Smaka gata

Se framför dig: randig tröja, brunt kort hår, gitarr, skrikande publik, ljuset går upp och så ba:

(sång) 

Flipprade runt bland kanalerna igår, det var Made och Glee och andra överväxta teens som robotade runt på ett obehagligt sätt i det där vulgära landet i väst, och de pratade alla om samma shit.

Nämligen det där med att vara trött på att vara killarnas buddy.

Ohlala de ville vara prom queens, inte den där sportiga avsexualiserade polarbruden som grabbsen känner att de kan prata öppet med.

Och jag satt där och mumlade: men du det blir inte bättre när du blir äldre såvida du inte gör alla de där tjejsakerna som alla tjejer gör: tappa tvålen och spela svag och skit. Är du klumpig och lite högljudd kommer alltid nördbojsen tro att du är en pojk och därmed ty sig till dig på ett okramigt sätt och likt homofober rygga tillbaka om det råkas snuddas.

Morrissey har inget på mig liksom, ej heller Hellstrumpan, överste Conor.

Haha gnata mig långsamt till döds av tristess med FÖRLJUGEN bas, gitarr och trumma i örat. En modern form av helvete.

Ont hallojs ja!

När ens polers blir så platoniska att det känns som mobbing:

-Höhö gamla polarn (hård ryggdunk) här har du 10 påsar slem och en skyffel – go jul.

Och klassikern:

Jag har problem med en tjej, du som är vahetere lite tjej? – förklara hur ni tänker.


Ingen aning, jag har glömt hur det känns att vara tjej.

Men när den där av Hollywood utlovade vågen av trånande kärleksbrev, groupies och friare väller över mig och jag bor i ett rosa slott med rosa klänning, rosa häst och rosa shit o hallojs så kanske vi kan prata om sådana saker igen, men tills dess:

Fråga någon annan/

Britney