onsdag 27 november 2013

Fluffy the Empire slayer

I en klänning av pomponger som en stor pompong (tampong) i en värld av blommor. 
I en liten värld. 
Lundby living. 
In Kokong.
Ser vi.

Girls on sticks.
Girls.
On sticks.
(på tyska)
I min lilla lilla värld.
Av blommor?
Glowsticks.
On legs.
Med hår längre än Rapunzel.
(in armpit)

Paus. 

Jag ska (fan) skriva en barnbok.
Lilla mamma.
Med fina bilder. Edutainment. Anna Odell. En komikers uppväxt. Den tyska mamman. Barnkalas.
(in deutch)
Sång och dance.
Och mammor unt pappor.

Och få den utgiven.

Hej.
Det här är till alla som alltid blir fyra eller femma.
(ställ dig högt upp på en piedestal och veva med armarna nu och mimscream)
Ni som känner er som Michael minst men som aldrig kommer längre än… fyra.
Ni som vet hur det känns fattar, ni andra måste börja torska lite så fattar ni, vi hamnar alla där, vi ska alla den vägen snubbla.
Det kallas kulturellt kapital. Typ. Att inte ha det, ja du hajjar.

På svengelska: powär.

För dig som kom till fjärde provet, nästan blev utgiven, orkade halva loppet, spelade in en skiva hemma i vardagsrummet som din syrra tycker är jättebra men ingen annan, hoppade av Gymnasiet och ångrade dig när det var försent, till dig vars kompisar är fotomodeller och skitduktiga på sociala medier och du försöker men har bara tre följare på Instagram och din blogg är en blek rörig kopia av något som skulle kunna bli bra med sex följare och du undrar: hur fan gör man? Är livet högstadiet always? Eller kan man skita i att bry sig om det där med poppis? Och är det intressant? Är det bra?
Du som dagdrömmer om att golva hela världen någon dag, de ska få se typ den grejen. 

(i barnboksform)
Men alltså, du är bäst. Det coola är ju att inte finnas, att bara va. Lyssna på Eddie Meduza, känna vinden i håret och pilla sig i naveln. Kolla nyheterna och gråta, läsa lite fantasy och gnaga fryspizza. Ensam eller i sällskap. Allt är fint. Du är fin. Du är den som DE vill vara tänker jag.
Du borde stänga av Internet ett tag och bara andas. In och ut.
Och igen.
In.
Ut.
Gnegg.
Fladdra runt som en horse.
Att va kändis innebär dock att man får göra roliga saker, jag börjar fatta det nu. Att vara socialt skygg, lat och ha dålig tajming innebär lite oflyt och otur.

Men det är ball att inte finnas.

Och tur att jag har så mycket att göra:

En fjärdedel av alla i detta landet klarar sig inte genom ett ex av DN förresten. Det är läskigt på riktigt i den verkliga världen.

Lambo hej.
Och en till.
Lambo hej.
Kläm i nu.
Tjo fadderittan Limbo.


/Fladderfittan

Reaktioner: