måndag 3 maj 2010

All inclusive

Låt mig fläka ut mig lite som ett jobbigt sår.

Det här är en skräckroman.
Sverige. Alla har åkt till Thailand på en all inclusive, kvar finns bara djuren.
Mina djur.
Och en känsla av att allt gick åt helvete.
Och ett par horor.

Kvar finns bara Anders Borg och hans hästsvans, rejvare och vänner som sviker, och sådana som har tur jämnt.
De går en zombieclownparad, de bor i Skåne. De hatar vargar. Vi hatar dem.

Det blir ett episkt krig. Inga djur dör under den filminspelningen, bara några kulturarbetare. Ingen kommer att sakna dom.
Pepp.

Och en skräckdikt:
Du kan få min lägenhet också om du vill.
Och min gamla cykel när jag dör.
Också.
Slut. I dubbel bemärkelse.

Jag vet att jag uttrycker mig för mycket nu.
Men det hjälper.
+
Jag vill aldrig mer gå upp ur sängen igen känns det som, fast det tänker jag inte bjuda på .
Det är som när jag en gång lekte vanlig och hade pojkvän fast han gick tillbaka till sin gamla tjej medan vi var tillsammans utan att berätta det för mig men jag upptäckte det av en slump på Myspace av alla ställen och han bad inte om ursäkt utan sa att det var mitt fel.
En skräckdag.
Jag slutade äta och sova då.
De är fortfarande ihop förresten.
Jag minns att alla gick runt med sina barnvagnar då och ba: va! Har DU en pojkvän!?! Haha wow! Shit asså! Grisar flyger osv.
Som att jag hade lyckats med något.
Att jag lyckats hitta en enda människa i världen som stod ut med att vara i samma rum som mig och alla tyckte att det var helt ofattbart.
Haha. Livet - visst är det väl vackert alltsammans.
Eller?

Fan, det känns precis som om någon stod och hoppade på min bröstkorg just i detta nu.

En skräcknovell:
Kallar den: vi tar din kompis istället you skanky ass ho.
Den handlar om människor som det alltid går bra för.
Ingen död och inga sjukdomar, ingen fattigdom, ingen otur. Ingen jävla arbetarklasstrashotursförföljd.
Man tvingas förhålla sig till det.
Slut med det nu.
Sluta förhålla eder. Låt dom vara bara.
Dom är bara avundsjuka, man får låta dom hållas.
Sant.
Jag håller dig i handen.

Och den här situationen saknar humor.

Nu fan gaskar jag upp mig - med lite Carnivale.

Jag vet jag låter som värsta losern nu. Och det sticker i ögat I know. Men det hjälper att få ur det där giftet som bara en ond kompis kan ge. Det hjälper. Det blir bättre.
Jag håller dig i handen lite, ty jag vet att du säkert också mått såhär någongång, om inte - det kommer det kommer, var lugn bara, svek och död finns åt alla.

Gråt/ Stinet

Reaktioner:

4 kommentarer:

  1. "Och den här situationen saknar humor". Jo. Den lämnade mest tomhet får man säga. Och tappad haka.
    På tisdag kommer mamma ner. Vi ska ställa om min dygnsrytm och riva kartonger tillsammans. Imorrn ska jag jobba.
    Du låter inte som värsta losern och du uttrycker dig inte för mycket. Kräftor kräfva dessa drycker.
    Skrik lite åt mig också ute i skogen. Puss.

    SvaraRadera
  2. Tack vännen.
    Ska bara sova i tre veckor först, sen ska jag skrika.

    PUSS!

    SvaraRadera
  3. nu vet jag vem jag tänker på härinne: CINDY SHERMAN. Du är Cindy Sherman för mig.

    SvaraRadera
  4. Shit man! Wow voff voff miau. Vad fint sagt, nu vart jag så glad att jag slog en kullerbytta.

    Kärlek och allt det bästa till dig. Du är Världens bästa HMB für mich.

    SvaraRadera