lördag 10 maj 2014

Ljuba vi

Den här bloggen är en jävla röra just nu.
Jag tycker t ex att texten om teateryrket jag skrev häromdagen är jättedålig men den kändes behövlig eller såhär – det är så det är ibland, man har sådana dagar, det är skört.
Och så skrev jag att jag gillade Belgiens bidrag, wtf?!? Det var ju det värsta jag hört på många år.
The förvirring!
Men jag tror på att dagbok under den här speltiden blir en way att få lite distans möjligtvis, varannan dag känns bra och varannan sucky pants, i går t ex lekte jag Conchita Wurst i huvudet och slapp mig själv. Publiken skiter i vilket och det är ju inte min fest heller, hur jag mår är liksom likgiltish.
Alltså på ett bra sätt.

Annars ägnar jag mycket tid åt att odla grön hy av avund på olika männiksor som har framgång, det är ohälsosamt.
Crying at Insta liksom, vad hände? Och bölar för att folk inte gillar det man gör, vad hände? Skärpning.

Nåväl.
Jag spår en stark comeback för blobben snart.
Och ikväll vinner Conchita Wurst såklart.

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat