Psykos

Panemaj!
Man ska aldrig inbilla sig saker.
Skepparhatt!
Det luktar piss här. Jag har inte sovit på ettusen år.
Det är Mamma Mu också.

Semafor!
Tisdag kväll.
Betraktelse Stockholms central - tåget mot Luleå:
Alla bortglömda rockstjärnor återvänder tillfälligt hem för att mammas, pappas och badas.
De har beniga flickvänner.
De ser ut som bönder, de går som bönder. Bönder med Cheap Monday brallor.
Och jag dömer inte, jag iakttar bara.

Sedan drar dem ned igen till hösten och skriver rafflande brev hemåt uppåt om rafflande annalkande spelning på Haninge fritidsgård oktober 2013.
Skriver sångtexter om hur hårt allt är.
Och tjejerna trånar.
Them girls…
Well she comes from Tallahassee.
Tallahasse Lassie.
Shoppar.
Äter inget och trånar.
Äter inget, orkar inget och trånar.
Väntar på bekräftelse.

På Stockholms central.
Står och ser på en välklädd tant med påse.
Påse som det står Senior Shop på.
Heh.
Och husdjuret är på väg upp till skogen för att kelas med.
Vet inte helt vad jag utstrålar, troligtvis extreme ugliness – haaa.

Betraktelse nummer två:
Tjejer går runt i skor de inte kan gå i.
De ser inte ut som bönder, men som något bönder knullar på.

Mjo.
En unge på tåget gråter efter sin pappa, asså han skulle inte med. Mamman är osympatisk och ungen är störig.

Jag har också gråtit efter pappa idag, på Konsum över ett paket Wafers. Å blind av tårar i självbetjäningskassaskiten råkade jag byta plats på nektarin och tomat varpå kassörskan ba: Meehn hur svårt kan det va! Och liksom hugger på knappen av ilska.
Du kunde va snäll också, hur svårt kan DET va Sverige? Typ som att man trippar runt vissa vänner eftersom de bara orkar vara sjyssta varannan dag – och man vet aldrig helt hur den här dagen ska va, så man överkompenserar för att slippa bli späkt – ovärdish.
En tjej filar sina naglar i tågkupén.
Wafers.
Jag ryser.
Pappan verkade snäll.
En annan tjej sa just i telefon: Du behöver inte veta allt om mig.
På bred Luleådialekt.

Och med det lämnar jag er för idag.
Gnöl/
Tommy Helfigur.

Eller vänta förresten!
Och pappa da?
Jo han sa alltid: max otur.
Typ:
-Det var väl max otur.
Han sa det rätt ofta, jag antar att det var berättigat.
Att dö på sommaren i storstan av desperation och leda och känslan av att vara den mest impopuläre näst efter Stalin.
-Max otur.
-Åh pappa pappa min kompis ljög för mig och sökte samma utbildning i Stockholm, så kom hon in och inte jag.
-Ja det var max otur.
-Pappa pappen en gammal flamma hörde av sig och ville ses och då svarade jag entusiastiskt men då ångrade han sig.
-Ja du… Max otur Stina.
-Åh pappa, generellt FAN!
-Hm max otur Stina, vill du ha en wafers?

Kul går aldrig att upprepa.
Max otur.
Och bimbo på konsum viftar med purjo och utbrister: va ere här?
-Jo det är ett vapen och en analdildo mitt barn.

Max otur.
För dich.
You released the fokkin fury.

Seasonal greetings/ Lotta på bråkmakargatan.

Så en dialog mellan mig och min inre elaka Mållgan:
-Jag tror jag har fått den där fulsjukdomen.
-Vaddå den där när folk som egentligen ser normal ut inte vågar gå ut för att de känner sig så ugly?
-Ja.
-Men…
-Ja?
-Jag tror kanske du fått nåt annat. Quasimodo.

Drömde inatt att jag tog självmord, och att alla ba: Jeesh det var fan på tiden.
Drömde att jag blev upphängd sådär När lammen tystnar sakralt med armar och bröstkorg uppfläkta i någon slafsig byggnad med hiss, och att alla ba: Jeesh.
Eller: Gääsp.
Videovåld.
Drömde att det var fred på jord och alla krig var slut, och att alla ba: Zzzzz.

Jag tänker på när jag klädde ut mig till varulv.
Gick runt som en trashad varg av plysch och plötsligt log alla mot mig och sa snälla saker, haha – the paradox!

Och med DET lämnar jag er för idag. Jag har bara nät ibland nu, detta för att förhindra mig själv ifrån att sitta med osunda förhoppningar och uppdatera hela tiden.

Vill ni mig något så ring eller skicka ett vykort.
Äh.
Det är bara vinet som talar.
Det är bara svinet som talar.
/Lady fyllegagga.