PIG OUT

Le freak. Ce chique?

Jag ritar människor som ler och hundar som springer.

Äter mig sprängdeg.

Och jag känner en tjej som skulle kunna mörda för Ernst. Körsbärsstege.

Jag känner en tjej.

Pj Harvey.

Och.

Det är alltid den tvättäkta (washable?) mannen som är mördaren.

-Yeah yeah washing me hands.

Så blir behovet okontrollerbart.

Han ba på cockneydialekt:

-Yeah yeah, ha så roligt nu.

Nere vid vattnet.

Hö hö.

Och jag känner en tjej som försvann, eller flera. Tjejer gör det.

Antingen sena sommarnätter eller så dumpar dem dig som kompis.

Man blir lite ledsen, går runt med små händerna ba *vrid* *vrid*.

Människan fick för många nya vänner och glömde dig. 
Och efter det börjar man gråta så fort någon inte svarar på sms ty då tror man sig vara dumpad på nytt. 
Den nya tekniken leder till mycken osäkerhet. 
Folk slutar tro på vibbar. 
Men inget slår the vibes man!

Men man kan inte vara vän med glädjevampyrer.

Eller.

Man kan inte gå runt varje dag och vara rädd för människor.

Man borde dansa varje dag istället. Inte ge allt sig själv till folk med illa intentioner.

Alla borde hålla käften ibland.

Jag känner en tjej.

Fast bara en.

Makavejev.

Käka palt.

Kräkas palt.

Längta efter freedom.

Just nu.

Jag kan vakna, sätta mig upp och utbrista: men jag skulle ju skriva en roman, vad hände? Världsfreden! Skulle ju baka bröd för satan, vad gör jag här?

Tar ett fiskespö och pimplar efter hur jag tänkte egentligen samt perspektiv.

Iran.

Ett av milleniemålen: att avskaffa fattigdom.

Transfett: vad är det?

Stockholm – fredag eftermiddag. Det vilar en orolig ande över staden, han heter typ Bengt-Ove och har dålig andedräkt - anden. Han drog en liten nitlott i livets lotteri och föddes i Falköping.

Men Stockholm en fredag: folket går runt i slow-motion och ser nyknullade ut på ett oskönt sätt. Det är fuktigt i luften, FUKTIGT!

De sitter på sticka i röven uteserveringar och petar i äcklig tapastallrik. I Sofo. Alla tjejer har lilla My frisyr, Acne och skinnjacka. Alla killar saknar självbevarelsedrift. De petar i tapastallrik och ser på varandra och tänker: mja...

De går in på systemet och frågar expediten efter det godaste lådvinet. De låtsas som att de ska på grupppicknick, att de inte ska supa till själva i sina små homes, somna i fosterställning med en tjock klump av gråt och äckligt rödtjut i halsen och drömma om mig.

Jag minns när man tyckte att Anneli Rydé var cool för att hon hade en tatuering.

Jag kan vakna av fruktansvärt händelserika mardrömmar nästan alltid baserade på kampen mellan ont och goth och alltid med ett uns av svek från en nära allierad. Inatt var det i nåt gammalt lagerhaus och det tändes och släcktes hela tiden. I mörkret kom det höga operaröster och rummet blev hur stort som helst, vi skulle gå igenom rummet för att komma ut men vågade inte. Då ropade jag på någon att tända så att vi skulle våga gå igenom rummet, igenom. Då tändes ett svagt flipprande ljus och man såg runda små snälla djur som cyklade hysteriskt för att hålla det svaga ljuset igång under några sekunder.

Och han är inte en bra människa.

Ungefär som att London är dimmigt.

Gråter över kex på Konsum.

Du är majonnäs. Du är äcklig.

Osv.

Och hela den här vintern/våren har jag legat under en guppande vampyr.

Fastknuten i sänggaveln. Metaforiskt då.

En idé:

Lev som vecko revyn i tre månader eller die trying. Gå ut och spy lite då och då så ska allt ordna sig. Ta dig fram på cykel. Sälj allt på loppis.

He was known to be very high up in the ass.

Man ska inte vara rädd för andra människor.

Studsmattor med galler, blondt sunt PLATT och inte flygigt hår, pastelldragskobyxor, snickar-Per och missunnsamhet.

Sitter och susar fram genom Roslagen och tänker: vad gör allt det där med mig? Allt det här som jag ser varje dag. Det enda som är runtomkring.

När du vill precis när du vill.

Och hjälten ba: Alpha-male do you read me?

Och idag kan vi läsa i tidningen: Tommy Lees krav: tjejer.

Och idag kan vi läsa i tidningen: Här draggar dem efter Marina.

Tjej:

Gå in och stanna där, ring ingen, gör inga planer, hav inga förväntningar.

Så blir du aldrig besviken.

Spy!

Blir du kär så blir du mördad.

En dans.

Går ut ch spyr då och då.

Balanserar i Vivienne Westwood platskor.

Gör det!

Det är Trainwreck av Tennesse Williams.

-Hej det är jag om är döden.

Drar min döden hand genom de dödelidöda. Svingar en liten rostig lie ba: tjoff tjoff.

I Sofo.

Bär jämt runt på saker där. Mig själv och annat. Folk ba: du verkar ha så mycket prylar.

Ja shit oh my God ni har ingen aning! Mig själv till att börja med, så tankar och rädslor och agg och bubblor och likvatten och blo.

Och en lie.

Plus en lägenhet fylld med loppisfynd under tjugo spänn. De senaste: en stickmaskin och en undervattenskamera, en kompis samt ett halvkasst självförtroende.

Tänkte sticka en tröja och ge den till polaren, kasta den i vattnet och fotografera.

Sven-Arne.

Jag tror kanske jag inte blivit tillägnad någon uppmärksamhet alls.

Därav känslan av panik en övergiven sommardag.

Folk bär runt på varandra, grillar och stora flaskor med coca-cola.

Men asså.

Vi är väl alla en hopplös kombo av lite sociofobi, paranoia, borderline, manodepp, loser och lite schiz, monotoni och lite boring med ett uns av livsglädje och missunnsamhet någonstans därunder. Allt inramat av ett hopplöst behov av bekräftelse och kärlek och pepp och en oförmåga att själv kunna ge.

Och således hoppar vi fram i ett hamsterhjul.

Och alla ba:

When you want it the most there is no easy way out.

When you're ready to go and your heart's left in doubt.

Don't give up on your faith.

Love comes to those who believe it.

And that's the way it is.

Or not.

Lördag kväll. Det åskar. Colin Nutleys hittills sämsta film på teve. Försöker göra sit-ups till sprakande musik som min flummiga svampkompis från Ukraina skickar. Har lånat mamsens lägenhet. Lars Winnerbäck har konsert här breve, det låter HÖGT! Som att han står i duschen och skrålar.

Och så fyrverkerier och åska samtidigt!

Surreal man. Insekter som vill in i min dator.

Lördag kväll – huvudvärk. Ser en kortfilm med Chris Crocker som vädjar till sin pojkvän att sluta droga. Ska se slutet på Happiness, sista halvan av filmen är sämre än första. Första är genial.

Hela lägenheten blinkar av alla blixtar.

I claim thee. I claim din tid.

Söndag.

Fan! Det är nåt med Glee och mina tårkanaler. Jag bölar från det att skiten börjar till sluttexterna, och jag vet.

Men jag gör det ändå.

PIG OUT!

Le freak.

Gjorde så många sit-ups igår att jag nästan kräktes. Typ whiplash av sit-ups. Kunde inte somna. Idag kan jag inte andas eller böja mig.

Sam Raimi life. Maskar på spisen. Maskregn på spisen!

Hemul!

Posttraumatisk stress.

Mamma med vuxen son på bussen. Hon ba: non stop talking på darrig röst om ingenting.

Han: (skäms) Mmmm (vrider sig bort)

“I should shake your hand.

“Not unless you got some hand sanitizer. I’ve seen that car you drive — I don’t want to catch ‘poor’.”

Platityder.

Och varför skulle man ta lån, åka hela vägen hit från fattig bara för att sitta och rulla tummarna. Så roligt är det inte i Sverige. JÄVLA BÄRFÖRETAGARSVIN FRÅN HELVETET!

Gnejs. Hej svejs.

Muslimsk fundamentalism – som världens mest komplicerade dataspel.

Jag tycker precis som Gud – samma sak.

Tjopepp/ Svinet