Hogtied

Häromdagen var jag dålig på scen. Folk buade inombords.
Ligger ihoprullad och hamstrar energi som en lille... hamster. På väg hem på bussen satt en pojke med en grill i famnen, han var vacker. Vi glodde. Jag hade påsar under ögonen, halvavsminkat teatersmink, kladd i hela håret, klumpar i ögonen, smutsiga kläder, flisiga naglar, avskavt läppstift, luktade rutten frukt och ketchup med dålig hållning. Vad blir det?
Jag sa inte hej, säger sällan nåt.
Vad blir det?
Nej?
Känns som att jag hamnade rätt i graven utan att passera gå, missade helt de där åren när man skulle vara ”ute på stan” för att skaffa sig en mate och bebis. Nu är jag nittio och ser på folket. Folket ser ut att vara fulla en stor del av tiden.

Annars
Tänker på
Herregud vem bryr sig.
Man bli såhär: åh gud kan någon bara please talk to mig.
Hogtied
Hogtied
They call me fluffy but my name is Mud.
För att du kant, du vill inte och du kan inte sluta, av beste boys.

My name is brunch.
*suckar tungt*
Hello do you have rubbish?

Mmm.
Surt sa räven om lifvet liksom.

Tänkte att jag vill träffas, ha en picknick eller nåt, vad tror du? Grill? Dock ej svin. Glarre, bärs. Lite filt. En radio. Typ hasch.
Eller tyngre grejjer… bark. Gröt på bark? Muskotnöt? Sallad? Enchiladas?
You-me tillsammans på klisjéfilten liksom. Ja!