Ingenting

Några rändom överlevnadstips:
Låt maten kallna
Step it up step it up it´s allright
Ring inte polisen i Turkiet
Det är romantikens fel alltihop
Muskotnöt is the shit
Och snart har "låt den rätte komma in" premiär.
Everybody in the house of love
Blogg är bättre än litteratur
Baka ihjäl dig
Ring någon, vemsomhelst i telefönkatalogen
Its all about the money
Its alla baout the dumdudmdudmuddmmd
Man kan hitta gud i mango
Kärleken är evig när vi E tillsammans.
Själv blandar ja fredligt min t-sprit med kir...

Dagens sång:
I killed a girl and I liked it
Chopped up her cherry chopstick

gnol gnol
Flickan har blommor i håren?
Pojken strör saltkar i såååren.

Det här har jag lär mig idag:
http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70861888_852__,00.html
Så man ska vara glad att man lever?

Känns som om en jätte har lagt sin stora blöta kalla hand på högersidan av mitt huvud. Han kör akuPRESSUR big time. Jag har nästan blivit utslängd av konduktören på 14 timmars tåget hela natten och sovit så lite att det enda min hjärna pallar är att sitta och gråta framför Kents video "ingenting" om och om igen på repeat fast bara fram till pianot och konstatera att det är den vackraste video jag vet, iaf fram till pianot.
http://www.youtube.com/watch?v=7RhDR-ks6vI

Jag tror på ett goth slut.
Klart slut
tack och hej



the others...

Forsbyn

Jag har snor i håret.
Fan vad ni kramas på facebook. Påminner om… 70-talet.

Häruppe är alla tysta.
Det är något med här som gör att jag slutar tvätta mig, jag noterar efter ett par sekunders granskande i spegeln att jag ser helt jävlig ut och drar på mig stövlarna och traskar ut. Det är något med norrland som är helt isolerat, tror inte jag har hört ifrån någon jag känner på… dagar. Alla är en vecka från att inte finnas.
Tydligen ska man frysa mer om man är själv.
Hallå jag fryser för att det är KALLT.

Tänkte att jag skulle inge hopp.
Dra ut i skogen och GÅ dit pepparn växer. Bara i det läget kan man tänka saker som: Ja hallojs det här ordnar sig.
Det funkar inte att stirra tomt framför sig och hoppas på det bästa.
Fast det visste ni ju redan.

Snart är det jul förresten.
Jag älskar när Kina vinner.

Kära Gud.
Jag lovar att jag ska skriva ännu mer osammanhängande och ta fler bilder på mig själv i fördelaktiga poser. Den döende divan på divan osv. Bara genom att göra sådant man har lust med kan man vara gla. Har irrat bort mig i vad jag trodde jag skulle ett tag nu, slutade läsa, skriva, fota, tänka och bara åkte med. Tiden blev andras.
No more mr. nice guide!
Upp till den sista kampen. Ät den sista katten! Den som har flest hjärtan när den dör vinner. Den som har räddat sig själv...
Trenden nu är icke: feelings kontra kyla. Trenden är att dissa alla som försöker trösta. Argumentet är: det finns ingen tröst att få. Mjo Nej det har du rätt i, alla ligger och fryser om tårna på källen och vill att någon ska skrika att allt blir bra, bättre, bäst (en hemlis: även de som bloggar om sina klanderlösa liv) Om alla söker tröst i att jämföra sig med de som aldrig skulle erkänna att grejer suger lite då och då...? Att dagar kan vara sådär: Hej jag vill bara trä på mig gummihandskarna och kan du please böja dig framåt? Det är fino fisteria.
Meningen med livet är att inte tänka på mening, det slutar bara med självmord eller ännu värre: Robot bobot.
Nej gå till Göteborg! Asså med fötterna. Go west. Undvik människor som rackar varenda grej du gör. Undvik människor som lyckas med allt de tar sig till och gör allt till en ständig konkurrans, det är inte hälsosamt. Du får finnas även om du inte är till någon världens nytta.
Det är lätt.

Man kan pyssla.
Det är roligt:
Säg goth gothi goth goth hägt för dig själv.
Man kan göra musik.
(melodi: baby can I hold you tonight)
Baby can I kill you tonight?
Baby if I I kill you the right way, with the right tools
Would you die?

Tack för den här tiden.

Ett gott råd:
Ta allt och bara spring!

KNIF RECENSIONER

Jag har samlat ihop alla KNIF recensioner här:

RECENSION DAGENS NYHETER


RECENSION NUMMER

RECENSION TEATERSTOCKHOLM.SE

RECENSION DAGSAVISEN

RECENSION ADRESSAVISEN

+
RECENSION I NORSK SHAKESPEARETIDSKRIFT:
KNIFEN I DITT ZOMBIEHJÄRTA
Av Henning Gärtner

Med et djevelsk horesmil stikker Stina Kajaso kniven inn i deg. Og fra såret spruter dukkeglitter, dukkelatter og smertefulle dukkeerkjennelser om din ensomme Facebookvirkelighet - og om, oops, oj, armageddon.

Som du garantert har lagt merke til, er den norske hovedstaden for tida invadert av svenske blondiner. Hvor enn man snur seg, på Kiwi, Kaffebrenneriet, ikke minst på Seven Eleven, er det ikke annet å høre enn tack og hej – og det er langt fra sjarmerende. Vi lever ikke bare i et servicetyrrani, men i et rekolonialisert servicetyrrani – dømt til evig Ikeaidyll.
Når jeg likevel ikke skal la min vrede gå utover Stina Kajaso – til tross for at hun per definisjon er svensk og blond – er det fordi hun adskiller seg fra denne servicearmadaen ved å være et svartsynt geni i lakk og lær. Kajaso er forresten ikke bare et geni, hun er et geni per se, som komikeren Andy Kaufman. Hun ville vært et geni om hun så var samisk.
Hur så? Vel, hennes persona på scenen er genial. Den hengslete kroppen (alltid stengt inne i latexkjoler) er genial. Den blaserte munndiaréen hennes er genial. Hennes corny ordspill og maniske slasher-sitater, de flate karaokefremføringene, universet av seriemordere og pornofiserte feminister, kosedyrene og de fjernstyrte dukkene: alt er ingredienser i en genial lettmelkutløsning fra en genial alien som har dratt på campingtur for å feire verdens undergang.

We will we will Slash you
Du gjesper selvsagt allerede. For helt siden Stina Kajaso og hennes slam-slum-søster Lisa Lie feiet over folket som en häggkvistsk stormvind og tok oss bakfra og forfra med Sons of Liberty II og III - Duell og God Hates Scandinavia - har teaternorge kappet om å panegy-ri disse unge hoppene. Men, inte för att vara tjatig: Kapitalismens logikk tillater ingen GENIALITET PER SE eller STATISK SUKSESS. Kulturindustriens første lov lyder: Det vi hyper i dag, kaster vi til grisene i morgen. Og – blant annet derfor – gikk Sons of Libertys siste forestilling inn i teaterhistorien som en kalkun.
I alle fall ble Swamped in Sensation slaktet og spydd opp av det forutsigbare Kritikermonsteret, som elsker å trekke kunsten ned på sitt middelmådige nivå, og som fra sin VIP-plass på andre rad på Torshovteatret ristet på hodene og krevde ”noe nytt! noe bedre! noe ferskt!”.
For som det heter i et kjent Kongo-ordspråk: OPP SOM EN LØVE 0G NED SOM EN SKINNFELL. Eller, hvis du foretrekker ligninger med fire kjente: Kapitalistisk Vampyrisme + Generell Nyhetsmani + Kritikernes Markeringsbehov + Avantgardens MAKE IT NEW = X. Hvori X første gang er suksess, andre gang fiasko, og så videre på samme måten, i en evig prostitusjonssirkel.

Punx not dead
Jeg vil dessuten skrifte. For det siste jeg gjorde som Kritiker, var faktisk å diskreditere Sons of Liberty over radio. Nærmere bestemt havnet jeg til sengs med fienden, da jeg i en debatt i P2 nærmest var enig med Idalou Larsen, den selvutnevnt kontrære Kjerringa mot strømmen, som gjennom Heddajuryen, Klassekampen og bloggen idalou.no fungerer som en syvende mor i teaterhuset, med sin ironisk nedlatende holdning overfor alle som utfordrer flinkhetsnormen.
Etter God hates Scandinavia mente for eksempel Idalou Larsen at Sons of Liberty lagde teater for hverandre og ikke for publikum - og med Swamped in Sensation var de definitivt ”på ville veier”: talentløse, introverte og selvdiggende. Som man kunne lese på idalou.no: “Uansett form er det selve teatrets forutsetning at utøverne behersker formen de har valgt. Danserne skal kunne danse, sangerne synge, skuespillerne snakke slik at de blir forstått.”
Idalou har før gjort et poeng av at hun har opplevd syttitallets teatereksperimenter og ikke så lett lar seg blende av siste mote. Men har hun noen gang hørt om dada, denne ringreven - eller om futurisme, situasjonisme, punk? Hva mener hun for eksempel om diksjonen til Babes in Toyland? Dansingen til transvestitten Divine? Eller om Marinettis krigshissende manifester, som han brølte og spyttet på sitt humanistiske publikum?
Det komiske er at Idalou etterlyser profesjonalitet fra teaterets aktører, mens hun selv er fullstendig blank på kunsthistorie, avantgardeteori og på den performative estetikken. Forstår hun overhodet hvilket kulturelt TRAUME som avantgarden dealer med – på vegne av menneskeheten – og som tvinger aktørene til å skrike, prompe, undergrave, signere pissoarer, henge i taklampa, skyte seg selv?
Idalou Larsen burde kanskje tilgis denne ignoransen (for alle mennesker bør tilgis, for alt). Men problemet er at hennes definisjonsmakt gjør henne (med flere) til en fatal propp i systemet. Hun rettferdiggjør den ekstreme skjevfordelingen mellom de kommersielle institusjonene og det såkalt “frie” feltet (frihet til å produsere selv, kjøpe rekvisitter selv og vaske scenen selv – ha ha ha), gjennom å informere staten og det generelle publikum om at Kåre Conradi er en mer prisverdig skuespiller enn Stina Kajaso fordi han kan synge og danse, og fordi han alltid behager sitt publikum. Og så lenge meningsprodusenter av typen Idalou bekrefter status quo, vil vi aldri kunne styrte det rådende regimet av reaksjonær teaterkitsch. Hanne Tømta og Bentein Baardson kan fortsette å heve fete lønninger og skamløst legge beslag på nasjonens teaterscener, mens genier som Stina Kajaso spiller fire forestillinger for knapt hundre heldige individer – for deretter å stå med partyhatten i handa og bønnfalle Kulturrådet om hjelp til å realisere neste prosjekt.
La meg derfor understreke: Mitt problem med Swamped in Sensation var verken amatørisme eller manglende fornyelse. Snarere følte jeg at selve sjelen til Sons of Liberty var sugd ut. Det var som å komme på fest og finne vertinnen halvdød og neddopa i badekaret: de sprø innfallene hennes virket mer kalkulerte, den svarte humoren tam og mekanisk. Byens beste gledespike tilbød meg ikke annet enn en kjapp sugejobb, og jeg mistenker byttet av hallik og bordell som hovedårsak. For å få gjøre entré på Torshovscenen, hadde hun uforvarent solgt sin sjel og sin spilleglede til Nationalkannibalen – og slik var hennes genialitet blitt fortært av den institusjonelle Vagina Dentata. Iallefall er dette min beskjedne teori, i tråd med hva jeg tidligere har skrevet om Kannibaltheatrets fordøyelsessystem.

Et hull i mitt hjerte
Men takk Gud. For når vi setter oss ned på Black Box for å motta Knif-sakramentet, er sidespranget på Torshov bare et diffust minne fra en parallell dimensjon.
Hengivent åpner vi munnen og sjelen for den svenske blondinen på scenen. Og gradvis føres vi inn i et teatralt univers som er like velkjent og artig som det er skremmende. Stina Kajaso i gul? minikjole av latex: et slags pubertalt fetisjobjekt på en korsformet scene full av glitter og discolys; en Jesus-skinke, en rosa kassettspiller; mengder av kosedyr og barbiedukker, dildoer og my little ponies. Pluss, som alltid, en neonblinkende portal til døden, helvete, eller ”en bättre värld”.
Det velkjente med dette universet skyldes to ting. For det første er scenebildet et trollspeil: den bulemiske overfloden av nytelsesobjekter vi ser foran oss, reflekterer dekadensen i en nytelsessyk, gudløs kultur som nærmer seg undergang. For det andre gjenkjenner vi Kajasos og Sons of Libertys estetikk: forkjærligheten for plast, gummi, s/m, sexleketøy; og samtidig for barneleker, glorete farger og det infantilt koselige. Vi gjenkjenner altså en stil, et scenisk uttrykk, og samtidig en livsinnstilling eller en sensibilitet - den man kan kalle camp - hvor camperen er en litt trashy eller vulgær estet som dyrker sine fetisjobjekter med like deler fascinasjon, svart humor og ironi. Campen knyttes gjerne til homoseksuelle menn, til androgynitet og transvestitter, og Stina Kajaso ligner da også, i sine outrerte trash-antrekk og sin horesminkede ”kunstige” feminitet, mest av alt en drag queen – altså en mann som i sin selviscenesettelse både hyller Kvinnens glamour og undergraver ideen om det essensielt kvinnelige (ettersom han er mer femininin enn de fleste babes).
Vil man lese Knif politisk, er det ikke vanskelig å se the writing on the wall. Diagnosen kan avleses med et enkelt blikk på scenerøntgenbildet og dets objekter (som alle er fabrikkproduserte for å fylle vårt indre tomrom, kosedyr og dukker som biter vår heltinne i halsen), og lyder: I vårt vestlige forfalls-imperium hvor Gud er fordrevet, Sannheten er dekonstruert, idealisme er latterliggjort, kjærlighet erstattet med porno og intimitet noe man finner på Facebook (hvis profilen er interessant nok), står man overfor valget mellom å ta livet av seg i fortvilelse - eller å skratte døden opp i ansiktet på en karaokebar i Haparanda. Og selv om det finnes en viss menneskelig smerte under den beksvarte humoren i Knif, er det likevel alternativ 2 som ser ut til å apellere til Kajaso. Med camp-nihilistisk fascinasjon stirrer hun Mannen med ljåen og Armageddon rakt inn i hvitøyet. I en kongenial scene mimer hun Don´t give up av Kate Bush og Peter Gabriel? for dukkene sine (før hun kaster dem ned i skjærsilden), i en annen fantaserer hun om å styckmörda sina kompisar i Patrick Bateman-stil, i en tredje ruller hun seg sammen som sushi i en madrass og roper ”befria oss från apatien”.

Dette er ingen utgang
American Psycho er forresten ingen tilfeldig referanse. Knif er like flat, like morsom og like hysterisk som kultklassikeren om 80-tallet av Bret Easton Ellis. Men om vi først skal inn på litterære referanser (vi kunne fort snakket en time om filmsitatene her, men det ville kanskje blitt for filmklubbaktig), så er Knif også det teatrale motstykket til Matias Faldbakkens nyutgitte roman Unfun (nummer 3 i Skandinavisk Misantropi). Og her snakker vi om mer enn tematisk sammenfall. Kajaso har samme smarte, onde øye som Faldbakken & Ellis, samme blaserte hypersensibilitet og Zeitgeistteft, like stort antall geniale one liners, fremført med samme tørrvittige monotoni ut av munnviken.
Mange har gått ut fra at Lisa Lie var forfatteren i Sons of Liberty, men Kajaso viser seg altså her som en stor litterær stilist - hvis du bare forstår stor på riktig måte (genialt corny). I programmet til forestillingen heter det: ”Her fins ingen dramatisk oppbygning eller vendepunkt. Det er mer som en implosjon som begynner om og om igjen, og hvor alle følelsene kommer samtidig.” Greit formulert, og fra Faldbakkens Unfun (lagt i munnen på Lucy, en neger som driter i absolutt alt) kan vi skissere følgende poetikk for denne Generasjon ØH:

”I fiksjonen er det kun anslaget som er interessant, det er der idene holder hus, det er der potensialet ligger. Anslag på anslag på anslag, potensial på potensial, en flat sekvens av anslag. Man må holde seg unna det andre. Ikke drama, ikke utvikling, ikke slutt. Det dramaturgiske grepet er et åndssvakt grep, og det irriterer meg.”

Konsekvent nok er derfor Knifs klimaks (apokalypsen) fullstendig antiklimaktisk. Samtidig som Liza Minelli og Britney Spears og Amy Winehouse kysser ut i luften og sier ”I love you guys so much, I love you guys so much, I love you guys so much, I love you, I love you, I love singing, I love dancing, I love acting”, så rister jorden av seg alle mennesker og zombier mens den mumler ”jeg går under nå, sorry”, samtidig som hundretusener av psykotiske Armageddondyr stormer mot oss, samtidig som Stina Kajaso i sin latexkjole stikker inn på bakrommet og henter noe (en dildo, kanskje), før hun kommer ut og sier hej då – og vi (de utvalgte individene som har mottatt sakramentet) klapper og reiser oss og vil ut.
Men over en av dørene som er dekket med rødt fløyelsforheng på Black Box Teater, henger det et skilt med en tekst som står til forhengets farge: DETTE ER INGEN UTGANG.

