torsdag 9 december 2010

Bekräftelsehora



Sammanfattning av 2010, året som sög ur all energi,
hårt:

Året är 2010.
Alla vet att det troligtvis går åt pipan snart va.
Alla vet att man borde göra något åt saken.
Man borde va snäll och inte ego, men Svea går mer ego än hela den blonda bloggeliten samlad (valet osv).
Man borde stå och skrika: sluta avrätta den och den, sluta mobba, sluta släng värmeljusbehållare i vanliga sopor!
Gnöl.
Sluta tyck synd om dig själv, sluta skövla orangutangland, sluta kolla Bonde söker fru, sluta köp thaihora!
Men ingen gör det.
Året är som sagt 2010.
Vi bor i ett slags tunnelsystem.
We dress in rags.
Vi äter råttor, råttor äter oss, vi dansar ringdans mit rats.
In rags.
Vi står framför spegeln och hittar fel på magen och kollar död mobil.
Vi är döda från the neck and down.
Vi lyssnar på p1 och slås av hur jävla töntigt allt på p1 är egentligen.
Höh!
Gamla gnagare som kallar sig polers utvecklar sig till svikers.

2010 va.
Vår - vi jobbar typ ihjäl oss.
Vi försöker att inte bli svinbittra över polers svikers.
Det lyckas stundtals.
Det blir höst.
Vi jobbar och anstränger oss. Folk ba: shit vad du anstränger dig.
Vi hyr ut allt vi äger och undviker hem och undviker telefoner och brevlådor och det mesta.
Det blir vinter.
Vi anstränger oss ännu mer.
Vi får vila.
Vi får influensa.


Vilket osökt leder mig in på dagens andra klagomål:





Jo.
(ja gnälligt idag)
Efter att ha tjuvlyssnat på barn hela dagen fick jag ett jobbigt grubbel.
Som också studsade tillbaka på mitt resonemang här ovan.
Grubbleri.
Shit vad de ifrågasatte varandra heeela tiden!
-varför går du av bussen där?
-Varför gör du det?
-Vem har gett dig den? Bla bla gnat.
Undertext: allt du gör är fel enligt min världsbild och jag är osäker och missunnsam och slänger det i ditt fejs non-stop dygnet runt så att du också blir osäker, och den som håller ut längst blir top of the food chain.
Och jag minns plugget.
Vilket jävla tjat om hur man såg ut och vad man sa, men också när man (jag du hon) var tjugo, och även nu.
Fan, man blir ständigt ifrågasatt i detta livet, om inte av auktoriteter så av någon bekant.
Jag tror vissa människor föds till att ifrågasättas.
-Varför lever du sådär?
-Hur fick du råd med det?
-Varför gör du så mycket det o det?
-Vem gav dig det jobbet?
Osv osv.
En vardag av kränkningar och sedan går folk hem och ligger i fosterställning framför teven och kramar de som inte kränker en.
Jävla mobbarland har vi blivit. Skit som man ska ta, men varför ska man ta skit? Varför ska man göra det? 
Man ba dodge dodge och gör allt man kan för att styra undan samtalen från attack och försvar till bara vanliga samtal.
Har folk glömt hur man snackar?
Fan hellre prata pojkar och godis än din privatekonomi any day. Och kulturarbetares ständiga jämförelse ba: meh vaffö får hon deeeeet? Jag som borde fått deeeeet.
"En dov smäll och ett kvid".

Snälla svea please.
Nästa gång din hjärna kommer med impuls: bitter min, elakt skratt efterföljt av en slapp kommentar ämnad som en kränkning bara för att du känner dig lite trött på livet och osäker MEN kan lukta lite svaghet hos individen intill dig och därför tar din chans att ge igen på livet lite genom att kränka hon/han/it.
(lång mening, andetag)
KÄMPA EMOT!
Gå emot dina rovdjursimpulser. Be more than piraya. You can do it.
Dagens moralkalender - lucka nummer 9.
Alla sliter och kämpar, och de som aldrig riktigt kämpat utan seglar runt på räkmacka blir inte mindre framgångssaga av Salieris som trycker ned dem, de blir triggade att ta för sig ännu mer och behandla sin omgivning tio resor sämre. 
Bättre att bara inte bry sig om andra annat än för att ge dem trivsamt sällskap, pepp och love.
Det mesta annat är fullständigt onödigt.
Och så känner man sig lättare och friare och gladare.


Och kan man få gå in på Järnia och köpa skruv utan att någon gubbe utbrister:
-Du asså du vet vad det där är va?
-Eh ja?
-Jo gumman det heter SKRUV och det är sådär att du använder dem till att sätta fast saker med fast du kan inte använda bara skruven.
-Eh?
-Näe du måste ha en SKRUVMEJSEL heter det, de är ofta avlånga med handtag och den trycker du mot skruven och så rullar du med handleden like so…


2011 – en stilla bön.
Va?


Vi vaknar upp.
Tänker på att ingenting av det vi ägnar vår tid åt egentligen är viktigt.
Asså på ett positivt sätt.

Halvtaskigt pip och en ännu sämre explosion.
PIFF!
 (Ljudet av människoskrik)
-oj.
 (En orkester av maskiner från Obh Nordica drar igång)

The end.

Doobidoo and allright.


Man ska hålla huvudet högt.
Håll huvudet högt 2011 folke!
Nu har jag gnällt ut 2010 och allt kan bara bli bättre?

Sedan går det över och allt känns som en fånig dröm.


Vampire recycling ringdans.
Slushy.
Rah Rah! Like a dungeon dragon.


Nu är det jul.
Dags att överkonsumera Amsterdam-horiga underkläder, sprit och kaffemaskiner man stoppar in små paket med färdigt kaffe i.
Bra för dig, bra för miljön
(torrt skratt).

Kalashnikov och ajöken/ 
Grodan Boll

Reaktioner:

3 kommentarer:

  1. Förra veckan mejlade jag en kollega på billing-avdelningen som hjälpt mig med en grej: Du är en ständigt lysande fyr i mitt mörker tamejfan!

    Det kunde lika gärna ha varit till dig så jag tänkte du kunde få in det någonstans i din 2010-review kanske? Som en bra grej liksom?

    Iofs, Amsterdam lär vara fint så här års?

    SvaraRadera
  2. rah rah! slushy the ny morgenluft slayer - the 2011 hit award! til de som kjemper, hardt. always! rahrah! xc:

    og the sun always shines on tv/eller the new shit? nytt solrikt år. plaster på sår, faktor i blodet.
    glem ikke tjuren.GLEM IKKE TJUREN.
    c:

    SvaraRadera
  3. Calle: du är den varma köttbullen i livets kallskänkedisk. Hamsterdance fint såhär års? Jag är skakad och överraskad men får väl åka dit och undersöka.
    Största kramen pepp!

    Cathrine: du är en sprakande julmust i livets pripps blå lättölsback. En varm hårtorksvind i ett tio minus stöckholm.
    Största kramen pepp!

    SvaraRadera