Blinded baj dö life

Jag slickar såren. Se framför dig en människa som liksom slickar i sina sår, där är jag nu.
Det regnar också fan.

Så finns det ju det där med perspektiv och hela världen och oljeutsläpp och en skitbra dokumentär om Tjernobyl post Armageddon landskap och djuren är bäst! Det finns hus som luktar bajs.
Det fanns Grizzly man - han hade det jobbigt.
Det finns dom som ingen tänker på, vem ska tänka på dom?
Jag ska fan tänka på dom.
Det finns bra böcker. Det finns Jon Ajvide Lindqvist.
JAG VILL JOBBA MED DIG JON!
Det finns sol och hund och jag har inte Cancer – vad jag vet.
Och stackars Madeleine, man måste alltid jämföra. Och han Daniel är väl typ sjuk i njurarna.
Stackars alla andra.
Stackars alla.
Jag drömmer om en bättre framtid.
För barnen.
Hah.

Shit mannen: Min framtid är så ljus att jag blir uv-blind.

Alltså: jag skulle vilja att det var vår och att jag var kär och snygg och glad.
Så att folk ba: yeah.
Istället för att folk ba: usch nej vi tar din kompis istället.
Story of my life på alla fronter.
Vi tar din kompis istället.
Jag ska skriva en roman, den ska heta Vi tar din kompis istället. Och alla ska gråta och ba: jah shit sådär kan det va för vissa.
Eller nej nej nej.
Tror fan jag ska börja skriva i blod. En erotisk vampyrroman som sakta tar livet av mig, haha.
Den här boken blev hennes död – bokstavligen - och snygga människor spelar huvudrollen i filmatiseringen i vad som verkar vara en orgie i bar överkropp.
Kände en kille en gång som skrev kärleksbrev i blod (inte till mig då) och han jobbade på Delicato. Han sa att folk körde runkbulle, loskade och snusade samt annat i dammsugaredegen. Det är lite spännande att äta delicatogrejer efter det, kan liksom inte helt slappna av och bara njuta.

En date:
Det blir som jag har tänkt.
Du spyr.
Jag går hem.
Så gör vi allvar.
(med basröst)
Och det är då som det stora vemodet rullar in.

Jag äter nudlarna med ljummet kranvatten.
Som en bleknande regnbåge. Som den där Jenny Wilson låten.
Fast den är ju fin iof.
Hah.

Jag är fan trött.
Känner mig sårbar nu.
Say uh girl, hm hm like an electric eel.

Typ 2010 börja om igen så att jag kan få vara lite stark istället för svag. Svag är inte pepp.
Samtidigt så vet jag ju att allt är aspepp egentligen, man måste bara vara smart som människa och hjälpa de andra barnen. Tänka kloka saker och göra bra konst och ta hand om sig och dig och tjo haj.
Och rädda barnen.
Men fan det är inte alltid så lätt.
Fast jo.
Det är lätt måste man tänka. Och så slutar man tänka så jävla mycket, eller slutar lägga känslor på tankar.
Unt so wieder. Ni förstår.
Save the children.
And the whales?

Men såhär va:
Stockholms kulturliv:
Folk utgår från att allt du gör är skit.
Allt du gör ÄR skit.
Särskilt i Stockholm.

”Och så bygger vi en stor tortyrmaskin”

Saw är typ en dokumentär.
Alla filmer är dokumentärer. Man ser fler bilder i filmer än vad man trodde fanns, alla de små bilderna bara trivs och gror i ditt undermedvetna för att hoppa fram i revy i dina mardrömmar. Men det har ju varit en helvetes massa människors verklighet. Fast dom kanske inte önskade att någon skulle se de bilderna typ:
-Jag vill inte att du minns mig som Wiccermannen typ - jag är bonde och inget jävla offer.

Det är som en animerad film med roadkills som ligger och fantiserar, bara det att jag inte kan teckna och istället för djur är det kvinnor och barn som snackar typ:
-Hur blev det såhär?
Eller:
-Jahapp såhär blev det. Jag kommer för alltid bli ihågkommen som hon som låg strippad på en äng – med en bitboll i käften! Som symbolen som tidigare hette Prince som ingen kommer ihåg hur den såg ut. Något med manligt och kvinnligt va. Nåt me yin & yang typ.
Va?
Eller?
Hallå?

Kom loss.
Var i din andning.
(medan någon varsamt lindar in dig i någon helvetisk komplicerad maskinkonstruktion.
Man hajjar inte helt vad maskinen ska göra men ont som satan gör det.

Jo det är en vampyrmaskin som suger ut din livslust. Den är som Stockholmare mellan 14-40 typ.
Eller de flesta.
Som fan.

Say: Uh girl! Hm hm crabbing like electric eel.

Något man ska hälla i något som går upp i en massa rör så går en kör med en massa OBH Nordica maskiner igång och brölar.
Fast egentligen är det ett satans rymdskepp som ska ta oss till en ny och lite kladdigare dimension.
Det är väl så man ska tänka. När man ligger och blir begravd i sin egen skit, eller?
Ett råd: sluta gräm dig, eller.
Låt fingrarna möta tårna, din jävel. (med en stor jävla dildo i handen)
-I feel numb.
Den är fylld med vatten och gjord av kristall,
luktar vitlök. Och spyr förolämpningar. Den ba: Yo...! Slap that…!

”Och så bygger vi en stor tortyrmaskin”

Kan käken gå ur led av en stor bitboll?

Hennes finaste timma.
Her finest hour.
Och Bullock tackar i sitt Oscarstal för sin man som gråter av tacksamhet samtidigt som han sitter och sextextar med en nasse.
Det är min bild av kärlek.

CAT PART.
Miau

Inget skriker SUICID som Luleå en lördag. Man snubblar in i glasdörren på smedjan och noterar ett par tusen affärer som luktar bajs.
Som siktar högt.

Det finns ett par filmgenrer som jag inte ser:
Katastrof.
Krig.
Shopping.

Det är lätt att tänka att fisk inte känner smärta.

Och snart börjar grillsäsongen. Vi gläder oss va, ey? Ey?
Folk gifter sig och grejer.
Vi andra ligger och skriker.
Jag ska göra radioteater av det där. Ljudkonst typ.
Jag ska förvandla mig till varulv. Jag ska krångla mig ur en plastpåse.
Vänta bara.

/George B

Blå

Framtiden är så ljus att jag måste bära solglajjer.

Tillväxt 2

Strök förra inlägget, och förrförra och...
This is not gonna fly.
Men jag är pepp, jag är det. Det här kommer att gå bra, revolution och hej o hå - jag kan bara inte skriva.

Kan inte alla barn ba bam bam?
Kan inte alla barn ba: Men sluta nu!

Jag har som sagt glömt hur man skriver.
Men snälla: åk inte till Thailand på en all inclusive.
Och alla i hela väst borde väl begå harakiri för att rädda eländet. Isbjörnarna då ba: Phew det var fanimig på tiden era svin!

Tycker synd om mig själv i förskott för att jag inte lyckades med min hemliga plan om att ta mig in i etablissemanget och vända uppochner på saker.
Hah. Pino.
Eller det faktum att man hade en dröm som någon annan sket på.
Pino.

Och lite meritokrati:
Gubbe föder gubbe föder gubbe föder gubbe föder likriktning.

Något att tänka på – inför armageddon eller nåt.

Men det blir kulturrevolution någon gång snart va? Folk reser sig från sofforna och ba: Grrrr.
Kan inte alla ba göra det nu! Rulla ur soffan, flopsa ner på golvet och ba: Grrroar ner på grannen.
Ut på gatan och: Agrrrr!

Har lyssnat på Jules Sylvain hela dagen.
Hela livet är en glad operett.
Så titta in i min lilla kajuta.
/ Cocos Chanel

En studie i mänsklig förnedring 2

Som sagt, skulle återkomma med pepp - bara överlefva veckan först.
Veckan är inte slut ÄN.
Det här blir en jävligt märklig dag.

Jag dagdrömde igår att jag blev buren.
Någon bar varsamt runt mig, lade mig på en kamelrygg – bump bump, sedan en elefant – bump, isbjörn – skump, gammal häst – skump skump, val – blubb blubb, Pac man – blip blip. Jag bars runt av snälla händer och djur.
Det var en fin dagdröm.

På natten drömde jag i loop att jag blev tvingad att tävla mot vänner, som tyckte att tävling var kul.

Det här yrket har sina KLARA nackdelar.

Idag väntar jag då asså på ett beslut, man ska ringa någon telefonsvarare - jag funderar på att strunta i det.
If I only had known som de säger på Ämrikänsk, eller brukar det va If only I had known?
Om jag bara hade vetat...
Brrr.
Så dagen ska nog ägnas åt att affirmera på någon slags mumin puh forest family känsla och lite jobb på stackars projekt som legat och glömts bort ett par veckor. Jag anar ändå vad telefonjäveln kommer att svara.
Känner för att gå runt och hojta: BÄR MIG!
Men hursom: man överlever väl,
eller?

Phew.

För att

Såhär:

Känns det. Som att ligga under honom i detta nu ungefär. Så känns det.

Fånigt att vara känslosam jag vet

Men eftersom jag håller på att go Anna Odell så måste jag bara få uttrycka detta - om ändå bara för mig själv i någon slags riktad vrede mot en blobb som inte bryr sig.

HOPPAS DU TYCKER ATT DET VAR VÄRT DET!

Hej lole lole

Hej.
Jag saknar att blogga. Saknar att brevväxla. Det här ska ju vara kommunkativt så nu lämnar jag kommentarsfältet öppet såklart. Skriv nåt - typ hej.

Jag lovar att återkomma med bilder och pepp, ska bara överleva en läskig vecka först, kämpar mot berget Kebnekajse känns det som. Något som jag vill så oerhört jättemycket och som jag är rädd att min dumma karaktär ska komma och klanta till. Man typ "spelar cool och hoppas att folk ska läsa en mellan raderna". Man typ "asså jag vill lära mig en massa typ allt men jag måste samtidigt visa att jag kan och även fast jag är blyg så lovar jag att jag växer och blir tuffare när jag känner mig tryggare och nu blir jag stressad för att jag måste vara jättetrygg som värsta Kristina Lugn och det kanske jag klarar fast jag vet inte ty man är ju ibland rovdjur ibland men det betyder kanske inte att konsten blir bättre eller sämre beroende på det"
Ja så där håller min hjärna på.
Min kompis Lars säger: Blunda och kör! Eller tänk som Nalle Puh.
Bästa tipsen, affirmerar på Puh och Mumin asså.

Annars:

Jag såg Grizzly man - det var stort. Sedan så tycker jag mycket om Robyn också - man blir glad bara man tänker på Robyn. Hon är pepp.

Asså- Lite tankar da:
Jag tycker att alla ska måla (dansa sjunga hoppa springa kladda), det är bara det jag ville säga.
Tänker på alla som ba: nej men inte ska väl jag.
MEN SLUTA MED DET!
Jo du ska!
Jag vill att du greppar ett papper eller kassettspelare nu och bara GÖR!
NU! Inte imorrn, imorrn kanske du är död.
Ge ut en bok, spela teaterjävel, vänta inte!
Om någon sniket kväker ur sig: jaha ska DU också måla nu, bara be dom håll käft.

Det var det jag ville säga - på ett käckt sätt.
Hallåu!
Skapa för fan, kasta dig ut och se vad som händer. U can do IT.
Ingen kommer att säga: det var nytt.
Det är inte viktigt.
Men de kanske säger: -Åh det där fick mig att vilja börja lefva igen!
Är inte det eftersträvansvärt?

Analysera dina dagar:
T ex hur mycket tid lägger jag på att studera de andras liv som STASI (facebook, bloggar) och bli lite irriterad, sårad, matt, less, avis, stressad?
(Nu säger jag inte att det bara är det man gör men nu snackar vi den svarta sidan av okynnessurfande på arbetstid)
Och
Hur mycket tid lägger jag på att peppa mig själv? Läsa bok? Bry mig om mina nära? Asså dom som faktiskt finns på riktigt, inte dom som bara bor i Amelie från helvetet fantasin?

FramÅt vår tanke måste vandra!


Kärlek/ Batman

Och för de som väntar på INKVISITIONEN - det kommer det kommer. Till er som jag inte hör av mig till ang. det- jag tänker på er - det kommer det kommer.