onsdag 11 juni 2008

VAFAN!

Jag har egentligen ingen lust att skriva det här men vafan, är så jävla less nu.
Ännu ett självmord
och vi ska väl alla den vägen vandra. Sköljas fladdrande bort i en gigantisk våg av självhat och egocentri och hoppa från pallen.
Vi asså VI lider alla av en svår obotlig sjukdom: vi tar livet av oss närsomhelst.
För att människor ska minnas en, ska straffas, ha dåligt samvete, slippa se en.

Romantiken har lärt oss en sak: att livet suger. Man siktar på och drömmer om det ouppnåeliga och når aldrig dit, blir hemskt olycklig på köpet, hajjar inte varför ingen kommer och räddar. Blir helt distanslös och jämför sig humorlöst med andra och alla andra är skitvackra och duktiga på va skit som helst.
FUCK DET DÄR NU!!! SLUTAAAA. Varför kan det inte bli en looser revolution där alla människor bara reser sig upp och skriker: jag är ful och det är helt underbart, jag lever ensam, har typ tre polare, inga pengar, ingen pojk/flickvän eller barn - precis som typ alla andra i Stockholm MEN jag har det kul, det finns skitbra litteratur, man kan bajsa i skogen, dricka hembränt i Finland, kolla shlagers, dansa fult, det är det som är livet, grejjor man gör eller drömmer om eller små saker som att käka frulle och lyssna på p1, det regnar och man går till bibblan och iakktar gubbar. Ringer till någon (om man nu vågar/pallar el skicka ev ett sms eller bara skiter i det utan att må skit för det, alla är ensamma ändå), ser en film, äter grillat bröd med chevre, honung och skinka.

Jag vet att det är hopplöst att försöka muntra upp men VAFAN! Om alla hårdpeppade varandra utan att tillåta barndoms ältande och psykisk självsvält typ: om du klagar får jag slå dig, håll käften och gå på bio med mig nu, sen knullar vi och sen dricker vi té, jag tänker inte gå förrän du är glad igen och det verkar ju ta ett par bast.
Fast man vågar ju inte det, man vill ju vara god och lyssna och hålla med, fast all den där godheten blir ju bara helt meningslös när människan ändå ligger kvar ensam hemma och grubblar, eller?

Jag gaggar skitofta (asså i texter då asså) om självmord.
Det är väl viktigt att babbla om, fyra om dagen. Det är som fyra frukter och grönt fast tvärtom. Det är svinvanligt när det är fyra om dagen, det är som att fyra om dagen skulle brinna inne eller bli överkörda av bussar. Förr eller senare så känner man någon och så är man där på andra sidan från lycklig och välmående och undrar vafan!?!.
Det känns just nu som en folksjukdom, att det bara kommer att explodera i en blodig folk"fest", imorrn hör jag om en till, så en till och…
Ju mer lyckad, avstängd och framgångsrik man ska vara desto fler pallar, broar och onda tablett askar.
Jag tycker att man borde bojkotta självmord. Inte någon jävla noll vision utan bojkott, asså folk ställer sig upp och skriker att DET INTE ÄR OKEJ! Det ÄR inte det asså lyssna på Stina nu. Man har rätt att få dö - JA men man har ingen rätt att lämna människor helt ensamma.
Man måste kramas mer, inte säga: jaha okej du ska vara hemma ensam ikväll igen, det var ju iof 456 dagar sedan du var ute sist men ha det så roligt.
Vara lite flexibel för andra för att rädda andra och sig själv. Jag suger på det förresten, jag är typ sämst på det.

Psykvården ba: ja vi utvecklade en rad idiotiska tortyrmetoder för jävligt länge sen och nu lever vi på gamla meriter så att säga. Vi har ingen koll, vi bara låtsas – hajjar ni inte det?
Vi rekryterar blonda, sköra psykpatienter utan självinsikt till psykolog och terapeut utbildningarna, vi har ingen humor eller flexibilitet. Vi ger er piller när vi inte orkar höra på när ni ältar er barndom längre, trycker in ett gäng antidepressiva i käften på er så ni håller snattran asså.

Aj shudd know, min farsa var psyksjuk med typ åtta olika diagnoser och morsan mentalskötare. Jag är en slags muterad superpsykhjälte som kommer flygandes (i mina dagdrömmar) och lyfter ut människorna från psykakuterna och placerar de på bondgårdar bland varma hästar, kossor, valar och andra fina djur man kan klappa och ge marie kex. Drar ut deras telefonjack så att myndigheterna inte får tag på dom, stjäl från rika psykiatrer med fina bilar och ger mina små vänner mer cash än försäkringskassan.
I verkligheten är jag för taskig på matte för att kunna läsa till hjälpare men skulle någon i min närhet blivit virrig hade jag gjort vadsomhelst för att rädda dom från psyket, asså dra till Aruba, Island, Tjottaheiti, TRIESTE, knark vafan! Hamnar du på psyket är det kört, det är den enda sanna visdom jag känner till: Hamnar du på psyket är det fetkört. Min farsa joddlar från graven: Skratta Stina, gör vadsomhelst, sup! Åk båt, hamnar du på psyket är det kööört!!!
Det gör inget att du suger på det mesta från bokföring via grammatik till matematik och sociala relationer, vi gillar dig ändååå!!!
Går du till en psykolog är det rätt kört också. Sitta i 45 minuter och stamma om sina päron till en auktoritet som sitter och längtar hem, det är inte värdigt. Allt för att få lite bekräftelse och därefter pilleriller.
Psykvården är inte värdig. Jag vill till utopia TRIESTE, fast jag är ju inte psykpatient.

I Trieste har man en slags verklighet där psykpatienter tillsammans med läkare (fast rätt få) driver egna företag typ hotell, restaurang osv (i staden då asså inte ute i bouffon periferin) Dom accepterar tvångstankelennart och schizoleif, dom får vara hur dom nu är, det viktigaste är att inte hamna på psyket. Dom hjälper varann så att ingen hamnar på psyket (ja en gång till:psyykeet). Psykena är typ tomma där. (det här är vad jag tror inte vet)
I Sverige hjälper vi varann så att ingen tar livet av sig?
Om vi nu leker att vi är ett gäng psykpatienter och Sverige är Trieste (min illusion om stället) så startar vi hotell och grejer… Folk dör bara naturliga dödar, under ångvält, på disco osv.

Kan folk sluta älta sin barndom förresten! Den var där, den var hård punkt. Gå vidare, din granne är snygg, köp en hund, ja gör det da! Gnäll utav bara helvete, det är lungan – jag sätter på kaffe så länge, nu startar vi en bordell.

Det finns människor som söker psykvård när någon har gjort slut med dom, men det är väl logiskt. Det är logiskt att vara helt bindgalen, det är väl det enda friska. Jesus var bara en snäll människa osv. Man får vara hur man vill men folk får inte vara så jävla taskiga.

Jo jag har fått en lägenhet i Stockholm nu förresten, fast jag är svinskraj för att flytta dit för jag vet att jag kommer att bli helt alena där, ingen hälsar på för den ligger rätt långt bort. Kommer att sitta där ensam med min radio och göra osammanhängande konst som inte duger mycket till... Min barndom osv.
Jag lovar att komma hem till dig och sitta tyst och läsa DN varje morgon om du gör det med mig.
Tillbaka till riktiga Sverige liksom… funderar på att våga backpacka mig till Balkan bla bla… Jag hade sett ut exakt som en uggla om jag blev tvungen att bära glajjer förresten…

Hamster i en roddbåt skriker till kompis hamster:
Vafan?
Hamster 2: Noah?
H1: formel 1 asså
H2: snadderblandning?
H1: snadder
H2: funk?
H1: <3
H2: hardunåt?
H1: vilse i snadderblandningen, fönsterslickare kommer snart till ett fönster nära dig.

Så jag drog alena till skärgården också förresten btw. (svina babblar vidare)
Det är fan mycket skit man ska uthärda innan man får se det där jävla havet, inte värt det.
Tacka vet jag norrbotten
Bosnien
Vartsomhelst
Havet kan gå och runka sig i röven
”åh det är så fantastiskt vackert härute”
Ja jo eh det var det fram tills du började snacka

Saaatans svensson barnfamiljer: drog taskiga kommentarer om den där tjejen med arga hunden, bara för att jag var själv.
Livet är inte alltid mamma, pappa, barn och frid och fröjd. Man kanske inte alltid kan välja hur ens liv ska se ut, man kanske inte har några vänner att åka till skärgården med.
Edra barn går fult.
Jag har nu tvingats lyssna på ert domestic travel violence istället för hav och fågelkvitter hela dagen och beslutat mig för att eran pest är värre än min kolera.
Det skulle smaka det, i ett nunnekloster

Sun made russin
Evil made people
Skärgården:
Det finns en inbyggd kolonialist i varje människa.
”-Åh vad fint du har det! Jag tar det, är det lugnt?
Ja och mina fem barn behöver det bättre, du är ju bara en.”

Måste du bajsa i skogen?
Nej gå inte ner där
Älskling stenarna är så djupa här, styr till höger älskling
Gnäll, varför köpte jag inte kex

I am alone in the archipelago
I am aloe vera in the archipelago
Fast omgiven av ondska
Min kjol är för kort och jag har dallriga lår fulla av revor
Dom dallrar
Jag sover i dom som en påse
Jag drar runt och påsar

I den stilla skärgården: något oväntat – Scooter?

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat