Inga intryck, eh vad hette det… Sensory deportation?
Asså du tar alla dina sinnen och packar ner dem i en stor resväska, kastar sedan väskjäveln (brun med spännen) överbord långan väg ända till Siciliens kust.
Silvio står där med sin dolme och väntar…
Onsdag. Trettiotre minus.
Det är kallt, luften gnistrar och tar man in något av den så skriker kroppen: Houff!
Och: WTF?
Hunden fattar ingenting men hon skäller rakt ut i det stora tysta ingetlandet Norrbotten och jag ylar me med någon hatad schlagerdänga.
Avis på jycken fan, hon kan bita mig och jag blir inte sur.
Kanske sårad men inte lack.
Tänker på Gösta (Geeesta på ämrikänsk).
Och på den första horan, hon måste ha känt sig special. Allt annat utvecklades ju runt den kvinnan.
Hela universum liksom exploderade runt den där första skökan.
Ensam grej.
Det första kneget… Mol alena. Inga snickare, fyllon, journalister, revisorer, ormar eller sniglar.
Eller kunder för den delen.
Bara du – en ensam hora i väntan på resten av mänskligheten. Någon spånplatta att ha torrkvid med på ett hotellrum i Oskarshamn.
Postorderfru till senil gubbe från Piteå. Bra att jämföra ibland.
Fan varför blev jag tjej? Vad är meningen med tjej?
Kan jag någonting?
Finns tjej?
Varför kexchoklad med blåbär osv.
När man sovit för lite en period så stannar hjärnan och Hagge Geigert tar över, eller asså namnet Hagge Geigert blir plötsligt kul som humor.
Psst jag vill gå under jorden (di sma undar jordi) men kommer inte lägre än såhär.
Pip/
Hagge G
Inga kommentarer:
Hat
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.