Loosen up my butt

Patrick Bateman
Mittbena packar
Mantrap tieback
Kristina Kajaso
Kojan satiriska
Oja anarkistisk
Oj anarkistiska
Jo anarkistiska
Ironiska jakats

Den här filmen är: så kidnappar och seriemördar du dig själv kvinnojävel
Aka
Så kan det gå när inte haspen är på
Aka
Loosen up my buttons baby

eller
pajsare
den som går runt kommer runt
Punctured bicycle on the hillside ohsolchjör
you naked made a man of me yet
eller
The grabbing hands
grabbeti grab
eller
the old man in koppölindär dävel föntär
oon a gouverment scheme designed to kill your dream im a fountain?
once whooo always pour
lalalalala interesting drug
aka
ohoo twisted child
so ugly so ugly
eller
I press tigger I dont press people button
nobody tjafs gonna face me with something
eller
I am un SHIT
I aint gonna loose ya.

Jag är skittrött på konceptet flickvänner. Man är ingenting men ändå ass-viktig - som en chihuahua eller ett pynt.
Man står vid sidan av och backar upp eller sabbar. Man är Ranelids fru, Noréns älskarinna, Håkan Hellströms Natalie, Morrisseys fula hagga, Henrik Berggrens olyckliga kärlek, Robert Smith´s olyckliga kärlek, Magnus Carlssons olyckliga kärlek. Man kan också vara Yoko nummer Ono och förstöra livet för en hel generation Beatles fans? Eller Ronaldos tjej, Beckhams fru, Ronaldinos tjej, Torris flickvän, Zlatans fru, de typ shoppar - det är ett slags jobb också. De har en parallell verklighet där andra saker rular. Saker som gör att jag får en oerhörd lust att sätta mig på en stor tjock häst, sparka den hårt i aktern och heada mot branten.
Man är tjej.
Man har inte groupies i vintageklänningar som står och svajjar framför scenen när man läser dikter, fy fan vad najs det hade varit.
Jag kan förstå varför alla killar sitter och tragglar framför lägerelden, går gömda bakom en lång svart lugg med en Kafka bok i handen, de får saker av en massa tjejer - gratis. Kan man avskaffa lägereldar, tjejer och killar som koncept? Gud?
Finns det relationsdadaister? Take me with you.

För att vara lite konstruktiv - ehem
läser just nu en dödens bok.
Världen är slut, allt har brunnit, verkligen brunnit alltså inte psss utan kablam! De få människor som finns kvar äter varandra, alla utom en pappa och hans son. De går och går söderut via ett fjäll, det är kallt och rätt hopplöst, som allt. De pumpar in kärlek och skräck i atmosfären till nästa som kommer – om ett par tusen år. Inga fåglar, inga hästar, hundar eller katter – bara lik överallt, och aska. De minns inget av sitt förflutna - det var för länge sen, de drömmer om självmord.
Det är fint att just de två har varandra men det går sönder hur lätt som helst.
Den är vahetere post-apokalytisk, som allt. Man föds ur en grav som det där fitt vagina citatet, allt är borta som en gång fanns bladderi bla,
Det är som gravstenarna på Morjärv kyrkogård som stod där förra sommaren men som nu inte står där mer, de betalade inte för sig, nu finns dem absolut aldrig mer. Jordhögar med benbitar i. Jag kan ta alla de där stenarna och ha dem i min ”trädgård”. och här är ödsligt med tomma hus och skog, jag leker postapokalypso med hunden och springer skrikandes naken genom skogen och blir blodgivare samt mat till små djur som skriker: iiiiiiiiiiiiii.
Sedan går jag och lägger blommor på alla övergivna gravar, så att ingen plockar bort dem.
Jag tror att de döda diggar det.
Hajjar du? Diggar.