tisdag 13 september 2011

The winged serpent

Just nu är det troll och Quetzalcoatl mitt hjärta bultar för. Och tanken på att jag kanske borde sadla om och bara spela black metal. Eller jaga troll i Hardangerfitta. Eller försöka ge ut någon textjävel och få pröjs för det. 
Fast då måste man ju anstränga sig.




Them evil dreams ja.
Och offer.
Huh!
What is it good for?
Apsolutly nutting.
Sing it again. Yeah.
Är du ett offerbarn?
Man offrar sig till en flygande orm och vad får man?
Ont är vad man får.
Man blir liggandes där på ängen med en bitboll i käften i en obekväm ställning.
But why?
Fast jag skulle iof lätt göra det. Bli den där obetydliga en av hundratals vars anonyma skelett doneras till biologistudenter år 2076. Eller vara den där översteprästen med ett megahuvud av papier maché och fjädrar som övertygat tror på en enda grej, bara en. There can be only one. 
Offer boffer.
Lägger mig frivilligt på en fotbollsplan och låter barnen kicka runt mig som den boll av fruktan jag är.
Bowl of fruit?
Undrar hur många som skär av sig ena handen just i detta nu till någon gammal ormjävels ära t ex, för att få lite kärlek och pengar.
Jag gör det! Lätt.
Använder mest bara högerhanden ändå.
Badar i jungfrublod.
Slickar på Pete Burns lips.
Han tycker om det, fast han har tappat känseln i dem för länge sedan.
Ligger mittemellan Dolph L och Grace Jones, som ett litet salladsblad. 
De stönar: Oink.
Och alla recensenter skiter ned sig/ spökar ut sig.





Älska denna människa. Jag vill äta och knulla honom samtidigt.

Vackert/ Svinet

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat