onsdag 8 januari 2014

Du är fan inte klok, Madicken

Brinn kyrka, brinn!

Tisdag.
You wake up.
Flawless.
Post op?
Flawless.
Runaraoundinit hittan och dittan flawless.
Flåsing ån that.
Flawless.
Dont mock me Frodo!
Flawless.
Tappa trosorna.
Flawless.
Jag förstår inte vad du menar.
Flawless.
 
Moudboard för januari.

Onsdag.
Last night I dreamt of San Pedro.
Allt känns som igår, inte långt borta.
Ung tjej med ögon som en öken.
Sedan kommer jag inte ihåg mer.

Torsdag.
Obsess.
Nej.
Obese.
Steves kompis dör av en kokainöverdos i säsong sju.
Tjock.
Oh yeah det är Bergman på teve.
Ah.
Ah yes.
Aha.
Oh my God.
Porkchop?
Och Leila ba bakar och bakar och bakar.
Dullface.
Och så de där randiga jävla tapeterna (som den ensamma kvinnan BDSM villar sig bort i BDSM).
Men det är ju inte på allvar.
Ingen tar ju något på allvar anymore.
Jag ser uppsvälld och drogad ut.

Längtar mig away från att långsamt och passivt äta mig till döds framför datorn till att knulla dig våldsamt eller att våldsamt porka (mildare ord) dig.
Take you away långt bort på en stor madrass full av nakna hala slemmiga kroppar med hår på och så flum ride. 
Hehe. 
Fatta, flum ride!
Naked!
(mwohaha)
Blå tåget med sprit och analsex.
Fastna i ett av de uthoppande skeletten och liksom bli hängande där. Naked. Åka på spahelg och råna gamla gubbar, steala deras cash och hänga ut deras sexövergrepp på Internet. Leka Batman och Robin. Nude.
Starta en rapgrupp som heter Miss Raped A Lot och sedan spårar allt ur.
Vinner en talangtävling.
Naked.
Och jag har oerhört dåliga erfarenheter från verkligheten så fuck it.
Master.

Många är nog ganska uttråkade egentligen, när man tänker efter.
Och (som en tant) loneliness is a danger, den gör att man mest bara längtar, drömmer och önskar.
Och tar på sig själv, och tänker på dig medan man gör det.
 Tant.
Alla vägar leder nog tillslut till en typisk gisslansituation like so:
Du bänglar våldsamt in dig i klassrummet/the office/klubben med en flarra vin, chips, glass, blommor, en chokladask, en ring, en nalle, smycken att hänga i bröstvårtorna, en löskuk samt ett laddat gevär och ba:
Please var kär i mig.
Please bli kär i mig, snälla. Snälla be in löv med mich. Bli kär med mig.
Dra mig i håret.
Sparka mig.
Trampa på mig.
Stånga mig.
Skalla mig.
Gör något!

Jag har inga trosor på mig.
Für dich.
Lilla fröken sunshine.
Spring med mig the pain away.
I wanna tell stuff about things.
Men det är helt ointressanta saker.
Jag vill smeta in pattarna med rött, rosa, grönt och gult och guldglitter.
Jag vill att du ska smeta in mig.
Sedan vill jag att du ska lämna mig ifred.
Senare ska jag skrika allt vad jag orkar i Allsång på Skansens öra i en halvtimme, minst.
Om hur det är i verkligheten.
Aj aj aj.
Hej hå hej hå hej hå.
I sailorkostym.

Och Laura Palmer maler på från sin plastpåse i frysdisken:
Det gjorde ont som fan.
Satdjävlars!
Att slå ned sig, våldta sig själv i en fucking tågkupé, strypa sig, släpa runt sig i skogen (i håret), hacka sig med en fågel på axeln m.m. för att tillslut krypa ned i en plastpåse och dränka sig.
Låg där rätt länge och guppade.
Man hinner tänka medan man ligger där…
Accessorize.
Do it.

Sanningen är ju att alla älskar dig när du är typ död? 
Mit worms i mungiporna och trosorna på knäna.
Och jag har inte alltid lived here in the mountains.
I was married once, I had a wife.
Och det är ju så, life. 
Torrt fniss.
Sedan kommer jag inte på något mer.

2014: se bortom din egen smärta på teven Bruce.
Här sitter jag och väntar på att Stormen ska komma. 

Reaktioner: