Hej.
Det bor ett monster i mig som vill ha bekräftelse.
Den ba: bekräftelse bekräftelse bekräftelse!
Jag har nackspärr.
Den är som en skräckfilm.
Den ba: follow the creepy brick road!
Med en box cutter.
Den:
Du är inte en människa, du är inte ens en jävla kvinna, du är bara keff.
Jeff.
Och så…
En moster.
Såg en hund springa ut på motorvägen.
Började gråta.
Såg en stor bil full med kor, det stod slakttransport på den.
Grät lite till.
Ska fan aldrig mer äta kött.
Näver.
Stekte pannkakor med bacon.
Bacon.
Bacon.
Intorkad säd i håret.
In the end så kommer the sun att vahetere surrender.
Sexploitation.
The sinful dwarf.
Muppet show.
Tintin i Kongo?
Vad är du rädd för?
What are you running from?
Monster Erection.
Önskar att jag kunde uttrycka mig i ord men det blir bara något annat.
Dawg.
Du måste dö.
Går till fysiskt angrepp.
Och psykiskt.
Moster.
Och alla sitter och håller med och blir höga på sig själva, jag blir hög. Du blir hög. Alla blir höga på sig själva.
Du blir hög på dig själv.
Alla blir höga på sig själva, och håller med.
I afton dans.
Eddie Meduza dissar en fitta på youtube.
Alla ligger i en hög nu.
En fitta dissar en annan fitta på youtube.
Alla håller med.
Man reagerar knappt på förolämpningar längre, det sticker till lite pfzzzz och sedan har man glömt vad det var.
Teaterfolk med makt är läskiga.
Teaterfolk på jakt efter den makten är ännu läskigare.
Teater är läskigt.
Som Hulken när han blir svinsur.
Du borde bli politiskt aktiv.
Det slår mig som ett par slaskiga pungkulor mot låret:
Han kommer också att dissa mig.
Och han också.
Och han med.
Alla kommer att göra det.
Alla håller med.
Jag tyar inte mer snart, eller jo. Eller näe. Eller jo kanske.
/
Adhd Kajaso
Inga kommentarer:
Hat
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.