lördag 28 februari 2009

SVJ

Först så lyssnade jag på Markus Krunegård och tänkte på Anne Boleyn och Wolsey, jo deras slutscener i Tudors. Det är jävligt bra slutscener. Sedan somnade jag in till en deckare av Marklund.
Jag kan inte skriva längre.
Jag drömde att jag hade födelsedag och bjöd alla jag kände till min familjerestaurang där pappa stod och tillagade musslor i pannkakor. Ingen kom på hela dagen, eller jo tillslut kom en jag kände men hon var inte särskilt pratglad. Jag drömde vidare – en man jag kände skulle avrättas med giftinjektion i Mordjärv folkets hus. Han hade vitt hår. Alla fick följa hans sista dödsångestminuter live via högtalare. Han var skiträdd. Sedan lekte vi runt i huset insvepta i tyger och baddräkt, vi var kalla och filmade. Mina polare sprang ut och jag blev ensam kvar i huset. De hade grävt ned honom i snön. Jag hittade giftsprutan och tänkte att jag skulle söva mig lite på skoj bara, stod i någon slags dusch och lekte med giftspruta. Det kom fler gubbar med vitt hår, som skulle dö för egen hand så att säga. Den där sprutan vandrade runt. Jag vaknade med dödsångest.
Snart premiär, har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Låten som ekade i mitt huvud när jag vaknade var: ”jag vil gå med dig Jesus, jag vill gå med dig”
What does it all mean?

Reaktioner:

onsdag 4 februari 2009

Orka

My dear Gandalf. This will be a nightmare to remember.
”Greppar pappsvärdet och slashar gurkan”
Slashar alla sina kompisar, slashar alla kvinnor och män and there was joy in the city for none now lives to remember. Oh joy! Och så muttrade läppen. Den föll av.

Vid matbordet: Kan du skicka Holländaren. Pass that Dutch baby.

Troféhustru

Han dog av misskötsel.
Joda
Han vanvårdade ihjäl sig själv. Rökte fem cigg i timmen och käkade bara havregryn med tre-fyra rågade matskedar socker (och då snackar vi matskedar) och kaffe.
Jag kan aldrig vara cool i en diskussion. Äh jag måste vila. Fan! Dödens boning. Och vi snackar om att leda den döde in i döden så att den förstår att den är död för om man dog så kanske du inte hajjade det.
Och vi förolämpar en alkad kvinna som luktar lik genom att prata om alkade, innan man fattar att hon är alkad. Och laestadianska barn får aldrig dansa. De föds onda och det är bra att dansa till Gud men de är inte tillräckligt rena för att shaka. Du måste tvättas min vän, hopp i badkaret så ska jag skrubba. Rob a duck. Skrubba ankan levande och så syr vi en dunpäls av den sen så får vi stora bloggpriset i modegogik. Rick Owens my ass liksom. Sy min syrsa sy och gnola en skvätt med dina fiolben så gråter vi tillsammans över livets förspillda timmar över Nintendo som uppdaterar Mario alldeles för sällan.
Kom igen! Lite tunnlar, rör och roliga svampar – hur svårt kan det va?

Vi är som aftonbloss och expressiv. När jag blir stor ska jag bli narcissist.
Jag ligger på tåget och tänker för en gångs skull inte på allt som handlar om bokföring och pengar. Jobb och krav och dumma vänner och onda människor och dead lovers, loafers, körkort, isbjörn, piraya, stol, sax, pöse… Fast nu började jag ju tänka på det. FAAN.
Man måste tänka positivt som satan annars går det inte. För satan tänker positivt.
Se det här som det mest naiva försöket på grundläggande vahetere kognitivt amatörelände blogg terapiförsök till självhjälp med att inte tänka att allt går åt helvete hela tiden. För bevisligen gör det ju inte det.
Fast det gör ju det.

Är du snäll mot din granne? Vad är korkad egentligen? Besvärliga människor i mitt hjärta.
Somliga babblar på om allt de tänker, andra tänker: usch fy fan va blåst hon äär. Jag älskar folk som babblar på, de är oftast lite småstörda och helt egocentrerade – som barn. Koketterar hon.

Gnol gnol
Barfota utan strumpor och skor.

Jag vill inte bl vahetere definierad av något horoskop. Stjärnor är för långt bort, de ser inte mig. Astrologer är för dumma, de känner inte mig.

Svindal.
Innerhoffer.
Mm sa Bill. Fint sa Bull.
Upp med nävarna
kör hårt sa Bill
vi ska se att det går.
Han trallar på torpet.

sa Vlad

Reaktioner:

söndag 1 februari 2009

Dun

Plötsligt har alla blivit onda – kul.
Annars ska jag rädda isbjörnen och sluta flå kvinnor levande. Stora tussar av läppen faller av. Läppen läppen läjj.
Vi är som Aftonbladet och Expressen.

Stina har svaren på alla era frågor:
Denguefeber = det jag har fast utan dengue, snarare dang dang eller dreggelfeber. Dägge dägge feber.
Tuberkulos = det jag har.
Väninna = en vän fast en kärring liksom.
Flick/pojkvän = en slags kompis som du knullar mer eller mindre då och då men som önskar att du hellre var Robert Pattinson tills döden skilde er åt.
Kompis = någon du försökt sätta på men gett upp och numera ringer då och då för att jiddra med. Den stabbar dig lite då o då med taskiga kommentarer så att du håller dig på mattan. The kids don´t stand a chance.
Dunjacka = något du ej kommer att köpa någe mera.
Kompis = något du ej kommer att köpa någe mera.
Carola och jag = som KNIF typ?
Romantiken = ett gäng dekadenta tråkjävlar satt och gnällde någon gång på artonhundratalet och nu får vi alla lida för det.
Världsdramatiken = Något som ett gäng gubbar gnällde fram någonstans mellan säg 15-16 o 17-19 någonting och nu får vi alla lida för det. Nu ska vi ha tråkigt. Och den som är blond och fager skola ung, naiv och vacker flicka spela och den som är stor och burdus skola spela slajmig gubbe, tills döden tar kål på publiken med en stor lie av tristess. Så står det skrivet och så ska det alltid förbli fast däremellan slänger vi in lite multikulturellt alibi tjosan så att folk inte dissar oss totalt.
Vänner = det var nåt nytt jag hörde om, fetaost?
Sa ju förresten att jag skulle knulla ett omöjligt hål med ett bröd (PSR)

Teater = det är lite som att knulla. Man kan inte bara pumpa på helt blint i fyllan och hoppas på det bästa. Måste finnas lite passion också. Man kan försöka se bra ut men är man ett swine lyser det igenom, det syns på underbraxerna.
Sen får man inte bli pretentiös och av hybris göra tomma saker. Av hybris görra tomma grejer mannen NEJ. Man får inte göra det lätt för sig fan.
Nej nu ska vi ha något riktigt jävla gott till kaffet.
Livet da =
Tänk på döden och så när det känns trökigt. Det brukar jag göra. Livet känns bajj – jag tänker på hopp från bro och hur jävligt det måste vara. Sorgligt och ensamt och fan kallt brr. Gå runt och samla stenar till ryggan och få ischias liksom. Så känns allt bättre – i jämförelse.
Men isbjörnarna, ankorna, kvinnorna, regnskogarna ra… Vafan ska dom tänka på?
Nej nu börjar jag gråta.

Reaktioner: