Breaking down pt 2

Ser jag klok ut?

Kolla min mat jag bloggar på bloggen.

Det ser sjukt äckligt ut.

Det är hår i den.

And nuts.

Det blir alltid värre framåt natten?

Du och jag och döden döden.

Konstigt att normen är:

Jag hade en importfru här ett tag men hon dog... 

Livet kan ta slutt.

Det handlar om selfies. Allt handlar om selfies.

Self mutilation.

In the face.

Så att inte snubbarna gör "grejer".

I röven.

We were en gång i tiden great spirit warriors!

Shapeshifters?

Our warriors sharp teeth tore stuff apart. But only fire and children smell could kill it.

The cold ones.

She saved the tribe.

Cold ones. Our magic awakens when their near. 

Something terrible is coming.

K Stew.

Vuxna män i corpse paint.

Min teater är typ:

Hej jag har varit försvunnen i tre månader och ingen letar efter mig.

Snabba klipp.

Något hemskt kommer hända.

Chop chop.

Du tror att jag inte har en själ, I havent.

Chop chop.

Vi är tillsammans för alltid. För alltid! Det är ALLTID roligt.

Jag lyssnar på Patrick Wolfs låt House.

Han är lycklig där.

En man med granatbälte smyger tydligen runt här.

Kanske är det PMS, jag har varit arg hela dagen, det gör ont i kroppen. Jag är en dålig konstnär. Vill klara av att göra det där stora, värdiga, fina men står och stampar i ett mjukdjursträsk ensam i en black box och det är dammigt.

Dampigt.

Jag hoppas att det blir bättre än vad det är nu.

Min teater:

Björnen ba: Schh det låter som att det är en människa här.

Alla människor är utrotade för länge sedan och nu lever vi i paradiset.

En björn som rockar rockring.

Först av allt:

JAG SÖKER JOBB.

JAG KAN DET MESTA.

HAR DU JOBB?

JAG KAN FOTA DIN BEGRAVNING/ BRÖLLOP.

JAG KAN DISKA DIN DISK.

Alltså jag kan så sjukt många saker som är onödiga.

Varmvattenberedare: 6000 spänn.

Måste tjacka.

Ska inte tjöta mer om Grizzly man nu, tror kanske det värsta är över av utarbetad, rädd och ångest. Har återfått lite perspektiv, det finns en värld därute full av andra människor osv.

Tjo pip

Throwback till fan allt

A poem:

Missförstå mig rätt men jag känner för att lägga mig ned och skrika/kasta in handduken/gå green som häxan Ding Dong och bara throw vengeance och skit och godis eller göra figurer i keramik tills någon drops a hus on mig.

Rulla in mina randiga strumpor.

Den här föreställningen är av någon anledning det läskigaste jag gjort. 

Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.

Livet:

Det onda rullar alltid in i svarta bilar.

Med fult hår.

Med evil plans.

Eller i bloggar utan problems. Eller i kulturkretsar...

Man ska besegra dem med konstig underhållning. Och maybe någon dag kommer jag också stå där i helskägg med darrande läppar och få en massa kärlek. 

Men tills dess känns det sjukt ensamt. Den som tror att en frivilligt ensam vill göra allt, den fattar inte. 

Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.

Svenskar har nog generellt svaga nerves?

Jag drömde inatt att Michael hade blivit tillfångatagen av talibaner och skulle bli decapitated.

Han pep med svag röst:

Din talang är märkvärdig och flawless.

Din alltså.

Min är bara märklig.

Men så kan jag tänka på Conchita Wurst och så blir det kuligt igen. Man ska vara modig och strong och ta plats.

 

Övrigt:

Jag tror inte på att känslan av utanförskap räddas av en förening.

Fast mest vill jag rädda min yrkesglädje, eller iaf den där lilla kreativa jäveln i bröstet som just nu känner sig helt mobbad och svintrött och som helst innerst inne vill fota, skrika, måla men bara kollar åt andra håll där "folk är så mycket bättre och framgångsrika på riktigt".
De har kollegor and friends.
Jag håller på att bli grön som häxan. Vilket är passande för vi är ganska lika på snoken.

I pray this misär soon to be över.
Några dagar till av sömnbrist, inte behålla maten, fem bokade per föreställning, en tyst sal, tankar på att snubbla, bli rädd, misslyckas och sedan hem och ligga foster.
Och vissa dagar är det skitkul att spela, det har gått bra kanske två av fyra, det är inte skit. Men hur ska nästa gå? Och nästa? Och hur ska jag få i mig mat och sömn?
Gräm och distanslöst kvid.
Bara några kvar sedan vila. 
Sedan kommer jag helt säkert sakna det, glömma hur rädd jag var och hoppa upp på hästen/renen/björnen igen. Några har tom blivit lite underhållna tror jag, och det är ju målet. Att folk ska börja tänka på grejer, inte bli uttråkade. Men så tänker jag på de som peppat innan och som blivit tysta efter, känns som de flesta? Som att föreställningen har varit så kass att folk inte ens vågat säga hej efteråt.
Eller är folk uttråkade?
Varför slösar jag hjärnceller på saker jag inte kan styra över?
Eller såhär Stina: de bryr sig inte, de har annat att tänka på, det är bara du som nojjar öven en skit i rymden. Det är rymdskräp, ET ring någon annan, sluta tjata och få lite perspektiv.
Vi bryr oss inte.


Och tack Conchita (och Europe) för årets pepp! Jag tycker fortfarande att den här låten från 2012 är better:

 

Och jo, om ni inte fattat grejen med den där totala glädjen för Wurstens skull (bortsett från det att han är en kick-ass sångare och har utstrålning så att man dör samt sjunger om löv mellan people) så är det bara att läsa kommentarerna den här människan får under sina videos på Youtube, det är hate och hat och späk. Tårarna i lördags var förvånade och tacksamma på riktish, inte bara för andra runtom i f ex Ryssland utan för sin egen ryggrads skull va tänker jag.

Och (huga) hade jurygrupperna fått bestämma hade han inte vunnit alls, det var folket som röstade fram Conchita. Det är som i sagorna ibland ibland ibland, good vinner.

Kärlek och stön/
Slaktsvin

Ljuba vi

Den här bloggen är en jävla röra just nu.

Jag tycker t ex att texten om teateryrket jag skrev häromdagen är jättedålig men den kändes behövlig eller såhär – det är så det är ibland, man har sådana dagar, det är skört.

Och så skrev jag att jag gillade Belgiens bidrag, wtf?!? Det var ju det värsta jag hört på många år.

The förvirring!

Men jag tror på att dagbok under den här speltiden blir en way att få lite distans möjligtvis, varannan dag känns bra och varannan sucky pants, i går t ex lekte jag Conchita Wurst i huvudet och slapp mig själv. Publiken skiter i vilket och det är ju inte min fest heller, hur jag mår är liksom likgiltish.

Alltså på ett bra sätt.

Annars ägnar jag mycket tid åt att odla grön hy av avund på olika männiksor som har framgång, det är ohälsosamt.
Crying at Insta liksom, vad hände? Och bölar för att folk inte gillar det man gör, vad hände? Skärpning.

Nåväl.
Jag spår en stark comeback för blobben snart.
Och ikväll vinner Conchita Wurst såklart.

Grizzly Man 2 bilder

 Foto (Iphone) Eyal Shachar

Kom och kolla!

/Svinet

Öurovision

Slutdeppat.

Och det kliar i schlagerblobbsfingrarna.
TY!
Ikväll börjar årets bästa grej - Eurovision. För ett år sedan var jag på plats i Malmö med pressleg och det hela. I år blir det teve med chips och den prylen, det är okej.

Bra år! Det finns något för alla och för oss som gillar Eurovision och divor så finns det LOADS! Så många tunga röster och balladdrottningar, öron kommer blöda.
Mycket hjärta. Mycket tears. Passande för läget. Jag kommer gråta oavbrutet till Österrike, Norge och Spanien mfl.

Ikväll (klockan 21:00) tävlar:

1. Armenia: Not Alone - Aram MP3
2. Latvia: Cake To Bake - Aarzemnieki
3. Estonia: Amazing - Tanja
4. Sweden: Undo - Sanna Nielsen
5. Iceland: No Prejudice - Pollapönk
6. Albania: One Night's Anger - Hersi
7. Russia: Shine - Tolmachevy Sisters
8. Azerbaijan: Start A Fire - Dilara Kazimova
9. Ukraine: Tick-Tock - Mariya Yaremchuk
10. Belgium: Mother - Axel Hirsoux
11. Moldova: Wild Soul - Cristina Scarlat
12. San Marino: Maybe (Forse) - Valentina Monetta
13. Portugal: Quero Ser Tua - Suzy
14. Netherlands: Calm After The Storm - The Common Linnets
15. Montenegro: Moj Svijet - Sergej Ćetković
16. Hungary: Running - András Kállay-Saunders

Man måste älska Portugal! Och Holland. Belgien, yes. Montenegros låt är supervacker. Island är okej (alltså har ju inte sett någon live), Azerbaijans låt är vacker men saknar väl kanske en refräng eller två.
Armenien är segertippad, jag är tveksam men vi får la se vad de gör på scenen. Tror det kan gå okej för Sanna ändå, hon är så säker. Jag känner hopp, och pepp.
Och chips och dipp.
Ukraina går vidare, Ryssland blir utbuade?
San Marino kan bli tråkig eller rolig, jag vet int. En sak är säker: ni kommer skrika efter upptempo, därför kommer Portugal vara er räddning ikväll, trust mig. Och även Ukraina tror jag.

Men om vi snacka i det stora hela med vinnare och så:
Österrike uber allez - som jag tror kan vinna även om Ryssland mfl vill bojkotta. Låten är inte lika bra som den förra med Conchita Wurst men bra nog, Wurst är stjärna nog och det kommer bli FABULOUS!
Norge - även om jag tror den kan drunkna bland allt annat, beror ju på hur han är på scenen och så.

Sedan så gillar jag Spanien, Italien och Israel, Rumänien (lite Malta också) samt Frankrike. Osäker på Armenien faktiskt. Men allt det här tugget är ju utifrån att inte ha sett något live dårau.
Jag gillar det mesta i år faktiskt, utom ett par av de tråkigaste balladerna men de kan ju å andra sidan ha skitsnygga nummer. Conchita Wurst har med sig 20 par skor och Sanna 22, bara en sådan sak liksom.
Och Polen med sin gubbsjuka pattegrej, asså bara i Eurovision.

Här finns en lista med alla låtarna: Eurovision Song Contest 2014
Här är Conchita: 

Alltså: VINN VINN!
Eller denna:

 

Här är den mest segertippade, mäktig mjovars men det är något som saknas:

Rösta med hjärtat vänner!

Update:
Lite till bara:
ÅH!

 Och (aaaaaa! påminner om Anna Vissi för Grekland för en himla många år sedan):

 

Och det här är också så rörande:

 

Och Rumänien är nästan alltid bra (även om denna är lite rörig):

 /Svinet