Ett tal till folk

Jag är en sjukdom:

som CATS fast AIDS rep rep rep from stina Kajaso on Vimeo.

som CATS fast AIDS.
Jag brukar drömma att jag är Beyonce.
Slutet av oktober i Malmö.

Malmö...

som CATS fast AIDS typ RENT

Gör ett nytt projekt och tänker att det behöver en egen sida med bilder som inte är så mycket mina egna.
Här: http://sonofdaddy.tumblr.com
Jo jag vet... jävla tumblrskit osv, fast jag vill ju också tumbla lite som alla andra barnen, går nog över fort.
Så återkommer jag med lite texter och sådant här som vanligt.

Kärlek/
Svinet

Malm-ö

En tablå.

En pjäs om aids.

Cancer Ebola sjukdomar.

Kloroform.

Fok ja!

I sjuksängen:

-Jag har en stark känsla av att inget kommer att gå bra. Nånsin. Det här kommer inte att sluta bra. Alls.

En ängel hänger och dinglar fram och tillbaka uppochner i ett rep från taket. Dundrar in i väggen lite då och då.

-Aj

En sjukhussäng.

Någon kommer in och försöker trä på sig ett par omöjliga latexhandskar för att kunna ta på den där stackars människan som ligger och klagar.

En snubbe står och håller en kandelaber.

Handskarna välter ut den sjuke ur sängen.

Och en såndär clowntuta som går neråt ba: wuuuuuuaaaaaaaapo.

”kolla va mycke fina grejer jag köpt”

Gaga oh la la.

Medan nån kändis står och pratar om sig själv i en åtta-timmars festlig kvinnomonolog på ett utsålt typ Globen som sedan sänds på Svt och alla gråter.

Badar alla i sin meningslöshet.

Ta tvålen på repet och för den in och ut, in och ut…

Repetera.

Och ångesten, andnöden, skräcken för döden, för att vara meningslös, att be drowning in the klor of capitalismen.

Jag tänkte gnida in mig med en burgare och låta tiden gå.

Och alla blir passiva, lägger sig och ba dör.

Baka muffins med choklad på.

Die!

Oh lord.

Det finns inte tid.

Jag är mest bara arg.

Utanför skäller hela Malmö.

Och det blir inte konstnärligt bara för att du klipper ihop en massa snygga bilder utan mening.

Hamilton monolog:

-Fok ya.

Vi möttes på en språkresa.

Nu ska jag döda hela kvällen.

Asså ingen dialog.

Jag för dig till min barm.

Haha kiwifågel?

Jag har blåsljud i hjärtat.

Jag tror jag är knäpp.

Koketteri, säger mamma.

Men jag undrar ibland om det jag upplever som verkligt upplevs av andra.

Koketteri.

Blabla.

Varför får alltid Paul Bettany spela monster?
Och min granne gråter i detta nu som en clown.
-Bu hu hu hu.
(och tänk en tuta som går neråt)

Foto: Eyal Shachar

Slut på etyd.

Hej/

Svinet

Call me maybe

På repeat ba: Dude I just met u...? 

And this is crejzy (frog)... 

But heres my number... 

So call me maybe...

De sålde uppblåsbara clownmasker på GK:s i Mordjärv, man blåser upp dem med ett sugrör.

Och för en vecka sedan tältade vi i en vägkorsning. Crossroads. Vi spelade Eddie Meduza och grävde inte ner något.

Happy times. Kanske årets bästa bild.

Alla bilder tagna av Eyal Shachar

Hej/
Svinet

Slakt

Hej.

Det ringer i örat.

Piiiiip.

Tänker på att det var länge sedan jag skrev. 

Har spelat två föreställningar nu, det var läskigt, det var kul, det gick bra. Se bilder nedan. Jag sörjer lite att alla dessa oändliga timmar av jobb får en publik på kanske trettio pers vartannat år.

Men jag är glad för mycket annat och oändligt mycket mer.

Jomen.

Har sett en massa film och antecknat följande:

Multiple demon obsession.

Inflatable death wish.

Det finns ett vel inuti som vill ut.

Alla vill se trovärdiga och genuina ut som M.I.A.
Alla ser ut som det, trovärdiga och liksom på riktigt.
Frank ocean.
Jag ska också jobba hårt och vara trovärdig.
Haha said the clown. 
Jag hoppar fram genom livet som en skållad höna.

The Crow finns i typ fem delar?
Time to daj.
Eller straffnuppa.
Eller bäver. 
Eller ompa lompa som en beaver. Eller ba dra nån gamling över dig. Dra över en gamling. Dra. 
Jag ska tänka som Batman nu. Och vad är den röda tråden?

Är det Pussy Riot?

Jaja...

Bilder från Das Boot på kulturhuset, alla tagna av Eyal Shachar:

Foto: Eyal Shachar