Tjockholmen fuck off

Man kommer alltid bli behandlad som ett barn så man kan lika gärna umgås med förväxta kids och leka så mycket man kan. 
Ingen kommer ändå att ta dig på allvar. 
Nånsin evah.
Blondie.

Allt jag vill ha är någon att åka pulka med. 

Delad ekonomi, kids eller fredagsmys är helt oviktigt, men pulka, typ.

En tant som andas mycket med näsan skriker att det här tåget går till Göteborg.

Jag ba: mhm whatevah.

Hon luktar sandelträ.

Mardrömmen vore att försova sig och hamna i Gbg.

Sedan senare på sjukhus med kompis som blödde flod, försökte trösta med bakning och naglar med discobollsglitter på. 
En snubbe satt där och bara stirrade tomt framför sig. 

Åkte hem med en tom känsla.

En trött feeling. 
(trött)

Hans tomma stirr letade sig in i min bröstkorg, snubben på sjukhuset alltså, klippte upp den och lade sig där, eller så.

Snubbar har en tendens att göra det, bli svarta hål som man åker in i.
Går förbi ett tåg där en man stirrar intensivt på mig medan han petar sig i näsan, gräver. 
Stockholm.

Alla går runt runt och väntar på att bli upptäckta.

Tills de tröttnar och bla bla som små skal. Som vindruvor.

Grapes of wrath. 

Them vampires.
Jag sover och skriver nu.

Farsan vrider sig oroligt i graven, försöker skrika typ: neeej men skäärp dig, du kan inte låta dåliga människor sätta standarden för din världsuppfattning.

Fast det gör dem väl?

Och sluta tyck synd om nu, tyck synd om dig själv istället. 

Jag är bara din ugly spegel.

Som Snövit.

Fast luder.