Lantliv

Jag är Batman.

Släng (wrap) dina armar runt mig, please.

Meee.
(meow)

Bara me.

(drar sig i skägget)

Varför göra listor med musik, jag förstår inte?

Idag leker vi fifties housewajf, matar höns, kokar soppa på hemgrodda grönsaker, sitter på en soffa i ett ljust antroposoffrum.

Handen invirad i toapapper, ser solen tråckla sig igenom moln som små tomtar, äter katt (meow) till lunch bara för att vi kan.

Waiting for the man.

Blöding.

Bleeding.

(drar sig i skägget)

-There was a time I would have lost my heart to a face like yours.

And you, no doubt, would have broken it.

[suddenly the son grabs the knife from the soldier holding him and stabs Ravenna in the stomach, she pulls out the knife without a drop of blood]

Ba inga fler I love you:s nu.

Jag är Batman.

Det här är action.

Inget mer bjäfs. Nu kör vi.

Sverige.

Tillsammans bygger vi en nalle.

En stor.

Dagens filmtips:

Whip it.

Och så den här musiken på det:

På facebook:

Jag ska köpa följare för pengarna.

Och vingar.

Och tiggare.

Äta gioudis (godis på skånska).

Banta la mera.

"Och så måste hon kämpa".

(till Jens Lekman)

Och dagdrömmar om ett bättre liv sätter käppar i hjulet för det verkligt riktiga livet.

(matar hönsen)

Fatta! Jag har matat höns.

Beep.

Beep.

And a clown.

Och när jag skriver att saker inte är en grej så är det menat till mig, för att jag inte ska vara rädd för att göra grejs.
Och till den som behöver.

U got the löv.