Emo

Varje dag är en ny kris.

Så blir ditt kärleksliv i juni:

(skogaholmslimpa viftar på svansen)

Som maj fast värre.

Men Å, Ä och Ö.

Är mina vänner.

Ät bajs Martin SSempa, och inte mina vänner.

Insmorda i rabarberkräm till tidernas ände, tack.

Talang istället för kulturbidrag? 

Man ska stå där med tiggarhatten framför Bert Karlsson the oppressor och sälja sin skit till ointresserade. Högstbjudande.

Medan Reinfeldt Von Anka simmar runt i sitt kassavalv.

Grät nästan lite över det där idag,och annat... De tre P:na: Pengar, Pojkar o Pramtid (nästanpramtidsgråt är den värsta nästangråten). Tills naturjäveln blev så schön att man glömde det onda. 

På ängsjävel med häst, hund och gräs långt bort från telefon och dator. Som för hundra år sedan som på teve igår, jag är nog inte helt anpassad till den här tiden?

Där alla tjejorna faller för killen som sitter hemma och skriver poesi.
Fast det gjorde väl även de gamla Grekiskorna. För hundra år sedan.

Även jag! Haha hej kom och hjälp mig, jag skrattar. Eller kan ingen bara döda mig.

Alla gillar samma.
Och jag gillar samma som fan!

Därför kommer jag alltid vara fail snail för jag orkar inte tävla. Med alla som vill ha samma.

Vi är en generation av själlösa fnasiga läppar fulla med fillers oförmögna att känna eller förmedla kärlek?

Eller?
Jo vissa.
Allt vi tar i går sönder.
(läs inte du)

Och någon ba: hoppa hej kasta dig ut into the unknown! 

Och man gör det! Man tamejfan gör det (läs jag).

Undvik åldersfetma. Hoppa. Undvik folk. Hoppa långkorv.

Flytta på dig jag vill andas typ.

Hoppa tjockmatta utan skyddsnät.

Sluta hör av dig dörrarna stängs osv.

Det bruna sexet.

I munnen.

En ny era med svartmagi clownskola Kajaso.
 Ska adoptera en clown från varje världsdel och skratta ihjäl mig.

Fast jag har kommit på vad jag ska göra i pramtiden, ska bli gråterska. 

Och en avlyssnad konversation på bussen idag:

Han: Tänkte att vi skulle sluta prata du o jag, det är inte kul längre. Vi kan spela på hästar istället. 


Hon: Kärleken är fantastisk, synd att du inte kan uppskatta det.

Han: Sånt man får leva me. Kan inte uppskatta allt här i världen...

ALLTSÅ:

Talang.

Beware of the oppressor. He is very oppressive.

Löv:

Det du inte är rädd om mister du.

Som en lösögonfrans i vinden.

Och en favvis:

När han killen i filmen blir förvandlad till drake och ligger och gråter stora rullande draktårar och musen tröstar med att säga:  Extraordinary things happen to extraordinary people.

Skitfilm, men det kan ju inte draken hjälpa.
Musen tröstar.

Nothing happens i alla fall to people who does nothing. 

Nutting.

Så man paddlar vidare.

De vises sten. I huvudet på en.

/Apan som liknar dig

Ehec

Världen kräver att man är lite eljest, annars blir den obeboelig och obehaglig.
Bullfitta bullfitta bullfitta sicka bom bom bom min kropp osv.

Lite motsatsen till Autism dokusåpa (mer samhället än sjukdomen dåra):
Det finns magi?
Som i den där häxsåpan där en av häxorna under några timmar tvingades uppleva all smärta in the world. Allt bröd i världen.
Ont va.

(en svag viskning i vinden)

-Eheeeec.

(gnolar)

Om natten är alla skinkor grå 
(Svinet)
Eller var det själen? 
-Eheeeec.
Marsvin?
Boom kackerlack?
Som de där sparrisarna i  reklamen som de fryser ned mitt i ett samtal. Misslyckad nedfrysning av herr Morot.

Och magen skriker:

Up up down down left right left right B A start.

La vida crushed under dem blodsnigel murderah!

Salta snigel liksom.

Folk har ju sina liv att sköta, de har inte tid.

Inte ens dina vänner nästan. Folk måste ha pengar och en massa fitta. Det är dyrt, det tar tid. Folk måste nå upp till sina drömmars mål för att sedan gnälla över dem, sådant tar också tid.

Hej.

Idag fick jag hojta på en gubbe på cykel, han plingade inte utan utgick ifrån att jag o hunden skulle höra honom komma bakifrån, vilket vi inte gjorde så han körde in i oss och väste irriterat: kan va bra att gå till höööger.

...Va?
Kan va bra att gå till höger liksom?

JO KAN VA BRA ATT LÄRA SIG STANNA, SKAFFA EN RINGKLOCKA OCH BEHANDLA MÄNNISKOR MED RESPEKT OCKSÅ!
Bitch ass hoe.

Jo jag är motsatsen till Lars Norén, folk skrattar med mig inte åt mig?

(del två)

Detox dag ett:

High Chaparall!

Jag måste sluta höra av mig.

Dag ett.

Det började som en skakning på nedre däck.

Del ett.

(Pumpaläns) 

Och det handlar om Pavlova.

(Länsa pump)

Nej Pavlov.

Pablo?

Den andalusiska vovven.

I ögat.

Det där med att springa Marathon bara för att jaga folk.

No a la tortura osv. 

El pueblo no es. Lo es.

Med ett fett ljus i handen, i parad med stor svart kåpa sådär: ha ha ha!

Komma tillbaka till sig?

(Pausfågel)

-Kvitt kvid.

Om att vilja vara nära någon som vill vara för sig själv tills den dör.

Och känna sig lite korkad brud sådär.

(I svart kåpa)

HAa HAa hAa.

-I am the killer of magic and children!

(Blåser ut en tårta med tretton ljus)

(Andas in ett gäng flugor)

Visslar inåt.

-Eheeeeec.

Stör pojken.

Dygnet runt.

Hostar ut en fluga. Den flyr i panik mot fönstret men slår i (duns) och glider komiskt ner mot sin hädangång utmed den franska balkongdörren.

Anneli från Mont Martyr.

Helt sant. 

Jag lägger Tarot och offrar mul och klövdjur också.

Vackert.

Fina "vänner" ringer på telefonen så att jag inte ska glömma. 

”Och sorry jag var packad så jag minns inte ett ord du sa.”


Killar är konstiga.
Kompisar är bra.
Magen kurrar.

/Ehec 

Bön

(asgammal bild o edit: kolla håret?)

De fattigas piano:

Pling plonk tom plånbok.

(och clara-elsa-sandra-ebba slebba virvelflicka sörplar ostron i sin etta på söder i blonda vänners sällskap till some French musik)
And it goes something like: schllllllluschhhhh nooo rien dö rien slllchhhsllluschhhh noooo je ne regrette rien slscchhsllll.

”Och vi hade det så himla himlans trevligt”

Bög in box och grejer.

Hej. Jag sitter på knä vid sängkanten varje kväll och ber.

Tar fram en liten spade av guld som jag snott från Bluebear i Animal Crossing (min bfff) och försöker gräva plats i hjärtat.

Mejk ruum får löv.

Fortunately… Majorety of humans are kind and good hearted. Som kaksi kymmentä kaksig pistepirrko.

Jag är den sista Lex Luthor. Kvar ombord alltså.

Floskel:

En stark människa inser när det är dags att förändra sin situation.
Och alla fina flickor har samma popkulturreferenser och citat, kläder, smink och hår som My little bag in box pony Polly pick pocket. 
Tänk.
Du är så utbytbar att hopp från bro ter sig som en rolig och schön avslappning.

Alla ställer sig upp nu och skriker.
Nej det är inte saaaaaant?

Men en svagis da?

En svagish.

Får trösta de som är ännu vekare.

/Lex

Jävla kilklack

Kilkackens tid borde ha varit förbi för tre år sedan. Man snubblar ju bara runt i dem, viker fotlederna i onaturliga positioner åt sidan.

Såsom med romantiken.

Snubbel och hej!

Jag är obildad, har inte ens gått gymnasiet.

Så dra mig långsamt baklänges på en lerig åker med en gag-boll i käften. Doppa mig i vätesusperoxid och brunkräm och ge mig fillers i läppen, fillers i kinden, fillers i fittan? Delfinraka min lekamen och låt mig hoppa med ett oink genom brinnande ringar, sätt mig på ett random café i Stockholm med en tub Idomin och en burk vaselin och ett paket kondomer så ska jag nog tjäna landet.

Förälskelse är en form av demon possession, man kan inte kasta ut den. Hämnaren från Proust eller nåt. Man ba: nej jag hatar romantiken, så tre sekunder senare: ramla ned för trappan bumsi bumsi bums. 

Det där med att bygga en bild slash tycka om en bild slash bli förvirrad och tappa fokus lite. Även på håll va, eftersom förväntan är av glädje byggd som musik av Little Lindförs. Och jag tänker alltid: jovisst säkert bra för andra men jag är inte av den skogen. Jag är inte flickmaterial, inte ens materia, ännu mindre kvinna, jag är en stenad medeltida häxa. 

Jag måste nog börja knarka.

Och visst börjar man hata ordet performance nu? Folk slänger ur sig det om vadsomhelst nuförtiden. Som ”visa pattarna” ungefär.

Hej jag ska göra perfårmens… 

Visa pattarna!

Eller teater liksom. 


Teater är en skanky ass hoe.

Har idag gått omkring i fint men lite påtvingat sällskap i slomo under gigaträd och allergisnuvat mig fram mellan blommor i sjutusen nyanser. Stod under ett par lyftkranar lite för länge.

Bra jobb.

Man är över alltihopa som Gud med ett potentiellt livsfarligt vapen i tassarna. Kan skapa hus till familjer eller undergång och kaos.

Låter roligare än pörfånmarch iaf. 


Pärfåmans...

Försöker hitta arbetsro men glömde nycklarna till arbetsrummet. Jag tycker blobben blir blek utan bilder.

Pekfårmens.

Spela dragspel med foten och tänderna och varför förorsaka en enda liten stilla flirt.

Sprutfobi.

Man börjar anpassa sig till andra tidszoner.

Mina ögon är bara mos faktiskt. Har en lugn känsla av att jag väntar något fint. Och man blir fin i vissas ögon, och hemska paddan i andras. Man är bara en liten tygvante egentligen, utlämnad till folks olika infall och prylar.

Men det är väl samma för alla.

(same for all)

(samisk performance) 

Straffknulla mig hit.

Han var en posör.

Gammelsmurfen.

Beyonces nya låtar är inge bra, men hon är fortfarande vackraste flickan i byn. Om namaha shiva. Eller som Bob säger: att jag lever på natten gör min hy inflammerad.

Igår såg jag en reinkarnation av min pappa som barn på bussen. Han pratade engelska på ett slött sätt och bläddrade i en vapenkatalog. Sa till sina päron att han skulle skaffa sig en AK-femma och förklarade detaljerat hur de fungerar.


Sexton miljoner vapen i jemen.

Tre invånare.

Jag gick runt i rosa prinsessklänning.

Folk är läskiga. Man sätter sig fort i underläge. Men man måste förstå att de troligtvis också är skrajja och vara snäll med dem. Och man tror att man är fin i en chockrosa klänning.

Även du min Brutus va.
 Och du kan alltid bli nummer ett. 

Eller nummer fem.

Ännu en inställd social aktivitet med förevändning om att mummel mycket att göra fast egentligen inte alls. Nej bara det potentiella mötet med den där jävla… Så trött på det här!

Om du någongång får en chans att välja egotrippen eller lugn och ro – välj lugnet! För andras skull.

Annars kan det bli jobbigt för dem att känna sig glada i sina små städer.

Jävla yrke!

/Mamma

Separationsångest

Det är svårt med farväl har jag märkt...
I den fina filmen med Beppe i så säger de inte hej då, de säger hej vi ses, och det är skillnad. 

Tänk vad små ord är viktiga, tänk va! 

Och min hund klarar bara separation om man inte säger någonting, säger man hej då blir hon jävla tokarg.

I en annan fin berättelse är det vinter och Muminfamiljen ligger och sover, endast Mumintrollet är vaken. Han råkar vakna fel årstid bara. Lite som döden och ensamheten. Tills han väcker de andra och allt blir varmt igen, eller minns jag fel här? 

Jo alltså hela världen sover och bara han är vaken.

Så känns det ganska ofta. När klockan är fem och endast några fåglar bräker. Som graven. Allt man säger blir bara eko eko eko.

Och man försöker vara nära men halkar ifrån. När ingen ser hur man är. Och tappar humöret. Och allt blir bra igen när folk vaknar.

Fan, man ska inte låta folk vara själva för mycket alltså.

Och samtidigt: 

MEN HALLÅ VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK? ALLA BA RAGGAR PÅ SOM VÄRSTA GUBBEN! 

VAD FAN ONANERA LITE ISTÄLLET! KRAMA EN HUND. 

MEN DET HÄR SLAPPRAGGANDET? 

LÄGG AV.

Håll upp. Slutet är nära. Håll ut. Bekräftelse kommer inifrån?

Håll käft. 

Prata och håll käft Stina.

TranscenDENTAL rabatt.

Stina Fitta Fitta Fitta Sommaräng Kajaso.

Det är nog troligtvis kört för mig.

Men det är det nog för alla andra också.

/

Ren & Stimpy

p.s I väntan på lite input skriver jag dåligt ett tag istället, men det kommer säkert bilder snart d.s

Snabbt stabilt och jätte jättebra

Jag nycklade en bil igår men nycklen gled ur näven.

Men lika glad för det är jag fast gladast är nog bilen.

Hå hum.

Och jag drömde jag var en mås på hustak som hoppade utan att ta emot mig med armarna? Alltså störtdök tills jag nästan var vid marken och då flög jag, ba för att jag kunde.

Obs ingen tolkbar dröm.

Vaknade med den där låten från Lilla sportspegeln i huvudet: Du kan alltid bli nummer ett bara börja sätt igåååång. Och är början svår, blir resten lätt och du blir nummer ett.

Jag är en hora banan.

Allt känns så miljöförstöring hela tiden. Shit vad miljöförstöring allting känns.

Jag såg Jimmy Somerville i Gustavsberg idag, och bussen luktade alkis. En kvinna med dåliga tänder log mot mig.

Min kompis silade massageolja, det tog flera timmar sa hon.

När jag var ute var det skugga, när jag satt på bussen var det sol.
Och någon väntade intensivt på Domedagen, tror att det var ganska nära den här gången, kändes så. Jag hade nästan packat och sagt hejdå till alla.

Lök.

Inga olästa meddelanden i inkorgen.

Det där med att ha för mycket tid, hatar det uttrycket. För mycket tid finns inte. Det finns för lite vänner och pengar, men inte för mycket tid. man kanske använder den fel bara, men för mycket finns inte. Man är utbytbar bara. Folk är skrattmås, du är clownfisk.

Och du hackar min dator. 

Vague blogging:

Hej idag var jag ute med A, b,c,d,e,f,g,h,i,j,k,l,m,n,o,p,q,r,t,u,v w,x,y,z,å,ä och ö. Vi hade trevligt? S var inte me.

B och G sa Abc. Ja ba: D!

Så gjorde F G med V och A och W bråkade.

Å, Ä och Ö sa L, och H är så fin, jag älskar H alltså. H och jag är så tajta att byxorna spricker.

Så har jag en pinjenöt som fastnar mellan tandköttet och gommen, där högst uppe. Där solen aldrig skiner.

Så vart en kille misshandlad till döds på Max hamburgerrestaurang.

Och hunden törs inte gå på trägolvet (igen), det blir som havet för henne, man måste dra runt mattorna som hon har godkänt som underlag.

Jag har käkat lök.

Och alla sliter av sig paltorna.

Vague living. 

Äh, skicka skräcktjädern på dem allihop!

/Ola

Hippo hypnos

Mitt hår har en stark nyans av råtta.
Råttan växer ut snabbt ba swoosh och är luddig.

Mitt liv:

Snabbt, stabilt och jätte jättebra.

75% av korna som slaktas dör på ett plågsamt sätt.

Jag har köpt mig en akustisk gitarr.

Nu är det en ny gubbjävel som tallar på kvinna varje dag på nyheterna. 

Gubbe som tallar. 

Gubbe som tallar.

Blädder.

Gubbe som tallar och folk som ba: stackars gubbe.

Kor som slaktas utan bedövning.

Alla ba: stackars gubbarna.

Nu äter vi kött.

Och gubbe ringer radion och skriker: Alltså hon hade inget där att göra i den där Strauss Shere Khans rum, INGENTING! Du behöver väl inte ta det personligt som kvinna att den där städerskan liksom stod där och viftade med sina jävla fladderpattar och STÄDADE. MEN JAG tar det djupt personligt och känner mig jagad som man. 

(kort paus)
(flås i lur)
Alltså tror ni att ni är så jävla snygga att vi vill våldta er hela tiden va?

Eh… Ja?

Läste löpsedlarna idag: Om Kungens grabbfest och Arnolds hemliga sexnäste.

Snabbt, stabilt och jätte jättebra.

Krafsa på dörren som en katt. Miau.

Hej, sudda och bygg nytt tack.

Gärna utan gubbjävlar den här gången.

I´d like to move it move it. Ser ut som ett papper just nu. Folk skriver på mig och lägger mig i brevlådan, jag är ett brev – hej.

Post apokalyptisk. Nu låter jag som jävla Sonja Åkesson. Jag har vuxit upp med två kvinnor.

Jag avskyr fyndiga formuleringar.

Jag har inte bott vid en landsväg i hela mitt liv.
Nej.

I hela mitt liv har jag tröstat människor som drömmer om ett surpriseparty, ni vet sådär som i Amerikanska filmer: SURPRIIISE!

”Jomen Stina du har ju ingen umgängeskrets så du bryr dig väl inte ens… va! Men jaaaag (tårar) däremot skulle så gärna vilja ha en överraskningsfest”.

Rys.

Borde man vara ledsen för att man aldrig kommer få höra: Surpriiise? Är det målet? Jaha det är därför man skuttar ur sängen varje dag, för att få uppleva hur det är att vara med i Friends?

Se framför dig tom lagerlokal, jag kommer in där med en stake (på amerikanska) i jakt på energivampyrer. Så hoppar tio idioter fram och ropar surpriiise!

Så lite buller och bong och tidningar, radio och teve.

Reportern ba:

Deras sista ord var: surpriiise.

Det finns viktigare saker.

Det är Julian Assanges fel alltihopa/

Blob

Görel

Och alla tjejer du slipper träffa på riktigt är den vackraste, finaste du sett.

*smetar grönt över skammen för det ska ju funka säger dem, de säger det*

Total bilf

Eller:

Hello Africa tell me how you’re doing?

En pjäs.

Djuret:

-sniff sniff det luktar bliw här.

Symbolen:
(i ett par lila paljettbyxor med utskurna cirklar för rumpbollarna)

-nej nej fel fel det luktar regn, varm mark av lila regn, pollution, kärnkraft.

Tar ett långt bongandetag, väntar på att pulsen ska komma tillbaka, den låter sådär som på sjukhus: kort, kort, kort, lång, kort, låååååång.

-Tomten är far till alla barnen.
Nej Jesus är far till alla baren, hans fickvän var en hora.

Och folk omfamnar varandra i en stor kletig poänglös demonstration mot… Kärnkraft?

Smärta generellt.

Zzzzz.

Klafsar på. Handpåläggning.

Varför ska den onda alltid vara från England? Eller häxa? Eller en engelsk häxa från England?

MILF!

Och du ser en bröstkorg som ingen gräsklippare varit i närheten av på… någonsin! komma närmare och närmare. Reser över dig som ett tremannatält eller ett flygande tefat: bzzzzzzz. Du försöker skrika men de glesa långa tjocka håren från bröstet söker sig ned i din hals.

-iiiiik (glubb glubb).

Och du vill vara en såndär rolig tjej fast livet ger dig så mycket käft hela tiden att du funtar på att byta identitet till någon sådär mer elegant  i flor som aldrig skrattar. Någon som skriker poesi, sjunger grunge eller arkitekt.

Författare kanske?

Nej Beth, du ska bara ta hand om barnen.

-Jack, are you okey?

And Beth and the kids?

And the kidney?

The beaver?

Nu sjunger koltrast och samvetet ekar rent, jag tror att jag varit snäll idag, kanske lite efterhängsen men det går över. Himlen är åskblå, bästa himlafärgen.

Vi är ju ett team du och jag.

Sjunger den.

En bra fråga generellt:

-Sjunger den?

Apfelsaft.

Die knüller.

Och i Tyskland hör man bara kyrkklockor och ambulanser. Och män står i fönstren och roterar kuken mot dig - som en hälsningsfras: kort, kort, lång, kort, lång.

Haha.

Du är allergisk mot jordnötter.

Jag kan förse dig med oändliga mängder av pain tänker du. Om du bara visste vad folk tänkte.

Hämta pappas ficklampa!
Packa pappsens kappsäck.

Världens mest misslyckade flyktförsök. Det gick jäkligt fort nerför i alla fall.

Hälsningar/

Beaver

1993

Ord är så tjatigt. Tjöta på liksom! Men ingen vill ju handla aktion på livets Konsum längre, alla trivs i skrivgrottan med att pennfajtas.

Själv tänker jag att kloster nog är bäste dräng.

Eller kollektiv.

Eller att logga ut.

Jag:

I WILL be Phohpular.

I will be bebopular.

Im gonna geeet there occular.

I will be stuck with otur, den "limmar" på mig, står över min säng och hostar ned i halsen.
Mina memoarer skall nog heta: Linda Blä. Eller Linda Bluärgh.

Jag har inte råd att leva, det är för dyrt. Men så som i sagorna så ej in life.

Drip drop.

Sjukt uttorkad också, någon hade en bra liknelse: som att vara en glad och god vindruva som blir trampad på.

Men det är schönt. 

My ass (min röv på engelska).

Man är pompös.

Prancing around (snubbar på engelska). Man blir pompös av stora feelings, och sådana kommer ju bara: swoosh och liksom tar över folk.

Men se folk som en present. 

Och snubbar som ett straff.
Hej, värmen från en annan människa osv, är något man måste förtjäna va. Gärna fråga innan, typ: är det okej om jag tallar på dig? Är det det? Är det okej om jag lägger mig på dig? Sådär gnick gnick...

Man ska sprattla till det. 

På en trasig madrass i Minsk.

Livet är hårt. Människor är mjuka. 

Aye savvy.

Och efter att ha plågat stackars vänner (och er) med texter av gnöl har jag klätt ut mig till en arg jävla kärring och spelat synth och limmat lego. Man kan inte ligga o virra bara, man kan inte det.
Savvy?

Jo det här var det första jag såg av Polly, jag var fjorton, fast som nu egentligen. Polly är mitt livs stora löv tror jag, den bleknar näver. Vissa gubbiga dagar är det så bra att krama Polly lite och vakna till liv i benen med ett fock och ett you.
Asså inte specifikt you då men andra.
/
Gröna Lyktan

Läs min krönika

http://www.kuriren.nu/noje/Default.aspx?articleid=5927886
Rapport från Köln.
Och även min schlagerblogg i samma tidning va, blir lite virrig dubbelblobb nu, men snart över.

Det grymma svärdet

Köp: http://www.bokus.com/bok/9789197821827/det-grymma-svardet-7/

Skåune

Den långa färden.
Sjukt värt att resa 26 timmar för ett tjugo minuters gig, jo faktiskt. Hade roligt, var med i ett slags norrbottniskt projekt som heter PAiN (performance art in Norrbotten), fast jag känner mig inte så performance. Vet inte om det var särskilt uppskattat heller, men skojjo, lärde känna lite fina människor och blev hypnotiserad på töget samt spelade för lite publik. Vad mer kan man av lifvet begära?

Alla bilder tagna av Aron Fleming Falk.

Fint i Malmö. Där kanske man ska bo?
/
Svinet

Nåt med att choka på trettio spänn

Vaknade av att Gaga satt grensle över mig i sängen med ett dyngblött långt gult lila rosa my little pony hår som droppade ned i min mun. Åh, smaken av blöt hund.

Hon skrek i mitt öra: JU DA JUDA AH AH! JU DA JUDA AH AH!

Och jag försökte tysta henne med mina händer, men det räckte inte, de nådde inte in? Jag sa: men du, jag tycker inte ens om den där låten, faktum är att paparazi är den enda av dina dängor som jag tycker är någorlunda uthärdlig, tycker du dansar ganska fult också men jag gillar dig som människa, kan vi inte bara vara vänner?

Så började hon tvätta mina fötter med sitt hår, Alltså folk får väl göra vad de vill om de har lust med det.  Eller jag skulle behöva fotvård tror jag. Skiter i tassarna liksom, de bara är där och tar mig framåt. 

Sedan somnade jag om.

Man vill bara framåt framåt.

Med små tassarna.

Inte stå fastfrusen på Tahrirtorget och bli tallad till trasor och inse att den där globala demokratikampen inte var värd vatten, inte en spänn. För när den korkade omvärlden applåderat färdigt står du kvar där omgiven av klebiga händer som gärna vill trycka ned dig i madrassen.

Vidare vidare.

Och ja.

Kan få panik av att läsa mina gamla blogginlägg, eller att ni läser dem. Vill inte tänka på 2008. Finns inte en chans i Hälsingland att jag tänker på det sättet, eller ens gjorde det då. Tror bara jag försökte provocera fram sidor hos mig själv, damma i hörnen.

Jag fattar varför de flesta byter blogg lite nu och då, så att de slipper stå för sina gamla skräptexter.

Gnöl.

Det kanske iof var ett nödvändigt ventilerande som räddat mig från stor olycka.

Det är väl fortfarande ett jävla ventilerande ibland iof, så att man kan hoppa runt och vara rätt pepp på dagarna. Allt måste ut, och så går man vidare framåt.

Att korka upp sig är av ondo (vi har väl enats om det va). Att inte vara öppen med människor och att korka ihop sig och trycka ned saker, som t ex dumma saker folk gjort – är det dummaste man kan göra.

Finns ett par saker till också, fast hålla käften är också en bra pryl.

Så orka bry sig om gammal skit, man får förlåta sin egen dumhet.

Men det där med Tahrirtorget.

Man är bara en tjej för de flesta, och hej det gör lika ont varje dag att läsa tidningen.

Något man kan slänga runt lite och så, du alltså. Den som inte får vara med. På riktigt. Och mina bilder apropå det. Man har bilder som betyder massor för en själv men en enda sak för gubbsen, det hållet ägnar jag mycket tid åt att försöka byta. Byt håll. Jag är inte här för din skull.
Sug på den.

Minns ett samtal med min kompis i apelsinland, jag rörde vid ordet på f och han började skratta. Han skrattade: nä det finns inga sådana här, män alltså, skulle aldrig hända, men eh jag gillar kvinnor alltså, det gör jag.

Eller han menade typ:

Tänker inte att du kan nå till min nivå, men jag tycker du är underhållande.

Fast så tänker väl folk, jag hade också en period av aggressiv hybris när jag var tolv men det gick över liksom.  

Var oerhört självcentrerad och egoistisk som tre-åring?

Allt går över.

Man blir gamling, vissa saker blir mer begripliga. Man ser det lättare utifrån. Man blir fri och knatar vidare. Och man inser att de där hemliga klubbarna med pengar och svärd och grottor och sagor aldrig kommer att välkomna dig med öppna armar, du måste kleba dig in som Banksy, fast så ser ju världen ut för de flesta. Man måste bryta sig in. Ta till sig kunskapen bara slit, ryck och dra.

Till den dagen folk ba: Aha shit jag inser nu att jag varit snål med makten, eller att makten inte tillhörde mig alls, haha jag hade inte ens förtjänat den. Så nu delar jag med mig av frukt, grönt och inflytande, för det är en ny grej tror jag, som Fetaost (det är väl nytt?).

Och jag förstår att jag och min kompis ser ut som två banjospelande inbreeds när vi irrar runt i byarna och ber om vatten för att bilen ryker…

Men man kan ju inte bry sig, om någonting alls egentligen. 

Öh.

Jo, om andra. Man kan bry sig om andra och stoppa om dem lite, kyssa godnatt och så. Hoppas på att de finns kvar även imorgon, och nästa dag, och dagen efter det.

Tänka på kloka människor som typ Beppe eller Buffy. Vad hade Beppe gjort nu? Eller Polly.
Fiskade fiskdamm igår, det gick trögt. 

Funderar på att radera mitt arkiv.

Det kan få gå i graven.

/

Stina