Fjortis bikt

Efter att ha sett den här och den här och den här den här den här den här
den här den här den här den här den här den här
den här
och den HÄÄÄR
den här denna här
den här!!!
den här
mwahahaha
Och tillslut den här

Så kändes det lite överflödigt att säga det förväntade så jag gjorde ist som dem under parollen "på vissa områden är vi alla obskyra fjortisar"

Skulle kunna spela Allan och låtsas som att jag inte bryr mig men ni får hånfnissa lite nu och ba: men shit inte visste jag att hon var så töntig.
Jo men jag är det.
Något har gnagt den senaste veckan, vådan av att försöka bjuda en grabb man inte känner på kaffe, men straffas med stora angsten ist och få känna sig som freakot. Jag är så less på att jag är så blyg, andra är lite mer coola och stöttåliga på den fronten än vad jag är, jag tar ju människor och möten på alldeles för stort allvar, men det är min blogg and I klag if I want to och you would cry to...
Alla (ja alla) andra är så duktiga på att vara coola. Tror att jag hatar människor egentligen, eller så är jag bara lite extra less efter att ha legat med feber i tre veckor.
Det går över, det gör det, eller som Moz säger: Whatever makes people happy they should just do it . . . ’cos time is a mere scratch, and life is nothing.
Jag vet också att folk inte har tid att bry sig men nu fick jag iaf ur mig det på ett fjortigt sätt, inspirerad av bloggkulturens vätesuspexclowner.

Så är vi över det sen och kan återgå till helt vanliga trevliga saker som livet och döden.

Ska jobba med SOL rätt mycket nu. Läs förresten recension av vår bok i tidsskriften Vinduet. Köp vår bok på Otober forlag.
Jag hoppas för min skull att jag inte återser Internet på ett par månader.
Grispest över bloggen.