lördag 18 februari 2012

Utbränd

Gnegg!

Vargtimmesångest – den sämsta ångest.
(fast jag skymtar ändå lite fågelsång i allt det här).

Väcktes vid sex-tiden av ett penis enlargement spam.
Dirty euro animation.
De fem stadierna av sorg: Förnekelse, Vrede, Köpslående, Depression och Acceptans.
Och lite sång, lite dans, lite naket, lite trams.
Lemmings.
Ja då är det varsågoda.
Penis.
Man gör bort sig inför hela svenska folket.
(Love will save the day [X4])
Du förtjänar samma upplevelser som alla andra. Du behöver också få sitta vid ett trumset och se skitsur ut som en rocktönt med kajal going baklänges eller Kirk Douglas i form av krigstönt som skriker pennalistiska fraser going backwords.
Trummis – integritet:
video
The realism of diskbänk.
Take a walk mit mir on the gnällbälte:
Lite bombadiboombadiboom och någon står böjd i en slags ”man på scenen som snart ska sjunga in backlight” fosterställning och jag vet inte vem det är, plötslich mumlar han Beväpna dig med vingar och så byter jag kanal.
Fast jag gillar den ändå.
Folkbildning Masta.
Men det som muntrar upp är ändå Ranelid på Melodifestivalen.
Han har fattat hela grejen.
Han har ingen integritet, det har inte jag heller. 
Undrar ibland lite över dem som har det, de får nog mindre späk?
(kliar mig i skägget)
De sitter nog ganska ofta med kajal och gitarr och skriver sångtexter om alltings meningslöshet.
Fast jag tycker det är minst lika fånigt som Sean Banan för det mesta.
Så var det sagt.

The diskbänk av realism:
Det är rak överdriven information om livets jävlighet berättad av olika kvinnor i huckle som inte är abstrakta former eller det minsta konstiga, det är rakt och platt. Typ Sanna Bråding (shit vad jag grät).
Och nyheterna…
Så att huvudet dunkar näsblod.
Sedan andas jag för lite så att huden blir rödflamsig på kinden och sömnbristen ger megabags, vilket ett barn noterade i veckan när jag stod på scenen. Yrket där man kan stå helt naken på en scen tio på morgonen och få höra av småfolket man inte känner hur man ser ut, är, borde vara osv.
-Jag ser att du gråter.
Sa en åttaåring.
(Love will save the day [X4])
Efter föreställningen kom en lika liten fram och ville knyta om mig min morgonrock. Jag hann tänka att jag ville byta jobb och sedan aldrig sluta inom loppet av en timme.
Men jag hatar att barn endast noterar det som avviker, i en värld där inget får avvika, ty det har de vuxna bestämt.
Men jag har inte bestämt det?

Det finns sidor av sig själv att hata.
Önskar mig en regnstav – varken mer eller mindre.
Men fan.
(Love will save the day [X4])

Love is gonna save the day.
You've gotta believe it man.

Saker jag fått höra den senaste tiden:
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Det är ju mest porr det du gör, alltså jag är en ärlig människa va.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Man ser att du har dåligt självförtroende.
Porr.
Självförtroende.
Porr.
Dr Alban.
Självförtroende.
(Love will save the day [X4])
Jag tänker att folk inte alltid menar väl, de menar lägg dig ned and stay där rätt ofta också.

Men. Man hör ju ändå fågelkvitter någonstans i allt det här.
Fågel med sång i hals nalkas.
Krax/
Svinet


p.s. nu kan man kommentera igen, fick lite för mycket spam i hölet men han kanske gett sig nu, hej. d.s.

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat