lördag 17 augusti 2013

2013 e. kr.


Sorry, lång text.

På radion:

I will follow you (follow you) wherever you go.
Dont you (paraparaparam) forget about me.
Every (fejkbas) step you take.
Du ska höra mig roar.

Lärt mig augusti 2013:
Socker sätter sig rätt på fittan.
Män som försöker vara små pojkar.
Otäckt.

Money for nutting och Lady Gaga visar pattarna på MTV.
Man ba:
Visa brösten som Lindsey.
Ropa på hjälp som Lindsey.
Hav inga falska idoler jämte Lindsey.
De är alla losers.
Alla utom Pindsey.
Folk väntar som gamar på att Klindsey ska tabba sig överdosera and die. Special teve fans crying och grejer.

Onda kvinnor.
(mens)
Apropå Ellen Jelineks sommarprat t ex, det där med att teatervärlden kan vara sjukt inskränkt med folk som jobbat tillsammans på samma sätt i tretusen år utan insyn och shit vad det kan gå illa, man kan bli grymt hatad i en värld där alla vill klättra, få jobb och vara bäst. Och KÄNNA IGEN SIG. I något slags allmänmänskligt som jag och många med mig aldrig fattat.

Hörde t ex (lite av ett sidospår) att Gwyneth Paltrow skulle vara den mest hatade kvinnan i Hollywood. Tänk att vara det. Tänk att gå varje dag till jobbet och vara det.
Sidospår. Kollar Yohio på teve, tjejerna skriker och vevar robotlikt med armarna i "takt" men de är happy. 
Han ser ut som ett L. 
I högstadiet brukade killarna hålla upp en bordskniv eller golvmopp för att liksom demonstrera hur jag såg ut. När jag var femton skrek någon ut i sommarnatten att jag såg ut som en skräckdrake, det var inte direkt en sådan där "niotillfem vi lever i natten med öl och cigg och vänner och är lite sådär lagom utanför som Hellström tonår" Det var mer en jag stannar hemma för jag är för ful för att gå ut fram till  trettio.
Jävla Håkan och alla rich kids som hyllar påklistrad fjortisångest. 

Och vips nu vart jag en ond häxa, så jäla lätt.
Allas värsta mardröm va. Men hej det är ju skitlätt. Dåligt med sömn, stressigt på kneget, mens, en dålig dag och folk som inte vågar säga ifrån när man är sur.
Barn som pekar.
Stundande bål.
Så går man på som evil queen golvmopp ångvält helt utan att veta.
Tills man för höra att ingen tycker om en.
Sedan dör man.

Noterat på streetan i Malmö:
Han har bandana på allvar.
Bandana på riktigt.
Känn ingen fear.

Le och andas den djupa andningen.

Gaga är naken igen.
Ett skelett med två bollar på.
Jag alltså.
Jag vill vara en maskerad.
Du vill också det.
Du vill flyga iväg med mig över allt elände, make sense och ha roliga outfits.
På klubb. Fast utan alla douchebags.
(till Katy Perrys Roar crescendo)
Föra dagbok i världen som Grizzly Man.
Med ”stor” ”nyfikenhet”.
Världen är tres weird.

Jag be Edward i Twilight.
Yolo?
Sitter på tåget varje dag med fejkblod i håret eftersom vi inte har dusch på jobbet.

Jag tänker alltid, när jag ser att en bloggtjej har skaffat sig en hund, typ: det är hunden and me och kolla vad söt och jag och min dog.
Jo.
Jag brukar tänka att hon snart kommer att tröttna på den.
Vi kommer gradvis mer sällan få se den poseras med på bild, omhuldad av löv, i roliga outfits, fångad i en gäspning.
Snart kommer den inte synas så mycket på bild. Alls. Hon kanske skaffar barn eller en kille och hunden blir mer som en gammal matta.
Man kan ana att den inte få gå ut och kissa så ofta längre, kanske var sjätte timme, en kort promenad runt kvarteret?
Sedan inget.
Sedan kanske en ny ägare.
Så kommer döden.
Blogghundens öde.

Bilden av ondska.
Som kött.
Som zoo.
Som djuraffärer, eller som barn i djuraffärer som petar på hamster i bur och knackar på akvarierutorna trots att alla vet att man inte får det.
Jag identifierar mig med en sådan där blogghund.
And you are gonna höra mig Roar.

På radion igen:

I will follow you wherever you go.
I will follow rivers. 
Dont you forget  about me
Every step you fake.


Fem trasiga små fingrar.
Nanana anananana.
Och you are gonna hear me. Roar.

Man måste göra listor för allt:
Gå upp.
Gå hem.
Håll käft.
Killit bang.
Köp en hjälm.
Cykla ordentligt i Köpenhamn och som crazy cat woman utan riktning i Malmö.
Bli lika stark som Nina Simone och tappa inte fokus i meningslöshetens dravel.
Skota hem.
Frukt.
Svamp.
Vivag.
Bröd.
Ost.
Slutar äta socker.
Slutar dricka kaffe.
Spelar Animal Crossing på repeat. En värld där man umgås med djur och fiskar och gräver upp fossiler, när allt känns lite too much.
Och en skådespelare goes: Me me me.

Nu leker vi att detta är en hemsida där man kan läsa vad som händer hösten 2013:

*Snart kommer en föreställning i Köpenhamn, den heter Kött och Blod och handlar om Narcissus mfl.
Jag är med och spelar där.

*Ska göra färdigt en slags diktsamling som ni måste lova att stjäla och ge bort till jul.

*Så blir det konstutställning i Malmö i november på Cirkulationscentralen tillsammans med Jonas Gazell.

Och så ska jag undervisa i improvisation och lite annat som jag glömt.
Göra alla stora klassiker som stora män gjorde där förr.
Typ… Det går en vind genom … Du fladdrar till i en tyllgardin.

Kommer bli typ:
Kajaso.
Lämnar männen som frågetecken och kvinnorna med knutna nävar in tears.
Och inte:
You are just like coming ned på folk.
Du är just bringing people down.
Vi fattar ingenting.
Det var inget hjärta. 
Det va ingen humor.
Trettonåriga tjejer tycker du va ful.

Utan bara löv.
Yoko Ono och.
Me love you long time.

(babblar på) 
På helgerna brukar jag förresten undra: Är det bara jag som helst sitter hemma och gäjmar och läser. Utan någon jättelust att träffa folk eller göra något speciellt.
Utan verktyg för att bjuda på ett festligt dinnerparty, orkar inte, jobbar för mycket, har typ ingen lust.
Är det bara jag?
Alltså en dag eller så, det är ju trivsel egentligen (deny). Så länge man kan mota Olle Ångest i grind. Eller umgås utan krav, typ hålla käft och läsa men tillsammans?

Hittade förresten en badrumsmatta med Barbies fejs på.

Haha.

Och vi posar tills vi dör.



/Svinet, Laura Palmer, Evil Queen, Demonregissören, moppen.



Reaktioner:

Inga kommentarer:

Hat