Barnarbete

Men varför flyttar du int?
Jag vet inte. Lite för trött för att röra mig. Har just sett rika människor på teve äta döda djur och tänkt: shit vad fint tal han Daniel höll! Och klasshatet i mig bara ligger och visslar i magen: pfff pfff. Men han är ju en människa och hej o hå.
Ibland är folk fina. Ibland är dom inte fina. Dom är grisar som äter gris, en ren och rosa smak av skärt. Gris.
GRIIIS!
Blodpalt, bacon och svin.

Har spelat två korta försök med något slags samarbete på tema "nu bygger vi den där jävla tortyrmaskinen". Tror inte det var särskilt spännande eller imponerande.
Men trots det: fan intressant! Att jobba utan kontroll känns fräscht.
I Haparanda vart vi dissade innan vi skulle på scenen och jag tog i alldeles för mycket och skrek som om det var en publik på tiotusen och vi var Rammstein. Men asså fan great success!

Och i Luleå vart det för mycket av allting så jag gav upp och gömde mig och Lars tog över och mejjade halvt ner kulturgården vi spelade på och folk ba: klapp klapp. Men det kan ju också funka, man typ stammar och går av scenen och folk ba: Hej bara!
Och det regnade och allt gick sönder, jag tror att det är så i Luleå jämnt. Men folk kanske känner igen sig och tänker ja fan sådär förnedrande är det - life.

Men jag gillar att det kommer typ tre publik och inga pengar och hej o hå, skit jävla samma, bara man får vara fri och glad som en gris och ha vänner. Så fort det går bättre blir man ändå bara nermejjad av kulturtortyrmaskinen som dräper haha:et i jobbet.
Lars hävdar succé, jag tänker att det spelar väl ingen världens roll, man är inte viktig. Och ibland pallar man bara inte läget, särskilt inte när barn och djur man tycker illa om traskar runt i ens grejer (typ en liten hund bet mig) och man står i en sjöblöt och blodig björndräkt och ser på när ens IPod dränks i spöregnet och man tänker: jahapp. Här har jag byggt min egen alldeles egna tortyrmaskin hepp alla kan trolla och nu springer jag och gömmer mig.
(och man gnäller vidare)
Och fan jag vill ju så gärna va snygg och cool och lock n loll men misslyckas lika fatalt varje gång ty jag har en så jävla haha dålig karaktär.
Men asså.
Det är naturens lagar.
Kan man tillåta sig att bara suga ibland? Jo jag tror det.
Faktiskt.
*läser Gigant och Varulven samt trycker igång return of the swamp creature och därefter Killbillies*
Och nu som jag hoppades på så är det wherewolves i True blood säsong tre!!!

Och så bygger vi en…

Före allt detta har jag jobbat i Gällivare med barn och konstnärer, saknar ord, det är det gänget man vill sitta och kramas med med när jorden går under. Motsatsen till allt dissande. Ba punkt. Vi gjorde konst med sten, fast mest gjorde vi helt andra saker.
Så var det gäddfisketävling i Morjärv - vackert. Och Flakasand pepp vackert Överkalix Gällivare pepp! Osv.
Och Stockholm känns bara ofräscht.

Nu måste jag nog vara ledig ett tag innan jag kraschar totalt, och den ledigheten ska jag ägna åt dig faktiskt.
Men inte dig.
Ej heller dig.
Och jag veeet att jag borde skriva till dig och säga typ: nej jag är väl inte arg, jag ba typ bryr mig inte alls längre, det var taskigt, men mitt liv är okej just nu osv. Har inte tid, på riktigt inte den mentala orken att deala med dig just nu efter månader av terroriserande stress och så jäla typiskt människor att komma på åtta år för sent att det där kanske var lite dumt. Dumt av andra orsaker än det som ligger på ytan och plaskar. Och så gnager samvetet...
Asså, det är rätt många människor man bör undvika för att orka med det här livet.

Och varje minut försvinner 36 fotbollsplaner tropikskog.

Hoppas ni har det bra, jag är typ femton idag.
Och skit i det där bröllopet nu, man blir bara olycklig.

Hälsar/ INKVISITIONEN