söndag 1 februari 2009

Dun

Plötsligt har alla blivit onda – kul.
Annars ska jag rädda isbjörnen och sluta flå kvinnor levande. Stora tussar av läppen faller av. Läppen läppen läjj.
Vi är som Aftonbladet och Expressen.

Stina har svaren på alla era frågor:
Denguefeber = det jag har fast utan dengue, snarare dang dang eller dreggelfeber. Dägge dägge feber.
Tuberkulos = det jag har.
Väninna = en vän fast en kärring liksom.
Flick/pojkvän = en slags kompis som du knullar mer eller mindre då och då men som önskar att du hellre var Robert Pattinson tills döden skilde er åt.
Kompis = någon du försökt sätta på men gett upp och numera ringer då och då för att jiddra med. Den stabbar dig lite då o då med taskiga kommentarer så att du håller dig på mattan. The kids don´t stand a chance.
Dunjacka = något du ej kommer att köpa någe mera.
Kompis = något du ej kommer att köpa någe mera.
Carola och jag = som KNIF typ?
Romantiken = ett gäng dekadenta tråkjävlar satt och gnällde någon gång på artonhundratalet och nu får vi alla lida för det.
Världsdramatiken = Något som ett gäng gubbar gnällde fram någonstans mellan säg 15-16 o 17-19 någonting och nu får vi alla lida för det. Nu ska vi ha tråkigt. Och den som är blond och fager skola ung, naiv och vacker flicka spela och den som är stor och burdus skola spela slajmig gubbe, tills döden tar kål på publiken med en stor lie av tristess. Så står det skrivet och så ska det alltid förbli fast däremellan slänger vi in lite multikulturellt alibi tjosan så att folk inte dissar oss totalt.
Vänner = det var nåt nytt jag hörde om, fetaost?
Sa ju förresten att jag skulle knulla ett omöjligt hål med ett bröd (PSR)

Teater = det är lite som att knulla. Man kan inte bara pumpa på helt blint i fyllan och hoppas på det bästa. Måste finnas lite passion också. Man kan försöka se bra ut men är man ett swine lyser det igenom, det syns på underbraxerna.
Sen får man inte bli pretentiös och av hybris göra tomma saker. Av hybris görra tomma grejer mannen NEJ. Man får inte göra det lätt för sig fan.
Nej nu ska vi ha något riktigt jävla gott till kaffet.
Livet da =
Tänk på döden och så när det känns trökigt. Det brukar jag göra. Livet känns bajj – jag tänker på hopp från bro och hur jävligt det måste vara. Sorgligt och ensamt och fan kallt brr. Gå runt och samla stenar till ryggan och få ischias liksom. Så känns allt bättre – i jämförelse.
Men isbjörnarna, ankorna, kvinnorna, regnskogarna ra… Vafan ska dom tänka på?
Nej nu börjar jag gråta.

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat