Ett dygn

Ett dygn
Jävla la la Kalix
Jag är Linda Hamilton i Terminator 2, you Can’t touch this
Ioiiiiiuiiiiiiiiiiiiiiiii
Huset som sett så många dö
Tåg natt stationer snö tåget som blixtrar i snön, mannen skriker JÖÖÖRN en gång i kvarten hela natten så jag somnar, hinner drömma lite och klappa Nancy som sover med öppna ögon på tåget en gång i timmen. Vaknar vid fyra tiden och ser ut över sovande småstäder i lurex snö som blixtrar till av elektriskt tåg. En skum man står och stirrar in i djurkupén med tom blick hela natten, jag mumlar att galningen måste bort, dom utgör potentiell fara, dom dras alltid till mig. Alkisar, elaka killar och psykoser dras till mig, jag ler vänligt och lyssnar, sen går jag och är rätt ensam för dom är sällan vänner… Nanananananan tålamod tålamod, sen så kommer dom där tankarna om att mitt liv är slut, ensamt och hopplöst och min kärlekssaga som aldrig slutar lyckligt, ipod och efter att ha säckat ihop till knifekent så pillar jag fram michael jackson och phil collins somethings happened on the way to heaven och får för mig att jag ska skicka den fast han skulle inte uppskatta gesten och vemsomhelst kan spela michael jacksons gamla och det är inte svårt att göra mig lycklig och vid sex tiden lunkar jag iväg till restaurangvagnen och dom tittar oroligt, äter en yoghurt och en tugga macka och kaffe kaffe juice och mår illa och jävla Shania Twain rock på norrbottensradion.
I:et på min dator har blivit vajjigtiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiikioiiiiiiioiuiiiiiiuikioiiiiiiiiiii

Börjar tänka igen på min kärlekshistoria som aldrig slutar lyckligt och brister ut i självömkans gråt, tom Håkan Hellström träffar ju någon på slutet, måste just jag tycka att det är så jävla roligt att vara ensam
Alltid
Med ögon helt okänsliga för grönt, ska man vara hur själv som helst? Måste pappa dö? Särskilt när man bara har varandra vi tre. Såna som jag har inte familjer som slutar lyckligt… eller familjemiddagar alls eller familjer eller förhållanden som slutar lyckligt, eller förhållanden överhuvudtaget. Det går aldrig särskilt bra, men det är ganska roligt.
Det slutar alltid med döden.
Så jag ligger en stund med näsan i Nancys päls och hon luktar viol och försöker tänka att mitt liv kanske funkar även ifall fler dör och tänker på ett av dom tre Angel avsnitt jag lyckades hinna se innan macken dog där Darla offrade sitt fyrahundraåriga vampyrliv för sitt barn. Angel kan vara så bäst, som schlagerfestivalen.

Från ca fyra på eftermiddagen till sju och tretti nästa morgon för då stannar tåget och ett par två timmar till
En timme i luleå fast man får inte ha hund inomhus nånstans där så räkna minuterna en busskur i tolv minus och alla verkar autistiska och jag fryser fryser kommer knappt av tåget för autistisk man vill inte flytta på sig
På bussen, jag svettas svettas för Nancy ligger i mitt knä och jag kan inte ta av mig jackan, en timme, lyssnar lite mer på phil collins och depeche tills batteriet tar slut framme där står min farbror och skjutsar mig till huset, stirrar surt och mumlar ett hej och ett knappt hörbart gnäll om att det inte är plogat så att jag vet det, framme, asmycket snö men inte för mycket Nancy förfryser tassarna och försöker gå på händerna till huset, skyfflar upp dörren, svinkallt – på med alla element, några fönster står halvt öppna i vardagsrummet och det är 13 minusgrader, börjar leta efter nyckeln till garaget hittar inte, går till skjulet o hämtar snöskyffeln men Nancy biter i den så det blir inget, drack lite kaffe vid sex tiden magen kurrar, springer runt och skriker för att hitta garagenyckeln, ingen telefon, mensvärk, ryggont, hittar nyckel, svettig, huset är helt iskallt och badrummet är fullt av flugor. Jag tar på tre koftor och knyter ihop mig med en halsduk.
Nancy skäller gräver fram rostig spark och sparkar tre km till konsum, håret fryser till is snoret hänger, undrar varför jag alltid är där det inte är några människor men det är bra med hus för man har alltid något att göra fast jag borde vara rik, dekadent och sitta och dricka nåt rött och sött på kontinenten och diskutera filosofi.
Det är delvis sandat på vägen så sparken huppar till… typ spark spark hupp och jag får styret i magen och slirar vidare… spark spark huppoioohej
sparkar fram till konsum hjärnsläpp och akut mensvärk ryggont svettig, greppar en falukorv en skogaholms pepparkakasdeg och sparkar hem, fast på den här sidan vägen är det bara sandig snö så jag sparkar inte mer, kommer hem Nancy springer ut och hoppar runt i snön och livet är rätt bra ändå ibland, tar fram pappas gamla julpynt, radio norrbotten, korv med mackissar, te, marianne, mensvärk, tankar om att jag kanske också träffar någon bra nån gång och när ska man sluta tänka på såna saker?
Fortsätta leva fortsätta lekaiiiiiii
Sitta inne och knapra marianne med tredubbla sockor byxor och tröja huva jacka och fryser fryser, längtar efter sagan om ringen och värme, funderar på bada bastu pjatar i mobijtelefjon och kokaj gjisgjynsgjöt och lullar fjam tre år gammal julmust från källaren läser gamla serier skriver går ut fotogtafeJar även fast jag verkligen vet hur det ser ut och dagens självporträtt för jag vet aldrig hur jag ser ut. Solen orkade upp fast inte över träden nu är det fullt av flugor i hela köket.