Una tortura Shakira

Jag kan inte röra bena.
Jag vet inte vilken dag det är.
Jag kommer att bli fet.
Samt kan inte samla tankarna.
För ful för Sverige.

Ni som har festivaler: Bjud in INKVISITIONEN!
Den kan vara bra. Ibland.
Det är:
Musik, folk, glädje.
Fnitter.
Gris.
Röda kinder.
Samlag.
Ånger.
Våld.
Miau.
Snygg OCH snäll flickvän med blommor i håret.
Sångtexter från popkillar om hur ensamma de är med trånande stalkerkvinnor i varje näve med påklistrade stjärnor i ögonvråna och kajal.
Med en doft av AXE.
Manifestera allt på fejjan.
Och repeat.

Massor av pengar.

Och paniken sprider sig ba:
Jag vill inte gå med i någon förlorarförening!
Jag begriper inte varför jag alltid måste hamna i den.
Vi har typ loser gemensamt så lets dra ner varandra i evigheters evighet.
Men lyft istället da! Lyft. Lyyyft!
Hallå jag vill vara glad, kan man få vara med utan att dra på sig förlorarbrallan liksom?

Asså jag vet inte.
Man kanske bara ska joina statistiken.

Och Lordi:
Would you love a monsterman?
(kort paus)
No.

Asså.

Jag ba skriver på tror jag. Känns bra att uttrycka sig mitt i all denna svenska somriga tystnad.

So long.