Tänkte göra en släktkrönika förresten, verkar vara på modet. Jo den går såhär: Ett gäng bönder, de söp och de knotade och de drömde. Vissa drömde om Hollywood, andra drömde om kärlek. De var högst vanliga, fast speciella, som alla Guds små barn. Ovanligt många drabbades av psykisk hallojs. De fick bada badkar - länge som fan. De som dog när det var krig, de som var nån bland hundratusentals av div. folk.
Slut.

Eller en bok om min far. Den går såhär: Sorry.

Jag tror att Nancy tror att barn är mat.
Eller att barn med mat i hand är mat.
Jag tillåter nu kommentarer på bloggen ett tag, tills jag tröttnar på att ingen läser den och tar bort fukntionen igen haha.
Ehm
Glad påsk. Glad död och återuppståndelse, hoppas spikhålen på handflatorna läker goth med ett par Anton Berg ägg. Tjo.