Manwhore

Det är höst. Låt dina döda slappa armar hänga orörliga i vinden. Låt dem aldrig följa med.
Björnjakten har börjat – han är ung, söt (I beg to differ) och omåttligt populär. Han har en flickvän som ser likadan ut och hon är... flickvän.
Pang ratatatatata.
Jag slår av teven. Sverige ba: zzzzzz... Opps oj ja nicka visst till där… öh vill du ha hjälp att ta livet av dig förresten? Jag har ett badkar och en oskarp brödkniv. Jag kan sjunga falska schlagers om vind och romantik medan jag sågar dig i armarna, vysch vysch. Nu får du vila.
På med teven.
Älgjakten har visst börjat, ser hur två älgar som står och småpratar i solig skogsglänta plötsligt blir en livrädd som springer ensam mot ingenstans för evigt hatad och den andre blir älgstek. Bölar en skvätt och stänger av. Eller den var väl på hela tiden?
Skogen - Där kan inget ont hända dig och DET är kärlek.
Roadkill är vi allihopa.

Ingen rövare finsk i skogen
Jag ser exakt ut som en snäll vintagetant, egentligen är jag ju crustpunk för helvete. Vilken luderjacka definierar mig today? Alla barnen hade smakfull klädsmak utom Stina för hon hade inte det.
Jag går runt i Stockholm och rodnar, det är min grej. Jag skäms åt hela svenska folket.
Det är 11 september 2008 och jag går runt och skäms, slänger pengar i Stockholms ström och konstaterar att punken är dö.
Ramlar in på Hedengrens och greppar en bok- David Vikgren, inomhuslektionen.
slår upp en random sida och det första jag läser är:
”inte är vi lamm i morjärv längre.”
? HAE ?
Morjärv är mitt andra hem, vad fan gör det i en slumpmässigt utvald diktbok på stureplan?
Det bor ju ingen där. Det finns ju nästan inte, förutom i just den där boken.
There.
Det finns Gekås, loppis, Konsum och bibliotek – fast ingen vet vart det ligger. Folkets hus och en big ass skog.
Det är kanske världens bästa plats. Där kan ingen höra dig skrika.
Han som skrivit den kanske kommer där ifrån. Jag har den, boken. Den handlar inte om vind eller romantik, därför bär jag runt på den.
Morjärv
Morjärv
Bäääää
Jag är aldrig lamm där, bara ensamvarg.
Men det finns andra fina platser har jag upptäckt. Storö? Aruba, Beach boys me ”God only knows”

Okej:
Saker att göra i mörkret:
Get shot in the dark
Get förd bakom ljuset
Get raped by hairy man behind bush
Tända lampan
Stumble on things
Have picknick.

Och:
Jag kan inte koncentrera mig
Strejken har brustit ut, knopparna brast osv, det gör skitont?
Allt luktar currysvett, allt. Så vi slutar där.

Dammsugare med:
I breathe
(konstpaus)
Clowns beneath my window?
beat
beat
Aj breed
Horses in the sky?

Jag respekterar inte att folk behöver vara ensamma.
manus
Ja det handlar ett ungt vackert par som en ung vacker kväll blir nermejade efter en fest.
-Men kör! Köööööör!
-Jag är så populär, det är helt otroligt!
Det handlar om unga människor som blir nermejade. Det handlar om bajs, det handlar om pojkvän och mode. Jag är konstnär, jag har inga pengar. Jag kan inte köpa gula skor, gul jacka, gula gaddar och gå runt som Dantes fried chicken long time. Inget nytt.
Jag fyller 30 på lördag, allt jag önskar mig är ett par gula reebok. Inte fylla, inte fest, inte sitta och smajla på restaurang. Vill att folk ska vara jävligt snälla och komma och tralla på gatan, som varje dag. Att fåglarna bara landar på mina axlar som snövit just den jävla dagen, att maten är god, att valen får leva, den strandade valen. Och vi får vila.

En genomfört kaotisk mycket medveten estetik. Övar mig på att sitta i min lägenhet, det är dödstråkigt. Vet inte vad det betyder men det låter bra, som lyrik. Man säger att det talar till det undermedvetna men vi fattar ju alla att ni inte fattar.
Man ska leva för varandra
Och ta vara på den tid man har
Man gör grejer
Man äter flingor, det finns Batmangubbar i paketet
Ghost busters
Garbage pale kids
Forest families
Man mår inte bra
Tufft!
Man börjar allt med: Vad bra!

Okej – morsan tappade mig hårt i golvet. Det lät: damp damp damp. Jag har köpt majsbestick, jag kan saker. Det är kul att bo. Kul att lyssna på klagsommar i p1 en hel sommar om plågsam uppväxt och allt är bara ändlöst Kent: ingen tröst finns att få, det blev såhär, vi behandlar varandra som skit och gnäller. Hardcore soft porn.
Gnäller ihjäl varandra och sjunger indiepop på varandras begravningar. Spelar indieporr utan avbrott hela sommarprogrammet. Senaste gången jag skrattade var… killinggänget 92. Senaste gången jag skrattade var när Lena bröt lårbenshalsen. Senaste gången jag skrattade var när Stinas hund fick cancer.
Senaste gången jag kände en känsla stängde jag av den och gick hem.
Så jävla ballt – jag är shut down, ligger i emotionell respirator ba: wooooochhh wooooochhhh.
Stickor och pinnar
Inget kan påverka mig, jag är iskall som läsk, eh inte hallonsoda då utan en jävligt vuxen läsk typ… indian tonic din hora.
Vi kan inte umgås. Det är svårt som performanceteater.
Gamle svarten! Här är liv i luckan ifrån sju till ett. Klappa händerna nu och gör precis som vi.
Nej usch
Carin Götblad i mitt hjärta, hon är ljus, hon diggar råttor. Cacka Israelsson i mitt hjärta, likaså Gunnar Wiklund, Yngve Stoor och Max Hansen.
R
o
b
e
r
t

B
r
o
b
e
r
g
”True blood” är min nya favvo förresten. Det är våld, det är porr, det är äckligt och romantiskt. Väldigt väldigt bra.

Roadkill presents:
Jag vill inte se något dött idag
Död mat
Död man
Död hund
Död buss
Död mans hand
Död mans andedräkt
Jag säger nej
Jag säger tack

Vad vill vi?
Vi vill hem till ranchen. Vi vill att alla ska hålla käften. Vi gör som buddisterna, vi reser omkring, köper fancy clothes och ger fan.
Ja.
Nog med hate nu.
Jag jobbar vidare big time.

Tönt

Om du befinner dig mol alena i en främmande småstad.
Om du är en smula nervös och behöver vandra runt av och an ett par timmar i obekant terräng.
Om denna småstad är full av nollnings studenter som luktar kaviar och sprit. Om hela jävla stan luktar kaviar och sprit, barnfamiljer och en massa vind. Om detta frambringar en slags melankoli.
Kolik?
Har du en giga ipod?
Om killen på kaféet gör ett hjärta i din kaffe koko.
Asså
Ifall du inte har några problems med piniga tunes från glömda loppislådor.
En go gammal balans mellan gråt och TÖNT.
En hemlig önskan om att alla bara kunde sluta glo och hålla käften.

En riktig tjofräsare av bra fast tabupino låtlista att vandra runt som en unge i småstad med:
Pugh opluggad - bolla och rulla (pff bolla och runka)
Pugh opluggad - jag är en liten gosse
Pugh opluggad - bröllopsklockor
David och Queen - under pressure
Red hot ... - scar tissue
Reeperbahn - marrakesh
Reeperbahn - venuspassagen
Ratata - ögon av is
Ratata - pojkar
Robyn - cobrastyle
Salem al F - It´s true
Sven-Bertil T - på en liten smutsig bakgård
Ted G - I´d rather write a symphony
Thore S - snäcksjön
Thåström - karenina
Imperiet - kriget med mig själv
Imperiet - rasera
Imperiet - blå himlen blues
Povel R - balladen om Eugen Cork
Placebo - running up that hill
Philemon arthur... - walzing mathilda
Peps P - oh boy
Mats R - good for you
Nina R Martin H - du min vän
Marie F - felicia adjö

Det blev en fin tur.

Vad Bra!

Snigel snigel på vägen där
You put the boom boom into my heart
Ford eller fokus?
Trond eller heim?
"Were only in it for the drugs"... eller?

Efter ett par dagars filosoferande on the vykorts landskap road har jag och fröken F dragit följande slutsatser.
Det bästa är:
Alla dör ensamma
Och
Ingen bryr sig
Folk har fan inte tid att bry sig
när du går ut i pyjamas
eller är ful på gymnasiet
Folk har för bråttom med att dö helt enkelt
Köra alldeles för nära dig i kurvan på slingrig motorväg
Du är jävligt normal

Storasyster ser dig
när du
Doing the omoralisk
Standard livsöde
Thaimat
Thaimat
Thaimat
Thai fru och gammal gubbe mat

Man kör runt och kollar på fjäll och tar kort på sig själv framför fjäll, ingen annan
Man sover som ett barn i hus fulla av frön, Ikea, ensamhet, thaimat och kassetter från öst.
En amerikanare utan tänder kör runt dig i en amerikanare i/på älvdalen och klagar på din tjejgrej för du lyssnade på ebba gröt och fick punka. Gubbar bland män som luktar svamp, jag skymtar två håriga rumpebollar och en giga flugssvämp.
Vi snackar sopp
Ockhams rökta räkor
Alla har heksem
Alla borde lyssna på lai-lai och gråta lite
Få sjunga som en bebis lite
och köpa en fru från Thailand

Ge upp och slappna av med Pugh
lite
det är alltid någon som är bebis i ett förhållande
jättebebis
dom tolvstegar sig fria från socker, sex, sprit, kärlek, ömhet, droger, brain och populärkultur.
Man ska helst ligga o dö utan teve, tidningar och kärlek på vidarekliniken med friterade bönor
Ockhams friterade räkor

Vi är en glad lax som blir sur om jag inte får prata sönder väggar o tak (av papp)
Det är jag jag jag och lite jaha, jasså och du säger det
Vi måste opp på bjervet
Jag säger tack
Lai di die

(andningspaus)

Jag är kattkvinnan
mystsk och gåtfull
mrrrr
Pinkar i en sandlåda nära dig
Jag har gravt heksem
Jag gillar att gnida mig mot träd, skrapa mina naglar mot din hårbotten
Scchhh schhh scchhh
Jag skriker falskt i mars
Käkar whiskas om jag själv får välja
Cat woman
Gräver ner min skit på din tomt
Hysterisk – jag är femi
Katt miao bääh voff miou uhu grrr ssss zzzzz

Os på tv. Trollkarlen från os ba ding ding din baddräkt gick sönder din hora.
Du är inte i kansas längre luderpack.
Du har raggarsträng och sniglar fram i en ford focus i centrala Röros och skrålar ”det börjar verka kärlek banne mig” på högsta volym.
Fast du bara gillar dang dang
I min bil är allt tillåtet
Eller som buddismen säger:
KAN INTE ALLA BARA HÅLLA KÄFTEN!

God made me dissig / Mamacita

(senare uppdatering, asså jag redigerar om texterna hela tiden. Wach me do it)

Bip bopulär
Bob är med oss sedan 40 år tillbaka.
Bob omb
Atom bob omb
Let´s just stay calm. Kimble is on the roof.
"You need some more stress in your life
more adrenaline"

Dagens dikt:
Where have you come from cotton eye ball?
I´ve been married a long time ago
where did you come from where did you go ??
why EAT YOUR HEART OUT skanky ass ho.
Anywhou … Jag slår ettan i dajmkrysset, mina bröst är små som hallon, jag har skäggväxt, mina ben är som män. Jag käkar mer ”godis” än Bamse.
Alexander den store, slår hårt med rotting, jag bollar
hjälten OCH monstret på himlavalvet. Jag tänker ge ut mina romaner. Jag tänker sitta kvar i garderoben, jag kommer att få ont i ryggen som straff.

Excellent.
Som koncept - måla krig
- Vad är krig mamma?
Okej jag ska måla det för dig:
Biiibeln
Paulus
Män
Kuksvärd
Ockultism
Pengar
Våldtäkter av någon skum maktrelaterad anledning
Horan
Madonnan
slut

Som Karpaterna nej nej Spartanerna, de bor spartanskt och lever rövare nej nej de leker rövare. Blocka rövare. Stoppa en rövare där solen aldrig skiner. Stå tolv timmar i sträck och lyssna på kommunistpropaganda i Arvidsjaur, varje gång du har dålig hållning pokar någon dig i röven med en rejäl schtick.
Frivilligt.
Sedan ska du gnaga på rötter och vada naken i en fittmyr med andra nakna vältränade män men du ska vara straight. Ligga naken med varma deffade spartanska krigarmän i skog utan eld för du är ju fjälljägare men du måste vara straight.
Det är skönt att cykla.
shit ass.
Lemmel, fjällräv och harlekin.

Ica i rutan.
(tema för bilder - om jag orkade fota och göra collage)
Keeping the shit tight
Keeping up the good shit
Holding the shit together
Stå i lera och sörja

Delfinsex
Vem orkar vara uppe längst?
Vem kastar sitt syskon i älven och blir själv sensmoralad?
Vem orkar?

Tiden är ut led.
Tänker sådär en gång om dagen att jag ska sluta, med allt.
Hänge mig totalt åt ett sjukligt trygghetsbehov och flytta ut på landet med 750 hundar och väggbonader och i slow-motion invänta atombomben eller invänta atombomben i slow-motion.

Betraktelser från ett kulturstockholm:
Allt luktar shai slash armhåla.
Folk ligger och ”slaggar” på mattor av orientalisk härkomst
det heter nåt med katakomb…
MAN MÅSTE TA AV SIG SKORNA
Jag äter korv
Folk gillar att stanna vid sex
No country for grown men
En man med kameraväska förstår inte alls ironi och stompar loss till ”the corrs”
Medelålders man: Hey tack för föreställningen. Den var…………………………………………. Konstpaus. Häftig.
Jag dricker öl och börjar dissa allt, äter mer korv
Finns säkert något samband där – Jag är en gris - som äter mig själv. Skjuter mig själv i benet och tar t-banan hem.
Man måste bli tillräckligt full men då får man gummikäkar i längden och det är inte najs, det är bajs.
Men det är kul att folk gör saker.
diss
diss
diss
V för vemärdetta?
Kom ihåg kom ihåg den 8 i 8 i 8 då vi stumma av tristess bevittnade poänglös ändlös marschering bärandes fladdrig flagga av nationer vi aldrig hört talas om runt runt en ring av gummi.. Micronesien?
Jo och
Var försiktig med vilken lax du metar, det kan vara Gud som drar.

Mitt vett is going bye bye
Jag lägger mig på torken
bänken
Trött på pubertal analyser av kuk och fitta problematik. Trött på att känna mig som Lochness the big fat hairy monster.
- hej du måste ta bort håret, det täcker halva ansiktet!
Som Frosty the snowman
Yeti
Betala 400 spänn för ett plastkort där jag ser ut som en påkörd?
I didn´t kill my wife!

Stockholm är som Os-invigningen
Asså Afghanska mattor är snygga men inte perfekta, de syr medvetet in fel för att inte mocka Gud, hajja!
Stockholm och Kina borde lära sig det där om mattor. Perfekt är boring. Folk som är så totalsynkade att de skiter i takt med varandra OCH dansar fladdriga synkrona koreografier i fejksnö
medans kemikalier har skrämt bort regnet
som ett par mil bort dränker ett par bönder i rent raseri. !?!
Man borde göra som tsunami djuren och följa Håkan.
Man vill bara grabba tag i dessa vackra Stockholm street stylade feber kids och kladda ner dem lite… med avföring.

Lax – årets thing.
De slängde sig desperat av och an i Stockholms oljiga ström och ba: Luft! Luuuft!
Turisterna: Åh kolla dom leker! Kolla de spelar fotboll med igelkottar. De går runt med en tryckluftspistol och shoots people randomly!

Du ger aldrig upp gör du?
-Jo.
Vart går den sydöstra hissen?
Ta han!
Ta han!
(går barfota på krossat glas)

(två roadkill vampyrer hasar runt och gör dumma grejer, dricker blo)

-Du och ditt skjutglada gamla pekfinger!
Tack och hej.
Tänk Joker - jag tänker på da Joker hela tiden. I min nästa föreställning ska jag vara da Joker och Hedwig. En man som klär ut sig till kvinna - hahha lika kul varje gång ja asså herregud...

Fyra små rätter is the shit
På riktigt skiten. Som bara manlig vänskap kan ge. Kring lägerelden. Det är en såndär filmklyscha va: In the end you just wanna be with someone who can make you laugh.
Not like haha
More like MuaHAHAHAHHAHHAHAHHA MUOHEHEHEHEÄHÄHÄHÄÄHÄÄÄÄ
Lolligt
Därför gillar jag populärkulturen.
I verkligheten tänker jag bara:
Jaha så vi är liksom polare nu…
Riiiiing
Jaha så vi är liksom kompisar nu
Är sommaren slut nu?
Måste man knarka?
Vad är det för dag idag?
Vems lilla mössa flyger?
Vems lille röda mysse flyger?

Känn dig som på hotell
Din jävel
”you need some more stress in your life
more adrenalin”
Spring lilla gris!
Run run
Run run
Samhället har bara blivit som det har blivit okej
Det har bara blivit så
Jag bara blev såhär
Det går inte att reparera
Tack Gud för all spänning
All… väderspänning
Veno vedi vidis
Weird weirdare weirdast
En irriterande sanning
Har roligare än dig alla dagar grabben, även när jag grinar.

Always ultra

Enjoy the silence
Lord of the king
Lord of the flies
Tiden går fort när man har roligt

The Joker "skämtaren"

Acid No Man

Klädde ut mig till superhjälte
Tänkte rädda norrbotten

men jag vet inte...

Klädde ut mig till hamburgare också

KAN VARA BÅDE GLAD

OCH FÖRBANNAD
GIVE IT UP FOR BRONKHORE

Why... so... serious?

big 50 foot queenie

Sarah stupendo
I can be your bimbo baby
Boom selecta!