Nazgul

Årets mörkaste dag. Snart är det (s)vår(t)?
(till en manskör som sjunger HORAA HORAA HORAA)

Blunda och gurgla fluor. Ni ska transporteras per barkbåt till en värld med no Happy endings. Hem till jul. 
Det är som att vara 33 år och mobbad. Att vara naiv ibland.
You shall not pass!
 

Basebollträ mot knä. 

Somnade till Bräjking down. Noterade innan jag tuppade av att alla i filmen hade ovanligt fult hår, att hela filmen är en turn off, att tjejen hade svarta ringar under ögonen och hon är vaddå typ sjutton? Jag avskyr romantiken som de presenterar den, som att den är jävligt tråkig. 
Vilket den är också.

Och det kunde säkert vart värre. 

Going bald bla. Simmar genom julklappshysterin med nackspärr men myser lite. Dör något. Man kan bli lurad och bedragen och sedan haka sig fast av pur angst.
 Pongo.
 Det gäller att hålla tankarna i schack.


Hans haka står ut asmycket. I filmen. And the machine.

Möblerna sjunger.

Den lilla tekannan med dvärgben klämmer i och ba: odjuret e haaaaaan. Skurhinken och allt random porslin stämmer in och ba: hon springer på taniga beeen.

Ska bara prata delfin resten av livet: Oiiiiiii squiiiiii biiwiiihihisquidelidiiiii.

 Gamla bilder. Jag är gammal.

 Idag skulle pappa fyllt 70...

 Midvinternattens köld är HÅRD.

Men man kan köpa glittrigt läppglans som ser exakt ut som snövits kanderade äpple (fast inte på bild), det funkar.
Och.
You have my bow.
And you have my sword.
And my ass.

/Rumplepumplestiltskin