Fluffy the Empire slayer

I en klänning av pomponger som en stor pompong (tampong) i en värld av blommor. 
I en liten värld. 
Lundby living. 
In Kokong.
Ser vi.

Girls on sticks.

Girls.

On sticks.

(på tyska)

I min lilla lilla värld.

Av blommor?

Glowsticks.

On legs.

Med hår längre än Rapunzel.

(in armpit)

Paus. 

Jag ska (fan) skriva en barnbok.

Lilla mamma.

Med fina bilder. Edutainment. Anna Odell. En komikers uppväxt. Den tyska mamman. Barnkalas.

(in deutch)

Sång och dance.

Och mammor unt pappor.

Och få den utgiven.

Hej.

Det här är till alla som alltid blir fyra eller femma.

(ställ dig högt upp på en piedestal och veva med armarna nu och mimscream)

Ni som känner er som Michael minst men som aldrig kommer längre än… fyra.

Ni som vet hur det känns fattar, ni andra måste börja torska lite så fattar ni, vi hamnar alla där, vi ska alla den vägen snubbla.

Det kallas kulturellt kapital. Typ. Att inte ha det, ja du hajjar.

På svengelska: powär.

För dig som kom till fjärde provet, nästan blev utgiven, orkade halva loppet, spelade in en skiva hemma i vardagsrummet som din syrra tycker är jättebra men ingen annan, hoppade av Gymnasiet och ångrade dig när det var försent, till dig vars kompisar är fotomodeller och skitduktiga på sociala medier och du försöker men har bara tre följare på Instagram och din blogg är en blek rörig kopia av något som skulle kunna bli bra med sex följare och du undrar: hur fan gör man? Är livet högstadiet always? Eller kan man skita i att bry sig om det där med poppis? Och är det intressant? Är det bra?

Du som dagdrömmer om att golva hela världen någon dag, de ska få se typ den grejen. 

(i barnboksform)

Men alltså, du är bäst. Det coola är ju att inte finnas, att bara va. Lyssna på Eddie Meduza, känna vinden i håret och pilla sig i naveln. Kolla nyheterna och gråta, läsa lite fantasy och gnaga fryspizza. Ensam eller i sällskap. Allt är fint. Du är fin. Du är den som DE vill vara tänker jag.

Du borde stänga av Internet ett tag och bara andas. In och ut.

Och igen.

In.

Ut.

Gnegg.

Fladdra runt som en horse.

Att va kändis innebär dock att man får göra roliga saker, jag börjar fatta det nu. Att vara socialt skygg, lat och ha dålig tajming innebär lite oflyt och otur.

Men det är ball att inte finnas.

Och tur att jag har så mycket att göra:

En fjärdedel av alla i detta landet klarar sig inte genom ett ex av DN förresten. Det är läskigt på riktigt i den verkliga världen.

Lambo hej.

Och en till.

Lambo hej.

Kläm i nu.

Tjo fadderittan Limbo.

/Fladderfittan

Fangirling

En juldikt.

En komedi. Och luciatåg.

Hon är dråparn.

Ensam och pervers.

Vitklädd med ljus i hår.

Förföljd av en kråka, mystik, saker händer.

När folk säger till mig att de har häxiga krafter brukar jag tänka nej det har du inte.

(lyssnar på syrsor i slomo och ba:)
What if God was one of us?

Jag är också med i bandet.

Det är Britney din gatflicka! 

Projektion av väg.

De goda vinner. Skurkarna dör. Anden från forntida jular.

(inre monolog)

If I can face my fear, it cannot master me.

My fear is in the mind.

Vi var på rundresa i norra Sverige, så dog vi.

Musik ska byggas utav glädje.

Jag är stor. Jag har brun päls.

Jag är mjuk.

Jag är hungrig.

Jag är inte en beaver.

Springer runt i skogen, det luktar löv unt mossa.

Sturm unt drang.

Alla är rädda för mig. Jag letar mat. Hör prassel. Letar mat.

Hör syrsor i slomo.

Letar mat. Julmat. Billig.

En björn kan inte vara osäker. Jag vill va en björn. Man äter en rädd björn. Jag vill inte vara björn.

De dåliga vinner aldrig.

Va övtydöig me inte melodramatisk.

Man vs nature.

Good vs evil.

We fought and we won.

We fight and make up.

We gör slut.

We go home.

Vi lever av jorden.

Perfectly harmless. Looking. (ser bra ut)

Drömmen om Hollywood inristad i dörren.

I pannan.

Vi lever av salt.

Och fett.

Och joddel på vinylskiva.

Joddleri/

Svinet

Grizzly Video

Här är filmerna som jag visar på utställningen Grizzly.Man. Staring Eyal Shachar the star och jag som den irriterande regissören från hell. De är helt improviserade (duh) och jag har hämtat inspo från filmer om ensamma män i skogen.
Grizzly.Man. from stina Kajaso on Vimeo.

Let the bad witch rula

CC ikväll, vernissage.

 

Kbt Abc

Försök porträttera stress.

Med humor.

Repetera.

Gå under jorden.

Med armen in i en björnkäft som en handdocka: 

-Hej Bullen. Jag mobbar mig själv på jobbet, det är skitjobbigt.

För att överleva ba:

Death by Miley.

Deaf by Miley.

Kör loss på häxgrejen med en Smiley.

Semifiktiv dialog från my life:

1: Jag ville gå ut och (fångade en räv igår men räven slank ur näven) köpa en pizza igår men det gick inte.

2: Why?

1: För att det kändes obehagligt, inte så friskt men sant, som att jag skulle vara obekväm i kroppen, liksom orolig, börja fumla. Pizzamannen skulle titta besvärat på mig och tiden skulle stanna.

2: Brukar det hända? Har du några bevis för att det skulle bli så?

1: Ja. Nej. Har jag en dålig dag uppför jag mig därefter och upplever väl då att folk i min omgivning blir som fiender, like bears in tha wood. Jag måste liksom gå in i en roll innan jag går ut, tänka att jag är Sherlock eller Pj eller något annat. En sådan dag. När man inte har hud ens, man är helt flådd och liksom hasar fram, som skit.

2: Brukar du känna dig som skit?

1: Ja.

2: Tror du att din omgivning ser dig så, eller som konstig?

1: Ibland tittar folk länge efter jag har pratat, liksom med en allvarsam min. Det är som de antingen kan lukta min nervösa status eller bara inte hajjar, hursom så brukar det bli tyst, konstigt och sedan svarar dem efter hundra år. Nu nämner jag bara de dåliga dagarna, bra dagar så märks det inte så mycket. Säg varannan, var tredje.

Ja. Nej.

2: Har du några bevis på att folk faktiskt tycker att du är konstig?

1: Jag har väldigt få vänner. Det är ofta helt tyst i mitt liv. Killar brukar undvika mig. Djur brukar funka. Jag har inte ett gäng av friends som vi klär ut oss till Spice Girls tillsammans.

2: Behöver det vara så?

1: Det är väl inte så enkelt, nej det kanske inte ska vara så, vem kan säga det? Har du många vänner? Sitter ni och äter Gruyereost på helgerna? Äger du en pastamaskin? Brukar ni äta syltlök? Har du blivit lämnad? Gjorde det att du är livrädd för att bli lämnad igen och för att folk inte tycker om dig egentligen men inte vågar säga det förrän det är försent fast de är så konflikträdda att de inte säger något då heller, de bara agerar och du reagerar och sedan är du trött i några år. Gillar du att trycka upp glitterlim i analen för att sedan beundra din tindrande bajskorv i toan? Tror du att folk skulle tycka att också du vore konstig om du gick runt som en helt öppen bok hela dagarna? En nakenbok på en wreckingball typ, som swingar sig fram. Saggy balls på turné genom tillvaron. Folk tittar länge och frågande. Du ser konstig ut också, lite ofrivillig utväxt, dålig hållning, inget sinne för kläder, avhuggen profil och ett skrämt uttryck.

Jag märker att kvinnor ibland ser medlidsamt på mig, alltså snällt. De ler snällt emot mig när jag kommer gående. 

2: Måste det vara så?

1: Jag tror att kvinnor är sammanbundna av mens. Man måste köpa blöjor en gång i månaden för skitmycket pengar och gå runt med dem på sniskan i trosorna, det är förenande. Så får man svamp också.

Killar har aldrig några problem. Killar blöder inte, de dör aldrig, jag har försökt.

2: Vad är oddsen för att saker ska misslyckas tror du?

2: Det låter som ett ganska ensamt liv…

Hakuna matata.

Sjung som en krabba.

Sing like a crab.

Men seriöst det är inte roligt.

Seriöst.

Det är allvar.

Stå på rad och klappa händer.

För nu kommer vi.

Medelåldern på män som köper sex är 44 år.

En björn har förstört min kanot.

Och ätit upp all min mat.

Och snattat min kreativa glädje.

Jag skulle vilja be någon om hjälp.

Det där med björnen var en metafor.

För folk som uttalar sig vårdslöst.

Jobbig grej förresten, när man kommer hem till sin lägenhet efter ett par år på vift och noterar att grannarnas plågade oinkskrianden natten lång resulterat i barn – som också skriker.

Alla ba skriker.

Så är mitt liv. Men hur är ditt? Skriv till stinakajaso@yahoo.se och berätta.

Saddle bags.

Så finns det ju såklart en skitarg motreaktion mot den där inre mobbaren som skriar: skit i helvete vad alla tycker!
Du är bra som du är.
Yada hej.
Dagar då man känner sig som kingen osv.
Men det är ett annat inlägg.

Modell: Eyal Shachar