Mera bruk i baljan boyz

Ta en kvart med Gud varje dag. Fråga: ehm vem har jag lust att vara, todäj? Bara låt dig själv va. Sitt och öva på att gilla allez slash lämna dem ifred.
Om den där svingrejen nu blir 6 på richterskalan så gäller ju rubber duck kostym och stängda flygplatser för alla slantar, ingen kan åka hem från vart den är. Sista skriket. Platsen du befinner dig på precis just nu kan bli din sista mannen.
Vill jag dö av grispest i Oslo? Ställ dig frågan, en kvart varje dag. Rista in det med små flisiga naglarna på svarta tavlan:
Nej
Nej
Nope
No way
Aldrig
Osv.
Två mulliga new-age kvinnor sitter och läser sina horoskop för varandra, mumlar ett eftertänksamt hmm och jasså ja, gris ja, jaha. De är singel. Pest. De siar om min future, ser oroliga ut. Igår så jag en kille knuffa ut sin flickvän framför en spårvagn i hög fart, han grabbade tag runt nacken och föste ut henne precis innan den ven förbi.
Därför ska jag börja kvarta med Gud varje dag.

Nöff
Det är värsta hinnan innanför skalet på ägget. Få ur det på något sätt, rakt ut liksom. Hoppa ner i Hoover dam som Harrison, gå runt med ett yeah me like, sluta hata. Jamen gör det. Alla pöser runt på stan och gillar varandra.
Tror fan jag ska börja slicka på alla pumped up SATC kvinnor och pensionärer, särskilt pensionärer. Emos med surkotten stuck up i röven - ska börja kladda ner dem. Gnällisar som uttrycker sina livskriser i gåtfulla facebook status uppdateringar, jag ska börja älska dem, i smyg.
Skynda skynda nu är det bråttom liksom.
Snart är vi ändå bara små svin allihopa, i kön på scan. Vi har en massa små känslor och skriker som små barn men vi SKA bli rosa pålägg, det har pappa bestämt. Någon behöver dig som frulle snart, bara så att du vet det. Det är true Norwegian black metal.

Dagsens idoler:
Max Hansen
Krister Linder
Polly Jean Harvey
Star pilots
Jodorowsky
och
Babe den modiga lilla minisvinet
Tack

Roar

Once upon en tid insinuerade ett Norskt gammalt par att jag var tilbakestående. Folk tror att man är en massa saker. Rättvist iof, jag tycker de flesta är walking, babbling ondska i sin renaste form. Jo jag hade en gång en kompis typ, men jag är Luke Forkgrabber ikväll!
*Lägger värmetryck på skuldran.*
En kristallkrona och inget mer.
Ta dig nu Jesus. Ta det lugnt, jag fattar att du är gay liksom. *Kryper in i ugnen.*
I have been backstabbed baby, yeah. Oh yeah oh yeah.
Snigel. sand. bark. Matjord.
Jag har suttit i Mansons knä. Inte Marilyns då… Vaggats in i en slags mordlusta. Vid Challes barm är jag närd. Vid min dator blev jag nörd. I Oslo blev jag tärd, låter lite zigenare. Luktar citron yes. Skreva så tar jag en bild.

Det är kärring, det är chic. Jag har ingen känsel i benen, ingen känsel i käkarna, magen, låren unt bröstkorgen. Carpe diem folkens.

Hm
Plötsligt är det pinschrar överallt! De faller på sin sötma. De är för vilda för sitt eget bästa, som att kapsla in ur-energi och försöka styra. Man måste vara lite Ceasar så att man kan låta dem springa. De måste få springa, inte i koppel pucko, fritt! Som en liten
pinscherfågel.

Fyra nere, nie to go så att säga.
Det är väl bara att: pump up the jam pump it up pump itpumpitpumpit.
She slurred.
Bonzai bonzai osv.
Jag älskar dig osv.

From Russia with love

Dagens spellista
Vila ifred.

Hogtied

Häromdagen var jag dålig på scen. Folk buade inombords.
Ligger ihoprullad och hamstrar energi som en lille... hamster. På väg hem på bussen satt en pojke med en grill i famnen, han var vacker. Vi glodde. Jag hade påsar under ögonen, halvavsminkat teatersmink, kladd i hela håret, klumpar i ögonen, smutsiga kläder, flisiga naglar, avskavt läppstift, luktade rutten frukt och ketchup med dålig hållning. Vad blir det?
Jag sa inte hej, säger sällan nåt.
Vad blir det?
Nej?
Känns som att jag hamnade rätt i graven utan att passera gå, missade helt de där åren när man skulle vara ”ute på stan” för att skaffa sig en mate och bebis. Nu är jag nittio och ser på folket. Folket ser ut att vara fulla en stor del av tiden.

Annars
Tänker på
Herregud vem bryr sig.
Man bli såhär: åh gud kan någon bara please talk to mig.
Hogtied
Hogtied
They call me fluffy but my name is Mud.
För att du kant, du vill inte och du kan inte sluta, av beste boys.

My name is brunch.
*suckar tungt*
Hello do you have rubbish?

Mmm.
Surt sa räven om lifvet liksom.

Tänkte att jag vill träffas, ha en picknick eller nåt, vad tror du? Grill? Dock ej svin. Glarre, bärs. Lite filt. En radio. Typ hasch.
Eller tyngre grejjer… bark. Gröt på bark? Muskotnöt? Sallad? Enchiladas?
You-me tillsammans på klisjéfilten liksom. Ja!

Yes we can´t!

She comes through with a smile, i en vit paljettkavaj med en enkel tulipan (inte en svår) insmord i chokladsås går och lägger sig, drömmer om snö.
Det är sten i salladen
Tralala lilla blåsfisk, kom hit ska du få en nål
Poff.

Men den här staden suger min livslurre. Oslo e vampyren, jag e tjejen. Det är inte särskilt erotiskt. Vi sitter i solen och dricker latte, intet ont anande, kommer att bli så jävla brända. Gamarna flappar runt i slow mo ovanför. Gäller att inte sitta still för länge så att man dör, då kommer de o tuggar på en. Under oss bor alienrobotar som har legat uttråkade och rullat tummarna i miljoner av år. De inväntar någon slags signal. Tut.
Typ.

Min hjärna skickar små glada budskap i form av bob hund textrader a la:
De kan klaga om de vill, ja har slutat å bry majj om sånt.
Och
Jau är glad att jau finns till… det breddar upp/ut? min horisont
Tralala lilla fuck up, kom hit ska du få en knuff.
Alla utom jag har bra hållning, börjar likna farmor. HJÄÄÄÄÄLP!

Vi hade premiär igen igår. Jag vet att de denna gång säkert kommer att tycka att vi borde begränsat oss, att vi inte har full kontroll. Jag gillar att det är så, visar att man är ganska skön. Det är lätt – tidernas slogan. Folk får tycka vad de vill. Jag har slutat att bry mig om sånt.

Hittills bästa textraden från årets Eurovision står Holland för:
”love will make us glow in the dark
so open up your heart
are you ready for a brand new start?”

hehe

Här är en låtlista perfekt för denna dag:
http://open.spotify.com/user/sonofdaddy/playlist/12FSHIW2Im3a0Ss8k6pcqH

Partysvensker go home

Varför va ute på hal is och ha det glatt? När man kan gå i lera och sörja???
Masja.
Leta överallt
Härlig sak är att veta att din värsta arch nemesis har fått två friplåtar till din premiär för att komma och hata, och sedan kommer att skriva spaltmeter av hat. Du vet det, säkert som i kyrkan.
Skogen är vit av sippor, endast tomten är vaken. Hon har inte alla indianer i kanoten. Säkert som berget.
She nose
She nose
And
She nose

