Björne

Ta mig till church och gör mig till kung.

Låt Oboyen sjunka!

Ta mig till dusch.

Den dunkar huvudet i handfatet.

Alla snubbar tror att han är God.

Alla talar om Björn.

Del tre.

Det är söndag och så (eller det var det). 

Spankulerar runt i en ödslig småstad med alldeles för mycket kläder och skränigt läppstift på mig, noterar ett säkert vårtecken: fyllegubbar på bänk i sol. Ringer en kompis, fikar med en annan kompis, vill bara ringa alla jag känner och prata hela dagen. Går hem, lyssnar på radio och vill ringa en kompis. Ont i halsen.

Det här är Lars Noréns dagbok.

Köper en lobster, den rymmer. Dränker en and. Noterar en rovfågel som gnager på en duva (fast det är sant på riktigt iofs).

Ser att vi typ bara ska spela för högstadiebarn de närmaste veckorna.

Ringer en kompis.

Att vara clownen liksom.

På radion kommer en dokumentär om en tjej som är kortväxt, hon pratar om det och svårigheten med att va annorledes.

Det där med att vara det. Shit asså.

Eller att uppleva sig så, det ständiga freaket.

Men det är inget man dör av?
Och det kommer aldrig bli bättre, jag accepterar det, Gud. Jag lever goth med känslan av att aldrig passa in. Kommer alltid vara lite för rädd och lite för fel men det är ganska okej. Man måste gilla sig. Man måste killa them haters.
Floskel hej. 

Och kolla hur pälsen lyfter fram det gröna i mina ögon:

En björnkram.

Jag vill bo som Guldlock med ett gäng gay bears. Ta mig dit nu! 
Inte sen.

Jag skrev lite om den där armhålehårprylen i min andra blogg, fast egentligen vill man bara skjuta them haters, jag hatar sådana där diskussioner.
(uppdatering - blir svinrörd över motreaktionen på facebook, älskar fan folk lite)

Penis.

Önska att det aldrig ska ta slut.

Penis.

Har kanske ett behov för att bli lite mer anonym. Typ sitta med en svart anteckningsbok i nåt hörn av världen och ha sjysst strandsex med delfin.

Oh yeah yeah.

Och behålla integriteten.

March on.

Med boxningshandskarna in gravy. 

La det swinge.

Det är fan aldrig lätt.

Ringer mamsen och babblar frenetiskt, ber om ursäkt för mitt menlösa babbel, hon säger att jag får ringa och vara hur meningslös som helst.

Så käkar vi brunch och pratar om självmord.

När man träffar folk man gillar vill man vårda dem som en liten nånting fint i tassen, fast man har asklumpiga tassar.

De stenar barn som klär sig i svart i Irak.

Det här går bara nerför och utför.

/

Björne