Allt är för bra nu (I woke up like this)

Söndag natt.

Jodåvars.

Voldemort är på teven i någon slags kärleksfilm på hotell med Jennifer Lopez.

Allt är för bra nu.

Det luktar alkis i hissen, jag har gråtit sönder mascaran till Musikhjälpen på teve och känt mig som den där pensionären på julafton som julvärden alltid refererar till.

Allt är för bra nu.

Och ja, Beyoncés nya videoskiva är fabtastic! Jag känner mig som när jag va typ tio och min kompis spelade in MTV på VHS (döda ord) åt mig som jag satt o vevade på repeat i någon slags pophimmel. Kan inte bestämma mig för vilken jag tycker bäst om av Jealous, Flawless, Pretty hurts, Ghost, Superpowers, Drunk in love, Blow, Partition,  XO, Mine osv, haha. De flesta av videorna är fina, några är bättre än låtarna och vice hallojs. Det finns mycket att gnöla på men orka, hon har släppt en helt sjuk popskiva som folk kommer vara avis på i tio år.

Eller så är man bara stuck i någon slags Beyoncépsykos, vem vet, ät bullar och dance!

Lite tankar från den gångna veckan (tänk i form av Miss world intervju typ Svinet Kajaso - kan du please pådyvla världen dina åsikter) 

Var blev ni av?

Ljuva drömmar.

Godis.

Cred.

Rimligare jord.

Tänk Rammstein.

Du. 

Bekräft mich.

Bekräft mich.

Bekräft mich genau.

Bekräft mich genau.

Alla älskar dig när du är död?

Jag ska göra en föreställning om rädsla. Nej, om mobbing. Nej om panikångest. Mobbingoffer som är rädda. Offer. Kvinnor. Döda rädda offer. Som vaknar upp och pratar. Jag ska kanalisera deras pipiga röster genom min smala strupe.

Det är omöjligt att vara tjej, ska jag säga.

Följt av: victory is coming. Och en val som exploderar.

Hon springer på taniga ben.

Och de flushar ned hennes huvud i toan.

Kulturnyheternas skrotum rätt upp i nyllet giving you deras mumbo jumbo.

En varg som heter Owe.

Owes me.

Hellcome home.

(till pretty hurts av Beyoncé)

Hon springer på taniga ben.

Och de spolar ned hennes huvud i toaletten.

Asså, din kille ser ut som en douche.

Eller som pregnant women crazy.

Crazy pregnant psycho women.

Crazy pregnant disaster women from hell going berserk.

Och snubblar på vägen, slår huvudet i en gren och ba BAM!

Tystnad.

Forever.

Jorden dör.

Badanka.

Badang?

Jag är Hanna Hodell, jag slänger kängor åt hög o vänster.

Jag är inte snygg men jag ser bättre ut i leopard än vad du gör. Mycket.

Jag ba: De gamla är inte fria.

Havskräftsförgylld teaterskit.

Lill Lindfors, Peter Jöback, Lena Philipsson.

I am just a vessel (vässla) alltså man får inte glömma det.

Nu ska jag spela upp en scen ur Änglagård tre:

(choking on tears)

Jag vill veta vem min morfar är.

Jag vill veta var jag kommer ifrån.

Jag vill vara for real man.

Jag vill ha ett riktigt problem.

Jag vill lämna allt och gå ned mig i tjärret.

Flytta ut i skogen till björnarna.

Jag tar min NKpåse med min hummer nu och goes dead.

Barbara Shitdumper har sänt dig ett meddelande.

Shitface.

Du vill vara alla andra än dig själv. Jag vet hur det feels, försök att inte tänka på det. Du ba: I am flawless, I woke up like this: 

Jag vill vara alla andra utom mig själv.

Yeah/

Svinet

p.s Alla bilder i detta inlägg är svingamla, yes sir. d.s

Patte hej

Jag är en död fisk som pratar, inifrån plastpåsen på stranden (i kyldisken).

Jag ba (tänk icke sprattlande platt fisk med en röst nu):

Man får inte bli ett offer av att känna sig missförstådd.

Sverige 2013.

Jag predikar (tjötar):

Makt är att ha något som andra vill ha.

Ett snyggt face, bröst, the POWAH, en lägenhet, the POWAH, bröst, the POWAH, cash, ett snyggt fäjs, en vän med en bil, Håkan Bieber.

Och fölk tänker saker som: varför har de där feministerna alltid så fula pattar! 

Och de (du) vill ringa till P1 och säga det. Att de alltid är så jävla fula. Varför det? Vaffö då? Vaffö då da?

Du vill det, ringa till P1 och säga det.

Du ba: Jag skiter i din mens.

Du osar. 

Jävla hårvåffla.

Jävla våffla.

Skäggtacos.

Hör du mig? Jävla… (tappar ordförrådet) våffla.

Vårta?

Så jävla snygg är du inte heller, jag kan hitta snyggare, asså en tia, du är typ en femma.

EN FEMMA.

DU ÄR EN FEMMA.

Innerst inne tänker du: men kan inte alla (kvinnor) bara hålla käften med sitt tjöt. Ja jag förstår att det är jobbigt med mens, ja jag fattar att jag inte kan fatta hur det är att vara gravid eller att bli tjatsexrejpad eller vad du nu tjötar om MEN SNART ÄR MÅTTET RÅGAT! Jag orkar inte försöka låtsas bry mig längre. Det bubblar inombords, det måste OUT. Den här jävla ordningen som gör mig till någon slags lyssnande toffelterapeut, FAN. Jag vill jaga, jag vill fan springa runt och trasha, jag vill trasha ett hotellrum. Jag vill vara Håkan Hellström, minst. Jag vill att halvfula brudar med glitter i analen ska stå och tråna efter mig i rad efter rad, som dockor. De ska inte ha mens, de ska ha kroppar som tolvåriga pojkar, fast med BRÖST och moist! Vagina. Moist. Mjuk. Varm. Kvinnlig. Mother earth, minst.

(Och du fortsätter)

Allt på din blogg är så jäla fult förresten.

Din blogg är så ful.

Allt är fult där, på din blogg.

Och du skriver ju inte som Norén direkt.

Och ja ba:

Nej men varför ska man skriva som andra? När de redan skrivit så. Och jag går inte på NK och köper hummer.

Varför ska jag imitera redan existerande kultur eller sitta och rapa tomma referenser bara för att visa att jag också kan läsa och förstå film.

Man borde oftare ställa frågan, varför?

Varför acceptera rådande normer inom (vår västvärldskultur) som egentligen ändå mest består av svågerpolitik, nepotism och kannibalism där vänner gillar vänners grejer och där allt går ut på att stjäla som fan.

Och på att klättra. Och att inte fatta hur poppis man är eftersom man bara tittar på de andra, vill ha deras… shoes.

Gärna slita skorna av den som redan robbad ligger ned.

Där svaghet anses som omöjligt att deala med.

Svag är inte bra.

Hör du mig?

Jag noterar att de med sämst självförtroende ofta får den hårdaste kritiken, det bara går inte att hantera den som osäkert mumlar. Det tolkas som arrogans att vara osäker, folk har glömt sina hjärtan på toa, döden, döden, döden.

Folk (läs någon) ser mer upp till makt än heart.

Men.

Jag är Jean Claude (läs du). Jag kan stå i spagat mellan två lastbilar, minst. Jag (du) är God, minst. Och om vi alla slutar tävla så blir det ju roligare att gå till jobbet.

Ja sådant kan vi grubbla på.

Fast allt jag gör är subjektivt, jag kan ju inte veta vad någon tänker.

Egentligen vill jag bara be om ursäkt för mig själv och allt dumt jag skriver, säger, gör. Men det är liksom försent.

Jag är för gammal.

Jag tror inte på Gud heller även om korset lär en grejer som död och offer. Att det är viktigt att lida ty det är en del av life. 

Ehm.

Om man accepterar att pain, suffering, Robbie Williams och ache i hjärteroten är en del av livet så blir det lite lättare? Det ska inte vara lätt? Känns som att vissa tror det? Känns som att vissa (läs någon) vill ha kakan och äta den och sätta på den och sälja den dyrt på blocket och att den ska göra dig till en stor star samtidigt.

(som i ett barnprogram) Men det går ju inte.

Du kan inte det.

Mannen.

Avslutar.

Lev genom detta (live through this på english).

Ta dig på patten, och rör runt där lite. Inse att ingen tagit på den på ett snällt sätt, folk bara rycker i ens patte.

Ett kilo fläsk.

/Svinet

Happy ending

Går igenom gamla filer på datorn och hittade denna, hade en period hösten 2011.
Ba punkt. Gjorde en låt och en musikvideo.

Vet inte om jag postade den då eller ej, orkar inte gräva i det, troligens inte. Nu två år senare har jag distans och kan se viss bra skit i den, låten låter bra i början.

Happy endings...

Kultur

Kultur.

Projectile vomit.

Legoskor.

The greatest actor ever lived ska stoppa apokalypsen. 

All tid känns som en väntan.

Björnmannen.

Se, döden på dig väntar.

(killen på bilden har inget med bilden eller sammanhanget att göra.)

Man vill bara kura in sig och lyssna på Linda Bengtzing hela dagen.

Någon har bitit ihop käkarna hela dagen.

Thorough the power of Christs love.

Blob.

Bödel. Den väntar på sig.

Brödet.

Du delar det med dina "friends".

Katt, du har den i dina byxor.

Jag är Moriarty. Din arch nemesis? Penis. Yoda hej.

With penile amusement något something avund djupt därnere.

Än så länge kan jag visa pattarna utan att hamna i arbetsläger? Jag blev inte bortgift, slapp det. Jag fick gå i skolan. 

Gratis.

Jag är free.

Det är snart jul. Jag köper en flaska Eros till min kille.

Jag är flickan och kråkan. 

In reverse (spelar den baklänges).

Jag är Agnes i så mycket bättre. Jag är så mycket better.

Pratar rövarspråket.

Drömde om Sam och Dean i Supernatural, att de blev skurna i ryggen (jag höll en ipad för fejset då och kollade på Kanye o Kim) för att de kunde se framtiden men det visade sig att bara en kunde det.

Buffy kunde ev. hjälpa dem men hon hade blivit äldre, lite svart under ögonen.

Ser "The last action hero" och känner att det var den bästa filmen på länge. 

Tar en bulle.

Gråter en skvätt. 

Ta mig till Oz.
Tar dig till Oz.

Jobb är inte allt, tack gode...

Fluffy the Empire slayer

I en klänning av pomponger som en stor pompong (tampong) i en värld av blommor. 
I en liten värld. 
Lundby living. 
In Kokong.
Ser vi.

Girls on sticks.

Girls.

On sticks.

(på tyska)

I min lilla lilla värld.

Av blommor?

Glowsticks.

On legs.

Med hår längre än Rapunzel.

(in armpit)

Paus. 

Jag ska (fan) skriva en barnbok.

Lilla mamma.

Med fina bilder. Edutainment. Anna Odell. En komikers uppväxt. Den tyska mamman. Barnkalas.

(in deutch)

Sång och dance.

Och mammor unt pappor.

Och få den utgiven.

Hej.

Det här är till alla som alltid blir fyra eller femma.

(ställ dig högt upp på en piedestal och veva med armarna nu och mimscream)

Ni som känner er som Michael minst men som aldrig kommer längre än… fyra.

Ni som vet hur det känns fattar, ni andra måste börja torska lite så fattar ni, vi hamnar alla där, vi ska alla den vägen snubbla.

Det kallas kulturellt kapital. Typ. Att inte ha det, ja du hajjar.

På svengelska: powär.

För dig som kom till fjärde provet, nästan blev utgiven, orkade halva loppet, spelade in en skiva hemma i vardagsrummet som din syrra tycker är jättebra men ingen annan, hoppade av Gymnasiet och ångrade dig när det var försent, till dig vars kompisar är fotomodeller och skitduktiga på sociala medier och du försöker men har bara tre följare på Instagram och din blogg är en blek rörig kopia av något som skulle kunna bli bra med sex följare och du undrar: hur fan gör man? Är livet högstadiet always? Eller kan man skita i att bry sig om det där med poppis? Och är det intressant? Är det bra?

Du som dagdrömmer om att golva hela världen någon dag, de ska få se typ den grejen. 

(i barnboksform)

Men alltså, du är bäst. Det coola är ju att inte finnas, att bara va. Lyssna på Eddie Meduza, känna vinden i håret och pilla sig i naveln. Kolla nyheterna och gråta, läsa lite fantasy och gnaga fryspizza. Ensam eller i sällskap. Allt är fint. Du är fin. Du är den som DE vill vara tänker jag.

Du borde stänga av Internet ett tag och bara andas. In och ut.

Och igen.

In.

Ut.

Gnegg.

Fladdra runt som en horse.

Att va kändis innebär dock att man får göra roliga saker, jag börjar fatta det nu. Att vara socialt skygg, lat och ha dålig tajming innebär lite oflyt och otur.

Men det är ball att inte finnas.

Och tur att jag har så mycket att göra:

En fjärdedel av alla i detta landet klarar sig inte genom ett ex av DN förresten. Det är läskigt på riktigt i den verkliga världen.

Lambo hej.

Och en till.

Lambo hej.

Kläm i nu.

Tjo fadderittan Limbo.

/Fladderfittan

Fangirling

En juldikt.

En komedi. Och luciatåg.

Hon är dråparn.

Ensam och pervers.

Vitklädd med ljus i hår.

Förföljd av en kråka, mystik, saker händer.

När folk säger till mig att de har häxiga krafter brukar jag tänka nej det har du inte.

(lyssnar på syrsor i slomo och ba:)
What if God was one of us?

Jag är också med i bandet.

Det är Britney din gatflicka! 

Projektion av väg.

De goda vinner. Skurkarna dör. Anden från forntida jular.

(inre monolog)

If I can face my fear, it cannot master me.

My fear is in the mind.

Vi var på rundresa i norra Sverige, så dog vi.

Musik ska byggas utav glädje.

Jag är stor. Jag har brun päls.

Jag är mjuk.

Jag är hungrig.

Jag är inte en beaver.

Springer runt i skogen, det luktar löv unt mossa.

Sturm unt drang.

Alla är rädda för mig. Jag letar mat. Hör prassel. Letar mat.

Hör syrsor i slomo.

Letar mat. Julmat. Billig.

En björn kan inte vara osäker. Jag vill va en björn. Man äter en rädd björn. Jag vill inte vara björn.

De dåliga vinner aldrig.

Va övtydöig me inte melodramatisk.

Man vs nature.

Good vs evil.

We fought and we won.

We fight and make up.

We gör slut.

We go home.

Vi lever av jorden.

Perfectly harmless. Looking. (ser bra ut)

Drömmen om Hollywood inristad i dörren.

I pannan.

Vi lever av salt.

Och fett.

Och joddel på vinylskiva.

Joddleri/

Svinet

Grizzly Video

Här är filmerna som jag visar på utställningen Grizzly.Man. Staring Eyal Shachar the star och jag som den irriterande regissören från hell. De är helt improviserade (duh) och jag har hämtat inspo från filmer om ensamma män i skogen.
Grizzly.Man. from stina Kajaso on Vimeo.

Let the bad witch rula

CC ikväll, vernissage.

 

Kbt Abc

Försök porträttera stress.

Med humor.

Repetera.

Gå under jorden.

Med armen in i en björnkäft som en handdocka: 

-Hej Bullen. Jag mobbar mig själv på jobbet, det är skitjobbigt.

För att överleva ba:

Death by Miley.

Deaf by Miley.

Kör loss på häxgrejen med en Smiley.

Semifiktiv dialog från my life:

1: Jag ville gå ut och (fångade en räv igår men räven slank ur näven) köpa en pizza igår men det gick inte.

2: Why?

1: För att det kändes obehagligt, inte så friskt men sant, som att jag skulle vara obekväm i kroppen, liksom orolig, börja fumla. Pizzamannen skulle titta besvärat på mig och tiden skulle stanna.

2: Brukar det hända? Har du några bevis för att det skulle bli så?

1: Ja. Nej. Har jag en dålig dag uppför jag mig därefter och upplever väl då att folk i min omgivning blir som fiender, like bears in tha wood. Jag måste liksom gå in i en roll innan jag går ut, tänka att jag är Sherlock eller Pj eller något annat. En sådan dag. När man inte har hud ens, man är helt flådd och liksom hasar fram, som skit.

2: Brukar du känna dig som skit?

1: Ja.

2: Tror du att din omgivning ser dig så, eller som konstig?

1: Ibland tittar folk länge efter jag har pratat, liksom med en allvarsam min. Det är som de antingen kan lukta min nervösa status eller bara inte hajjar, hursom så brukar det bli tyst, konstigt och sedan svarar dem efter hundra år. Nu nämner jag bara de dåliga dagarna, bra dagar så märks det inte så mycket. Säg varannan, var tredje.

Ja. Nej.

2: Har du några bevis på att folk faktiskt tycker att du är konstig?

1: Jag har väldigt få vänner. Det är ofta helt tyst i mitt liv. Killar brukar undvika mig. Djur brukar funka. Jag har inte ett gäng av friends som vi klär ut oss till Spice Girls tillsammans.

2: Behöver det vara så?

1: Det är väl inte så enkelt, nej det kanske inte ska vara så, vem kan säga det? Har du många vänner? Sitter ni och äter Gruyereost på helgerna? Äger du en pastamaskin? Brukar ni äta syltlök? Har du blivit lämnad? Gjorde det att du är livrädd för att bli lämnad igen och för att folk inte tycker om dig egentligen men inte vågar säga det förrän det är försent fast de är så konflikträdda att de inte säger något då heller, de bara agerar och du reagerar och sedan är du trött i några år. Gillar du att trycka upp glitterlim i analen för att sedan beundra din tindrande bajskorv i toan? Tror du att folk skulle tycka att också du vore konstig om du gick runt som en helt öppen bok hela dagarna? En nakenbok på en wreckingball typ, som swingar sig fram. Saggy balls på turné genom tillvaron. Folk tittar länge och frågande. Du ser konstig ut också, lite ofrivillig utväxt, dålig hållning, inget sinne för kläder, avhuggen profil och ett skrämt uttryck.

Jag märker att kvinnor ibland ser medlidsamt på mig, alltså snällt. De ler snällt emot mig när jag kommer gående. 

2: Måste det vara så?

1: Jag tror att kvinnor är sammanbundna av mens. Man måste köpa blöjor en gång i månaden för skitmycket pengar och gå runt med dem på sniskan i trosorna, det är förenande. Så får man svamp också.

Killar har aldrig några problem. Killar blöder inte, de dör aldrig, jag har försökt.

2: Vad är oddsen för att saker ska misslyckas tror du?

2: Det låter som ett ganska ensamt liv…

Hakuna matata.

Sjung som en krabba.

Sing like a crab.

Men seriöst det är inte roligt.

Seriöst.

Det är allvar.

Stå på rad och klappa händer.

För nu kommer vi.

Medelåldern på män som köper sex är 44 år.

En björn har förstört min kanot.

Och ätit upp all min mat.

Och snattat min kreativa glädje.

Jag skulle vilja be någon om hjälp.

Det där med björnen var en metafor.

För folk som uttalar sig vårdslöst.

Jobbig grej förresten, när man kommer hem till sin lägenhet efter ett par år på vift och noterar att grannarnas plågade oinkskrianden natten lång resulterat i barn – som också skriker.

Alla ba skriker.

Så är mitt liv. Men hur är ditt? Skriv till stinakajaso@yahoo.se och berätta.

Saddle bags.

Så finns det ju såklart en skitarg motreaktion mot den där inre mobbaren som skriar: skit i helvete vad alla tycker!
Du är bra som du är.
Yada hej.
Dagar då man känner sig som kingen osv.
Men det är ett annat inlägg.

Modell: Eyal Shachar

Du ger mig lugn efter stormen...

Säg after me:

Försök inte pressa fram en mening.

Filma i stället dig själv i ett tält inomhus med en grogg gjord på julmust och hembränt (black christmas).

Dokumentera det.

Gör en utställning.

Repetera.

Sov.

Lev.

Första tanke i morse:

Oh no inte punkgryta idag igen.

Punggryta.

Pungråtta.

Pung.

Inte pung idag igen.

Din jävla pundare.

Försök porträttera social fobi.

Med humor.

Repetera.

Gå under jorden.

Och happy halloween: