Benknäckarn

Oslo.
AKA
Crystal lake.
Vaknade kl 13.13 fredagen den trettonde, telefonen hade dött och det åskade. Missade tåget hem. Blev psykoutskälld av en schizotant på busshållplatsen som fick migrän av min existens. Jag fick hålla (asså hårt) i mig för att inte springa och slå henne allt vad jag orkade i ansiktet. Det händer inga andra jag känner.
2010. Händer inte heller några andra jag känner.

En pjäs nummer två.
(teater är som lifvet)

(Räv kommer in) 

-Hej.

Du luktar alsolsprit.

(Vaggar fram och tillbaka och nynnar som en zigenarkärring)

-Voj voj. 

(Eller som en lappkärring)

-Loj loj.
(eller som en schizokärring: ba jag får migrän av dig din jävel vem fan tror du att du är jag hatar dig och nu ska du ska få däng)
She said, asså.
-Lapp skojs.

Allt började i skolan. Det är allvar, det är mycket skit som har hänt va. Jag hade inte tid att tänka på boys, jag ville skriva och måla istället.

(Tar upp en cigg och röker länge, som en självmedveten lillgammal benig brud från söder fast det är en räv eller nån gnagare typ)
Såhär it goes
(i fablernas värld):

Bosse och Lena. 

I förorten.

-Har du såndära vahetere en flaska Tru blood?

Nej jag har desivon, smakar typ samma.

Alsolsprit.

Vad gör du?

Jag har ingen aning.

(småsjunger lite sådär småpsykotiskt)

Jag försöker att hindra mig själv från att begå… ja du vet… asså det låter så tråkigt. Kasta in min egen handduk typ.
…

Jag har inget kul i det här jordelivet längre. Det är maskar i min köksfläkt och alla har blivit vuxna och desillusionerade. 

Bosse! Bite me!

Jah hah... Ehm ere okej ifall jag biter dig lite i halsen?

Nej.

Du luktar lite konstigt, vad har du ätit?

En hemlös.

Men vaddå sa du att du stod där på tågstationen och väntade på den där killen?

Ja.

Men varför gjorde du det?

Jag är poet.

Ja hm.

Vad tänker du på?

Kan inte du typ jenka runt lite sådär som Lafayette med huvudet på sidan tio varv runt en pinne?

Berger and Burger (säg det högt för dig själv och ba fniss)

Får lust att tycka synd om mig själv nu.

Hrm. 
Gräv runt efter äpplet i vattenskålen, bakbunden. 
Det är fest.

Från förväntan till hat.

Del ett. 

(musik)

You fade away ( so I cant stand on mountains)

(och growla ba): Pussycat pussycat kill kill kill!

Lena
 (i framstupa sidoläge):

MONOLOOG:

Har du nånsin NYKTER plöjt dig hem genom ett svettigt Stockholm en fredagkväll NYKTER och känt dig som eljest?  Sett denna svettiga hög av fulla svin röra sig i en unison gegga, tänkt att du bara skulle vilja ha en stor lie och svooscha igenom hela den geggan?
Har du det?
Tänkt att du bara vill kasta väskan i väggen och skrika allt vad du orkar tills du inte orkar skrika längre (dramatisch). För det känns som att du inte hör hemma, som att du hamnade helt fel och skulle ha blivit kristen eller häst istället (dramaqueenish). Och som att den där massan håller med om det. 

Har du det va? Va?
...Va?

-Bosse. Bite me!

 Bo!

Jag är poet.

Or do or that.

Gör eller dö.
Har du nånsin stått där på tågstationen och väntat på en människa som bad dig komma dit, bara för att gå hem mol alena en timme senare och aldrig höra av den människan igen?

(blöder IHJÄL)

Lena:

-Fan jag känner mig slak, sådär apatisk. Du vet som en såndär som inte orkar röra sig. 
Bosse (torrhosta) bite mig.

(dör)

Bosse:

-Men kunde vi ha gjort något?

Fanns det något vi kunde göra?

Var det något vi kunde ha gjort?

Har du såndära vahetere alsolsprit?

Vad blir det till middag?

Hallå Lena?

Och jag vill vara rampljuset i slutet av människornas tunnel.

 Lena (står upp från de döda):
-Du är som en stor svart tunnel jag aldrig kommer ut ur.  

Förlös mig Bo.

Bo, let me go Alejandro. Alle alle.
(bryter tvärt av)

KÄFTEN!

Jag fick rivsår i fejset av din skäggstubb.

Lena:

-Skanky hoe.

Bosse:

-Hoe bag.

Lena:

-Du gör musik som låter som min damsugare.

KÄFTEN!

Jag är poet!

Jag kan bara äta mosad banan och dricka kefir annars svullnar min mage upp och jag ser gravid ut.

Jag vill inte se gravid ut Bosse, hör du det?

Jag har inte så mycket pengar.

Alla är out of my league.

KÄFTEN!

Driver dagg faller regn?

KÄFTEN!

Bosse halli allå?

Jag vill skära mig i benet.

Jag vill skära mig i foten.

Jag vill att någon kommer och håller i mig så att jag inte gör det.

Tänk att det här är teatertext. Typ ridå upp - stormande eller vahetere runkande applåder.

Han ba såg mig och tänkte: nej. På tågstationen Bosse, på tåget.

Eller?

Bosse vad tänker du?

Bo:

KÄFTEN!

-Sitter på töget och ser för mitt inre hur jag våldsamt spyr blod, skit och piss. Hur någon håller fast mina armar bakifrån, fast inte på ett kärleksfullt sätt utan bara fast håller fast. Bussen fylls liksom upp av blod och avföring och allting kokar och alla barnen bara skriker och spyr. 

...

Och det ba forsar piss och likvätska ut ur bussens alla små knotiga fönster.

Och vi får vila.
(piss och skit)

Och någon håller fast mig hårt bakifrån, sådär som man gör med folk som spyr, fast inte på ett vänligt sätt.
(och blod)

And action!

Det är naglar och hår och tänder. Det är äckligt.

Låter nästan som hon som tog livet av sig som var hipp ett tag. Ehm va hette hon da... Nåt på S va? Ssss a rr Sarah Kane?

Och alla bortvalda människor bara reser sig upp och sätter sig och bajsar.

Hah.

Oh Joy. Den som världen torkar av sina skitiga händer på. Du är pappershandduken på tågtoaletten.

Fast det var då .

Mitt liv idag: jag är pappa till två barn. Det fanns en tid då jag satt ensam i Oslo och grät, men det var då. Allt det där känns som något mycket avlägset. Som en mardröm för länge sedan, något som egentligen aldrig hänt, så långt borta känns det.

Skitlångt bort.
Shit mat.

Nu är jag pappa till två barn.

Det enda som betyder något.

Och alla som betyder något.

Och det är meningen.

Och "alla" mina vänner ba: phew- jag är iaf inte dig – tack Gud för det.

Jag är inte heller mig.

/ Dig