Crabcore

-Oh du glödgade råtta!

(sätter fyr på en hög med kulturarbetare)

-Allt blir bara så dramatish här hela tiden.

(brölar)

And for twenty odd years I’ve been living next door to Alice.

Hej.

Det är jag som är Fröken Julie, jag spelar alla roller.

Jag kan spela alla rollerna. Själv. 

Det är jag som är Hamlet. Jag gör alla rollerna själv. 

Nä, det är jag som är Shakespeare faktiskt, jag har skrivit varenda relevant pjäs om människans vilkor, asså det allmänmänskliga som alla (hytter hysteriskt med en näve) kan relatera till, i hela världen.

Jag gör Ett Drömspel själv, gör alla rollerna ba swoosh.

Det är jag som är Faust, jag har skrivit den också.

Jag har sytt alla kostymerna själv.

Den stora manliga regissören.

Tommy Beggrens omklädningsrum.

Örjan Rambergs groupies säng.

Salivet i Thorsten Flincks screams.

Jag regisserade Snabba Cash OCH spelade huvudrollen OCH påsen med kokain. Det är jag som är Rymden i alla Science Fiction filmer. Jag spelar Sigourney Weaver i Alien. Jag är Nya Zeeland i Sagan om Ringen och Gandalfs häst – Skuggfaxen? Jag är Balrog i Sagan om Ringen. Jag är Abba. Jag skrev Abbas låtar. Jag återförenas nu. Jag har bott granne med Alice i tjugo år.

Jag slaggade med Kanye West i förrgår. Jag är Nicki Minajs ass.

Jag har en såndär dräkt som är Arnolds skinn, som jag bor i, under.

And titties.

Fröken Julle också. Clownen Manne. Blippo the clown. Jag är Metallicas senaste skiva. Och stora havet. Jakob Hellman. Och tårarna. Jakob Hellmans scenskräck. Jag är crabcore.

Jag är knullscenen i Farlig förbindelse, den där mot köksbänken – bump bump.

Jag kan själv.

Jag är en bälta.

Och inte för att jag (eller någon av er) bryr mig men det är ju kul att DN kultur idag skriver om den självständiga skådespelaren som skriver, spelar, videoprojicerar (hallojs) och regisserar sig själv som om det vore the new shit.

Ja... Det känns lika nytt och fräscht som mjölk... eller tyg, hjulet och kanske papper. 

Game of deep throats.

Alla ba ropar hej när någon inte blir våldtagen och när tjejen typ är lite kaxig.

Jämställdhet 2012.

Och med vissa människor tänker man bara:

Jag är tråkig jag är tråkig jag är tråkig.

Med andra tänker man:

Jag är kär jag är kär jag är kär.

Och med vissa tänker man:

Jag har ramlat ned från fulträdet och slagit i varenda gren på vägen ned.
Vissa tänker inte alls.

Tänker på hon som i ett psykotiskt tillstånd knatade in på scenskolan och ba: jag går här jag går här jag går här. Och på snubben som rånade en bank för att kunna göra sin film eller på han ryssen som sköt sig i pallet framför en tavelduk.

Det är ju det som är att blogga för fan, man nästlar sig in i kultursverige trots att man egentlighen inte har något där att göra.

Vackert.

Det luktar bajs i halsen.

/

Svinet

Motrot

Det regnar säd över Linköping!

Jag har sett för mycket teve.

Tvätta mine öyne Master. 

De opererar sig tills de ser ut som snubbar i fejset, snubbar som fått stryk på läppen.

De vill att vi ska klä oss som småflickor nu.

Peplum liksom?

Hjälp oss.

Kom ner med din wrath (wraps?) och ba kör din mojo. 

DO IT!

De vill att vi ska bleka fittan nu.

Absolut.

Torka röven.

Var glad för det lilla.

Vi hoppar fram hand i hand.

Bump bump.

Jag ba posar.

Ni ba posar.

Alla ba posar.

Och hjulen på bussen snurrar bump bump bump.

Alla hatar sin mamma.

Du hatar din mamma.

Ni ba:

Det är mammas fel alltihop. 

Nej allt är DITT fel.

Texten här i rutan är gjord så att du ska känna dig smartare nu. 

Ba: mhm mhm jag håller me som fan. Så står det skrivet.

Man ska killa them with kindness.

Lyssna på stjärtfisk nu.

Var glad för det lilla. Gapa inte efter more hela tiden.

Folk som pratar om sig själva i tredje person.

Det finns så jävla många potentiella bästa polers out där.

Hallelujah och en kör.

Linköping.

Plötsligt ser alla ut som A.B.B.

Thöntar.

Satc?

Er bild av verkligheten är min värsta mardröm.

Sara Jessica Pickazz: din version av verkligheten är min värsta mardröm.

I all oändlighet faktiskt. Eller vi bläddrar fram till John Waters.

Plötsligt ser alla på stan ut som Anders Breivik.

Thöntar.

57 knivhugg i hjärtat.

Kent.

Föreställ er rökmaskin och laser just nu.

Och att jag är en pizzakartong ni burit hem. In style.

Im krossing you in style.

Försök att hoppgå sådär som en Nordkoreansk soldat. Det är svinsvårt.

Dra in hela skogen.

Be någon vara mordoffer.

En mystisk gnagare med cape kommer in.

-Alla som har ett liv räcker upp en hand!

Den har skitstora pattar.

(i frikyrkoblus)

-Finns det en mening med allt lidande?

-JA.

Eller?

Hej jag äter rester.

Kassettspelare med skrik.

Skräck happening.

Skräck happening now.

Det gör bara ont en liten stund.

AKA

Syrebrist i hjärnan.

Det är jag som är Håkan Hellström…

Proust Morrissey Rimbaud Thåström Krunegård Conor Oberst Robert Smith… Kent.

Ingen tycker om mig. Ingen förstår mig. Om bara en i hela världen typ kunde förstå…

Röster av muffled strypta kvästa kvinnoskrik.

Follow the sound of my voice.

Det är jag som är Hans schejke.

(byxorna på knäna)

Tungknulla en kiwi full med guldglitter.

Vi ska ställa lite frågor.

Såhär: finns det en morgondag? Och om det gör det finns det då en mening med den då? Och ifall det finns en poäng med den vad är då poängen? Eller nåt.

Äh vafan vi ba kör.

Stora vemodet dot com.

Daska den i bordet dot com

Det glamourösa självmordet i en pool.

Konfettiregn.

Skeletor är God.

Embrace your own destruction.

Kasta sten.

DO IT!

Man måste ut på lite äventyr.

Annars är man bara en liten skit.

Som Frodo.

Dot com.

Försaka din odödlighet.

Sitt ned, Legolas.

Evil women på teve.

Cast outs med ett wonky horn.

STOMP.

De dog i en ”båtolycka”.

When I was a little cereal?

Älgar på.

Mooses on.

I am Cletus the slack-jawed yokel.

Med darr på underläppen: 
Ja alltså *sob* jag *snor* trodde du menade va du skrev när du skrev du tyckte om mig och att *slime* vi skulle hänga lite och *Helena Bergström* och så. Aa att att vahetere att du mena va du skrev och så.

Åh Fina du Finaste. Finne.

Finest.se

Jag är Finest.se

Snälla, döda mig.

Panik ska byggas utav glädje.

Och du ba:

I am the flum serpent.

I flyyy (jag fladdrar)

And I crawl (och kryper)

Earth and air (jord, luft, eld och vatten)

Mud and sky (lera och grejs)

I have fallen but I will rise again (jag har snubblat men hej vad det går)

Und das klavier.

This property is condesed osv.

Saker man tänker när man är ensam i skogen:

Vem ska höra mig ifall något händer?

Lever Michael fortfarande?

Och: se mig se mig se mig se mig se mig.

See me now!

Smyger runt med en kniv i ett kök.

Tar sig på brösten.

Bränn ner hela skiten.

Jag föddes tydligen utan självbevarelsedrift.

Somnar in till en radiodokumentär om Billy Butt.

Så ska vi tänka på de stunder som var vackrast i vårt liv.

Så började det som en skakning på nedre däck.

Det kom som en chock.

Fniss.

De flesta har gift sig nu.

Torsdag.

Han bodde hos morsan och spelade WoW...

Ballongpumpa magen full av ballonger i batik med klistermärken i fejset.

De behandlar en annorlunda för att man är ful. Man får inte sådana där benefits som vahetere snygga får. De får typ pengar för att blogga!

Pengar liksom.

!

57 knivhugg.

Luleå stadsteater.

Det är aldrig ditt fel. Inget alltså.

Min favvislåt med Enrique Iglesias går såhär:

Do you know what it feels like loving someone who is in a rush to throw you away?

Metaforiskt då.
Som en sopa.

Saker man får lust att skrika till folk ibland:

Shit vad ditt liv är tråkigt utan mig.

Mummy makeover.
Nervgift. 

Avgå!
Konst.
Konst avgå.

Konst får inte göra vadsom. Konst cementerar nidbilder. Konst - du väcker inga samtal. Performance just nu cemenvahetereterar bilden av kvinnan som en fitta.

Haha.

Det är för mycket hate.

Jag vill också ha en porrkropp. Jag vill svälta mig till porr. Vaddå åldersgräns. Nip tuck bend flip.

Gå hem

Linda Lampa.

Eller var det igår?

Och inställsamma kulturfjantar som kryper för idominfjortisarna.

Vi ska alla känna oss fula.

De är ballonger.

Och en närbild på en Chihuahua med ögon som vrålar HJÄLP MIG! Ta mig ut ur den här väskan låt mig gå.

Den fantiserar ihop ett samtal med sin solariepumpade fillersmatte:

Chihuahuan:

Skulle du kunna dö för mig?

Fillern:

Okej.

Eh… Jaha?

Jo men visst.

Jaha men närdå typ?

Ja när tänker du?

Hade nu funkat?

Ajöken.

Toilet

Aka mannen med den gyllene "pistolen".

Kack Metal.

Off with their heads.

Who killed Chloe?

Karl Pedal?

Skalle-Per?

En gubbe rör runt i mjukglassmeten med en motorsåg.

-Vad håller ni på med?

Har en sorglig känsla i magen, men fin. 

För tajta jeans för kuken på ett sånt där sjuttiotalsvis.

Pugh sjunger om sin grävmaskin.

Reclaim your brain.

Grungesång och ett spekulativt ordflöde om sex och violäns.

Typ MUTTA!

Mutteri.

KAck.

Mutta mutta mutta.

och hej!

You summoned me captain?
Och alla i hela Sverige skriker i kör:

Men säg något viktigt da för h...e. Säg något som betyder nåt! Skrik något som betyder något da för i helvete.
Landkrabbor!

Jag vill att du ger mig saker gratis!

Jag kommer att dö i förtid.

Klappa katten.

Klappa den hard.

Miau.

Min mun väntar barn.

She man:

-Lägg mig.

Han verkade ju så trevlig. Sista spårvagnen hem. Stadens sista diskotek. Med sista spårvagnen. Sa jag det?

Undrar om jag skulle märka ifall det blev krig nu, asså precis nu, nu, näe nu?

Kollar på en dvd med Meat Loaf som jag fick. Jag gillar Meat Loaf. Köttlimpan sjunger som om livet vore honom kört. Och han har inget mc-kort trots att alla videos och bilder har motorcyklar på dem. Sådant gillar jag.

Like a bat out of hell saucy young college hotties.

Young.

Med betoning på Youngggg.

Fredagkväll. Grattis Linköping!

På teven dansar lönnfeta kändisar till Veronica Maggios självgoda proggtexter om hur alla vill dra på hennes hemmafest, precis som them bloggtjejer.

Det är som att operera sig i fittan.

Det är exakt samma grej.

Titanic - skeppet som fan aldrig sjunker.

Ett ben rött.

Skrivet på bruten svenska. 

You know it aint easy, running up för den där kullen.

U know it aint easy... Jag hoppade från tallegren till tallegren och stötte hen mitt lilla BEN. 

Mitt röda Nordkoreanska adoptivkommunistben.

Mitt benbensben.

1 pungkula. 2 pingstkyrka. 3 pungkula.

Osv.

Stötte han sitt lilla ben och ja ni fattar.

Svennish pop på svenska gnäller på ungefär:

Det blir hemskt mörkt här.

Det brukar bli väldigt mörkt.

Jag skulle sätta eld på mig själv om jag bara hittade gnistan.

SARAH JESSICA PICK AXX.

Skulle jaga runt dig med en PICK AXX om jag bara orkade. Hittade peppen. Men det känns som att jag inte är någon. 

Gratis offer endast tio kronor!

Jag skulle sparka mig i fejset om jag bara hittade en spark. 

Svensk pop när den är som bäst. Pekar på kortet och säger familj.

Who the man.

Where tha man.

Here tha he man.

Borrar nu fiktivt in mig i din imaginära bröstkorg slash armhåla, in i en värld av mysk och svett och div. attiraljer man kan finna på vägen. Koppartråd, en blodpump, Game boy.

Allt jag önskar mig är ett par Black Milk tights, precis som alla andra.

Hej.

Waggadeng deng.

Känns som att du säljer dig på din olycka, som alla andra. Fast livet är ju ganska killer nazi clown from hell stundtals, jo så är det ju.

Vaknade med snö i sängen. 

Jag kan inte skriva.

Längtar lite.

Alla vill vi komma home, borra in trynet i en stor pattig köttfärsbarm som luktar mandelolja, eller den där håriga bröstkorgen med mysk och svett, eller ett gult fult hus i ingenstans.

Hem sweet hem.

/

Svinet

Psyko patti

Jo vahetere.
Vi pratade om psyko-patti på jobbet häromdagen, någon hade sett en tv-dokumentär… 

Den natten drömde jag om de två individer jag stött på i mitt liv som kanske mest skulle kunna kallas psyko och patti eller som åtminstone hava psykopatiska drag.

Douchebags.

Jag vann över den ena, i drömmen som var som ett tv-spel med jättekackig åttiotalsmeny fast riktiga människor i själva spelet. Han låg plötsligt och sov i min säng sådär helt utan anledning, som att han bara flyttat in hipp happ, som en plåga. Men jag tog alla hans kläder och kastade ut dem genom dörren och låste efter honom när han sprang efter dem.

Men den andra kunde jag inte vinna över, inte ens mitt lilla undermedvetna.

Så drömde jag också att grisar är något som folk knycklar ihop.

De var deformerade och mörkröda - grisarna, som skinka, de stod i sina bås och kokade.

Ibland lyssnar folk.

Oink.

Inatt drömde jag om det stora kollektivet. Vi var en grupp som skulle vandra i grottor, djupt in i grottor. Jag tjatade om hur vi skulle göra med maten, skulle vi äta tillsammans eller var och en ta med sitt. Han som rulade kollot var en känd kulturmänniska, han sa inget och jag gav upp och litade på att mat skulle finnas. Så var vi nere i gruvan och folk började ta upp sin egen mat utan att bjuda, tydligen skulle man haft med sig eget käk, då hoppade jag av och gick till Konsum.

Du umgås med mugglare. Trodde inte din familj kunde sjunka lägre.

Så en video till alla er på jakt efter något autentiskt, det ultimata autentiska. Till alla er som failar det och inser att ni är made of plastic, en video till dig:

Känns unket rätt ofta, när folk tycker saker. Som att det ska approvas av någon högre elit av gubbe för att va nåt.

Miljoner roadkills per year.

Vi dör som flugor.

POSERkonst!

Posörpoesi.

Hamburgerpenetrering.

Folk slänger konstiga blickar på.

Jag dricker campari, det är ju ändå påsk en gång om...

Så en video till mig, något om hår och folk, folk och hår, typ kan inte alla hålla käften, nåt sånt, har inte gjort videos på ett tag och är lite rostig, hav tålamod:

De säger att snart kommer allvaret, hela tiden. På repeat.
Jo jag vet, jag har bott i allvaret rätt många år.

Men man kan finansiera sitt konstnärskap oberoendes av fölk, man kan krypa in i stora håriga famnar.

Och nu går vi till commercial (pussy) och Jerry Springer.

Himlar med ögonen.

Sover med öppna ögonen för den delen.

Borderline – känns som I am going to loose my mine.

Drömde att min farbror och farmor stod i vårt gamla hus och kved att de inte orkade vara så jävla fattiga längre, jag är en skitkorv från döden sa farbror, typ.

Och vi släpar oss fram i ett postapokalyptiskt Stockholm utan dialekter, det är hårt. Man försöker masturbera på alla objekt man kan finna.

Garn.

Stavmixer.

Han som viskar med hundar.

Jag har blivit lite kär i de där borderlinebloggarna, det är något sunt i deras totala brist på hjärta och gränser, just nu är det han med kuken och den där flickvännen som kränger tavlor som är bäst, aspirerande är den där post-op flickan som dessutom dissar kuk och konstparet.

Ho ho.

I denna värld av kvasiditten konst och datten poesi som härmar det som verkar tufft för stunden plus en slags förlegad Berlinmatta som ligger över allez och spyr sin devajsbajshärmarteater och kroppskonst som var NYTT OCH FRÄSCHT PÅ SEXTIOTALET samt ett gogammalt gubbvälde som bara växer- nu även med kvinnor som också gubbar sig, så får vi andra hitta vår inspiration och idoldyrkan elsewhere, på den totala botten, där ingen annan törs plaska runt förutom de vätesuspexade fjortisarna.

Big brother får va typ vahetere pyramiden vi worshippar.

Kolla kolla jag har gjort nya läppar!

Är min nya grej.

Blandat med allvar typ självmord, eller andra slags mord. 
Och måleri.
Fniss.

 

Jo det där programmet om psykopater, kolla här: LÄNK 

Hörrni det borde ju ingå i Grundskolan att lära sig känna igen psykopater. Hade jag fått lära mig det i unga år istället för en naiv tro på alla människor jag möter hade jag de senaste åren fått slippa höra saker som: shit är det möjligt Stina, en till? Den där som verkade så god och fin som visade sig vara Hannibal Lecter t ex.

Eller?

Och alla samtal som gått ut på typ:

Jag: men fattar du hur det känns för andra?

Hen: näe… Hur skulle jag kunna göra det menar du?

Jag: men skäms du aldrig?

Hen: näe jag är Gud, jag är Stålmannen, jag kan inte skämmas eller förminska mig till att be om ursäkt och sådant skit.

Det är slipade individer, och de lär sig alla dina svagheter för att sedan använda dem mot dig närsomhelst.
Hear ye:

Det är farligt för lilla psyket att umgås med them monsters, som helt utan ånger eller samvete leker med dig och din lilla själ.

Och man fattar det först när det är försent.

Ens tillit till människor mals ner till sand som fladdrar away i vinden.

Swoosh ba. Ajöken. Hej då tillit liksom. Ja ni fattar. Man tycker inte lika mycket om folk sedan, man blir mer misstänksam tyvärr.
Fast jo man hoppar ju på minst lika mycket folk ändå.


Ja det va ba det/
Svinet

Döden för konsten

Jag var bara rastlös och ville ha kontakt på något vis.

Så jag sa lite grejer… För att ha något att snacka om.

Nu råkade jag just klippa mig i fittan.

Hej.

Och osäkra människor manifesterar ofta sin taffliga självbild genom att trycka ned andra på olika sätt.

I landet där alla snackar skit om Hasse så fort Hasse lämnar rummet.

Hasse.

YOUR REIGN OF TERROR HAS COME TO AN END!

Frasse.

Och typ alla jag känner har satt på varandra.

Kräks lite i halsen av att tänka på det.

Kroppar som guppar runt.

Inavel.

Utsöndringar.

Drama­.

Psykodrama.

Ena foten i graven osv.

Det finns en universell konsensus om att clowner är onda, eller creepy looking?

Vi tycker alla samma.

Hatha yoga flow uti helvetet.

Suicidala tendenser.
Thorsten Flinck.

Flow my ass.

Och man vinner inga poäng på att vara känslosam ever.

(fippel fippel)

Det är alltid en jävla massa: me gu vad du tar åååt dig, måste du bli så sur, måste du va så jävla gla, måste du älta det och det…

Jag tänker ofta på att man måste ha så många goda vid sin sida, men de räcker nästan aldrig till för alla neggodregg man stöter på hela tiden. Finns det en bank där man kan stoppa in alla goda människor så de aldrig försvinner utan bara förökas och frodas? 

Kom igen svenska folk: sluta spela Allan!


Kort tystnad.

Så vi aurafotograferade en pizza, när den var ogräddad fick den i huvudsak en vit aura, ofärdig betyder det, och den hade en vis fläck i guld? nånstans på högerflanken.
Här är den i färdiggräddad form, vi ser en stark indigoblå aura här va:

Var är Jerry?

Springer?

När man behöver honom?

Hej.

Jag har blivit opererad  i  huvudet.

Önskar ibland att någon bara satte sig på alltihopa, naken, och gned sig fram och tillbaka över hela skiten.

Typ.

Var finns mening?

-Här finns mening!

Den bibliska marken som är min.

Migrän.

Limerick Kajaso

Stigmata Kajaso

Och

Lo fi är det man gör när man bara måste uttrycka sig fort ungefär som att gå på toa och inte orkar ha en massa technobabbel i vägen.

Som att andas.

Som att kalla luft en genre av ett uttryck för kroppen. 
Typ.

Konst.

Eller kan inte alla bara hålla käften!

Nu åker tåget i full hastighet.

Nu dör någon.

Knips.

Nu simmar bakterier runt i mina lungs.

Snart är det hattparad.

Nu kommer snart pollen. 
I Will be popular! 
I wear binocular.  

Min pappa sa alltid:

Larva dig i örat!

Inget säger I love you som att dutta iväg ett oengagerat sms en gång i halvåret. 

Och killar i band med AAA körer. Ni vet gitarrer som driver på, en känsla av tomhet slash melankoli och så: AAA AAA AAA.

Boys…

Bensinstationen i Töre.

I do not fear, alla fejsar samma.

Det finns töntar.

Man glömmer fort att folk är töntiga, särskilt inom teatern.

Jag ställer mig ambivalent till att jobba med eländet.

Någon sa att jojk låter ensamt, jag skulle hävda att Samiska låter ensamt också, ett ensamt språk. Det är en dokumentär om Caroline på radion, hon som tankade i Töre. Det irriterar mig att man pratar om gubben och inte henne.
Jag gråter ohejdat för Caroline halva tågresan.

Tänk vad det ska spöka för de som ljuger och så.

Massa spöken i garderoben.

I am the ghost of ditt FAN VAD DU LJÖG DIN SATE past.

Hostar upp en dammråtta ur halsen.

Fattar ni?

Och vidare på ett annat spår:

Re fucking lax. Det är bara döda fiskar som åker med strömmen eller vad det heter. 
Inte.

Oj jag började nyss nynna frikyrkligt.

Som att Jesus kompisar hoppade in i mig och rabblade.

118 118 vi stjälper dig.

Jag är stay puff marshmallow man.

Sätter en klibbig hand på din panna.

Jag är den varma rinnande chokladen ur gubbig hand i Lindt reklamen.

Ingen tar mig på allvar.

Jag är ingen riktig någonting: ingen riktig konstnär, ingen riktig författare, ingen riktig skådespelare, ingen riktig dramatiker, ingen riktig regissör, ingen riktig poet, ingen riktig kvinna.

Jag är en gris. 

Punkt.

Oh!

Norrsken över Stockholm.

Norrsken över dig där du ligger i din säng och kramar knäskålarna och undrar hur allt ska bli.

Norrsken över jag säger dig att allt ska bli bra.

Du kan ta tåget, always.

Jag kommer och möter dig på stationen,

Det här är ingen metafor över döden.

Jag möter dig alltså på station, vi kan fika eller åka bil till skog eller loppis. Låt inte de elaka jävlarna drag you ner.

Hej.

p.s.

Sorry för fula bilder, de är från mobilkameran och speglar min vardag, kollage kommer sedan. Jag är inte stilren, jag är ful just nu. d.s.