tisdag 29 juni 2010

Una tortura Shakira

Jag kan inte röra bena.
Jag vet inte vilken dag det är.
Jag kommer att bli fet.
Samt kan inte samla tankarna.
För ful för Sverige.

Ni som har festivaler: Bjud in INKVISITIONEN!
Den kan vara bra. Ibland.
Det är:
Musik, folk, glädje.
Fnitter.
Gris.
Röda kinder.
Samlag.
Ånger.
Våld.
Miau.
Snygg OCH snäll flickvän med blommor i håret.
Sångtexter från popkillar om hur ensamma de är med trånande stalkerkvinnor i varje näve med påklistrade stjärnor i ögonvråna och kajal.
Med en doft av AXE.
Manifestera allt på fejjan.
Och repeat.

Massor av pengar.

Och paniken sprider sig ba:
Jag vill inte gå med i någon förlorarförening!
Jag begriper inte varför jag alltid måste hamna i den.
Vi har typ loser gemensamt så lets dra ner varandra i evigheters evighet.
Men lyft istället da! Lyft. Lyyyft!
Hallå jag vill vara glad, kan man få vara med utan att dra på sig förlorarbrallan liksom?

Asså jag vet inte.
Man kanske bara ska joina statistiken.

Och Lordi:
Would you love a monsterman?
(kort paus)
No.

Asså.

Jag ba skriver på tror jag. Känns bra att uttrycka sig mitt i all denna svenska somriga tystnad.

So long.

Reaktioner:

söndag 27 juni 2010

Vu Vu Zela

Kultur, fylla och hor.
Lätt hänt.

Och bilen återuppstod som Jesus och har nu tagit oss till världens ände (Arjeplog) och tillbaka till verkligheten igen.
Via Boden där jag försökte tigga till mig en svinstor GB glassgubbe och vi matade fiskar med pommes. Har skrikit rätt mycket in i Drive-in luckan på Max. Har typ klappat en ren. Det var nästan inga människor i Boden, och jag lärde mig att Bodens fästning liksom är i mitten av stan? Typ mellan Dagobert och Åhlens.
Så vi åkte till Luleå, där var ännu färre människor, så då åkte vi till järnverket och glodde i flera minuter. Pratade om Mona Sahlin, hon känns lite off.
Läste att i juni månad är det flest självmord i Sverige.
Såg en man gå på vattnet i Arvidsjaur och klappade en ren i ogästvänligt landskap. Badade jacuzzi i gästvänligt hem.
Tänkte.
Såhär:
Det är söndag morgon.
Och jag orkar inte tävla om uppmärksamhet.
Har försökt att sminka bort min generade uppsyn.
Tre i en bil har snackat om livet och erkänt oss lite överblivna.
(och samtidigt är det väl så hela sveas folk känner sig)
Såg Storforsen. Den var stor.
Frös lite, snackade en massa skit, blev hungrig – tänkte på dig.
Nam nam.
Jo jag vaknade med den där Trainspotting känslan av att det är något som saknas.
Fast då glömde jag att vara i jävla skit-nu, knepish det där. Hela tiden nu. Just nu nu. NU t ex så kliar Nancy sina myggbett vid mina fötter. Fast det var nyss snart.
Och jag försökte köpa en vuvuzela i Töre men de hade inte det. NU.

Jaja.
Överlevde ännu en midsommar.
Pepp!

Sorry för gnölandet, hajjar att ni gett upp lite. men snart kommer den konstiga konstjäveln tillbaka.
Mommy´s gonna buy you a HOG.

Lätt hänt!

Stina K - Wasting technology since 1876

Reaktioner:

tisdag 22 juni 2010

Wundering heights

Heathcliff!
It´s me your spazzy so come ooover!

Alla har glömt.
Men inte jaaag.
Din späzz i natten.
Sådär danskt: spaaaazz. Spääzemäänn.

Och mm grr ja jag känner det. Känner det så jävla starkt, sniff sniff ba:
No more Mr Nice clown!

Och varulvsteatern ger:

Det förflutna är en vildmark av fasor.

Störst av allt är ändå kärleken? Eller? Asså... eller?
Eller?

Det är alldeles för få transor som graffar!

Och smärta är en oundviklig bieffekt.

-Hej jag har döda ögon.
(blåser ut ett ljus)
Fullmåne.
-Jag skulle ge allt jag äger för att lära känna dig i ett annat liv (ett liv där jag var snygg och poppis)
Lång kyss (sådär när två flisiga plankor möts och gnids mot varandra statiskt en alldeles för lång stund och den ena bryter nacken.
-Men nu måste jag till Mordjärv och avsluta det här.
(hoppar ut genom en glasruta)
Hoppas på bot och bättring.

Slut för alltid.
Limerick.
The end.

Och någon spelar ett runkigt gitarrsolo i motljus och Carolavind.

Och där står du på motorhuven – i spöregn, och ett barn står och plockar sina favoriter bland de mjukdjur du just kört över och skjutit med ett färgglatt maskingevär från Gekås - och det är vackert - du gillar det. Du har nyss varit på spelmansstämma och kontrasten kunde inte bli mer hysterisk. Du gör performance. Du är på festival och allt går åt helvete - men det gör inget för du är Luke Skytrasher, Du är typ Invinsible som Carola, Danne och Vickan. Ja! Och Björn Skifs och Clabbe gör ett Discomedley just för dig just i detta nu. Ja. Och en liten chihuahua med jacka pissade just ner din keyboard - men allt är fint - allt är helt ok. Du är heeelt lugn. Och du kommer alltid att hoppa runt där utklädd till en överkörd isbjörn och försöka att se snygg ut i motljus. Du kommer alltid att befinna dig där och det är fint. Det är som en Gypsy curse och dom ska man inte ta alltför lätt på.
Och det känns som att allt vett i världen har lämnat dig och du går där på den eviga vägen med Viggo Mortensen som aldrig tar slut. Han tar aldrig slut asså.
Och allt du ville ha var lite roligt.
Och jag har varit på massor av loppisar och köpt Lektyr country och pärlemovaser att dekorera mitt fiktiva hem med.

Och jag önskar dig allt gott.
All in good time my pretty.
Ont skratt.

Bladderiblaj och borderliné/
Fladderfittan

Reaktioner:

söndag 20 juni 2010

Barnarbete

Men varför flyttar du int?
Jag vet inte. Lite för trött för att röra mig. Har just sett rika människor på teve äta döda djur och tänkt: shit vad fint tal han Daniel höll! Och klasshatet i mig bara ligger och visslar i magen: pfff pfff. Men han är ju en människa och hej o hå.
Ibland är folk fina. Ibland är dom inte fina. Dom är grisar som äter gris, en ren och rosa smak av skärt. Gris.
GRIIIS!
Blodpalt, bacon och svin.

Har spelat två korta försök med något slags samarbete på tema "nu bygger vi den där jävla tortyrmaskinen". Tror inte det var särskilt spännande eller imponerande.
Men trots det: fan intressant! Att jobba utan kontroll känns fräscht.
I Haparanda vart vi dissade innan vi skulle på scenen och jag tog i alldeles för mycket och skrek som om det var en publik på tiotusen och vi var Rammstein. Men asså fan great success!

Och i Luleå vart det för mycket av allting så jag gav upp och gömde mig och Lars tog över och mejjade halvt ner kulturgården vi spelade på och folk ba: klapp klapp. Men det kan ju också funka, man typ stammar och går av scenen och folk ba: Hej bara!
Och det regnade och allt gick sönder, jag tror att det är så i Luleå jämnt. Men folk kanske känner igen sig och tänker ja fan sådär förnedrande är det - life.

Men jag gillar att det kommer typ tre publik och inga pengar och hej o hå, skit jävla samma, bara man får vara fri och glad som en gris och ha vänner. Så fort det går bättre blir man ändå bara nermejjad av kulturtortyrmaskinen som dräper haha:et i jobbet.
Lars hävdar succé, jag tänker att det spelar väl ingen världens roll, man är inte viktig. Och ibland pallar man bara inte läget, särskilt inte när barn och djur man tycker illa om traskar runt i ens grejer (typ en liten hund bet mig) och man står i en sjöblöt och blodig björndräkt och ser på när ens IPod dränks i spöregnet och man tänker: jahapp. Här har jag byggt min egen alldeles egna tortyrmaskin hepp alla kan trolla och nu springer jag och gömmer mig.
(och man gnäller vidare)
Och fan jag vill ju så gärna va snygg och cool och lock n loll men misslyckas lika fatalt varje gång ty jag har en så jävla haha dålig karaktär.
Men asså.
Det är naturens lagar.
Kan man tillåta sig att bara suga ibland? Jo jag tror det.
Faktiskt.
*läser Gigant och Varulven samt trycker igång return of the swamp creature och därefter Killbillies*
Och nu som jag hoppades på så är det wherewolves i True blood säsong tre!!!

Och så bygger vi en…

Före allt detta har jag jobbat i Gällivare med barn och konstnärer, saknar ord, det är det gänget man vill sitta och kramas med med när jorden går under. Motsatsen till allt dissande. Ba punkt. Vi gjorde konst med sten, fast mest gjorde vi helt andra saker.
Så var det gäddfisketävling i Morjärv - vackert. Och Flakasand pepp vackert Överkalix Gällivare pepp! Osv.
Och Stockholm känns bara ofräscht.

Nu måste jag nog vara ledig ett tag innan jag kraschar totalt, och den ledigheten ska jag ägna åt dig faktiskt.
Men inte dig.
Ej heller dig.
Och jag veeet att jag borde skriva till dig och säga typ: nej jag är väl inte arg, jag ba typ bryr mig inte alls längre, det var taskigt, men mitt liv är okej just nu osv. Har inte tid, på riktigt inte den mentala orken att deala med dig just nu efter månader av terroriserande stress och så jäla typiskt människor att komma på åtta år för sent att det där kanske var lite dumt. Dumt av andra orsaker än det som ligger på ytan och plaskar. Och så gnager samvetet...
Asså, det är rätt många människor man bör undvika för att orka med det här livet.

Och varje minut försvinner 36 fotbollsplaner tropikskog.

Hoppas ni har det bra, jag är typ femton idag.
Och skit i det där bröllopet nu, man blir bara olycklig.

Hälsar/ INKVISITIONEN

Reaktioner:

onsdag 9 juni 2010

Epic failure

Hej.
Såhär skrev jag för ett år sedan och det gäller fortfarande:

No more Mr nice clown.

Shit vad det ska svida.
Laser och elände.
Ingen humor, ingen clowndräkt.
Självhögtidligt och offerorienterat som fan.
Jag ska se så bra ut att folket på främre raden ska gråta och drömma om mig som deras saviour.
En man skola upptejpad på väggen hänga och röken och brölet ska ligga som ett ångesttäcke över nejden.
Alla går hem och gråter, Inget hopp, ingen gimmick, ingen knorr, inget någon kritiker kan tolka som girl. Inga färger, inget kladd, bara mitt eget näsblod som jag hamrar ut genom hallucinatoriska droner. Mitt och andras näsblod i en stor hink man kan dricka ur på utvägen.
Det finns inget berättande, alla håller käften, inget koncept, ingen dramaturgi. Det är HELVETE i sin renaste form, upprepningar av ingenting, biljetterna är svindyra.
Kommer att bli en succé.


Kanske får vänner på köpet, kanske snygga tom. Så att jag också kan ha ett facebook barnkalas för 300 kulturpersonligheter som fotar varandra och man är solen, den varma mittpunkt alla söker sig till.

Fast utklädd till barnsoldat, en motsats. Den kalla dödsmorran alla helst undviker, det blir mitt nästa projekt.
Ett kompromisslöst helvete.
...
Ljudet av barn på café, par som håller på, sport, 56-åringar på ålandsbåten, emo-chat, garageband med snygga pojkar och trånande girls.


Du vet att du är helt off när inget av det där känns hemtrevligt. 


INKVISITIONEN.

En slags annan underhållning. Och jag blir förvirrad när folk ba: Åh det har jag lust att se. Det finns liksom inget att se, det är inte en föreställning. Det är inte duktigt. Det är inte alla kritiker jublar och vi spelar i arton timmar och folk jobbar ihjäl sig för att... Ja för att vad?
Teater har dött i Sverige. Vi gav alla pengarna till borgarbrackorna och alla andra fick jobba på Konsum. Teater är överklass. Du är öfre medelklass - du kommer aldrig att uppleva fattighjon.

Just nu gör jag ett förprojekt eller projekt eller happening typ bilkrasch som ska spelas i Haparanda den 18 juni och i Luleå dagen efter på APA. Det blir kaos. Vi har ingen kontroll. Det är Stina och det är Lars. Vi har typ elgitarr och tamburin. Vi bygger faktiskt en stor tortyrmaskin. Vem som helst får joina, jag har bara inte haft hjärnceller nog att vara chiefen.

Annars har jag klippt håret. Och det finns en morgondag. Kanske ingen kärlek och nästan inga vänner och definitivt inget gäng att grilla med på långholmen osv, men en morgondag.

Oceans of love/
Prince of darkness

Reaktioner:

måndag 7 juni 2010

Löve Stockholm

Förlåt kungen, men jag är så trött så trött.

"Och så bygger vi en stor tortyrmaskin"

(Och bilden är verkligen skittafflig men jag är för uttröttad i ögat för att vara ordentlig.)

Annars:
Man kramar varandra kallt. Kalla kramen. "Vi är typ vana vid sånt här."
6 juni osv.
Och så förklarar man för varandra hur vi har det.

Vi har det.
Bacon.
True Swedish black soil. Det där med att man har en gemensam utgångspunkt och vi förstår varandra och yada yada fast egentligen vill man bara slå eller äta.

Och så bilder på barn som skriker.

Men ta tillbaka!
Skota hem!

Folk ba drömmer om the big shot.

Jag:
Look into these eyes hold onto these hands. Och Irländsk panflöjt.

Och så sitter man på busshållplatsen bredvid och blir oerhört självmedveten typ shit mitt hår är risigt och läppen är torr och man hostar nervöst fram: vill du gå?
Och han ba: no way.
Pepp!
In der himmel.
Der war ein mal.
Glücklich sein.
Kein mal.
Evish gist.
Attityd.

Hej. Har inte hört något från dig men jag är i Oslo den här veckan, har en utställning på Galleri 21:25 (bak nobels fredssentret).
Åpning nu på torsdag klockan 18-21 och öppet till 6 juni 12-16.

Stina

Jag vet inte.

Jag gör musiken.
Egoismo
Cirkus på repeat

SIM SALA BIN BIN!

Vi är det stora vemodet som rullar in.
Jag vill helst att du tänker på något annat nu.
Okej blunda.
Blunda. Tänk på något hah… ehm…

Jo.
Du är påväg uppför berget. Alla dina vänner står därnere. Du bär en orange trasa och rakat hår. Luften är klar. Du känner kärlek i bröstet. Du har fjädrar i håret. Du är en schaman. Allt bara går fint tänker du.
Det blir bra det här. Allting ordnar sig.
Man kan bara glassa.
Grilla i sofienberparken. Grilla i någon annan park.
Inte våga säga hej.

Själv drömmer jag om körkort och en liten bil. Med den ska jag köra runt i Östeuropa. Vill du åka runt i Östeuropa med mig?

Barn andas lite speciellt.
Barn andas med näsan.

Hej! Jag ska inte göra något av det jag förevisat. Bild, ljud och handling hör inte ihop.
Vi reser till Murmansk.

Hej. Vill du prova en tortyrmaskin?

The anatomy of not feeling well.

Långsamt trolleri.
/Stina

Reaktioner: