söndag 7 mars 2010

Syfilis and friends

Hej hej.
(lite naiv och banal)
Jag ska försöka skriva normalt idag.
Bloggeri bloggera.
Hej och hå.
Livet, döden, kniven osv.
Ett nytt självmordsförsök var tjugonde sekund eller vad sa du?
I Sverige då asså.
Många skådisar och så va...

Skulle vilja peppa.
Men istället gör jag just nu ett rather nattsvart projekt.
Fast det blir nog pepp tillsut.
Står och häller rödfärg på en isbjörnsdräkt.
Rullar in mig i silvertejp och tänker på misslyckade Houdinitricks och mordoffer. Det är pornografi och offer och rep och trolleri och offer och tejp.
Och lite utrotningshotade djur.
Med laser.
Det ser skitbra ut i huvudet iaf.
Hm.
Tänker bara på jobb.
Tänker bara på filmrepliker och storslagna visuella (nollbudget) effekter.
Så fort jag slutar jobba så måste jag tänka på livet som är utanför jobbet.
Det lifvet har fan inte mycket att komma med just nu.
Så då blir man ganska duktig på att jobba.
Tänkte bara säga det, så att du inte känner dig ensam.
Fast ju mer jag tänker på sånt, desto mer jobbar jag.
Så just nu jobbar jag allså som en jävel.
Tänkte bara säga det, så att du inte känner dig ensam.
Mjehe.

Fast igår kväll med tandborsten framför spegeln flög några peppiga tankar förbi:
Yey! (sa tankarna asså)
I am the king of the world!
Jag ba kan göra vad jag vill. Jag ba är okrossbar. Jag ba är inte rädd. Jag ba kan göra vadsomhelst.
I en brun superhero catsuit.
Det är bra.
Allt är lugnt.
Så sa tankarna. Jag stod bredvid full med vitt lödder i käften och:
-Men ja.
Of course.
Det är lätt.
Man måste tänka så. Det är lätt. Och så FAN stanna i den tanken.

Man får tänka såhär:
Det är bara ett fejs.
Det är bara en liten kropp.
Det är gratis.
Man har bara den här lilla lilla tiden nu.
Få har så roligt som det verkar, inte ens dom i Hollywood har kul, hajja det.
Du har det roligare.
Dom som inte gillar en kan man inte gilla tillbaka.
Dom som gillar en kan man gilla tillbaka.
Bittra jävlar gillar att säga saker som gör en ledsen, man måste sluta lyssna, folk är lite osäkra bara, dom drivs av grapefrukt och analklåda. Är uttråkade och vill att man ska vara uttråkad med dom. Man får tvinga sig att fräsa ifrån tillbaka och ba: Agrrr shut up.
På ett naivt och banalt sätt.
Släpp dig själv fri kompis och va lite ful.
Vänd inte andra kinden till för hel...
Så spräcker man hål på några av sina små drömbubblor, tar sig i kragen och ba: verkligheten here I do not come yet but wait a minute and I will come back running with two machetes and a vattenpistol ba:
Blam här får du livet! Bläm bläm bumerang osv.

Så stannar vi där för idag.

Och du ba:
Mehn vaddå inga bilder?
Inte ens något fånigt egosjälvporträtt som jag älskar att hata?
Why?
Joda här:

Take that!
(pratar med mig själv nu)
Skärckbear.
Ja SKÄRCK.

Ja men asså Bloggjäveln.
Knappt någon som läser den längre.
Folk tröttnar.
Jag tröttnar.
Alla tröttnar.
Vi är för trötta.
Folk tänker: knäppis.
Du googlar "Stina+Kajaso" och hittar en tidningsintervju där jag snackar en massa skit samt ett gäng teaterbilder med mig insmord i skit.
Tänker: usch nej.
Aha!
Men man googlar, man gör iaf något.
Det blir säkert bra.
Jag låter mig själv hållas ett tag till iaf.

Squid pro quo helt enkelt.
Kärlek.
Osv.

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat