Kolossialism

Hi! Jag heter Sam, jag är skådespelare. Jag spelar huvudrollen i den senaste storsatsningen Avatar. Jag vet, kan va svårt att känna igen mig i filmen. Fick biffa upp mig endel samt byta kön men det var det värt. Nu lever jag som en blå och glad bautaversion av mig själv på en annan, mer spännande planet och rockar på.
Pepp!

Saker jag tänkte medan jag såg Avatar:
Hmm… som en Michael Jackson video fast mer dialog.
Rädda the tree of souls! Försöker de här säga att det är något vi behöver göra? Asså vi...
Michael Jackson hade älskat den här filmen.
Åh glow in the dark plants och rida drakar!
Jag vill slicka på huvudpersonens överarmar.
Älskar jag den här filmen?
Vågar jag isåfall berätta det för någon?
Tre miljarder well spent asså, hajja vad mycket regnskog man kunde tjacka för tre miljarder… Fast det går inte under samma budget da… Regnskogen har väl inte så mycket budget överhuvudtaget.
Wow – är det mer jämlikt på den där planeten månne? Näeh aha han skulle bara göra sin ”be a man” rit.
Finns det Down Syndrome eller schizofreni på den där planeten?
Ah! Det handlar om samerna - damn straight eller asså jaha vafan typ Xenofili!
Den onda är verkligen JÄTTEOND och den snälla är så JÄTTESNÄLL – I love it.
Nu grät jag.
Jag måste börja dansa balett igen.

Gå och se, köp, god jul osv.

Före och efter en mängd samtal som alla slutade med andemeningen av ”Jamen Solanas var inte på fel spår asså”.
Så hem bland alla människor… Som bor själva i små lådor. Som sitter och harvar på sina små drömmar och planerar fyllesex och julklapps.
Själv drar jag mig hemåt till Hollywood nu, ska spela vampyren i nästa Twilight, den förra dog av hybris.

Tjolong