Avatar

Det här är vad jag minns från filmen Avatar:

Nån hednisk Gud.

Naturlisch.

Natur. Legs.

Naturen.

Sigourney Weaver.

Sten.

Cigg.

Blue.

Gud så häxigt.

Gud det smakar blod i munnen.

Gnuggar det ”förbjudna” ögat.

Gnick gnick.

Fram och tillbaka.

Bakar in katten i gladpack.

Ser på Beyoncés pattar som går unz unz unz i takt till musiken.

På tv.

Manly.

Chores.

I djungeln.

Going umpa lompa.

Längtar tillbaka till slakthuset.

Allt till tonerna av: Vi kan göra nåt äckligt baby?

Hur mår jag idag?

Känner mig rädd.

Vad gör vi?

Vi bygger något performativt.

Något med tjur.

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Unz

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Unz

Unz

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

IN A RELATIONSHIP

Pung.

Porn.

En vit rumpa som rör sig upp och ner.

 

Man blir så lätt den där tjejen. 

Bara tjejen.

Inte rolig, inte äventyr, inte den man super runt med utan man blir den trygga hamnen där folk kan förtöja och ba ladda batterierna.

Tänk dig ett hinder.

Det flyger du över.

Och jag vill vara Michael, inte nån jävla finkulturell jävel.

Beyoncé är Gud och Thorleifs hennes apostlar eller nåt.

Och ta i!

Vi blev kära på en hopplös plats.

(läs jorden)

Vi blev kära på en hoooplööös plaaats.

Och illusionen av att vara fattig med trasiga byxor och fjorton bast.

And porn.

Och vi gräver runt lite i fittan. Tbe-säsongen kommer tidigt i år.

Bruce.

Och Vulva.

Jag upplever att konst och performance inte tillför något.

Jag upplever att.

Jag typ hatar den.

To oink and back again.

A slaughter tale.

Vem ska rädda inatt?

Vem räddar Flipper?

Not me.

/

Svinet tha svin