Som en makar? kan jag svepa bort dig

Te deum.

Det är en hissnande tanke att alla i hela Sverige i detta nu lyssnar på Håkan Hellströms senaste och får en klump i halsen och undrar vart deras inre tonåring tog vägen.

Och tänker:

Nä nu fan, nu åker vi, nu ba gör vi det där och det där och ba drar.

Fast sedan inte gör det.

En hissnande tanke.

Gör listor i mobilen:

Kräftost.

Avokado.

Victory is only seconds away.

Tänk mod.

Tänk att du är Lady Gaga?

Ta inget för givet.

Basilikapuckar.

Ajvar.

Keso.

Kräft…

Folksam.

Omg we killed Kenny!

Conny?

Pms?

Såg Tosca på teve igår.

Hon sjunger:

Jag har levt för konsten.

Levt för kärleken.

Och aldrig skadat ett levande väsen.

Och sedan typ: så varför ska du krossa mig God? Och sedan går allt verkligen käpprätt åt helvete.

I min Tosca äter alla Toscakaka och det blir ett lyckligt slut. Ty det där med drama på liv och death gör bara kärleken sådär drömmig och luftslottig. Tänk om vi bara fick det och det… och typ slapp verkligheten.

Verkligheten är fan najs.

Eurovision.

Mat.

Kaffe.

What else behövs?

En reflektion:

Jag vill också gå i kloster.

Två reflektion:

Det är sällan någon ringer mig. Jag tror faktiskt att folk inte tycker om mig. Att de ba: nej fan jag orkar inte ringa den där jobbiga människan, hon är så gapig och babblig och hård.

Och så får man en sådan självbild.

Och sedan går allt år helvete.

Och Lady Gaga säger till  gubben Gaultier (ja jag såg dokumentären, tycker fortfarande att hon är ett kommersiellt jippo men tänker att det vill jag nog också egentligen vara så jag börjar tona ned ogillandet en smula, fast samtidigt måste man lära sig något av sugar man också, att det är bra att vara i fred) att hon jobbar som en crazy person för att undvika att: ”creativity checks out to never come back.”

Och att:

Be brave.

Var modig.

Mycket tystnad.

Tristess.

Försöker lyssna på Lana Del Rey men blir bara trött.

Peta i ett lik med en pinne.

(slafs)

Lyssnade på ”biffen” mellan Azealia Banks och Angel Haze samt läste kommentarerna runt det, med folk som ville uppfostra typ ”sluta dissa och väx upp” samt deras egna kommentarer som gick typ ”jag vill inte bråka”, ”tjejer ställs mot varandra” och klassikern ”vi borde jobba tillsammans”.

Men gör det da!

Såg Alexander Bard stycka en plastdocka.

Performance.

Såg Tyra på nittiotalisterna och tänkte att så var jag, vart tog jag vägen? (H Hellström)

Såg ett program om Lill-Babs.

Hörde Tavi Gevinson prata om styrka.

Luktade på en parfym som hade en touch av sperma i sig. Vem ska göra en parfym med touch av cunt i sig?

Jo det ska jag göra.

Lill babs.

Jag ser folk på teve om folk som blev lurade i skogen och fick inga pengar.

Lill babs.

Jag är kär.

Och så kom jag hem till en lapp från polisen, en kvinna har blivit ”ofredad” av två män här utanför och de undrar ifall någon har sett något.

När ska det ta slut will it ever end?

En diss:

Det här blir inte: Du slår mig, jag slår dig, du slår mig, jag slår dig. Det här blir: jag slår dig. Jag slår dig.

Fan vad jag slår dig

En riktig skarprättare.

Du säljer ditt fejs.

Så jävla alldeles för överprivilegierad.

Yo garments be garbage.

Och mer diss (tänk rap) (not):

Fan ta. 

Föck allt som dödar ens hoppiga hoppglädje. I benen. Fuck them påsar av hate som kör ned ens humör i botten day after dag. Fuck den som tog bort min lust att måla bilder, in your face vad jag ska måla. Fuck den som kallade mig ugly på prom night för tio år sedan.

En pubertal spya rakt nedifrån halsen in your face.

Fuck olämpliga inre demoner som orsakar skev verklighetsuppfattning.

Föck.

Heja fölk (och djur) som värmer och peppar. Det är allt vi behöver varandra till va.

Asså allt annat umgänge är helt onödigt.

/Demon Regissören