tisdag 17 juli 2012

KILL

En vecka in Kill (asså Kil i värmland)

Av Stina Kajaso

Om vecka 27 i Kil.



































Kan någon bära mig en bit?




































Sommarplågan ba:

Är det dags igen?
Ere dass igen?
Vi ska hm hm hm hm hm som värsta grymma män.
Tjejer är som frimärken.
Papa pa papa pa lala dass igen.

(lång tystnad)
































Folk gör saker.
Sakta.
Pausa.
Sakta.
Pausa.

...

Jo vahetere Kil blir lik baklänges.

(lång tystnad)

Vår samtid:
Poesi som börjar med jag i varannan mening.

Och alla ba lövs it att se film om andras relationships medan lilla livet hemma paddlar bort.






Lite mer action nu.




Det ringer i örat.
Hallå?

Hej hallå.
Man blir en clown ba hej hallå.
Stor smiley ba :D
Snälla åk hem.
Igen – stor smiley.
Hej hallå?
Kör runt mig på en gammal vagn.
Konst som är uppfodrande.
Gammal vagn.
Konst.
Gammal vagn.
Hö hö.
Kör mig osv.
Drängarna.
Tjejer ba hö hö osv.


(till unz unz unz)
Vad är koden?
6804.

(till musik)
Det susar i säven.
Släng mig över sängen.
Flip me hittan och dittan.
A b c d me.
Sa Bill.
Mata me.
Be me punkt se.
Lev!
Sa Bull.

























Geisha är en bra choklad att köpa för alla tycker Geisha är äcklig.

Horchoklad som du får ha för dig själv.

Som går och går men aldrig kommer till dörren.
Asså missar typ dörren.

























Kom ned på jorden, slit dig och kom loss.


Konstnärer.
En sexuell metafor för någonting.


Dick sucks.
Jag är i vägen hela tiden.

Jag jag jag.
Unz unz unz.

(och mer action typ Bruce)
Åk genom Kil med så lite kläder som möjligt.
Landa på en Alpaca ba OINK.
Cykeln exploderar i ett enormt antiklimax medan man sitter på ett konstlajv och ba: Jag Är en liten tomte, jag är det. En tomte.
Konststudenter med illasittande tights.
Vi är armen som blod.
Och grejs.
Vi är första hjälpen information.
























Ett halvdött spöke (med lakan och kedja och grejer) som ligger på.
Mage och leker med snigel på bilbana.




Den här apan drog till heaven och kom aldrig tillbaka.
Alpaca?
Som inte handlar om någonting.










Men ta på dig ett par byxor.
Alpaca?
Jag behöver en paus.

(paus)

Och i bakgrunden, en amerikansk Todd Solondz light om livet för vita (alpaca) självömkande människor.
Med blip blopljud.
Mig dig och alla vi inte känner?
Hej hallå eller.
I Kil.


Du är Moderaterna.


















Till random vampyr:
You have had a long and unnatural life.
Jag gillar dina tights.

Typ: tjejer är som frimärken.
We toss them?
They are in the vägen för vårat seriösa arbete som handlar om mff mff mff.
Unz.
Milf.
Todd.
”Jag tar på dina bröst nu”
Taj mahal.
I cup them in my hands.
Allt är savage.
Och det ligger på bordet.

Yeeahhh.
Och den där känslan av att jag skulle kunna die for you.
Eller vänta stopp tut nej. Hell no. 
Inte alls faktiskt.
Den där känslan av att flyga fram på norska fjäll skumpeti skump. 
Min fru dog av rabies.
Hon hette Kaj Karussell.















Kils begravning och livs AB.
































Kollar på kids och himlen i Kil, typ reflekterar:
Hmm. 
Himlen ser ut som en raggare ba mff mff unz unz oink.

She is wearing that dress that makes her boobs look big.
In Kil.

Du är lång och onaturlig.
Liksom… freaky.
Som ett sceniskt experiment.

Och om jag hade pattar.
Så hade jag flashat dem i en bil fyra på morgonen. I Kil.

Och alla ba:
Känner mig fast, som i ett kassaskåpsexperiment.
















Bli mimare punkt se.











Skriv på pattarna ba: KILS BEGRAVNING OCH LIVS AB.


Touch IT.





















(pausa)




Tha long and whining road.
Da Buzz.
In Kil.
(med tuta)
TU TU!
Du ser död ut.
Kvinnor är som frimärken.
Man typ postar dem?


Alla ba: sniff sniff det luktar underhållning.
I Kil.
Framför ett enormt SHRAJN jag tillverkat av färgglada plastleksaker från åttiotalet.
Alla går runt och SKÄMS.
Publiken gråter och vill aldrig mer gå HEM igen.
Vi äter Billys Pan Pizza med ananassmak och bölar.
För att den inte är god.
Jag vill aldrig se dig mer typ av en mysstund.








Min bästa stund på dagen…
När min man lägger ett stycke ved på spisen (petar in en pinne i brasan) och tio träd i skogen falla och världshaven stiger och alla skäms. 





Kvinnor är som frimärken.
Man glömmer bort att köpa dem?



(Patrick Bateman regisserar på slakthuset i Kil scen ett)
Spela rädd!
Bra bra! Ja det är fint SKRIK nu!
Yes! Skitbra.
(med värmländsk dialekt)
Så springer du genom kylrummet med byxorna på knäna, där ja, vackert!
Och så slår du i en massa konst och får rispor i ansiktet, snyggt! Bra!
Så snubblar du på lite videokönst och tumblar skriandes genom slakthuset, jepp. Och där kommer du in och yxar henne i benet, ta i nu. Väs att du är fjorton.
Och du skriker och skriker.
Och ingen hör.
För det är typ… eh tomt.



























Kvinnor är som frimärken.
Fyrkantiga med räfflad kant runt och så med en bild på framsidan.





































Hej.
Naturen möter konsten.
Jag luktar skit i foten.
Skaparglädje punkt se.

Strutarna värker av raggarbasen.



Beep beep.


Vahetere.
Vad gör du?
Det är inte film eller konst eller performance eller så.
Det är:
AIDS
AIDS
AIDS
AIDS
UNZ
Unz
Unz
AIDS
AIDS
AIDS



Du är Yoko för mig.









Sätt dig i en raggarbil, visa pattarna och så ba rätt in i framtiden.
Visa fittan.
Volvo 240.
Böj dig framåt.
Kathy Acker.
Hej och hå.
Vem är Valerie?
Boom Kackerlack.






















Man kör djur hit i bilar.
Korv ut.
Gris in.
Korv ut.
Gris in.
Lim.
Anna Book.
Men det är dumt att göra konst om det.
Alla vill göra kött och blodkonst om det.
Eller go against it all som värsta Kikki Danielsson.
Man tänker queera tankar.
Man typ tar på sig själv på ett utstuderat och svårt sätt inne på ett slakteri.
Medan världen utanför ba: hej hallå!
Man försöker fokusera.
Fast alla grisliken ba: help mej dot kom.







Hej kom och hjälp mig.
Vi kan ligga.
De kör djur hit i bollar.





















Tvivlar lite på mitt kön.
Fast på natten flyger jag.
Över könet ba: flap flap flap flap.
Raggarna kör runt här varje kväll. Runt runt som i en toilet. Jag vill skrika som toilet.
Och folk som inte svarar på tilltal dot com.
Mexitegel, bilar och grönska. Fucking grönt överallt. Jävla... hur grönt som helst. Som att man sakta sjunker in i the town of Nilbog och blir en ful vegetarisk tomte.
Utan karaktär.
Agnes Cecilia utan engelsk text.
Och långa desperata blickar. 





























Mitt hjärtas melodi goes: dur, moll, dur, dur, dur, moll, moll, moll, dur, moll.





Kil, kungar, gudar och andar.
Och en understimulerad handikappad.
Hjältar, odjur och främmande världar.
En introduktion till O.





Kvinnor är som frimärken… Man tappar lätt bort dem i plånboken.



Jag är i första hand här för att jobba.
Jag ska gå till slakthuset nu och ta livet av lite konst.
Bump bump.

Ses lite senare.

Tack.

Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat