Tisdag.
You wake up.
Flawless.
Post op?
Flawless.
Runaraoundinit hittan
och dittan flawless.
Flåsing ån that.
Flawless.
Dont mock me Frodo!
Flawless.
Tappa trosorna.
Flawless.
Jag förstår inte vad
du menar.
Flawless.
Moudboard för januari.
Onsdag.
Last night I dreamt
of San Pedro.
Allt känns som igår,
inte långt borta.
Ung tjej med ögon
som en öken.
Sedan kommer jag
inte ihåg mer.
Torsdag.
Obsess.
Nej.
Obese.
Steves kompis dör av
en kokainöverdos i säsong sju.
Tjock.
Oh yeah det är
Bergman på teve.
Ah.
Ah yes.
Aha.
Oh my God.
Porkchop?
Och Leila ba bakar
och bakar och bakar.
Dullface.
Och så de där
randiga jävla tapeterna (som den ensamma kvinnan BDSM villar sig bort i BDSM).
Men det är ju inte
på allvar.
Ingen tar ju något på
allvar anymore.
Jag ser uppsvälld
och drogad ut.
Längtar mig away från att
långsamt och passivt äta mig till döds framför datorn till att knulla dig våldsamt
eller att våldsamt porka (mildare ord) dig.
Take you away långt
bort på en stor madrass full av nakna hala slemmiga kroppar med hår på och så
flum ride.
Hehe.
Fatta, flum ride!
Naked!
(mwohaha)
Blå tåget med sprit
och analsex.
Fastna i ett av de
uthoppande skeletten och liksom bli hängande där. Naked. Åka på spahelg och
råna gamla gubbar, steala deras cash och hänga ut deras sexövergrepp på
Internet. Leka Batman och Robin. Nude.
Starta en rapgrupp
som heter Miss Raped A Lot och sedan spårar allt ur.
Vinner en
talangtävling.
Naked.
Och jag har oerhört
dåliga erfarenheter från verkligheten så fuck it.
Master.
Många är nog ganska
uttråkade egentligen, när man tänker efter.
Och (som en tant) loneliness is a
danger, den gör att man mest bara längtar, drömmer och önskar.
Och tar på sig själv,
och tänker på dig medan man gör det.
Tant.
Alla vägar leder nog tillslut till en typisk
gisslansituation like so:
Du bänglar våldsamt
in dig i klassrummet/the office/klubben med en flarra vin, chips, glass, blommor, en chokladask,
en ring, en nalle, smycken att hänga i bröstvårtorna, en löskuk samt ett laddat
gevär och ba:
Please var kär i
mig.
Please bli kär i
mig, snälla. Snälla be in löv med mich. Bli kär med mig.
Dra mig i håret.
Sparka mig.
Trampa på mig.
Stånga mig.
Skalla mig.
Gör något!
Jag har inga trosor
på mig.
Für dich.
Lilla fröken
sunshine.
Spring med mig the
pain away.
I wanna tell stuff
about things.
Men det är helt
ointressanta saker.
Jag vill smeta in pattarna
med rött, rosa, grönt och gult och guldglitter.
Jag vill att du ska
smeta in mig.
Sedan vill jag att
du ska lämna mig ifred.
Senare ska jag
skrika allt vad jag orkar i Allsång på Skansens öra i en halvtimme, minst.
Om hur det är i
verkligheten.
Aj aj aj.
Hej hå hej hå hej hå.
I sailorkostym.
Och Laura Palmer
maler på från sin plastpåse i frysdisken:
Det
gjorde ont som fan.
Satdjävlars!
Att
slå ned sig, våldta sig själv i en fucking tågkupé, strypa sig, släpa runt sig i
skogen (i håret), hacka sig med en fågel på axeln m.m. för att tillslut krypa ned i en
plastpåse och dränka sig.
Låg
där rätt länge och guppade.
Man hinner tänka medan man ligger där…
Accessorize.
Do it.
Sanningen
är ju att alla älskar dig när du är typ död?
Mit
worms i mungiporna och trosorna på knäna.
Och jag har inte alltid
lived here in the mountains.
I was married once,
I had a wife.
Och det är ju så,
life.
Torrt fniss.
Sedan kommer jag inte på något mer.
2014: se bortom din
egen smärta på teven Bruce.
Här sitter jag och väntar på att Stormen ska komma.