Inbakad fläta hittan o dittan, jag vill krama alla på bussen, kryper runt bland narkisarna på plattan. Pig will not. Vi är överallt, vi är typ 100% av mänskligheten.
Den här texten handlar om gris.
Vådan av att vara ett svin
Ångest över att käka gris
Gris
Gris
m.m.
Det är rosa, det är girl.
Du kastar som en tjej helt enkelt. Kast med liten girl.
Är i princip helt dum i huvudet, jag lever på lånad tid, som Noice. Kallt kaffe och en gnutta utopi. Är vid kristinehamn, jag flackar omkring.

Hästar är värdiga djur. Människan är inte särskilt värdig, iaf inte …
MEN det finns hästskor man kan köpa och klappra runt med i sin vardag. Finns också holländska träskor. Allt verkar så lätt. Teater liksom, hur svårt kan det va?
Leva. Gå upp på morgonen. Syndare på nåd går och gnolar vår refräng:
Yeah hjä hjä hjääälp.
Pormaskar är vidriga djur.

En tanke som slår mig i början av Karin Johannissons nya bok är hur män i skor alltid verkar ha gjort sig exklusiva i sin nedstämdhet a lá: du lilla människa kan inte känna tillfredställelse av sorg som ich.
Ich kann
Ich bin
Bin ich?
Ich will
Som att inte varenda jävel har vargtimmen då o då i sina små sängar och undrar hur allt ska gå.
Hur allt ska gå åt helvete.
Det luktar korv här. Finns så mycket hat.
Vem är det som betyder något i historien? De som ligger döda i sina graves funtade nog mest på hjärtverk och pengar som alla vi andra.
Nietche ba:
O så sa hon att jag var tråkig! Vaddå tråkig? Ska den haggan säga, Nej nu är det jag som packar o drar osv.
Eller Freud:
MEN FAAAAN jag måste göra bokföringen. ORKA!

Det här är iaf dagens köplista:
Sylt
Chokladsås
Konserverad frukt
Vaniljsås
Selleri
Morötter
Cola light
Mentos
Ketchup
Mariekeks
Batterier
Bröd
Klädnypor

Samt plocka fyra grenar och stjäla en bandspelare.
Piis.

Spring gubbe spring

Jag längtar efter någon som inte tycker ”om” någonting.

Isgris
Hyckleri
Sprid kunskap, använd kondom. "Jag kunde tugga i mig ett par hundra pund för att va me dig."
Var rädd om din omgivning, bra grek.
- Öh Jo jag torkar mig alltid i röven med mobiltelefonen.

Det finns ett par djur som ser dig som käk: stor isbjörn, stor krokodil unt stor haj. De gillar att doppa dig, i chokladfondue.
Sedan finns det många människor som ser dig som käk också.

Tänker på män, kultur och våldtäkter. Skådespelande män är oftast så otrevliga att du undrar vafan! Ornament – det kanske inte var meningen att du skulle käka dem. Gnägg.
I don´t know.
Teater är sådär.
Gubbe 4-ever?
Vi ska döpa om våldtäkt till tortyr? Så kanske någon skärper sig?
Allt de borde skämmas för, som vi får skämmas för istället.
Mina solkiga knän och toaläppar.
Om du känner en oerhörd dragning åt våldtäktshållet, våldta dig själv för fan. Sätt dig på en stavmixer och rotera. Alla som blivit ofrivilligt penetrerade av ett okänt hårt objekt av kött eller stål vet hur jävla fittont det gör, fysiskt också, mannen. Om du nu inte visste det.
Hitta en ny obsession för fan.

Folk.
Det är spännande iaf att åka buss och sitta och dagdrömma om sitt power animal och plötsligt kommer någon in i drömmen och hugger av dig benen med en lie? Tankebanan avbryts av någon som sitter bakom eller bredvid dig, som intensivt tänker på... chop chop, ben, för tidigt håravfall osv.
Du är: För på, för töntig, för av. Staden luktar sprit och halvsjabbig sexdebut, det är vår.
Jag längtar efter att fotografera men både jag och staden är för ful. Någon som känner sig manad att bli insmord i mord och collageobjekt? Ring 073 5027708.
Jag ser i kors nu.

Mja...
Efter att ha läst ett gäng bloggar om folks alkovanor på vardagar, en sak är iaf säker: Om tio bast kommer ett gäng prisade gnällromaner med tema ”mina hårda år på riche, spyan och tranan”.
Citat: "jag var ute varje kväll, minns inte vad någon hette, gjorde av med allt jag ägde, det var hårt. Alla hade Canon eos och vi fotade varann som faaan. Acne var kung tror jag, alla mina kompisar var fotomodeller, själv kände jag mig störtful, jag FÖRAKTAR numera rosetter och PUUFJÄVLAÄRM. Jag fick en 10 poängare på dagens outfit men det var bara tomt. Tomt mannen, tomt. Egentligen drömde jag om en vanlig arbetartillvaro framför Robinson och nu har jag det, det är najs."

Jo förresten jag har asperger, borderline, damp, bordercollie, acne, paranoia, tinnitus, våldtäkt och eksem.
Jag är något som någon som gått Freudplugget sex-sju år säger, det är förföriskt, moi är speciell. Inte bara en normal jävel.

Var det någon som sa att livet skulle vara enkelt? ja det var väl det... mummel. Vad hette han? Urra Gurra Aktersnurra.

Häromdegen gick jag iallafall sommarklädd på snöig ödslig landsväg med Broder Daniels låt steel i lurarna. Bredvid mig körde ett godståg, på huvudet regnade snö. Om jag hade hoppat från en bro med sju rakblad i halsen hade jag inte fått uppleva det.
Det hade vart synd.

Sprid din saft

Du vet att du tvättar sällan när du delar handduk med din dvärgpinscher. Du har fastnat.
Det är Jesus fel alltihopa.
Du har fastat. Hela vägen fram. Du är egentligen en man.
Jag heter Stina. Jag är ena halvan av chip n dales. Jag är Dales. Jag finns på facebook, twitter, match, myspace, msn, skype, stan, på satan.
Min kärlek "aha" ska simma "aha" sin väg genom djupaste aqua.

Dagens twitter: In Sweden we all like to get pissed off on a guy called Täppas Fågelberg (hillies bird mountain) he is blinde, today he pissed me off to cause he talked about how much he hated dogs. THE BASTARD! People who hate dogs have no heart. I share towel with my min pin.
I share pain with my fellow bread.
Babelfish it, babelfish it real good.
she muttered

Jag vet inte vem du är men I like it.

Igår ringde en kvinna till radion och sa att hon spydde av äckel när hon såg sig i spegeln. Vid t-bana universitetet hade en tjej tagit livet av sig, det låg blommor och klotter, smink och nötcreme. En annan ringde till Täppas(hillies bird mountain) och pratade om sin sons självmord, att det var för att han kunnat skriva ut piller till sig själv. Nej, det borde inte finnas tillgång till piller, rep, kniv, gaffel, mat eller vapen. Ingen vill dö om det inte finns gafflar att pricka sig med. INGEN!
Men jag hajjar henne, ta det lugnt.
Jag och mamsen såg en dokumentär om psykvårdens arkitektur, den sa mig ingenting.
Jag hänger min påskkärring högt, riktigt högt.
Jag pysslar med sådant vi kallar för crazy humor, det är helt ofarligt, jag får inga pengar, alla är glada, alla hoppar från västerbron där man alltid får revor i kinderna och snoret hänger i drivor. Vi är 17, vi slänger in cykel i din lägenhetsfönster, vi önskar att typ Mike Patton kommer och hojtar en godnattvisa, att folk ser just dig och säger: jag spyr inte när jag ser dig i spegeln, jag ser till att du inte kastar dig på t-centralen.

"There´s a skanky ho a-blowin. A foul a-banjo is a-playin on a radio. There is a wave of a-suicide increasin. I play a-rune factory on a-my ds."
she murmured

Med vaddå inte gillar hundar? Vi måste väl lära oss att leva sida vid sida, hand i hand, tass i tass.
-*sob snyft* asså en gång när jag var liten *hulk hulk * så såg jag en hund och den skällde på min granne,
(kort paus, snyftningar)
A nu mår jag dåligt för det varje dag
eller
-Min morfars pyssling såg en varg i skogen en gång och vart skitskraj, alla vargar måste dö.
she sighed

Start spreading the news. I am leaving today.

Bonjour noir

Jag tycker att hon är en belastning.
Punkt.
Min ledighet har jag ägnat åt popkultur, det rinner ur ögonen - slime. Slösurfat bland bloggar tills jag blev snurrig. Var är den snälla människan Jesus?
Man kan råka trycka på chattknappen på fejjan och hamna hos fel person, någon man inte vill prata med.
Och lordi så fel det ble.
Plötsligt hör inte folk av sig längre.
Man kan också råka trycka på champagneknappen och ba raggla runt som ett offer och tro att man är Gud.
Läste lite i den dära ”black ascot nåt luktar JT Leroy” bloggen och blev likrädd. Herregud, folk fejk borderlinar sig om sina självmordsförsök och polares kokainflöde och alla ba: wouu applådos, yeah arty.
Fast lite fint också, en ny fiktiv uttråkad överklass börjar brösta upp sig, kvinnor som är lika dekadenta som Liberace.
Kudos.
Vi ba…
Slappsurfar oss fram tills vi slutar göra själva.
Stirrar på fotomodeller, de pratar om mat. De sladdrar ut bilder som de snott av fattiga konstnärer och det är jävligt många män med modellface. De har modellkindben unt svarta pösiga kläder, nån slags hatt. En arty tauering med enhörning.
Makarons.
Cigaretter.
Acne.
Jag fylls av nåt slags hat.
Det är bourgeois värre än Tjechov.
Idol tristess.
Någon som faktiskt gillar verkligheten unt sig själv?

Men dagens tema är romantiken.
Bonde söker tönt. Fjant.
De flesta människor är svin, med eller utan agenda. Jag köper det, det är dyrt. För de allra allra flesta är verkligheten något ont som vackra drömmar strax utrotar, för andra gäller det bara att ta sig igenom dagen, antingen med tre krukor vatten på huvudet eller med ett huvud fullt av bong i ett badkar med lock.
Jag drömmer också om love, fast inte som Romeo.

Dagen idagen: En kvinna med avskaft läppstift sitter och stirrar på mig på petite france.
Bonjour tristesse.
Adieu.
No hasch hush
No adrenaline
No rush rush
Går runt på gamla stan med min surrogatbebbe Nancy och gnolar på ”if I only had a brain”, Ser historie-Christopher O`Regan och blir lite varm, skriver i obekväm ställning, ser folk från bloggar jag känner igen, dem. Ser tv4 kändisar med uggs, ser mig i spegeln i en provhytt och tänker: this is not what I bought. Ser killen jag blev kär i för ett tag sen, eller det kan inte varit han. Jag tror han dog, han hör ju inte av sig, då är han död alltså. Kollan Göran med draken och tänker på gamla år när jag drivit runt runt i gamla stan och suttit i kyrkan med ett virrigt anteckningsblock, eller jag gör ju det fortfarande.
Kramar om mitt teppe – snuttefilten med päls.
Helveteshäxan Törnblom rabblade på om det i teve häromdagen, till synes utan stopp som en robot, om självupptagna människor. Då är man alltså osäker, om man är självcentrerad. Människor med dåligt självförtroende är inte bra mannen, säger Mia.
Tack för trösten TANT.

Fula folk.
-Hur har du råd med det där?
Hur fick du den där lägenheten? Varför går du där själv? Bor du där ensam? Ska du göra det? När ska du göra det da?
Varför då?
Vaffö dåda?
Vaffö ska du få de?
Får du pengar för det där kladdet du håller på mee???
Det är inte nyfikenhet, det är undertext: kan inte du bara böja dig ner lite och göra som oss andra. The others
Vi spöken.
Ghost.
Patrick Swaztika.

-Eh, ja ibland.
Får du pengar för att sitta och räkna minuterna från nio till fem och sen gå hem och kolla teve?

Tänkte göra en släktkrönika förresten, verkar vara på modet. Jo den går såhär: Ett gäng bönder, de söp och de knotade och de drömde. Vissa drömde om Hollywood, andra drömde om kärlek. De var högst vanliga, fast speciella, som alla Guds små barn. Ovanligt många drabbades av psykisk hallojs. De fick bada badkar - länge som fan. De som dog när det var krig, de som var nån bland hundratusentals av div. folk.
Slut.

Eller en bok om min far. Den går såhär: Sorry.

Jag tror att Nancy tror att barn är mat.
Eller att barn med mat i hand är mat.
Jag tillåter nu kommentarer på bloggen ett tag, tills jag tröttnar på att ingen läser den och tar bort fukntionen igen haha.
Ehm
Glad påsk. Glad död och återuppståndelse, hoppas spikhålen på handflatorna läker goth med ett par Anton Berg ägg. Tjo.

Lite mer familj

Du ska låta maten tysta mun.


Typ.

Noll koll

Känner för att göra en Wolsey och bikta mig:

Min omgivning skrattade åt mig idag när jag skulle gå ut, hade klätt mig åt helvete, typ inga brallor. Jag är bara dum.
Jag har ingen kontroll. Senare på dagen gick jag rätt in i en glasvägg på en fancy butik, de fnissade tyst och antecknade i sina inre twitter, jag satte mig i provhytten och grät.
Igår lyckades jag fastna med hörlurarna i en sur gubbes säkerhetsbälte, tappa ett paraply i huvudet på densammes dotter, ramla i en rulltrappa, stå fel, gå fel, dreggla, prata fel.
Stave fel…
Folk tittar konstigt på mig när jag beställer kaffe på caféer, jag vet varför. Det var samma med min farsa, folk blev ängsliga och maktiga jämnt ty han hade en nervöööös aura. Asså folk luktar sig till att man inte har koll, ej heller balans. Jag både ramlar och rodnar omvartannat.
Rovdjur ba: sniff sniff.
Bit bit.
Tuggelli tugg.
Jag är den folk skriver skämt om.
Jag kan inte räkna, hamnar fel med skatten, snackar skit i fel kretsar, vågar inte ringa myndigheter, slösar, spottar, ljuger.
Jag är inte speciellt kvinnlig, kan inte ta hintar, vet inte hur man är en bra kompis, vet inte hur man är kär på ett smart sätt.
Jävla värld.
Man måste öva sig på att leka stolt, vacker och lyckad hela jävla tiden, det är jobbigt. Mamma, ser jag bra ut?

Folk fnissar.
Har just spelat en föreställning där jag dregglar ketchup, snorar, hostar, gapar och hasar runt i tights och clowndräkt…
Man undrar stilla: can anybody love this?

Gnöl.
Det här är våren då alla fick barn. Tiden går, folk gör vuxna saker eller alkar ner sig.
Jag planerar en turné till Kambodja, Thailand, Vietnam, Mexico city, Finska karelen och en obefolkad del av Ryssland, possibly Balkan, och Luleå och Mordjärv.
Kanske det finns en plats där MAN kan känna SIG hemma?

Nu är det Pollys nya. SKIT SKITBRA!
Det blir nog bättre, imorrn typ.
Fan.

Foto: Thor Brødreskift