Te deum.
Det är en
hissnande tanke att alla i hela Sverige i detta nu lyssnar på Håkan Hellströms
senaste och får en klump i halsen och undrar vart deras inre tonåring tog
vägen.
Och tänker:
Nä nu fan,
nu åker vi, nu ba gör vi det där och det där och ba drar.
Fast sedan
inte gör det.
En
hissnande tanke.
Gör listor i mobilen:
Kräftost.
Avokado.
Victory is only seconds away.
Tänk mod.
Tänk att du är Lady Gaga?
Ta inget för givet.
Basilikapuckar.
Ajvar.
Keso.
Kräft…
Folksam.
Omg we killed Kenny!
Conny?
Pms?
Såg Tosca på teve igår.
Hon sjunger:
Jag har levt för konsten.
Levt för kärleken.
Och aldrig skadat ett levande väsen.
Och sedan typ: så varför ska du krossa mig God?
Och sedan går allt verkligen käpprätt åt helvete.
I min Tosca äter alla Toscakaka och det blir ett
lyckligt slut. Ty det där med drama på liv och death gör bara kärleken sådär
drömmig och luftslottig. Tänk om vi bara fick det och det… och typ slapp
verkligheten.
Verkligheten är fan najs.
Eurovision.
Mat.
Kaffe.
What else behövs?
En reflektion:
Jag vill också gå i kloster.
Två reflektion:
Det är sällan någon ringer mig. Jag tror
faktiskt att folk inte tycker om mig. Att de ba: nej fan jag orkar inte ringa
den där jobbiga människan, hon är så gapig och babblig och hård.
Och så får man en sådan självbild.
Och sedan går allt år helvete.
Och Lady Gaga säger till gubben Gaultier (ja jag såg dokumentären, tycker fortfarande att hon är ett kommersiellt jippo men tänker att det vill jag nog också egentligen vara så jag börjar tona ned ogillandet en smula, fast samtidigt måste man lära sig något av sugar man också, att det är bra att vara i fred) att hon
jobbar som en crazy person för att undvika att: ”creativity checks out to never
come back.”
Och att:
Be brave.
Var modig.
Mycket tystnad.
Tristess.
Försöker lyssna på Lana Del Rey men blir bara trött.
Peta i ett lik med en pinne.
(slafs)
Lyssnade på
”biffen” mellan Azealia Banks och Angel Haze samt läste kommentarerna runt det,
med folk som ville uppfostra typ ”sluta dissa och väx upp” samt deras egna
kommentarer som gick typ ”jag vill inte bråka”, ”tjejer ställs mot varandra” och klassikern ”vi
borde jobba tillsammans”.
Men gör det
da!
Såg
Alexander Bard stycka en plastdocka.
Performance.
Såg Tyra på
nittiotalisterna och tänkte att så var jag, vart tog jag vägen? (H Hellström)
Såg ett
program om Lill-Babs.
Hörde Tavi
Gevinson prata om styrka.
Luktade på
en parfym som hade en touch av sperma i sig. Vem ska göra en parfym med touch av
cunt i sig?
Jo det ska
jag göra.
Lill babs.
Jag ser folk på teve om folk som blev lurade i
skogen och fick inga pengar.
Lill babs.
Jag är kär.
Och så kom
jag hem till en lapp från polisen, en kvinna har blivit ”ofredad” av två män
här utanför och de undrar ifall någon har sett något.
När ska det ta slut will it ever end?
En diss:
Det här blir inte: Du slår mig, jag slår dig, du slår mig, jag slår dig. Det här blir: jag slår dig. Jag slår dig.
Fan vad jag slår dig
En riktig skarprättare.
Du säljer ditt fejs.
Så jävla alldeles för överprivilegierad.
Yo garments be garbage.
Och mer diss (tänk rap) (not):
Fan ta.
Föck allt som dödar ens hoppiga hoppglädje. I benen. Fuck them
påsar av hate som kör ned ens humör i botten day after dag. Fuck den som tog
bort min lust att måla bilder, in your face vad jag ska måla. Fuck den som kallade
mig ugly på prom night för tio år sedan.
En pubertal
spya rakt nedifrån halsen in your face.
Fuck
olämpliga inre demoner som orsakar skev verklighetsuppfattning.
Föck.
Heja fölk
(och djur) som värmer och peppar. Det är allt vi behöver varandra till va.
Asså allt
annat umgänge är helt onödigt.
/Demon Regissören
